fredag 18 december 2009

Patienten vinnare - korta köer ger 26 miljoner till länet

Idag blev det klart. Socialminister Göran Hägglund (KD) berättade i en presskonferens att alla landsting får del av kömiljarden. För Landstinget i Kalmar läns del handlar det om 26 miljoner kronor.

Det visade sig att detta nya sätt, att i efterskott betala ut stimulansmedel för framgångsrikt genomförda åtgärder, var en modell som skapade motivation hos landstingen. Alla tog itu med sin situation. Kalmar län hade ett försprång, genom den grund som lades under borgerlig majoritet förra mandatperioden, men höjde effektiviteten ytterligare ett snäpp.

Pengar är inte alltid roten till ont, utan kan även användas till att göra gott. De som får njuta av det goda är i detta fall patienterna i Kalmar län och övriga Sverige, som inte längre är slavar under ett byråkratiskt system. Med pengar som lockbete har Alliansregeringen skapat en drivkraft som gjort att omkring 100.000 färre patienter väntar på behandling idag, jämfört med för ett år sedan.

Senkommet beslut om patientmakt i vårdval

Idag, två veckor innan lagen om vårdval träder i kraft, har nu äntligen Landstinget i Kalmar län fattat beslut om hur ersättningssystemet ska se ut. Hälsoval Kalmar kallas modellen här.

Som landstingsråd med särskilt ansvar för primärvård och folkhälsa är jag särskilt glad över att beslutet äntligen är fattat.

Många landsting är redan igång, exempelvis våra närmaste grannar i Kronoberg. Där har vårdvalet inneburit att ett antal nya vårdcentraler har etablerats, även en del på orter där det varit svårt att klara bemanningen till den landstingsdrivna vårdcentralen. Samma mönster kan man se på många andra håll i landet.

Det är trist att den rödgröna majoriteten här i länet har hållit emot in i det längsta, ända tills Alliansregeringen kom med en tvingande lagstiftning. Majoritetens senfärdighet har medfört en oerhört kort och forscerad process. Landstingsledningen, som brukar skryta om pallplats, har med sitt tröga gensvar till en angelägen reform, dragit ned Kalmar län i rödträsket tillsammans med de rödaste landstingen, framför allt i Norrland.

Nu ska vårdgivare först få möjlighet att gå igenom förutsättningarna att arbeta inom ramen för Hälsoval Kalmar och sedan ansöka om godkännande och patienterna få erbjudande att välja. Det betyder att genomförandet av reformen med säkerhet kommer att dra ut på tiden.

Det kommer alltså att dröja ett antal månader in på nästa år, innan patienterna äntligen får makt över sitt val av vårdgivare med likvärdiga villkor. Men utan Alliansregeringens beslut om vårdval hade det inte blivit något alls i vårt län, det kan vi vara säkra på. Inte förrän vi bytt majoritet!

tisdag 15 december 2009

Lag om vårdgaranti stärker patientens rätt

Allt för många sjuka väntar allt för länge på vård och behandling, med allt vad det innebär av oro och lidande.

Samtidigt finns det inget som säger att det skulle vara varken bättre eller billigare att hålla patienterna i oändliga köer. Tvärtom.

Det kostar precis lika mycket att operera inom två veckor som efter ett halvår. Dessutom minskar administrationen, när sjukvården slipper hantera ett antal telefonsamtal från oroliga och irriterade patienter, som undrar när de äntligen ska få komma. Det minskar även tid för personalen att leta rätt på remisser som blivit liggande, eller som kanske behöver omprioriteras eftersom symptomen förvärrats eller ändrat karaktär.

Summa summarum kostar det mer att ha patienter i kö. En viss förberedelsetid behövs, men för övrigt vinner båda parter på att få en beslutad åtgärd genomförd inom överskådlig tid.

Sedan några år finns en nationell vårdgaranti, som har gjort det möjligt för en patient som inte får vård inom tre månader i sitt hemlandsting att istället söka vård i något annat landsting.

Alliansregeringen, genom socialminister Göran Hägglund (KD), har dessutom ökat motivationen hos landstingen, genom den kömiljard som har beslutats.

Lockbetet att få vara med och dela på så stor del som möjligt av denna miljard har gjort att många landsting har lagt om sitt arbetssätt för att få ned köerna. Och det har gett resultat som heter duga! Antalet personer i kö har halverats totalt sett i riket.

Men fortfarande är det många som väntar på att få vård och behandling. Trots kömiljarden finns det landsting som inte tagit tag i sin situation.

Därför vill nu regeringen lagstifta om vårdgarantin, istället för den överenskommelse som finns idag. På så sätt tydliggörs att landstingen har en skyldighet att upprätthålla de krav på tillgänglighet som vårdgarantin innebär.
Socialstyrelsen kommer att kunna kontrollera att landstingen lever upp till vårdgarantins krav och vidta åtgärder mot de landsting som inte fullgör garantins krav.

Om ett landsting bryter mot en lagstadgad vårdgaranti ökar möjligheten för medborgarna att visa sitt missnöje och rösta bort den politiska ledningen, om de inte lever upp till skyldigheten.

Detta är bra och ökar patientens rätt till vård i rimlig tid och möjligheten att råda över sin egen situation.

Läs mer om regeringens förslag till lagstiftning: http://www.regeringen.se/sb/d/11870

Regeringspengar till förbättrad psykiatrivård

Igår kom beskedet att regeringen satsar 150 miljoner kronor på att förbättra kvaliteten inom den psykiatriska slutenvården. Det är välkomna pengar, som kommer att stimulera till ett systematiskt förbättringsarbete.

Syftet är bland annat att säkerställa att man arbetar enligt kunskapsbaserade och välplanerade metoder och att bemötande, metoder och arbetssätt håller högsta möjliga kvalitet.

De som har nytta av det är framför allt de psykiskt sjuka, men även deras anhöriga och samhället i övrigt.

Rödgrön senfärdighet drar ned landstinget i rödträsket

Riksdagen har beslutat att från och med den 1 januari 2010, dvs om drygt två veckor, ska patienterna ha möjlighet att fritt välja vilken vårdcentral man vill vara listad på och att offentliga och privata vårdgivare ska ha lika villkor att arbeta efter. Syftet är att ge patienten större makt och möjlighet att välja vårdgivare och därigenom öka varje vårdgivares motivation att göra ett högklassigt jobb.

Att en sådan reform var på gång har varit känt länge. Ändå gjorde inte den sittande rödgröna landstingsmajoriteten något för att förbereda genomförandet. Vid landstingsfullmäktige i juni förra året, dvs 2008, gjordes efter intensiv debatt och generös kompromiss från Allianspartiernas sida en gemensam skrivning om att tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp för att arbeta med frågan.

Trots detta hände inget på ett halvår.

Nu har landstingets tjänstemannakår arbetat febrilt med att ta fram underlag för den reform som ska genomföras vid årsskiftet. En uppdragsbeskrivning beslutades i september, men hur ersättningssystemet ska se ut är ännu inte beslutat. Det förväntas landstingsstyrelsen besluta om vid ett extrainsatt möte på fredag den 18 december.

Men även om formella beslut hinner tas innan årsskiftet, så har Anders Henrikssons (S)senfärdighet fråntagit länets invånare varje chans att välja hos vilken vårdgivare de vill vara listade inför det datum som Sveriges Riksdag satt ut. Varken nuvarande och eventuellt tillkommande vårdgivare har någon möjlighet att hinna förbereda sig för reformen i tid, eftersom regelverket ännu inte är fastställt.

I praktiken kommer införandet att skjutas åtskilliga månader in på nästa år. Länet kommer på efterkälken. Orsak? Den rödgröna majoritetens ointresse för att genomföra en alliansreform och deras motvilja till att ge likvärdiga villkor till privata vårdgivare. Därför förhalar man besluten in i det längsta.

Ingen annonsering om vårdval finns registrerad hos Kammarkollegiet från vårt landsting. Majoritetens skrytvals om hur landstinget befinner sig på pallplats kommer på skam. Landstinget i Kalmar län har på ett sorgligt sätt gått ned sig i rödträsket, ensamma med det röda Norrland.

Kalmar läns befolkning behöver en Alliansledning, för att ta sig upp ur träsket.

torsdag 10 december 2009

Enhällig Riksdag beslutade om Linnéuniversitetet!

För några minuter sedan satt jag på Riksdagens åhörarläktare och bevittnade beslutet om att bilda Linnéuniversitetet. Eftersom det var likställigt med grundlagsändring, så krävdes tre fjärdedels majoritet. Denna miniminivå överträffades med god marginal:

282 ledamöter röstade för - ingen emot! (Däremot lyste en hotfullt röd lampa i under några sekunder, innan vederbörande hunnit ändra sin röstning ...)

Grattis Småland till en stärkt position inom det högre utbildningsväsendet!

Visa medmänsklighet för kristna irakier!

Att vara kristen i Irak är förenat med stor fara, ja rent av livsfara. Det finns skäl till att andelen kristna i Mellanöstern har minskat drastiskt. Jag skäms över att de svenska migationsmyndigheterna vägrar se och erkänna detta. Deras förhållningssätt orsakar rent omänskliga konsekvenser.

Igår träffade jag Philip, en varmt kristen irakier. Han kom till Sverige för drygt åtta år sedan och arbetar hårt för att försörja sig. Han har till och med två jobb. Numera bor även hans tre bröder och deras syster här. Alla är svenska medborgare.

Även den 67-åriga modern finns i Sverige, men har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Hennes man dog i något av alla de krig som plågat Irak. Hon har inga anhöriga kvar i Irak. Hon har inte fått lära sig läsa och skriva.

Ändå ska hon skickas tillbaka till Irak. Utan möjlighet till egen försörjning och utan anhöriga som kan hjälpa henne. Dessutom med den inbyggda risk det innebär att tillhöra den förföljda gruppen kristna.

Två gånger har polisen kommit och letat efter henne, för att utvisa henne, men sönerna har inte talat om var hon finns. Hela familjen lider av den psykiska tortyr oron för modern innebär.

Sverige måste visa barmhärtighet! Man kan inte skilja en änka från sin familj, som älskar sin mor och vill försörja henne, och skicka henne tillbaka till en i högsta grad osäker tillvaro!

Migrationsminister Tobias Billström (M) måste inse att det är nödvändigt med både hjärta och förnuft för att bedriva en rättfärdig politik.

onsdag 9 december 2009

Vallöftet "Heltid till alla" kraftigt devalverat

Ett av socialdemokraternas och vänsterns vallöften i valet 2006 var heltid till alla i landstinget. "Heltid ska vara en rättighet och deltid en möjlighet för landstingets personal" formulerades det i socialdemokraternas valmanifest. Frågan är om det inte var det löftet som slutligen vägde över valresultatet till den rödgröna majoritetens fördel.

Redan i november 2006 hade nog insikten om vad ett sådant löfte innebar i realiteten hunnit ikapp den nytillträdda majoriteten. I kompletteringen till landstingsplan hade löftet krymt ihop rejält. Där skriver man att "alla som vill ska få möjlighet till en heltidssysselsättning under planperioden. Det ska vara möjligt att få önskad sysselsättningsgrad, under förutsättning att antalet arbetade timmar inte ökar, samt att koppla detta till det strukturarbete som krävs och de möjligheter som ges genom den nya arbetstidslagen".

Under Landstingsstyrelsen behandlade på tisdagen en slutrapport för uppdraget att införa önskad sysselsättningsgrad. Projektet har varit bra - för dem som ingått i det - och kan säkert fungera som modell för arbetsledningen runt om i landstingets verksamheter framöver.
Men det anmärkningsvärda med majoritetens förslag till beslut i landstingsstyrelsen var det totala löftesbrottet: Heltid till alla hade förvanskats till att "vid nyanställning i första hand verka för tre alternativa sysselsättningsgrader". Man hade inte ens specificerat vilka. Var det 5, 10 och 15 % man menade? Troligen inte, troligen var det kanske 50, 75 och 100 % man avsåg. Men det framgick inte.
Det var definitivt inte heltid till alla!
Allianspartierna erbjöd ett alternativ: "Vid nyanställning ska i första hand heltidstjänst erbjudas. Utifrån detta kan avsteg göras för att klara individuella önskemål från den sökande, schemaläggningsproblematik eller budgetramar för verksamheten".
Efter en het debatt ajournerade sig majoriteten och återkom med ett reviderat förslag. Den nya lydelsen anknöt till de tidigare föreslagna tre sysselsättningsgrader och fastslog att "förstahandsalternativet ska vara heltid".


Ett steg framåt. Men någon heltid till alla blev det inte för alla de sjukhusanställda som röstade fram vänsterröran.

måndag 7 december 2009

Privat ambulansverksamhet undermineras

I dagarna har det blossat upp en ordstrid omkring Löttorpsambulansen. Den drivs idag privat, av samma entreprenör som i Mörbylånga och Ålem. När det nu är dags för ny upphandling har landstinget, med sin socialistiska ledning, beslutat att inte inbegripa Löttorp.

Beslut? Ja, något offentligt beslut finns inte, åtminstone inte från något av de organ som tillsatts i samband med allmänna val. Ett sådant beslut har fattats i slutna rum, utan någon som helst insyn från Allianspartierna.

Gunilla Johansson (S) betygar på Landstingsmajoritetens hemsida att Löttorpsambulansen ska finnas kvar. "Om han (Eddy Forsman - min förklaring) hade ringt mig istället för tidningarna hade han fått svar direkt", skriver hon. Alltså är hon inblandad och väl underkunnig i det som vi i Alliansen fick veta av en slump.

Jag har en allvarlig misstanke att den rödgröna majoriteten har en dold agenda. Genom att ta bort Löttorpsambulansen från upphandlingen minskar underlaget för den som vinner upphandlingen. Frågan är om det som återstår räcker till för att ge ekonomisk bärkraft för den entreprenör som ska driva verksamheten framdeles.

Är det så illa att vi ser ett "smart" drag från den socialistiska majoriteten att på sikt kunna återta de delar av länets ambulansverksamhet som hittills drivs privat till offentlig drift? Det är ju knappast obekant att de inte hyser någon större sympati för alternativa driftformer.

Låt inte Emmaboda-fallet bli en prestigefråga!

En Emmaboda-familj har hamnat i en minst sagt märklig situation, som nu fångats upp även av riksmedia. Deras dotter är hörselskadad och behöver särskild utrustning för att kunna tillgodogöra sig skolundervisningen på likvärdiga villkor som andra elever. Av olika skäl dröjde landstinget med att tillhandahålla detta, såvitt jag förstått pga just denna typ av utrustning inte fanns med på hjälpmedelsförteckningen.

I sin omsorg om dottern bekostade då föräldrarna själva utrustningen, till en kostnad av 100.000 kronor.

Nu har äntligen landstinget beslutat att den typen av utrustning verkligen ska bekostas av landstinget. Men inte retroaktivt!

Familjen föregrep visserligen beslutet, men orsaken var ju att de hade tröttnat på att vänta på ett beslut som man inte visste om eller när det skulle komma, under tiden som dottern riskerade att halka efter för varje dag utan hjälp i skolan.

Det är väl en i och för sig god utgångspunkt att hushålla med landstingets pengar. Men när det gäller ett barn? Och när man nu beslutat att just den typen av hjälpmedel faktiskt ska bekostas av landstinget? Låt inte prestige göra landstinget till moralisk förlorare i en humanitär fråga!

fredag 4 december 2009

Värna vården i Virserum!

Idag har jag besökt två av distriktsläkarmottagningarna i Virserum. Ja, i detta relativt lilla samhälle finns tre läkarmottagningar! Jag har också träffat samhällsföreningen, en oerhört engagerad skara människor, som arbetar för ett levande samhälle med god service till sina medborgare.

Men det finns en stor oro i samhället. Under de senaste åren har invånarna sett hur samhället urholkats, undan för undan. Folktandvården. Högstadiet. Distriktssköterskor. Nu senast barnhälsovård och mödravård.

Hur kommer införandet av Hälsoval Kalmar påverka läkarmottagningarna?

Och hur gick det egentligen till när barnhälsovården plötsligt centraliserades till Hultsfred? Mig veterligt finns inga politiska beslut om någon sådan centralisering.

Och får ambulansen vara kvar, trots att den nya ambulansen är för hög för att komma in i garaget och landstinget har avböjt att hyra en plats av kommunen, i den nya brandstationen?

Vid förra veckans landstingsfullmäktige fick en ledande majoritetsföreträdare ett utbrott, efter att jag hade uttryckt vikten av att värna ett likvärdigt sjukvårdsutbud till länets invånare. "Jag blir så trött på dem som säger att de vill värna vården. Vi vill utveckla den, då kan man inte hålla på och värna!" Ungefär så gick resonemanget.

Tyvärr kan jag inte hålla med. Som folkvald måste jag arbeta för att inte bara sjukhusorternas befolkning har tillgång till bassjukvård på nära håll. Det är en medborgerlig rättighet var man än bor.

Därför måste jag göra den rödgröna majoriteten besviken. Jag kommer att fortsätta att värna om att även landsbygdens befolkning har tillgång till sjukvårdens basfunktioner på nära håll. Och nu gäller det Virserum!

Försäkringskassans känslokyla mildras?

Mer än en gång har man upprörts över Försäkringskassans sätt att överpröva läkarintyg. Den senaste tidens rapporter om svårt sjuka och döende, som tvingats söka arbete på hela arbetsmarknaden, har varit fullständigt sanslösa i den totala hjärtlöshet som har uppvisats från myndighetshåll.

Det är märkligt att höra Försäkringskassans bortförklaringar till varför de inte tagit hänsyn till lagstiftningens tydliga markering att undanta mycket svårt sjuka från reglerna.

Därför är det bra att Socialförsäkringsutskottet idag har tagit initiativ till ett förtydligande. Oavsett om det är Försäkringskassans stelbenthet som ligger bakom den hjärtlösa hantering som de svårast sjuka tvingats uppleva, eller om det har varit otydlighet i lagstiftningen.

Det viktigaste är att de svårast sjuka nu får lugn och ro!

onsdag 2 december 2009

EKG över Kvarnholmens centrumhandel?

Över Kvarnholmen reser sig en juldekorerad lyftkran. Är det fler än jag som tycker det ger associationer till ett tämligen olycksbådande EKG över centrumhandeln ... ?

Solidaritet - till medmänniskor eller till Partiet?


Redan december. Julen närmar sig; den högtid då man mer än annars vill dela med sig en smula av sitt hjärta.

Detta anspelar Kristdemokraterna på i sin julkampanj, där man uppmanas att tänka lite mer på andra - sina nära och kära, men också andra som särskilt behöver det. Ensamma, sjuka, avsidestagna, människor i andra delar av världen som är mindre lyckligt lottade än vi själva.

Men går man in på Socialdemokraternas hemsida, då möts man av ett pop-up-fönster, som skymmer hela sidan. Vid första anblicken ser det ut som ett julkort med små sosserosor halvt begravda i snö. Vykortet åtföljs av en uppmaning att skänka pengar - men inte till nödlidande utan till partiets valfond!

Är det alltså partiets valfond som ligger närmast sossarnas hjärtan, när man uppmanas att dela med sig?

Då har man nog missuppfattat julbudskapet och solidaritetsprincipen tämligen kapitalt!

Glesnande opposition i Vimmerby

Vid kommunfullmäktige i Vimmerby härom kvällen var det osedvanligt tomt på vänsterkanten. Den förenade rödgröna röran hade bara lyckats fylla fjorton av sina tjugotre stolar!

Detta är ett, i mitt tycke, mycket dåligt prov på politiskt ansvarstagande, när budgeten för nästa år skulle tas.

Kunde det stora manfallet ha något samband med den nyhet man kunde läsa i tidningen morgonen efter, att ett ledarskifte är på gång hos socialdemokraterna, där Peter Högberg av sin hustru lanseras som ny kommunalrådskandidat?

Etiskt rätt att operera rökare akut

I Kalmar-media har det utbrutit en diskussion om huruvida man ska operera rökare. Rökstopp kommer att krävas två månader före och efter ortopedisk operation, för att minska risken för komplikationer, enligt Dan Johannesson, verksamhetschef för ortopedkliniken.

Bland annat förbättras sårläkning och infektionsrisken minskar, genom att blodcirkulationen förbättras hos den som inte röker.

Jörg Carlsson, överläkare på medicinkliniken, professor i kardiologi, Universität Giessen, Tyskland, och ansvarig för hjärtsjukvården på länssjukhuset i Kalmar, sticker ut hakan och säger att han flyttar till Tyskland om man inför ett generellt krav på rökstopp för operation.

Enligt min mening gör Jörg Carlsson en helt riktig etisk avvägning. De ingrepp som Jörg Carlsson gör, PCI vid förträngning av hjärtats kranskärl, är direkt livsräddande. Man kan inte i ett akut läge kräva att patienten ska vara rökfri.

Det vore orimligt att i en akut situation fråga om patienten röker eller dricker. I det läget går människovärdet före. Man kan inte ens avvisa en brottsling eller våldsverkare. I det läget är förstahandsfokus på att rädda livet på patienten på behandlingsbordet.

Däremot kan det finnas skäl att inför en planerad operation göra det som går, för att förutsättningarna för att operationen ska lyckas ska bli så goda som möjligt.

AIDS måste uppmärksammas hela året!

Den 1 december är det den Internationella AIDS-dagen. Det är bra att denna sjukdom uppmärksammas. Det är fortfarande allt för många människor som smittas och drabbas av den. Och det finns fortfarande ingen bot för den, bara bromsmediciner som håller tillbaka sjukdomens utveckling.

Men dessa bromsmediciner är inte någon självklarhet att varje HIV-smittad har tillgång till. Det är fortfarande många som dör av AIDS och det är många som vårdas på sjukhusen för AIDS-relaterade sjukdomar som tuberkulos.

I Tanzania, där jag har arbetat som sjuksköterska i fyra år och åter besökte i somras, är omkring sex procent av befolkningen smittad. Lyckligtvis har den tidigare ökningen avstannat och till och med gått tillbaka något. Genom internationellt bistånd finns ett system för distribution av bromsmediciner till de HIV-smittade runt om i landet, bland annat genom sjukhuset i Mchukwi söder om Dar es Salaam, där min man jobbade i somras.

Men när jag kom dit så var tuberkulosavdelningen märkligt nog tömd. Orsak? På grund av den ekonomiska krisen hade det uppstått störningar i distributionen av läkemedel. Både bromsmediciner och TB-läkemedel. Det fanns inget att hämta vid regionsjukhuset.

Resultatet blev att patienterna skickades hem utan behandling, i väntan på en ny sändning med läkemedel.

Än värre är att genom en sådan ryckighet i behandlingen ökar risken för resistensutveckling mot läkemedlen.

Det finns kanske de som rycker på axlarna och tycker att vi kan lämna Afrika åt sitt öde. Men för det första är det vår medmänskliga skyldighet att hjälpa våra bröder och systrar. För det andra påverkas även vår kontinent av en resistensutveckling.

Låt oss inte förblindas av all fokus som nu läggs på svininfluensan! Det finns minst lika allvarliga sjukdomar som föröder människors liv runt om på vår jord och gör barn föräldralösa. Vi har en plikt att göra vad vi kan för att lindra den nöden.

Ett sätt är att inte skära ned på biståndet.

Ett annat sätt är att uppmärksamma HIV/AIDS hela året. Ur ett globalt perspektiv - för svensken lever i en globaliserad värld och kan utsättas för smitta på resor, om man inte är fullt medveten om behovet att skydda sig. Indirekt kan den typen av uppmärksamhet öka motivationen att förebygga AIDS i andra länder, vilket i så fall drabbade i dessa länder skulle ha glädje av.

söndag 29 november 2009

Gör portarna vida för ärans Kung!

Första Advent. Fullsatt i kyrkorna runt om i vårt land. Brusande orgelmusik, välbekanta psalmer och klingande körsång.

De gamla bibeltexterna, där Sakarja förutser vad som ska hända 500 år senare, när Jesus gör sitt segertåg in i Jerusalem, för snart tvåtusen år sedan. Inte som de världsliga furstarna med vapenmakt och rasslande rustningar. Nej, istället rider han på ett ännu inte inridet åsneföl, som hans vänner lagt sina mantlar över. Andra springer före och lägger ut kläder på vägen, för att göra färden över den dammiga och steniga vägen behagligare. Folk kommer springande och jublar över "ärones Konung". De bryter kvistar som de viftar med och lägger på marken framför honom.

När fariséerna vill att Jesus åtminstone ska tillrättavisa barnen, så konstaterar han lugnt att om barnen är tysta kommer stenarna att ropa istället. Så självklar och rättmätig var glädjen och jublet över hans upphöjelse.

Vilket triumftåg!

Men när jag läste texten i förmiddags slogs jag över fortsättningen, som man ibland hoppar över. Jesus nöjde sig inte med att glassa omkring och sola sig i folkets beundran. Hans uppdrag var inte slutfört i och med detta. Nej, han drog vidare.

När Jerusalem kom inom synhåll började han gråta. Han sörjde över stadens (och dess invånares) förlorade chanser och förutsåg dess förstörelse, som inträffade omkring fyrtio år senare.

När han så kom fram till templet greps han av vrede över den köpenskap och det rofferi som pågick där och som smutsade ned och förtog templets helighet. Med stor kraft tog han itu med det och körde ut köpmännen och penningväxlarna. Ingen blek och menlös typ, minsann!

Han måste ha varit väl medveten om att det han gjorde den dagen ökade hatet mot honom, hos dem som såg honom som ett hot. Att han tog emot folkets hyllning och att han drev ut dem som prästerna hade släppt in i templet. Men hans drivkraft var den medkänsla och utgivande kärlek han hade för folket och vreden över dem och det som störde heligheten och gjorde människorna till främlingar för Gud.

Jag tror att han på samma sätt idag sörjer över dem som går en förödelse till mötes. Han vill rensa upp och köra ut det som smutsar ned våra liv, så att vi kan fröjda oss över att ha honom som rättmätig kung.

Det är Advent - Konungens ankomst!

torsdag 26 november 2009

Katastroftapp för Kalmar-landstinget i Öppna Jämförelser

I dagens nummer av Dagens Samhälle redovisas en sammanvägning av de olika parametrarna i Öppna Jämförelser för hälso- och sjukvården. Där rasar landstinget i Kalmar län från fjärde plats 2008 till sextonde plats 2009, ett ras på tolv platser!

Det resultatet sätter sorgkant på den rödgröna majoritetens segerrapporter. Genom ett skygglappsbeteende har man blundat för det obehagliga faktum att landstinget har stora brister inom flera områden av hälso- och sjukvården. Dit hör spädbarnsdödlighet, cancersjukvård, hjärtsjukvård, njursjukvård, strokesjukvård med mera.

Istället har majoriteten fäst all uppmärksamhet på de delar där landstinget ligger bra till, dvs tillgänglighet och patientnöjdhet, områden där Allianspartierna, under Anders Anderssons (KD) ledning, under förra mandatperioden lade stor kraft för att vända det då rådande bottenläget.

Att under Anders Henrikssons (S) ledning rasa tolv steg i nationell jämförelse, det är katastrofalt! Och även om Dagens Samhälles sammanställning inte skulle vara vetenskapligt gjord, så talar statistiken i Öppna Jämförelser sitt tydliga språk, där de röda "pluttarna" är allt för dominerande.

Det rödgröna skyltfönstret har rämnat. Vi i Allianspartierna vill sätta dit ett nytt skyltfönster - utan sprickor och mörkläggningsgardiner!

onsdag 25 november 2009

Bort med de röda "pluttarna" från landstinget!

Inledningsanförande Landstingsfullmäktige 2009-11-25
Gudrun Brunegård (KD), landstingsråd

Presidium, ledamöter, åhörare och media!

Det är en speciell känsla att stå här idag.
Det är ju inte första gången i talarstolen, men i rollen.
Det är mitt första anförande i fullmäktige som landstingsråd o gruppledare för Kristdemokraterna. Då kan det förväntas ett linjetal, en programförklaring. Då är det en rackarns otur att talartiden är begränsad till sju minuter!

Men – mina hjärteområden är inte okända för detta auditorium:
Det handlar om de svagaste – de mest utsatta – barnen, familjerna, ungdomarna, funktionshindrade, de dementa, de äldre. Jag återkommer till dem i mina inlägg under de här dagarna, eftersom tiden här är begränsad.

Som förtroendevalda är vi satta att föra deras talan – särskilt deras, som inte har någon röst eller har svårt att komma till tals.
Patientavgifterna har ju varit ett återkommande tema hos mina allianskamrater. Även jag ska beröra dem något.
Den sittande majoriteten talar mycket om "pallplats" och slår sig för bröstet.
Men det är ingen hedrande ”pallplats” att leda avgiftsligan i landet.
Förra mandatperioden klarade vi ett stålbad av förändringar utan att höja patientavgifterna.
Augustihöjningen till toppnivåer, som majoriteten genomdrev, har inbringat 7,2 mkr. Det innebär knappast att landstinget tjänat så värst mycket på en höjning som drabbat enskilda hårt.
Ett exempel i ett brev jag fått från en anhörig till en ung förtidspensionär pga neurologisk funktionsnedsättning:
”Jag blir djupt oroad över dessa höjningar av patientavgifter o hjälpmedel. De gör människor ännu fattigare. Varje liten (som vi kan säga som klarar av det) höjning som landstinget gör, kan vara ett val att låta bli att uppsöka sjukvård som blir konsekvensen.”
Återställ därför prisnivåerna till vad som gällde före den första augusti!

Vår uppgift är också att driva sjukvårdens utveckling framåt.
Vi får inte blunda för det jobbiga.
Det ligger i min personlighet att vilja fokusera det goda, lyfta fram det som är positivt. Men det är oärligt att ge glättad bild när det finns mycket som behöver förbättras.
I måndags kom Öppna jämförelser. Majoritetens bild till allmänheten var klang- och jubel (VISA upp rubriker i pressklipp).

Skickligt men bedrägligt!
Landstinget i Kalmar län är bäst på tillgänglighet och patientnöjdhet – det är bra! Det är ett resultat av den fokusering som inleddes under förra mandatperioden, då landstinget låg i bottenskiktet på dessa områden.
Men det finns många brister kvar att jobba med inom själva hälso- och sjukvården, som vi inte får blunda för:

I sammanställningen på slutet, där gröna markeringar motsvarar de fem landsting och regioner som har bäst resultat, gula de tio i mitten och röda markeringar de fem sämsta landstinget – där finns minst lika många röda markeringar som gröna för Kalmar län.

(VISA – uppslag för uppslag!!! På de flesta sidor lika många röda som gröna pluttar, på någon enstaka fler gröna pluttar, på några finns det övervägande röda pluttar)

Vi får inte låta Kalmar läns landsting domineras av röda ”pluttar”! De ska bort!!! … även om de för dagen är förklädda i vitt … (Alla majoritetsledamöter bar vita T-shirts med propagandatext)

Därför yrkar jag bifall till Alliansens yrkanden.

tisdag 24 november 2009

Panikslagna sossar sprider lögner

Landstingets rödgröna röra tycks vara livrädda att de ska tappa majoriteten i nästa val. De skyr inga medel i sin kamp för att behålla makten. De drar sig inte ens för att sprida rena lögner och lösryckta delar av gamla och inaktuella citat, hopsnickrade för att till synes stödja deras skrämselpropaganda om att Allians för Landstinget i Kalmar län skulle ha en dold agenda för att sälja ut sjukhusen.

Hur tydliga ska vi behöva vara? Räcker det inte med en officiell skrivelse, undertecknad av de fyra Allianspartiernas gruppledare och landstingsråd, där vi skriver att vår avsikt är att utveckla vården i landstingets regi?

Är det så att lögner och dolda agendor är sådan vardagsmat för dem, att de tror att alla andra också ägnar sig åt sådant?

Bevare vårt län från sådana ledare! Jag vill då i alla fall vara en ledare som går att lita på. Ja ska vara ja och nej ska vara nej.

måndag 23 november 2009

Glättad fasad döljer inte sprickorna i skyltfönstret!

Idag offentliggjordes SKL:s Öppna jämförelser inom hälso- och sjukvården. Återigen visar Landstinget i Kalmar län mycket goda resultat i många avseenden - läs bara pressmeddelandet på landstingets hemsida, eller den rödgröna landstingsmajoritetens hemsida, så framgår det var styrkorna ligger!

Men det finns delar som inte uppvisas med samma stolthet. Vårt landsting ligger fortfarande efter inom en rad områden.

Med tanke på majoritetens alla jubelrop om hur bra vårt landsting är, så är det närmast chockerande att se inom hur många områden det duggar tätt med röda markeringar, som står för att resultaten ligger inom den sämsta fjärdedelen av rikets landsting!

Det gäller exempelvis spädbarnsdödlighet, diabetesvård, strokevård, hjärtsjukvård, cancersjukvård och vård i livets slutskede.

Det ger skäl till självrannsakan och hårt arbete för att lyfta även dessa delar. Kalmar län ska vara ett tryggt och säkert län, både att födas, leva, vårdas och dö i!

Och det inger oro, när den styrande majoriteten försöker dölja dessa uppenbara svagheter bakom en glättad fasad, där man blundar för sprickorna i skyltfönstret.

söndag 22 november 2009

Hjärtsjukvård - olika för män och kvinnor

Med statistik kan man bevisa det mesta. Det går som bekant även att ljuga med statistik, något som Mark Twain konstaterade redan på 1800-talet. Det var ju han som sa att det finns tre typer av osanning: Lögn, förbannand lögn och statistik.

Slutsatsen är att man inte ska svälja statistik utan att ha granskat den. Var kommer statistiken ifrån? Är källan tillförlitlig? Hur har urvalet skett? Har man gjort justeringar för kända felkällor? Och så vidare.

Många med mig har reagerat över den ojämlika hjärtsjukvården, där kvinnor inte tycks få del av flera av de behandlingsformer som hade kunna förbättra prognosen. Landstingets pensionärsråd hör till dem som velat ha en förklaring. I fredags var därför professor Jörg Karlsson inbjuden till pensionärsrådet. Han ansvarar för landstingets PCI-enhet, där man rensar kranskärlsförträngningar vid hjärtinfarkt, men innehar även en professur vid Giessens universitet i Tyskland.

Jörg Karlsson förklarade att det finns många faktorer som påverkar vilken behandling som är lämplig vid hjärtinfarkt. Många faktorer är förknippade med det faktum att män och kvinnor faktiskt inte är fullt jämförbara. Exempelvis är ett kvinnohjärta betydligt mindre än ett manshjärta och har således också trängre kranskärl, vilket gör det svårare att genomföra PCI på kvinnor.

Det "kvinnliga" könshormonet östradiol utgör ett skydd för hjärtat, vilket gör att kvinnor drabbas av hjärtinfarkt senare i livet än vad män gör. Men äldre personer klarar inte lika aggressiva behandlingsmetoder, vilket medför att några av de behandlingar som exempelvis Hjärt-lungfonden granskar av helt naturliga skäl används i mindre omfattning på kvinnor.

På liknande sätt redovisade Jörg Karlsson en rad bakgrundsfaktorer, som man bör känna till när man granskar statistiken över hjärtsjukvården för kvinnor. Han menade att skillnaderna i behandling mellan män och kvinnor helt försvinner efter statistisk korrigering av bakgrundsdata.

Jörg Karlssons föreläsning var en nyttig genomgång av betydelsen av både källgranskning och bakgrundskunskap för att kunna tolka statistik.

När det gäller skillnaderna mellan hur män och kvinnor behandlas, så hoppas jag att principen "lika värde, men olika" gäller. För man får rimligen inte slå sig till ro med att kvinnors kranskärl i många fall är för trånga för att det ska vara möjligt att genomföra PCI - med nuvarande kunskap och teknik.

Det rimliga vore att den medicinsktekniska utvecklingen nu lägger kraft på att ta fram utrustning som kan spränga kranskärlsförträngningar även hos kvinnor.

torsdag 19 november 2009

Usel tillgänglighet ger bättre kommunikationer?

I Dagens Samhälle redovisas idag en kartbild som bekräftar det vi som bor i norra delarna av Kalmar län har vetat länge. Vi hör till de områden som har allra sämst förbindelser med omvärlden i hela södra Sverige.

Det är Rikstrafiken som har skapat modellen, som utifrån ett antal kriterier visar ett sammanlagt värde för respektive kommun. Ju mörkare röd färg på kartbilden, desto sämre är tillgängligheten.

De områden som skiljer sig från den grå massan i södra Sverige är stora delar av Kalmar län. Mörkast färg har norra Öland, Högsby, Oskarshamn, Hultsfred och Vimmerby kommuner.

Kartan ska användas av Rikstrafiken, som underlag för att fördela stöd och upphandla trafik. I artikeln uttalar sig Bosse Andersson på Rikstrafiken. Han säger att de flyttar insatser från delar av landet som har relativt bra kommunikationer, som i Mälardalen och Västra Götaland, till glesbygder där tillgängligheten är sämst.

Jag hoppas att vi i de drabbade delarna av Kalmar län kommer att se konkreta resultat av den principen!

Kriterierna är följande:
Till Stockholm - resa öer dagen med uppehåll minst sex timmar, restid högst fem timmar.
Från Stockholm - resa över dagen med uppehåll minst fyra timmar, restid högst fem timmar.
Till utrikesresor, möjlighet att nå större flygplats med internationell trafik och flygavgång 08.30, avresa tidigast 04.00.
Till kultur, service och speciella inköp, resa över dagen till större stad (ej flyg), uppehåll minst fyra timmar, restid högst fem timmar.
Till universitetssjukhus, kunna resa över dagen och vara där 12.00-16.00, restid högst fyra timmar.
Till universitet och högskolor, möjligt veckopendla till fem högskoleorter, restid max fem timmar.
Till grannlänen, möjligt att nå huvudorter i två kommuner med minst 50.000 invånare, restid högst fyra timmar (ej flyg).

onsdag 18 november 2009

Ömma feministtår!

Jag trampade visst på en öm tå, när jag i mitt förra inlägg beskrev hur jämställdhet tillämpas i praktiken vid tillsättning av ledande politiska uppdrag i kommunerna i Kalmar län.

Det visar sig nämligen att Kristdemokraterna har kvinnor på 35 procent av posterna, medan det bara är 28 procent vänsterpartistiska kvinnor som har uppdrag som ordförande eller vice ordförande i kommunala nämnder och styrelser. Socialdemokraterna ligger ännu sämre till, med 26 procent.

Trots Linda Fleetwoods utläggning på landstingsmajoritetens blogg så väger handling tyngre än ord.

tisdag 17 november 2009

Jämställdhet inom politiken - misslyckat projekt för de rödgröna!

Kristdemokraterna är bättre än både socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet på att tillsätta kvinnor på tunga politiska uppdrag.

Det är nu bevisat, genom en undersökning som Git Franzén har gjort i samband med sin rapport inom ramen för masterprogrammet. På måndagen intervjuade hon mig, som en av sina informanter. Hon redovisade hur hon har undersökt hur fördelningen mellan män och kvinnor ser ut när det gäller ordförande- och vice ordförandeposter i de tolv kommunernas styrelser, nämnder och kommunala bolag i Kalmar län.

Bäst har centern lyckats, med 36 % kvinnor, tätt följt av Kristdemokraterna, där 35 % av alla presidieposter innehas av kvinnor. Folkpartiet har 33 % kvinnor i nämndsledningarna.

Omkring en tredjedel är kvinnor av alla alliansordföringar och vice - är det något att yvas över? Nja, man får nog snarare se det som en ringa begynnelse.

Men det är avsevärt bättre än det "stora" jämställdhets- och feministpartiet Vänsterpartiet. De har bara tillsatt 28 % av sina presidieuppdrag med kvinnor. Socialdemokraterna har endast 26 % kvinnor, trots deras "Varannan damernas". Snöpligast resultat uppvisar Miljöpartiet: 0 %. Inte en enda kvinna har fått förtroendet att bli ordförande eller vice ordförande!

Anmärkningsvärda uppgifter, tycker jag, med tanke på hur just dessa partier i många år tillämpat könskvotering och fört en tuff retorik om jämlikhet. I själva verket tycks det handla om att anfall är bästa försvar - att offensivt gå på gentemot andra partier så att ingen märker deras egna brister ...

Jag, för min del, vill inte kalla mig feminist. För mig är principen om alla människors unika och lika värde en självklar grund. Jag utgår från att män och kvinnor ska behandlas lika och ha lika rättigheter och möjligheter. Att den som är bäst lämpad för ett uppdrag är den som ska ha det, oavsett kön, ålder eller bakgrund.

Så har jag också upplevt att det tillämpas i mitt parti, Kristdemokraterna. Gits undersökning tyder på att ett sådant förhållningssätt ger bättre resultat än de tvångskvoteringar man ägnar sig åt längre vänsterut, åtföljt av speord om att Kristdemokraterna skulle vara sämre på jämställdhet, bara för att paritet inte kallar sig feministiskt.

I praktiken visar det sig vad orden står för. Handling är bättre än tomma ord.

lördag 14 november 2009

Barnets rätt till båda föräldrarna har segrat!

Äntligen har Tobias Billström (M) insett att FN:s konvention om barnets rättigheter förpliktigar till praktisk handling, om vi i Sverige ska vara det föredöme som vi så gärna vill.

Efter intensiva påtryckningar från Kristdemokraterna har migrationsministern nu gett med sig och låter barnets rättmätiga behov av att få vara tillsammans med båda sina föräldrar väga tyngre än försörjningskravet. Regeln innebär att en invandrare som vill ta hit en eller flera anhöriga måste visa att han eller hon har tillräckliga inkomster för att kunna försörja sin familj och tillräckligt stor bostad.

Om regeln hade genomförts fullt ut hade den kunnat hindra familjer från att återförenas under flera år. Tack vare påtryckningar från kristdemokrater och folkpartister undantas nu återförening med barn.

Barnets rätt till båda sina föräldrar har segrat!

fredag 13 november 2009

Thomas Bodström trovärdig ministerkandidat?

Thomas Bodström ska flytta till USA, läste jag. Flytten ska ske redan före valet. Samtidigt säger han att han är ministerkandidat. Tydligen menar han att han skulle kunna vara minister på distans. Och socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin har godkänt upplägget.


Jag häpnar! Thomas Bodström tycks ha en fullständigt magnifik självbild, där hans egen makthunger står högre än rikets behov av en regering som består av hängivna och ansvarstagande ministrar.

Att Mona Sahlin har gett sitt godkännande till familjen Bodströms planer kan ha två förklaringar. Antingen är hon desperat och inser att Thomas Bodström behövs för att dra hem ett antal röster från väljare som inte kan tänka sig att lägga rösten på henne själv.

Eller också planerar hon med berått mod att dra mindre insatta väljare vid näsan. De luras att rösta på ett parti på grund av en bildmässig och på ytan framgångsrik person, som Mona är väl medveten om att han i praktiken inte kommer att stå till förfogande efter valet.

I ett avseende vill jag ändå ge Thomas Bodström credit. Han säger att han skulle ha genomfört sina flyttplaner till USA oavsett vad Mona hade sagt. "Familjen är viktigast", säger han.

Tänk bara om socialdemokraterna kunde se det i andra avseenden också!

torsdag 12 november 2009

Nollvision för vårdskador - rulltårta för barns psykiska hälsa

Efter några dagar i Stockholm är jag fullproppad med intryck och idéer som jag vill ta med hem till Kalmar län och Vimmerby!

Igår eftermiddags var jag på ett rundabordssamtal i Riksdagen med rubriken "Nollvision för vårdskador - ger det en säkrare vård?" Arrangörer var socialutskottets alliansgrupp och medverkade gjorde experter från Luftfartsverket, Haverikommissionen, Socialstyrelsen, HSAN, Vårdförbundet och Läkarförbundet.

Aud Sjökvist, generaldirektör på HSAN, inledde med den skakande upplysningen att det inträffar 105.000 vårdskador per år i Sverige. 3000 av dessa leder till döden. Det motsvarar 20 flygplanskrascher per år, dvs en varannan vecka, där alla omkommer! Det ska jämföras med de 450 personer per år som dör i trafiken och ingen på kärnkraftverken. Ändå brukar folk i trygghetsundersökningar uppge att man upplever sjukvården som säker och flyg eller kärnkraft som osäker.

Av samtalet framkom att en grundbult är att det ska finnas tydliga rutiner för olika arbetsuppgifter, men också rutiner för att rapportera när det går snett eller nästan går snett. Dessa incidenter måste analyseras med ett öppet sinne, utan att straffbelägga personalen. Istället ska syftet vara att lära av misstagen för att förebygga fler liknande händelser. En viktig del i detta är att förbättra kommunikationen i vården.

Som någon uttryckte det: Det ska vara lätt att göra rätt - för alla yrkesgrupper i vården.

Idag fick några av SKL-beredningarna en återrapportering av arbetet med att förbättra barns psykiska hälsa. För ett år sedan antogs ett positionspapper, som man arbetat vidare med. En kartläggning av arbetet med främjande och stödjande av den psykiska hälsan pågår. Bland annat görs en enkät med samtliga elever i årskurs sex och nio för att få en bild av det psykiska hälsoläget.

Ing-Marie Wieselgren, psykiatriker, fungerar som coach i SKL-teamet. Hon menar att det behövs ett helhetsgrepp för att förbättra den psykiska hälsan hos barn. Av landets två miljoner barn behöver 20-30 procent särskilt stöd.

Det finns många olika aktörer kring barnen: barnhälsovården, elevhälsan, primärvården, socialtjänsten, barn- och ungdomspsykiatrin, habiliteringen. Många gånger bollas barnet mellan de olika instanserna. Istället behövs ett samlat, gemensamt grepp. Allas arbetssätt behöver utvecklas samtidigt - som en rulltårta!

Det var fascinerande att se hur SKL:s arbete fortskrider med att ta fram verktyg till kommunernas och landstingens gemensamma arbete. Pyramider som läggs ihop till cirklar, man bygger träd, utvecklar processverktyg och sammanställer statistik. Redan nu finns ett webbaserat stöd för kartläggning av vilka aktörer som finns i en kommun. Efter jul ska det kompletteras med vilka samverkansgrupper som finns.

Slutsatsen av dessa båda seminarier är att nollvisionen, såväl för vårdskador som för psykisk ohälsa hos barn, uppnås genom kartläggning och samarbete mellan olika aktörer.

Jobbar man med rulltårta, så behöver det inte bli pannkaka ...

Avspänd partiledare lyssnar på verklighetens folk

På onsdagen samlades kristdemokratiska ledare från kommuner och landsting runt om i landet i Stockholm. Dagen var späckad, med information från sakkunniga om vad som händer på departementen. Det var många områden som berör kommun- och landstingssektorn, som avhandlades.

Höjdpunkten var ändå när partiledaren själv, socialminister Göran Hägglund, intog scenen. På sitt avväpnande avslappnade sätt hoppade han upp och satte sig på ett bord och samtalade med sina ledande företrädare om hur vi kan anknyta till människors vardag, deras frågor och problem. Hur blir vi relevanta för människor?

Som kristdemokrater ska vi stå på medborgarens sida, inte uppträda som systemets försvarare.
Vår människosyn säger att vi alla är olika, men lika mycket värda. Människor ska få möjlighet att själva fatta beslut och ta ansvar för det som rör dem själva, men ska få stöd av samhället när det behövs.

Familjerna är de som själva bäst kan avgöra vad som passar dem och deras behov bäst. Därför har Alliansregeringen tagit fram en palett av valmöjligheter inom familjepolitiken: Barnomsorgspeng, vårdnadsbidrag, jämställdhetsbonus och förstärkt förskola. Lagen om valfrihetssystem (LOV) är ett annat sätt att stärka självbestämmandet, kanske främst bland äldre.

Efter en timmes öppenhjärtigt samspråk hoppade Göran ned från bordet och skyndade vidare till nya möten. Men debatten om verklighetens folk har bara börjat. Nu jobbar vi vidare med att ge människor rätt att tänka själva, ta ansvar och leva sina liv utifrån sina egna beslut.

Barnperspektiv i vården

Härom dagen hade jag förmånen att hospitera på barnkliniken i Kalmar. Det var riktigt roligt att få skruda sig i sjukhuskläder igen, efter en massa år som civilklädd skolsköterska och ytterligare sju som lika civilklädd heltidspolitiker.


Det sägs att medicinsk kunskap har en halveringstid på fem år. Därför är dessa verksamhetsbesök otroligt viktiga. Trots att min professionella kompetens ger mig en värdefull grund för mitt uppdrag som landstingsråd för Kristdemokraterna, så går utvecklingen så oerhört snabbt framåt, att arbetet är helt förändrat gentemot när jag gick på sjuksköterskeskolan i slutet av 1970-talet. Och inte fanns så många tekniska och digitala hjälpmedel ens på sjukhemsavdelningarna där jag sommarjobbade på nittiotalet. För att inte tala om den medicintekniska nivån på "vårt" sjukhus i Tanzania, där ultraljudsapparaten hade stått bortglömd och oanvänd tills min man dammade av den i somras. (EKG-apparaten användes så sällan att termiterna hade hunnit bygga bo i den, när den plockades fram en gång ...)

Men oavsett vilken teknik man har till sin hjälp, så är det viktigt att alltid hålla patienten i centrum. På en barnavdelning är det särskilt viktigt, eftersom barn är ännu mer utlämnade när de är sjuka. Det kan vara lätt hänt att man som personal fäster all sin uppmärksamhet på en pipande övervakningsmonitor och tappar bort det sjuka barnet eller de oroliga föräldrarna. Sådana tendenser kunde jag dock inte upptäcka. Tvärtom upplevde jag en stor lyhördhet hos personalen, både gentemot barnets och föräldrarnas behov, och en ambition att möta dem där de är, i smärta och oro, hopp och förtvivlan.

Det är också inspirerande att se hur personalen tillsammans med arkitekten arbetat fram en barnvänlig miljö, med en rad genomtänkta detaljer i inredeningen, för att stimulera fantasin och kanske avleda uppmärksamheten från den sjukdom som fört barnet dit. Tittskåpet, som är infällt i golvet, med en fantasieggande undervattensmiljö med sjöjungfrur, är bara ett exempel; clownen som kommer och leker med barnen ett annat.

Att klinikchefen Pär Ansved och hans personal brinner för barnrättsfrågorna är inte att ta miste på. Ett samtal om vad FN:s konvention om barnets rättigheter innebär i praktiken, kan vara utmanande och tvingar en ta ställning till en rad frågor:

Får barnen i Kalmar län likvärdig vård, oavsett var i länet de bor?
Vad betyder det att "sätta barnets bästa i främsta rummet" när det gäller prioriteringar i landstingsbudgeten?
Kan man hålla tillbaka personalstaten, när fler mycket små barn överlever en för tidig förlossning, men kräver mycket vård under lång tid?
Är det rimligt att dra in utbildningsanslaget för personalen ännu ett år, när utvecklingen går så snabbt?
Och så vidare.

Allians för Landstinget i Kalmar län har arbetat fram en rapport med rubriken "Barns och ungas hälsa och ohälsa i Kalmar län". I min dåvarande roll som samordnare hade jag mer än ett finger med i framtagandet och utformningen. Grundförutsättningen är Barnkonventionen.

Jag ser fram emot nästa mandatperiod, då vi i majoritet får möjlighet att genomföra våra förslag!

Läs Alliansens barnrapport! http://landstingsalliansen.se/wp-content/uploads/2009/05/barngrupp_rapport.pdf

tisdag 10 november 2009

Jag vill trygga röntgen i Vimmerby på lång sikt!

Det pratas i landstingets korridorer, att när den nuvarande röntgenapparaten i Vimmerby inte längre går att använda, så kommer det inte att köpas in någon ny. Utan långsiktig planering innebär det att röntgen i Vimmerby är direkt hotad. Därför kräver jag en försäkran från landstingsrådet Lena Segerberg (S), om att röntgen kommer att finnas kvar i Vimmerby på lång sikt.

Röntgen i Vimmerby är viktig, främst för befolkningen i norra Kalmar läns inland, genom att man med kort resväg kan få sin undersökning utförd med mycket korta väntetider. Mottagningen tar också emot akuta undersökningar, t ex vid misstänkt lunginflammation eller fraktur. På så sätt besparas många patienter resor till Västervik varje dag. Samtidigt avlastar Vimmerby-mottagningen röntgenkliniken i Västervik och bidrar på så sätt till god tillgänglighet och korta köer även där.

Efter ett möte på måndagen med Anders Wennerberg, klinikchef för radiologen i Västervik-Vimmerby, förstärktes min oro. Röntgenapparaten i Vimmerby är så gammal att det inte finns reservdelar att få tag på, men en tekniker tillverkar vid behov egna reservdelar. Dessvärre går denne tekniker i pension inom kort. Vad händer då, nästa gång som apparaten går sönder?

Röntgenchefen vill därför flytta en äldre datortomograf till Vimmerby, för att långsiktigt trygga röntgenverksamheten där. Detta förutsätter att utrustningen ersätts med en ny datortomograf i Västervik. På så sätt kan man långsiktigt trygga en hög och likvärdig service till befolkningen både i kuststäderna och i inlandet. Jag vill samtidigt uttrycka min uppskattning för denna lösning.

Det vore önskvärt att man, när landstingets sossestyrda majoritet planerar för framtidens radiologi-investeringar, tar Anders Wennerbergs långsiktigt strategiska tankar i beaktande. Jag vill göra vad jag kan för att bibehålla den trygghet och service som röntgen i Vimmerby innebär.

Min fråga är därför till Lena Segerberg: Är du beredd att garantera att röntgen i Vimmerby får vara kvar på lång sikt?

Fortsatt utveckling av Västerviks sjukhus i landstingsregi

Gång på gång har socialdemokraterna och vänstern försökt skrämma befolkningen i norra länet med att allianspartierna skulle vilja sälja ut Västerviks sjukhus. Trots att frågan inte fanns på agendan så var sossarnas valslogan på dekaler och tröjor "Vi säljer inte" eller hur de nu formulerade det, för att skapa en konflikt där ingen fanns.

I landstingsmajoritetens skyltfönsterkampanj dyker den lögnaktiga beskyllningen upp igen. För att en gång för alla få slut på osanningarna har nu landstingsalliansen överlämnat en avsiktsförklaring om att Västerviks sjukhus ska fortsätta utvecklas i landstingets regi.

Det gäller naturligtvis även under nästa mandatperiod, då vi har för avsikt att återigen sitta i majoritet.

Läs avsiktsförklaringen här: http://landstingsalliansen.se/?p=10

torsdag 5 november 2009

Kris och utveckling - även för strokevården!

Under de senaste fem-sex åren har vi vant oss vid att Landstinget i Kalmar län utmärker sig med det ena goda resultatet efter det andra i en rad nationella jämförelser.

Så har det inte alltid varit. När vi i de fyra allianspartierna tog över ledningen hösten 2002 var det precis tvärtom. Kalmar län låg i bottenligan, både när det gällde ekonomi, väntetider till vård och behandling och patienternas omdömen. Vi satte därför fokus på bemötande, väntetider och ekonomi, med månatliga uppföljningar.

Det var en otrolig prestation personalen åstadkom, att, samtidigt som historiens största sparprogram genomfördes, lyckas korta köerna och fokusera ett gott bemötande av patienterna. Vi kunde se hur resultaten i olika nationella jämförelser förbättrades undan för undan - till socialdemokraternas stora förtrytelse! De kunde inte acceptera att landstinget utvecklades väl under alliansledning, efter alla år i brant rutschbana under sosseledning.

Det var så illa att när personaltidningen Nerven uppmärksammade en förstaplacering för vårt landsting blev en tjänsteman verbalt rejält tilltufsad av en irriterad oppositionspolitiker, som inte tyckte att man skulle skriva om något som kunde gynna den borgerliga landstingsledningen.

Vi gläder oss över att den nuvarande majoriteten har förvaltat den goda grund som lades under förra mandatperioden. Nu tvekar man inte över att stoltsera över när landstinget är på pallplats i olika mätningar.

Men allt är inte perfekt. Öppna Jämförelser visar att det finns områden som behöver förbättras, däribland strokevården. Därför har det blivit ett nytt fokusområde, både inom professionen och politiken.

Idag har jag hospiterat på strokeenheten på Västerviks sjukhus. Det var inspirerande att se hur man tagit Öppna Jämförelser och Riks-Strokes mätningar som utgångspunkt för sitt förbättringsarbete. Man har jämfört metoder med Sundsvall-Härnösands sjukhus, som utnämnts till Årets strokeenhet, för att se hur man kan vidareutveckla de områden där Västervik uppvisat sämst resultat.


Kris är en viktig utgångspunkt och grund för utveckling. De mindre smickrande resultaten inom strokevården i Kalmar län har lett till en kraftsamling, där målet är att någon av länets strokeenheter ska utses till Årets strokeenhet år 2011.


En utmaning som heter duga! Med erfarenheterna från förra mandatperioden, så skulle jag inte bli förvånad om det fokus strokevården nu har fått, leder till både utveckling och framgång - en framgång för personalen, men framför allt för en patientgrupp som allt för lätt hamnar i skymundan.

onsdag 4 november 2009

Ann Hellenborg (MP) och familjecentralerna

Vid dagens möte med landstingsstyrelsen var det tydligt att miljöpartiets landstingsråd Ann Hellenborg ville markera vikten av förebyggande folkhälsoarbete. Hon, liksom jag, har ett särskilt ansvar för primärvård och folkhälsa, med den skillnaden att hon arbetar med majoriteten och jag i opposition.

Frågan är om inte Ann efter dagens sammanträde insett att i dessa frågor har Allianspartierna bättre politiska förslag än hennes nuvarande kompanjoner i majoriteten.

  • Det är vi som avsätter medel för att kunna starta familjecentraler där kommunerna är långt framme i planeringen.
  • Det är vi som satsar på pengar för att förbättra tillgängligheten på ungdomsmottagningarna.
  • Det är vi som lägger pengar på förebyggande hembesök hos personer över 80 år.

Tyvärr gick inte majoriteten med på något av våra yrkanden, inte ens Ann, trots att jag inbjudit henne särskilt att rösta med oss i Alliansen. Men det var tydligen inte så lätt.

Det blev votering i frågan om familjecentraler. De som röstade emot vårt yrkande skulle rösta JA och de som ville bifalla yrkandet skulle rösta NEJ. Efter Christer Jonssons (C) NEJ kom Johnny Petersson (V), som röstade JA.

Sedan var det Anns tur att lägga sin röst. Det var nog många som lystrade till lite extra, med tanke på hennes varma inlägg angående hur viktigt det var med familjecentraler. Då undslapp det henne:

- Jag gör som Johnny - JA.

En besvikelse, måste jag erkänna, men inte helt oväntad. Men nu var ju dagens möte mest att se som förövningar inför landstingsfullmäktige om två veckor. Under dessa veckor hoppas jag att majoriteten gör en noggrann analys av våra förslag och omprövar sina genomgående avslag från idag. Och jag hoppas att Ann, med det patos hon visade i debatten, lyckas övertyga sina samarbetskollegor om att bifalla vårt förslag.

Men vill de inte lyssna på dig, Ann, så är du varmt välkommen att följa ditt hjärta och komma över till oss!

"Dåliga rutiner" när friska foster aborterats

Den stora nyhet som återkommit i radions Eko-sändningar under det senaste dygnet är att det vid ett antal tillfällen inträffat att ultraljudsundersökningar feltolkats som att fostret varit dött. Mamman har fått med sig abortpiller eller blivit skrapad för att ta bort det döda fostret. Först i efterhand har man upptäckt att fostret faktiskt levde, men då var det för sent.

Detta måste ha varit en fruktansvärd upptäckt för de föräldrar som på så vis miste ett väntat barn. Förmodligen var det lika fruktansvärt för personalen, som upptäckt att man genom en olycklig feldiagnos förorsakat att ett spirande liv avslutats. Särskilt som riktlinjerna säger att man alltid ska genomföra en ny ultraljudsundersökning vid misstänkt fosterdöd, eftersom det kan vara lätt att ta miste.

Det finns alltså rutiner för att förhindra felaktiga aborter av friska foster.

Men hur är det med rutinerna för att förhindra att oönskade graviditeter uppkommer, som i sin tur ofta leder till aborter?

Tar alla män och kvinnor (unga som äldre) ansvar för sin sexualitet och skyddar sig och sin partner? Tar samhället ansvar genom att undervisa och göra preventivmedelsrådgivning lätt tillgänglig för ungdomar som lever här och nu och inte är beredda att vänta? Finns rådgivning och stöd till den oplanerat gravida kvinnan och mannen för att fatta beslut om huruvida man kan ta emot barnet, fast det inte var planerat, så att inte abort blir en oreflekterad rutinlösning?

I Kalmar län har vi konstaterat att både sexuellt överförda sjukdomar som klamydia och tonårsaborter har ökat kraftigt på senare år. Allianspartierna i landstinget ser ett direkt samband till de långa väntetiderna till flera av länets ungdomsmottagningar. Därför anslår vi i vårt budgetförslag 1,5 miljoner kronor till att förbättra tillgängligheten.

I dag får vi se om den röd-gröna majoriteten är beredda att göra en konkret insats för att minska spridningen av klamydia och det ökade antalet aborter!

tisdag 3 november 2009

De svagaste grupperna prioriteras i Alliansens budget

När vi i Allians för Landstinget i Kalmar län lägger vårt budgetförslag omfördelar vi pengar från bland annat datorinköp till de svagaste grupperna i samhället.


Presskonferens i Västervik: Caroline och Ulrik intervjuar Henrik, Pierre, Christer och mig. Samordnaren Johan tog kortet.


Under de senaste två veckorna har Allianspartierna i landstinget arbetat intensivt med budget för 2010 och plan för 2011-12, efter att den rödgröna majoriteten presenterade sitt förslag.

Vi konstaterade snabbt att majoritetens satsningar fanns inom områden där Allianspartierna i flera års tid pekat på behov och anslagit medel, utan att då få gehör från majoriteten. Men nu passar det tydligen. En ny, stor satsning gör dock majoriteten - på att byta ut 1000 datorer!

Allianspartierna gör en omfördelning, när vi lägger vårt budgetalternativ på landstingsstyrelsen imorgon. Datorerna får bytas ut i långsammare takt. Istället lägger vi fokus på de svagaste grupperna:


  • 7,2 miljoner kronor för att återställa patientavgifterna och egenavgifterna för handikapphjälpmedel till nivån före den 1 augusti i år. Höjningen gjorde Landstinget i Kalmar län till ett av de dyraste landstingen i riket att vara sjuk eller funktionshindrad i.
  • 1,2 miljoner kronor för förebyggande hembesök till personer över 80 år.
  • 500.000 kronor till extern rehabilitering för personer med funktionshinder. Det innebär en fördubbling av dagens blygsamma anslag.
  • 1 miljon kronor till länscentrum för vård av personer med kronisk smärta.
  • 500.000 kronor till förebyggande arbete och tidig upptäckt av familjer som behöver stöd, genom att fler familjecentraler kommer till stånd.
  • 1,5 miljoner kronor till ungdomsmottagningarna, för att förbättra tillgängligheten och på så vis bidra till att minska det kraftigt ökande antalet tonårsaborter och spridningen av sexuellt överförda sjukdomar.

Finansieringen sker genom att minska anslaget för datorinköp, att använda olika medel som finns anslagna, men som redan står klart att de inte kommer att användas, samt att återgå till fri barnsjukvård upp till 16 år. Våra satsningar är alltså finansierade fullt ut.

Samma gäng igen, men nu med mig bakom kameran och Johan vid bordet.

måndag 2 november 2009

Nytt uppdrag - ovant men inte oävet!

Idag har vaktavlösningen på landstingsrådsposten markerats på ett tydligt sätt. När jag kom till landstingshuset i morse hade min företrädare, Anders Andersson (KD), röjt undan i sitt gamla tjänsterum för att bereda plats åt mig.

Min pol sek-kollega sedan sju år, Sven-Åke Svensson, som nu tagit över min roll som samordnare inom Alliansen, hade dessutom fixat en vacker blombukett och en inbjudande skål med färsk frukt.

I blickfånget på hurtsen mitt emot min arbetsplats har jag ställt några personliga föremål:
Den märkliga, bågformigt uppåtsträvande växten i den likaledes böjda glasskålen, har jag fått av Anders Andersson i samband med landstingsgruppmötet i fredags.
Den lilla Mats Jonasson-maskoten Geno är en gåva från allianskompisarna. Den symboliserar solidaritet, empati och sympati och ska göra karriäristen kraftlös!
Ebenholtzgiraffen står för mig för en kombination av nyfikenhet, lyhördhet, skönhet, lugn, gracil elegans, lite klumpig utsatthet när den försöker fly, men med farligt träffsäkra sparkar när den blir angripen.
Över dessa privata föremål hänger en inventarie i form av en tavla av Vimmerby-konstnären Gert-Ove Gustafsson, föreställande en rälsbuss på färd genom smålandsskogarna. Man kan undra vad den symboliserar - det gamla SJ:s punktliga pålitlighet gentemot de förrädiskt lockande Kustpilentågen, som alltid dras med förseningar om de överhuvud taget är i bruk?

Välkommen in till mitt tjänsterum på en pratstund!


Mina goda medarbetare Sven-Åke Svensson och Klaus Leidecker, som tagit över min halva pol sek-tjänst.
Och arbetsdagen då? Ja, nog känns det ovant att inte längre vara den som står för skrivarbetet vid alliansledningsgruppens möte! Ovant att vara den som för mitt partis talan när vi förhandlade kring våra inspel i Alliansens budgetalternativ. Ovant att sitta på den aktiva sidan av bordet vid alliansgruppledarnas presskonferens om vårt budgetförslag.
Ovant, men alls inte oävet, får jag säga!

söndag 1 november 2009

Första dagen som landstingsråd

"Idag det är första da'n på resten av våra liv ... "

Den enkla sångstrofen kan tyckas som en plattityd, men är väl värd att filosofera över.

En dag i ett flöde av dagar. En dag som kan gå spårlöst förbi, som en vindpust. Eller en dag som ger avtryck i ens liv. Kanske en dag då man själv gör avtryck i andras liv. Kanske rent av en dag som gör att inget blir sig likt mer.

Idag är en dag då mycket förändras för min del. Idag tillträder jag som landstingsråd för Kristdemokraterna i Kalmar län.

Ett enormt förtroende har givits mig. Ingen vet hur länge uppdraget kommer att fortsätta. Ingen vet exakt vad det kommer att innebära.

Men det vet jag - att jag ska göra mitt bästa för att motsvara förtroendet. Jag ska göra mitt bästa för att alla som bor i länet ska kunna känna trygghet i att sjukvården ska finnas där när man behöver den. Jag vill arbeta för att personalen ska känna arbetsglädje och stolthet över att kunna ge professionell vård och omsorg med gott bemötande till dem som söker hjälp.

Trygghet i det lilla är trygghet i det stora.

Just en sådan här dag kändes det extra bra att sjunga Ylva Eggehorns ord i psalm 256: "Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken ... "

Slamkrypare om mödrahälsovården?

Vad vill egentligen landstingsmajoriteten med mödrahälsovården? Finns det en dold agenda som säger att man vill centralisera den till de tre sjukhusen?

Ja, man kan undra. Så sent som i slutet av augusti skrev man det i klartext i utkastet till regelverk för Hälsoval Kalmar län. Samtidigt kom information om att man skulle dra resurser från MVC (mödravårdscentralen) i Högsby, Emmaboda och Torsås till Kalmar. Det väckte oro om tillräckligt mycket resurs skulle finnas kvar för att klara av basuppdraget, med gynhälsokontroller, mödrahälsovård, ungdomsmottagning och förhoppningsvis även familjecentraler.

Jag skrev en interpellation för att få klarhet i detta i samband med landstingsfullmäktige i september. Landstingsrådet Lena Segerberg (S) svarade att landstingets uppdrag är att erbjuda MVC i varje kommun och att det uppdraget ligger fast.

Trots detta upplever personalen i Högsby oro. Uppenbarligen har inte majoriteten lyckats förmedla något tydligt besked om hur uppdraget ska lösas i varje kommun. Personalen är orolig över att de planer som tidigare funnits i tryck mal vidare och att majoriteten medvetet döljer detta under en formulering som lika gärna kan innebära att mödrahälsovården i Högsby dras in och att man istället tänker skicka dit personal från sjukhuset mer eller mindre sporadiskt.

Är det som personalen befarar, att formuleringen "MVC ska erbjudas" i själva verket är en slamkrypare? I så fall finns det skäl att skärpa och förtydliga formuleringen med både hängslen och livrem. Befolkningen och personalen måste känna trygghet om att den förebyggande vården finns nära.

Det är en väl beforskad sanning att de socioekonomiskt svagaste grupperna har sämre hälsa än andra grupper. Till exempel är det vanligare med övervikt och rökning. Dessa båda faktorer innebär högre risker vid graviditet. Det är alltså dessa som är i störst behov av den förebyggande hälsovården under graviditet.

Om inte mödrahälsovården finns lätt tillgänglig och på nära håll ökar alltså risken att det är de socioekonomisk redan utsatta som först faller ur systemet. Den risken får vi inte ta! Jag hoppas att den röd-gröna majoriteten instämmer i det.

lördag 24 oktober 2009

Mycket att lära från globalt ledarskap

I två dagar har jag, tillsammans med över 100.000 personer i mer än 50 länder, deltagit i en global ledarskapskonferens via storbildsvideo (Global Leadership Summit). Det var en imponerande skara medverkade i det innehållsrika programmet, som genom sina olika perspektiv gav både bredd och djup åt konferensen. Där fanns allt ifrån kyrkoledare som Bill Hybels och politiska ledare i form av Tony Blair via ekonomiprofessorn Gary Hamel till rockstjärnan Bono i U2.

Inte minst den ganska närgångna intervjun med Tony Blair gav mycket att tänka på. I början av sin karriär var han Storbritanniens mest uppskattade premiärminister, men mot slutet uppvisade förtroendeundersökningar de lägsta siffrorna någonsin för någon premiärminister, på grund av de svåra besluten om att föra landet in i kriget i Irak.

När Tony Blair fick frågan om hur man hanterar sådana motgångar var hans svar: "Räkna välsignelserna!" Vilken utmaning - och vilket perspektiv!

En mycket spännande intervju var den med David Gergen, som varit rådgivare till fyra amerikanska presidenter och som på senare år blivit känd för sina politiska analyser i CNN. Hans ögonvittnesskildringar av Richard Nixon, Gerald Ford, Ronald Reagan och Bill Clinton beskrev kampen mellan den ljusa och den mörka sidan hos människan. Gergen betonade betydelsen av att vara medveten om sina svagheter och att kontinuerligt arbeta med dem för att hålla den mörka sidan under kontroll.

Konferensen avslutades med en intervju med Bono, som utmanade den kristna kyrkan för tre år sedan med sitt engagemang för fattigdomsbekämpning och hälso- och sjukvård i tredje världen. Intervjun varvades med reportage om vad utmaningen för tre år sedan lett till. Hur kyrkoledare burit med sig utmaningen till sina församlingar, som väckts över våra fattiga bröders och systrare behov. Resultatet var bland annat barnsjukhus i Malawi, miljontals myggnät i Etiopien och Rwanda, fotbollsarena i en sydafrikansk kåkstad.

Och Bono var imponerad, för att inte säga frustrerad. Hur gärna han än skulle vilja, så kunde han inte längre anklaga kyrkan för passivitet. Han konstaterade att det skett en enorm förändring och blivit ett väldigt engagemang, som lett till bättre levnadsvillkor för mängder av fattiga i Afrika.

Men arbetet är inte slutfört, även om konferensen är slut. Vi som lever i Sverige är enormt priviligierade. Vi får aldrig glömma det ansvar vi har för våra minsta bröder och systrar. Som en kvinna sa i reportaget: "Jag är ensamstående mamma och har inga marginaler. Men om jag avstår från en kopp kaffe och lägger undan de pengarna, så räcker det för vaccination av ett barn i Afrika."

Med ett sådant perspektiv kan man inte misslyckas - ingen kan hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon!

onsdag 21 oktober 2009

Utan alliansen ingen utveckling i landstinget!

Efter att ha läst den rödgröna majoritetens budgetförslag konstaterar jag att utan Alliansen hade det inte blivit mycket av den.

De enda nyheterna i budgeten är satsningar som vi i landstingsalliansen har drivit år efter år, men fått avslag på. Och enda skälet till att budgeten för 2010 är i balans är tack vare Alliansregeringens konjunktursatsning.

Inga egna idéer, inga egna tankar inför 2011 och 2012.

Men det gör inget - vi är beredda att ta över om ett år!

måndag 19 oktober 2009

Äntligen rättvisa för personer med ätstörning i norra länet!

De som bor i norra delarna av Kalmar län och lider av ätstörningar har inte likvärdig vård med dem som bor i södra länsdelen. Detta är något som vi i landstingsalliansen år efter år har lyft i våra budgetyrkanden. Och år efter år har den rödgröna majoriteten avvisat våra förslag, trots att vi har haft finansieringen klar.

Inte minst vänsterpartisten Thomas Markljung från Västervik har försvarat majoritetens avslag. Jag har haft åtskilliga debatter, där han har påstått att det i själva verket inte är några problem att unga tjejer och killar från norra länet inte kan få mer kvalificerad vård och behandling på nära håll. Man har ju löst det från fall till fall - ibland genom att skicka personen ifråga till Kalmar (14 mil från Västervik och Vimmerby) eller Linköping (tio mil bort).

Inte så lätt att bedriva exempelvis ätträning som dagvård med sådana avstånd, kan tyckas ...

Idag går samma Thomas Markljung (V) ut i Västerviks-Tidningen och Radio Kalmar och är "väldigt glad för att ha fått till den här satsningen", genom att majoriteten nu lägger en miljon till barnkliniken och barn- och ungdomspsykiatrin i Västervik för att de ska lösa problemet.

Men Thomas, om våra upprepade förslag under tidigare år inte var grundade på ett faktiskt behov, som du försökte påskina i debatten, varför är du då så glad över att majoriteten har skakat fram pengarna nu? Var det för att du förutsåg att vi skulle återkomma med förslaget om likvärdig vård av ätstörningar för norra länsdelens befolkning ända tills vi fått igenom det? Självklart tyckte du att det var bättre att förekomma än förekommas!

- Inte ett budgetfullmäktige till då jag tvingas försvara det här orimliga missförhållandet, har du säkert tänkt. Jag kan förstå att du är både glad och lättad!

Som jag uttryckte det i intervjun med Radio Kalmar: - "Det är välkommet att de (majoriteten) äntligen har fallit till föga" (för våra argument).

Men framför allt är det ett viktigt och riktigt beslut för likabehandlingen av dem som lider av ätstörningar, som nu kommer få möjlighet till bättre vård och behandling i närområdet.

http://www.sr.se/kalmar/nyheter/artikel.asp?artikel=3177182

Historielös fräckhet när Sverigedemokraterna "kapar" Astrid Lindgren

I helgen hade Sverigedemokraterna kongress. Partisekreteraren Björn Söder hade då fräckheten att använda sig av Astrid Lindgrens berättelse om bröderna Lejonhjärtas kamp mot förtryckaren Tengil, som en bild på det egna partiets arbete och ambitioner.

Det fräcka, som jag ser det, är hur man använder sig av världens mest kända och älskade barnboksförfattare, för att ge sin egen bild av "svenskheten" legitimitet. Samtidigt bortser Söder fullständigt från det väl dokumenterade faktum att Astrid Lindgren stod för varje människas lika värde. Hon tog alltid de svaga och utsatt i försvar och var tydlig antinazist.

På kunskapscentrumet Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby finns en mycket bra och informativ utställning om Astrid som person, där bland annat hennes verksamhet och ställningstagande under Andra Världskriget skildras.

Astrid Lindgren stod ungefär så långt från Sverigedemokraternas idéer som det är möjligt. Därför är det en historielös fräckhet när Sverigedemokraterna nu försöker använda Astrid Lindgren som förkläde för att sprida sin propaganda.

söndag 18 oktober 2009

Klargörande om sjukskrivningar och förtidspensioner

I Svenska Dagbladet klargör idag PJ AndersLinder under rubriken "Europas sjuke man kvicknar till" den rödgröna retorikens ihålighet när det gäller sjukskrivningar och förtidspensioneringar före och efter maktskiftet.

De flesta minns nog hur sjukskskrivningstalen fullständigt okontrollerat sköt i höjden i början och mitten av 2000-talet. Många gick sjukskrivna år efter år utan några åtgärder - ett förakt för den enskilda människans lidande och behov av bekräftelse och rehabilitering, kan man tycka. När statistiken började bli allt för pinsam för Göran Persson (S) började den dåvarande regeringen att skicka in massor av långtidssjukskrivna i förtidspensioneringar.

För att citera PJ Anders Linder: "Det är egentligen bra magstarkt av vänsterpartierna att anklaga Alliansen för snålhet. Den rödgröna favoritåtgärden har varit förtidspension, som bara ger 64 procent av lönen i sjukersättning. Jämför det med regeringens så hårt kritiserade ”förlängda sjukpenning”, som ger 75 procent – och notera att förtidspensioneringarna har rasat i antal. Hittills i år har 1820 personer per månad förtidspensionerats med 64 procent av lönen. Under Socialdemokraternas sista tid vid makten var dessa pensioneringar dubbelt så många och toppåret 2004 var de över 6000 per månad. Tvåhundra om dagen!"

Rätt så talande siffror över vilket hyckleri det i själva verket är, när de röd-gröna ledarna försöker få Alliansregeringen att framstå som hjärtlösa!

Läs PJ Anders Linders artikel i sin helhet: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_3669627.svd

onsdag 14 oktober 2009

"God omvårdnad sänker kostnaderna"

Vid morgonläsningen av länets nättidningar fastnade mina ögon på rubriken "God omvårdnad sänker kostnaderna".

- Så bra! tänkte jag. Äntligen har en studie visat det jag som sjuksköterska har god erfarenhet av!

Kanske alldeles speciellt inom äldrevården finns tydliga samband. När omvårdnaden är god ger man patienten tid och vid behov även hjälp att äta. Väl sammansatt kost och möjlighet att röra sig, bidrar till att hålla kroppens naturliga funktioner igång. Med ett gott nutritionsläge minskar exempelvis infektionsrisk och trycksår. Kunnig vårdpersonal ser till att sängliggande patienter får hjälp att vända sig, man avlastar utsatta punkter på olika sätt och masserar för att inte trycksår ska uppstå. I den goda omvårdnaden ingår även den psykosociala biten: När den gamle känner sig sedd, hörd och respekterad behövs mindre lugnande mediciner.

God omvårdnad kostar naturligtvis, i form av att det krävs personal och kompetens. Men man får igen det i form av att brukarna, patienterna, mår bättre och har mindre behov av att belasta sjukvården.

När jag sedan klickade på rubriken med förväntan att få mina teser bekräftade, så möttes jag av en bild på ett barn och en hund.

- Ja, tänkte jag. Hur många gånger har jag inte sett hur små barn och djur väcker slumrande instikter till liv hos dementa? Hur ett lugn infinner sig, hur röstläget förändras, hur patienten fokuserar på en annan varelse i behov av skydd, kärlek och omsorg. Det finns till och med äldreboenden där man har en huskatt, för att den bidrar med sådan ro hos de gamla.

När jag började läsa artikeln, så visade det sig att den handlade om råd från en veterinär: Om man sköter om sitt husdjur så sänker man kostnaderna. Bara det att jag aldrig använt begreppet omvårdnad när jag ägnar mig åt pälsvård eller fästingjakt på katten Ramses.

Nåja, det är kanske inte allt för cyniskt att dra slutsatsen att det mesta mår bra av underhåll och att underhåll (dvs omvårdnad i vidgad bemärkelse) i stort sett alltid är billigare än reparation (vård), det må gälla den egna kroppen, ens familj, patienterna, husdjuren, huset eller bilen. Men för mig som sjuksköterska, med många års erfarenhet av äldrevård, så är just omvårdnaden av en gammal människa med ett långt liv bakom sig, närmast en kärleksgärning, mer än ett professionellt utövande.

tisdag 13 oktober 2009

Rätt person på rätt plats när Anders leder Alliansens sjukvårdsutveckling

Dagens nyhet om Alliansens politikutvecklingsgrupper är glädjande ur både ett läns- och ett nationellt perspektiv. Anders Andersson (KD), Järnforsen, får förtroendet att leda sjukvårdsgruppen, där även socialutskottets ordförande Kenneth Johansson (C), sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M) och ordföranden i Västra Götalands hälso- och sjukvårdsnämnd Jonas Andersson (FP) ingår.

Göran Hägglund bekräftar genom denna utnämning Anders Anderssons gedigna kompetens och erfarenhet inom hälso- och sjukvårdsområdet, men också hans förmåga att leda en rad framstående personer till att utforma en gemensam och sammanhållen sjukvårdspolitik för Allians för Sverige under de kommande fyra åren.

Utnämningen är ett bevis på att Anders Anderssons karriär långt ifrån är slut. De som befarat att han skulle riskera att försvinna in i något anonymt mörker när han går till riksdagen har fått bevis på motsatsen. Istället får han en ny, nationell arena, där hans kompetens och ledaregenskaper får komma till nytta - förhoppningsvis för hela svenska folket, med fortsatt regeringsinnehav hos Alliansen.

måndag 12 oktober 2009

Långsiktig trygghet på norra Öland

Idag gjorde landstingsalliansen studiebesök på Norra Ölands Läkarmottagning i Löttorp. Doktor Niklas Högerås har sedan en månad öppnat en egen mottagning. Han har redan omkring tusen personer listade.

Det är en glädje att se någon satsa långsiktigt på att serva norra Ölands åldrande befolkning med hälso- och sjukvård, efter alla år med kortsiktiga lösningar! Jag blev också imponerad och berörd av Niklas Högerås människosyn och hans sätt att självklart sätta patienten i centrum.

Jag önskar Niklas all lycka till!

Hälsoutmaning med förhinder

Under några veckor har det snurrat rejält omkring Hälsoutmaningen mellan landstingsmajoriteten och Alliansen. Som jag uppfattade det var det majoriteten som låg på väldeliga och ville ha presskonferenser och offentliga tävlingar i olika grenar osv.

Från Alliansens sida tyckte vi att det gav fel signaler att försöka tävla i hälsa. Istället ville vi utforma det på ett mer informellt och lekfullt sätt, med stegräknare typ Berlintrampet, som vi gjorde förra hösten, och allt emellanåt någon turnering i exempelvis bowling, minigolf eller innebandy.

I samband med landstingsfullmäktige härom veckan dök det upp en badrumsvåg, som någon 'råkat' stoppa ned i väskan. På lunchrasten vägde de båda lagen in sig, helt avidentifierat och improviserat. Någon journalist snappade tydligen upp detta och det drogs helt felaktiga slutsatser om bantningstävling och några smått hysteriska dygn följde. Det lär till och med ha funnits journalister som begärt att få ut noteringarna som offentlig handling (som det förstås inte var, eftersom det inte gjordes av någon myndighetsperson och dessutom på vår fritid)!

Själv intervjuades jag i telefon från Bryssel av Östran och någon dag senare av Vimmerby Tidning. Häromdagen blev jag till och med uppringd av Dagens Samhälle. Min samordnarkollega Johan Gustafsson var till och med i TV-intervju.

Reaktionerna uteblev inte. Kommentarer från människor man mötte - och på nätet. Mer eller mindre entusiatiska, mer eller mindre nyanserade, mer eller mindre sakliga.

Man kan konstatera att det vi gör som politiker engagerar - och allt som kan förknippas med vikt är känsligt, även om det i det här fallet rörde sig om en missuppfattning. Eventuella förändringar i vikten bör rimligen vara en följd av att vi motiverats att röra oss mer, inte att vi bantar. För det gör vi inte!

Idag var det dags för det första delmomentet i Hälsoutmaningen. Sedan flera veckor hade vi tillsammans bokat in kvällen för en bowlingturnering mellan den röd-gröna majoriteten och oss i Alliansen. Döm om vår förvåning då vi i förmiddags fick beskedet att majoriteten inte ställde upp! Den ena efter den andra hade tydligen fått förhinder och bara en återstod, varför man lämnade walk over.

Det är nästan så man undrar om majoriteten egentligen var ute efter en ren PR-historia och tappade sugen när vi inte ville blanda in media. Men när nu media fått upp intresset, varför backar då majoriteten?

fredag 9 oktober 2009

Miljöpartistiska grodor i landstingets ankdamm

Under den senaste dryga veckan har vi i Kalmar län hunnit avhandla både landstingsfullmäktige förra onsdagen och landstingsstyrelse igår. Många viktiga frågor diskuterades, inte minst beslutet om vårdval, Hälsoval Kalmar, som kommer att stärka patientens rätt att själv välja vårdgivare i primärvården.

Miljöpartiets landstingsråd Ann Hellenborg, med primärvård, folkhälsa och miljö som ansvarsområden, var märkligt tyst vid båda tillfällena. Kanske inte så konstigt, med tanke på att hon fått besked av sina partikamrater att hon kommer att få sluta sitt uppdrag i förtid. Det blev tydligen några grodor för mycket. Hennes uttalande, om att vaccinet mot svininfluensan var att jämföra med neurosedyn, blev uppenbarligen droppen.

Akko Karlsson är enligt media den som ska träda in i Anns ställe under resten av mandatperioden. Frågan är hur många grodor hon ska hinna producera under den tiden.

Under fullmäktigedebatten om min interpellation om MVC i Högsby, Torsås och Emmaboda, lyckades Akko reta upp hela alliansgruppen med sina svepande och ovidkommande omdömen. När hon kryddade det hela med att dra in Anna Anka och på ett fullkomligt absurt sätt pådyvla oss med att hylla hennes livsstil och syn på kvinnans roll, då kokade hela alliansgruppen.

Jag krävde en ursäkt och att hon skulle ta tillbaka sitt uttalande. Akko bad mycket riktigt om ursäkt om hon trampat alliansgruppen på tårna, men kunde inte låta bli att avsluta det hela med en onödig släng.

Vid gårdagens landstingsstyrelse behandlades landstingets miljöplan. Det dokument som skulle beslutas hade uppenbarligen genomgått ändringar in i det sista. Frågan är om ändringarna varit till det bättre, om man ser till vad resultatet blev. Det dokument som diskuterades verkar helt bortse från den nu gällande miljöplanen och de mål och referensytor som finns i det.

Christer Jonssons (C) analys, av det föreliggande dokumentets brister och hur man totalt försummat att följa upp den nu gällande miljöplanen, var minst sagt avslöjande. "En avklädd skyltdocka i det röd-gröna skyltfönstret", som Henrik Yngvesson (M) uttryckte det.

Jag kan förstå att Akko, som miljöpartist och förmodligen den som stått för en del av "förbättringarna" av det förslag som behandlades, kunde känna behov av att med ordkaskader försöka prata bort sina tillkortakommanden. Att en och annan groda hoppade ur munnen i hastigheten kan ju vara begripligt.

Det var mer än en åhörare som hajade till när Akko frankt deklarerade att eftersom det nu finns två tankställen för biogas i länet så skulle landstinget hädanefter endast inköpa biogasdrivna tjänstebilar. Christer Jonsson upprepade i ett inlägg vad hon sagt, utan att hon korrigerade sig.

Jag ställde därför en kontrollfråga till Akko, om hon verkligen menade att exempelvis tjänstebilar vid hälsocentralerna i Högsby, Hultsfred och Vimmerby skulle drivas med biogas och alltså tvingas köra till Västervik respektive Kalmar varje gång de ska tankas. Då kom en lång harang, kryddad med ett kränkande omdöme, men utan någon dementi eller rättelse av vad hon tidigare hade sagt.

Inte förrän efter ytterligare en kontrollfråga från mig backade Akko och förklarade att vilken sorts miljöbil som skulle väljas skulle anpassas efter vad som var lämpligt för respektive område och ändamål.

Efter de senaste veckornas närkontakt med Akko Karlssons debatteknik kan jag konstatera att hon inte bara är ordrik, vilket var känt sedan tidigare. När argumenten tryter tar hon till förklenande omdömen om sina debattmotståndare. När orden ibland springer ifrån henne så backar hon inte utan att samtidigt klippa till med ytterligare kränkningar.

Under mina nio år i landstinget har jag mer än en gång konstaterat att debattklimatet är betydligt tuffare än i kommunfullmäktige. De allra flesta klarar dock att på ett föredömligt sätt skilja på sak och person. Man kritiserar varandras uppfattning, ställningstagande och argumentation.

Akko Karlsson uppvisar en helt annan sida, där hon istället hånar sina debattmotståndare enligt en förvrängd version av principen anfall är bästa försvar.

Allmän varning utfärdas: Grodorna anfaller!

söndag 27 september 2009

Alliansorange i röda Oskarshamn

Alliansorange dominerade på Forum i det röda Oskarshamn på lördagen, när Allianspartierna i Kalmar län anordnade ett Allianskonvent som kick-off inför valet nästa år. Symboliken var tydlig: Nu intogs självaste högborgen i en stad som haft rött styre allt sedan allmän rösträtt infördes.

Ett par skickliga musiker från Camerata Nordica spelade folkmusik och klassiskt.

Christer Jonsson, centerpartistiskt landstingsråd, hälsade välkomna.

Utanför vajade Allianspartiernas flaggor - och snart vänder vinden även i Oskarshamn!
Partiernas distriktsledningar inledde genom Ann Pettersson (C), Tomas Peterson (M), Chatrine Pålsson Ahlgren (KD) och Sverker Thorén (FP).
Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson går igenom sin programpunkt med distriktsordförande Ann Pettersson (C), medan allianssamordnaren Johan Gustafsson kollar upp tekniken. Landstingsrådet och distriktsordförande Anders Andersson (KD) håller ögonen på sin vice partiordförande.
Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (KD) introduceras av distriktsordförande Ann Pettersson (C).
Glatt återseende mellan Emmabodabon Christer Jonsson (C) och Långasjötjejen Maria Larsson (KD).
Även jag fick chansen att hälsa på Maria Larsson i pausen.
I pausen som följde sågs Östran-Nyheternas chefredaktör Peter Akinder smyga omkring med sin trogne följeslagare, jycken Spårhunden.
Västerviks-Tidningens opinionsredaktör Ola Mårtensson och kollegan på Östran-Nyheterna, Peter Akinder, förbereder sig för att ställa alliansrepresentanterna mot väggen.
Peter Akinder i färd med att fråga ut folkpartiets förre (och blivande) riksdagsledamot Sverker Thorén, kommunalrådet Eva Engdahl (C), blivande riksdagsledamoten Anders Andersson (KD), och moderate riksdagsledamoten Jan R Andersson (M), medan Ola Mårtensson laddar om.
Programpunkten blev både underhållande, med många skratt, och trivsam, men också stundtals skarp.
Publiken, allianspolitiker från länets alla hörn, trivdes gott.
Spårhunden har fått konkurrens av Alliansvovven Wille.
Det verkar som om Spårhunden vill mota bort sin kontrahent från spåret ...


Efter lunch intogs scenen av fyra herrar från statsrådsberedningen: statssekreterare Urban Karlström (KD), finansdepartementet, stabschef Johan Britz (FP), statssekreterare Anders W Jonsson (C) och statssekreterare HG Wessman (M). De informerade om det intensiva arbete som pågår i regeringen för att genomföra den politik Allians för Sverige gick till val på. Omkring 80 procent är redan genomfört och ännu mer på gång!
Johan Britz (FP) gav intressanta faktauppgifter för att vederlägga oppositionens retorik angående stödet till vuxenutbildningen.

Landstingsalliansen hade också ett pass, då vi informerade om hur vi lagt upp arbetet under de sju år vi jobbat ihop. På scenen var Henrik Yngvesson (M), Christer Jonsson (C), Pierre Edström (FP) och Gudrun Brunegård (KD).

Jag berättade om gemensamma lösningar och respekt för varandras olika profileringar.

Ingela Karlsson sjöng, spelade och målade fram en inspirerande bild av Allians för Kalmar län: