Härom dagen hospiterade jag på Akutmottagningen vid Länssjukhuset i Kalmar. En mycket intressant och nyttig kväll, inte minst att se hur man jobbar när det är fullt tryck i verksamheten, med stundtals ett trettiotal patienter som väntade på undersökning.
Jag följde sjuksköterskan med triageringsansvar. Hon gör en första bedömning av patientens tillstånd; om det är en medicinläkare, en kirurg eller kanske en ortoped som ska undersöka, och om det är ett livshotande tillstånd som får gå före alla andra, eller om läkarundersökningen kan vänta något. Med hennes tjugotal år på akuten upplevde jag att både den kunskap och erfarenhet som krävdes fanns i de snabba avvägningar som var nödvändiga när undersökningsrummen var upptagna och tre ambulanser på ingående samtidigt.
Självklart är det inte bra när någon får vänta timme efter timme, medan man ser andra gå före i kön. Samtidigt har ändå de flesta patienter förståelse för att det finns andra med större och mer brådskande behov. Och omprioriteringar görs när det blir nödvändigt.
Men ett bekymmer är bristen på vårdplatser. Jag fick följa med på ett möte med klinikledningarna, där man stämde av hur många lediga sängar som fanns just då på de olika avdelningarna. Utifrån det kom man överens om vilka som skulle få första tjing på de få tomma sängar som fanns. Just denna eftermiddag fanns någon handfull lediga platser utspridda på sjukhusets kliniker, medan det på akuten fanns åtskilligt fler patienter som väntade.
På detta sätt upptas värdefull läkartid med att lösa logistiska problem. I brist på vårdplatser på avdelningarna blir patienterna liggande på akuten och blockerar upp undersökningsrummen, så att inte de i väntrummet ens kommer in på akuten. Hela systemet stasas upp, när man inte kan slussa patienterna vidare till rätt instans.
Jag fick många tillrop om att det behövs fler vårdplatser för att klara patientsäkerheten. Det är en fråga jag gärna arbetar vidare med.
Barnperspektivet är en annan viktig fråga som belystes tydligt. Man behöver se över om det inte vore bättre att alla barn fick komma till barnakuten, för att slippa vistas timme efter timme i ett väntrum som knappast är anpassat för barn, tillsammans med svårt sjuka unga, vuxna och äldre, något som kan upplevas mycket skrämmande för barnet. Det borde inte vara omöjligt för en läkare att gå från akutmottagningen till barnakuten för att undersöka barnet där, i en miljö anpassad för barn.
Visar inlägg med etikett barnperspektiv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett barnperspektiv. Visa alla inlägg
onsdag 13 juli 2011
tisdag 15 februari 2011
Årsmöte med barnperspektiv och förnyat förtroende
Igår hade Kristdemokraterna i Vimmerby sitt årsmöte, där jag fick förnyat förtroende som ordförande i lokalavdelningen för tionde gången.
Talare var riksdagsledamoten Yvonne Andersson, Linköping, inbjuden som talare. Hon är till yrket universitetslektor och arbetar nu i riksdagens utbildningsutskott. Hon beskrev hur barnperspektivet skiljer KD från andra partier.
Lisa Holmström, Alice Andersson och Lina Johansson medverkade med sång.
Under året har Vimmerby haft besök av flera kristdemokrater från det nationella planet: I själva valveckan fick Vimmerby-avdelningen besök av folkhälso- och äldreminister Maria Larsson, som talade om äldrefrågor vid ett cafémöte. Riksdagsledamoten Dan Kihlström, verksam i kulturutskottet, gjorde ett besök på Astrid Lindgrens Näs under samma vecka. Anders Andersson, sjukvårdspolitisk talesperson, talade om sitt nya uppdrag som riksdagsledamot och ordförande i Alliansens sjukvårdsgrupp vid förra årsmötet. Han deltog också vid företagsbesök på Fagerströms Maskin och på Locknevi marknad.
Kristdemokraterna i Vimmerby har under 2010 innehaft ordförandeposter i omsorgsnämnden och socialnämnden, där Elisabeth Lago Nilsson respektive Torbjörn Sandberg verkat. Jaroslav Sranka har varit vice ordförande i barn- och ungdomsnämnden, Göran Gustafsson i teknik- och servicenämnden och Thomas Karlsson i Vimarhem AB. Partiet har varit representerat i alla styrelser och nämnder, i de flesta fall med både ordinarie ledamot och ersättare. Den kommunpolitiska arbetsgruppen har samlats, dels tillsammans med Alliansen, men även på egen hand. Studiebesök har gjorts vid olika företag och kommunala verksamheter.
Flera motioner har lagts under året. Ola Gustafsson har motionerat om rensning av Vervelån genom Gullringen, utbyggd gång- och cykelväg i Gullringen, översyn av hastighetsbegränsningar, samt om publicering av revisionsrapporter på kommunens hemsida. Den senare bifölls redan efter två månader, vilket torde vara snudd på rekordsnabb behandling. Elisabeth Lago Nilsson har lagt en motion om att göra kommunala pensionärsrådet till remissorgan. Torbjörn Sandberg har motionerat om hantering av matavfall på kommunens skolor.
Under året har även motionen Håll Vimmerby rent! behandlats. Kommunfullmäktige beslutade att delvis bifalla motionen genom att ge barn- och ungdomsnämnden och teknik- och servicenämnden i uppdrag att genomföra en skräpplockarkampanj i Vimmerby kommun 2011 som riktar sig mot allmänheten, förskolor och skolor med stöd av stiftelsen "Håll Sverige Rent", Rapportering till fullmäktige skall ske i samband med nämndernas återredovisning till fullmäktige hösten 2011, därefter kan fullmäktige besluta om fortsatt uppdrag. Teknik- och servicenämnden fick dessutom i uppdrag att inventera behov och placering av papperskorgar i Vimmerby stad.
Den årliga vårfesten hölls i Mötesplatsen den 10 maj. Vitsippspriset delades ut till Gullan och Alvar Andersson. Motiveringen lydde: ”Gullan och Alvar Andersson har i många år visat stor omsorg om äldre och funktionshindrade, genom att troget besöka äldreboenden och glädja pensionärer och vårdtagare med sång och musik flera gånger i veckan. På så sätt är de föredömen i medmänsklighet och omtanke.”
En lördagsmorgon i juli samlades en grupp kristdemokrater för att städa centrum. Syftet var att följa upp motionen om att hålla Vimmerby rent, genom att i praktisk handling visa att man med en relativt måttfull insats kan åstadkomma ett betydligt renare och mer inbjudande centrum. Förhoppningsvis kan fler föreningar inspireras till liknande aktioner.
Kristdemokraterna var aktiva under hela valrörelsen med besök i kransorterna på fredagar och partytält på torget på lördagar. Dessutom anordnades ett möte för invandrarungdomar i Bullerbyn. Elisabeth Lago Nilsson, Gudrun Brunegård och Göran Gustafsson deltog i paneldebatter i Plenisalen och i Folkhögskolan och på Kröngården.
Efter förhandlingarna om politiska poster finns Kristdemokraterna representerade i samtliga nämnder och styrelser med antingen ordinarie ledamot eller ersättare. Som ordinarie ledamot i kommunstyrelsen finns nu Göran Gustafsson. Elisabeth Lago Nilsson och Torbjörn Sandberg sitter kvar som ordförande i omsorgsnämnden och socialnämnden.
I landstingsvalet kvarstår Vimmerby som den kommun där Kristdemokraterna har näst starkast väljarstöd i Kalmar län, med 14,93 %. I riksdagsvalet ligger Vimmerbys resultat fortfarande över riksgenomsnittet.
Styrelsen för Kristdemokraterna i Vimmerby har under verksamhetsåret bestått av Gudrun Brunegård, ordförande, Ola Gustafsson, vice ordförande, Elisabeth Lago Nilsson och Torbjörn Sandberg och Thomas Karlsson. Ersättare har varit Jaroslav Sranka, kassör, Göran Gustafsson och Carl-Axel Fagerström. Styrelsen omvaldes i samband med årsmötet.
Talare var riksdagsledamoten Yvonne Andersson, Linköping, inbjuden som talare. Hon är till yrket universitetslektor och arbetar nu i riksdagens utbildningsutskott. Hon beskrev hur barnperspektivet skiljer KD från andra partier.
Lisa Holmström, Alice Andersson och Lina Johansson medverkade med sång.
Under året har Vimmerby haft besök av flera kristdemokrater från det nationella planet: I själva valveckan fick Vimmerby-avdelningen besök av folkhälso- och äldreminister Maria Larsson, som talade om äldrefrågor vid ett cafémöte. Riksdagsledamoten Dan Kihlström, verksam i kulturutskottet, gjorde ett besök på Astrid Lindgrens Näs under samma vecka. Anders Andersson, sjukvårdspolitisk talesperson, talade om sitt nya uppdrag som riksdagsledamot och ordförande i Alliansens sjukvårdsgrupp vid förra årsmötet. Han deltog också vid företagsbesök på Fagerströms Maskin och på Locknevi marknad.
Kristdemokraterna i Vimmerby har under 2010 innehaft ordförandeposter i omsorgsnämnden och socialnämnden, där Elisabeth Lago Nilsson respektive Torbjörn Sandberg verkat. Jaroslav Sranka har varit vice ordförande i barn- och ungdomsnämnden, Göran Gustafsson i teknik- och servicenämnden och Thomas Karlsson i Vimarhem AB. Partiet har varit representerat i alla styrelser och nämnder, i de flesta fall med både ordinarie ledamot och ersättare. Den kommunpolitiska arbetsgruppen har samlats, dels tillsammans med Alliansen, men även på egen hand. Studiebesök har gjorts vid olika företag och kommunala verksamheter.
Flera motioner har lagts under året. Ola Gustafsson har motionerat om rensning av Vervelån genom Gullringen, utbyggd gång- och cykelväg i Gullringen, översyn av hastighetsbegränsningar, samt om publicering av revisionsrapporter på kommunens hemsida. Den senare bifölls redan efter två månader, vilket torde vara snudd på rekordsnabb behandling. Elisabeth Lago Nilsson har lagt en motion om att göra kommunala pensionärsrådet till remissorgan. Torbjörn Sandberg har motionerat om hantering av matavfall på kommunens skolor.
Under året har även motionen Håll Vimmerby rent! behandlats. Kommunfullmäktige beslutade att delvis bifalla motionen genom att ge barn- och ungdomsnämnden och teknik- och servicenämnden i uppdrag att genomföra en skräpplockarkampanj i Vimmerby kommun 2011 som riktar sig mot allmänheten, förskolor och skolor med stöd av stiftelsen "Håll Sverige Rent", Rapportering till fullmäktige skall ske i samband med nämndernas återredovisning till fullmäktige hösten 2011, därefter kan fullmäktige besluta om fortsatt uppdrag. Teknik- och servicenämnden fick dessutom i uppdrag att inventera behov och placering av papperskorgar i Vimmerby stad.
Den årliga vårfesten hölls i Mötesplatsen den 10 maj. Vitsippspriset delades ut till Gullan och Alvar Andersson. Motiveringen lydde: ”Gullan och Alvar Andersson har i många år visat stor omsorg om äldre och funktionshindrade, genom att troget besöka äldreboenden och glädja pensionärer och vårdtagare med sång och musik flera gånger i veckan. På så sätt är de föredömen i medmänsklighet och omtanke.”
En lördagsmorgon i juli samlades en grupp kristdemokrater för att städa centrum. Syftet var att följa upp motionen om att hålla Vimmerby rent, genom att i praktisk handling visa att man med en relativt måttfull insats kan åstadkomma ett betydligt renare och mer inbjudande centrum. Förhoppningsvis kan fler föreningar inspireras till liknande aktioner.
Kristdemokraterna var aktiva under hela valrörelsen med besök i kransorterna på fredagar och partytält på torget på lördagar. Dessutom anordnades ett möte för invandrarungdomar i Bullerbyn. Elisabeth Lago Nilsson, Gudrun Brunegård och Göran Gustafsson deltog i paneldebatter i Plenisalen och i Folkhögskolan och på Kröngården.
Efter förhandlingarna om politiska poster finns Kristdemokraterna representerade i samtliga nämnder och styrelser med antingen ordinarie ledamot eller ersättare. Som ordinarie ledamot i kommunstyrelsen finns nu Göran Gustafsson. Elisabeth Lago Nilsson och Torbjörn Sandberg sitter kvar som ordförande i omsorgsnämnden och socialnämnden.
I landstingsvalet kvarstår Vimmerby som den kommun där Kristdemokraterna har näst starkast väljarstöd i Kalmar län, med 14,93 %. I riksdagsvalet ligger Vimmerbys resultat fortfarande över riksgenomsnittet.
Styrelsen för Kristdemokraterna i Vimmerby har under verksamhetsåret bestått av Gudrun Brunegård, ordförande, Ola Gustafsson, vice ordförande, Elisabeth Lago Nilsson och Torbjörn Sandberg och Thomas Karlsson. Ersättare har varit Jaroslav Sranka, kassör, Göran Gustafsson och Carl-Axel Fagerström. Styrelsen omvaldes i samband med årsmötet.
tisdag 21 december 2010
Alltid barnets bästa - särskilt de utsatta?
En färsk doktorsavhandling visar att man på Astrid Lindgrens Barnsjukhus bara anmäler misstanke om att barn far illa i hälften av alla fall, trots att tydliga signaler kunnat noteras och trots att hälso- och sjukvårdspersonal är skyldiga att göra det. I sex av tio fall anmäler man misstanke om sexuellt utnyttjande av barn.
Istället sviker man barnet och skickar hem det till samma förhållanden som förvållade att man sökte vård. Det kan handla om misshandel, som bortförklaras med att barnet ramlat osv. Detta uppger Ekot och Rapport och DN i uppföljande reportage.
Detta är förfärande uppgifter, inte minst med tanke på att den nyblivne medicine doktorn, barnsjuksköterskan Björn Tingberg, misstänker att det ser likadant ut över hela Sverige. Det råder en mentalitet där man inte orkar ta på sig att själv göra anmälan, utan hoppas att någon annan ska göra det.
Det behövs utbildning, är en slutsats. Utbildning för att känna igen signalerna och för att veta vem som gör vad. Framför allt tror jag att det behövs konkreta handlingsplaner, där man i ett behandlingsteam har tydliga uppdrag. Man måste veta att någon anmäler, inte bara hoppas att någon annan än jag gör det.
För snart tio år sedan var jag med om att utbilda och ta fram rutiner inom skola och barnomsorg i Vimmerby kommun, för hur man skulle gå till väga om man misstänkte att ett barn for illa.
De frågor jag ställer i ljuset av den aktuella doktorsavhandlingen är bland annat följande:
Vilka rutiner finns allmänt inom hälso- och sjukvården i Kalmar län när det gäller misstanke om att ett barn far illa?
Vilka rutiner finns specifikt på barnmottagningar och barnkliniker i Kalmar län?
Hur ofta händer det att man från skolan och förskolan skickar ett barn till barnkliniken, med en misstanke om barnmisshandel, i förhoppningen att barnkliniken ska anmäla, men inget görs?
Vi får inte svika dessa barn!
Det är obehagligt att riskera att anmäla misstanke om att ett barn misshandlas i hemmet eller utsätts för sexuella övergrepp, och det visar sig inte finnas fog för misstanken. Men det är ännu obehagligare om det finns fog för misstanken och man inte anmäler.
Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter ska en grundprincip vara att alltid se till barnets bästa. Ur solidaritetsperspektiv borde det innebära att särskit värna om de barn som är mest utsatta. Frågan är om vi gör det eller om vi gömmer oss.
Istället sviker man barnet och skickar hem det till samma förhållanden som förvållade att man sökte vård. Det kan handla om misshandel, som bortförklaras med att barnet ramlat osv. Detta uppger Ekot och Rapport och DN i uppföljande reportage.
Detta är förfärande uppgifter, inte minst med tanke på att den nyblivne medicine doktorn, barnsjuksköterskan Björn Tingberg, misstänker att det ser likadant ut över hela Sverige. Det råder en mentalitet där man inte orkar ta på sig att själv göra anmälan, utan hoppas att någon annan ska göra det.
Det behövs utbildning, är en slutsats. Utbildning för att känna igen signalerna och för att veta vem som gör vad. Framför allt tror jag att det behövs konkreta handlingsplaner, där man i ett behandlingsteam har tydliga uppdrag. Man måste veta att någon anmäler, inte bara hoppas att någon annan än jag gör det.
För snart tio år sedan var jag med om att utbilda och ta fram rutiner inom skola och barnomsorg i Vimmerby kommun, för hur man skulle gå till väga om man misstänkte att ett barn for illa.
De frågor jag ställer i ljuset av den aktuella doktorsavhandlingen är bland annat följande:
Vilka rutiner finns allmänt inom hälso- och sjukvården i Kalmar län när det gäller misstanke om att ett barn far illa?
Vilka rutiner finns specifikt på barnmottagningar och barnkliniker i Kalmar län?
Hur ofta händer det att man från skolan och förskolan skickar ett barn till barnkliniken, med en misstanke om barnmisshandel, i förhoppningen att barnkliniken ska anmäla, men inget görs?
Vi får inte svika dessa barn!
Det är obehagligt att riskera att anmäla misstanke om att ett barn misshandlas i hemmet eller utsätts för sexuella övergrepp, och det visar sig inte finnas fog för misstanken. Men det är ännu obehagligare om det finns fog för misstanken och man inte anmäler.
Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter ska en grundprincip vara att alltid se till barnets bästa. Ur solidaritetsperspektiv borde det innebära att särskit värna om de barn som är mest utsatta. Frågan är om vi gör det eller om vi gömmer oss.
onsdag 10 november 2010
Fortsatta övertramp mot barnets rätt
Det är för mig obegripligt att Migrationsverket fortsätter att splittra familjer, på det sätt som skildras i Sveriges Radios Ekonyheter idag.
Det nu aktuella fallet handlar om en kristen irakier från Mosul, som skildes från sin familj, hustru och en tre månader gammal dotter, i Sverige. Han skickades tillbaka till sitt hemland trots uppenbar livsfara och undgick med bara några minuter att dödas i kyrkmassakern i Bagdad härom dagen. Idag har Al-Qaida-folk trängt in i kristna hem i Bagdag och dödat fyra personer och skadat ett trettiotal, skriver Dagen.
Nu måste han ta sig till Syrien eller Jordanien för att tvingas söka visum till Sverige. Genom sin dotter i Sverige har han den anknytning som behövs för att få uppehållstillstånd, men ändå tvingas han alltså utsätta sig för denna fullständigt onödiga, dyra och framför allt livsfarliga resa.
Detta trots att riksdagen så sent som i somras ändrade i utlänningslagen för att undvika den här typen av händelser.
Migrationsminister Tobias Billström (M) tycker inte att lagen behöver förtydligas. Alla papper ska vara i ordning innan man kommer till Sverige, säger han.
Men varför ska man inte kunna fixa dessa papper till sin ansökan om uppehållstillstånd från Sverige? Varför ska man behöva riskera liv och lem i ett laglöst land?
Vilket väger tyngst - myndigheternas krav på papper eller barns behov av pappor? För mig är det självklart att barnets rätt väger tyngst.
Det nu aktuella fallet handlar om en kristen irakier från Mosul, som skildes från sin familj, hustru och en tre månader gammal dotter, i Sverige. Han skickades tillbaka till sitt hemland trots uppenbar livsfara och undgick med bara några minuter att dödas i kyrkmassakern i Bagdad härom dagen. Idag har Al-Qaida-folk trängt in i kristna hem i Bagdag och dödat fyra personer och skadat ett trettiotal, skriver Dagen.
Nu måste han ta sig till Syrien eller Jordanien för att tvingas söka visum till Sverige. Genom sin dotter i Sverige har han den anknytning som behövs för att få uppehållstillstånd, men ändå tvingas han alltså utsätta sig för denna fullständigt onödiga, dyra och framför allt livsfarliga resa.
Detta trots att riksdagen så sent som i somras ändrade i utlänningslagen för att undvika den här typen av händelser.
Migrationsminister Tobias Billström (M) tycker inte att lagen behöver förtydligas. Alla papper ska vara i ordning innan man kommer till Sverige, säger han.
Men varför ska man inte kunna fixa dessa papper till sin ansökan om uppehållstillstånd från Sverige? Varför ska man behöva riskera liv och lem i ett laglöst land?
Vilket väger tyngst - myndigheternas krav på papper eller barns behov av pappor? För mig är det självklart att barnets rätt väger tyngst.
onsdag 4 augusti 2010
Helhetsperspektiv på barn i landstinget
Nu tar Alliansen i landstinget ett samlat grepp om barnfrågorna i hälso- och sjukvården. Vi har sammanställt ett antal olika förslag för att fokusera barnperspektivet och behovet av rätt kompetens när barn blir sjuka, för att ha övergripande mål för landstingets arbete med att stärka barnets rätt.
Barometern-OT skriver om våra förslag i dagens tidning, liksom även Östran-Nyheterna (dock inte i nätupplagan).
Bland annat vill vi inrätta en barnombudsman, som ska ha till uppgift att bevaka barnperspektivet.
Vi ska också skapa ett barnpris för att varje år uppmärksamma anställda eller enheter som på ett särskilt sätt arbetat med att utveckla barns rättigehter och barns och ungdomars hälsa.
För att barn ska komma till tals och få möjlighet att göra sina synpunkter kända vill vi inrätta ett barnråd. Patientnämnden ska få ett särskilt uppdrag att förstärka arbetet med barn och ungdomars synpunkter.
Det är viktigt att samla kompetensen kring barn, exempelvis i familjecentraler. Det skulle också vara en fördel att samordna ungdomsmottagningarna och Unga vuxna-mottagningarna, så att det blir en väg in för ungdomar. Vi anser dessutom att det vore en fördel med en sammanhållen organisation för barnhälsovården i länet.
Studier har visat att om föräldrar känner sig trygga i sitt föräldraskap blir också barnen tryggare och drabbas i mindre utsträckning av psykisk ohälsa och psykosocial problematik. Därför ser vi det som oerhört viktigt att stärka stödet till föräldrarna, så att de får stöd i hur man på bästa sätt hanterar barnet i dess olika utvecklingsfaser. Landstinget bör i samverkan med kommunerna ger fortsatt föräldrautbildning under barnets hela uppväxt.
Barn har rätt att vårdas av barn med barnkompetens. Det räcker inte med att vara en skicklig organspecialist när man vårdar barn. Vi vill inte att barn ska vårdas på vuxenavdelningar.
Slutligen trycker vi på behovet av likvärdig vård i länet. Barn och unga som bor i norra länsdelen och brottas med ätstörningsproblematik ska få en likvärdig vård som de som bor i södra länsdelen. Efter många års påtryckningar har pengar avsatts för detta. Nu måste det bli något uträttat också!
Likaså anser vi att det ska skapas en barnakut i Västervik, på motsvarande sätt som i Kalmar. På så sätt kan barn och ungdomar få komma direkt till barnkliniken och tas emot av personal med rätt kompetens, och slipper trängas på akuten bland det brokiga klientel som väntar där.
Barometern-OT skriver om våra förslag i dagens tidning, liksom även Östran-Nyheterna (dock inte i nätupplagan).
Bland annat vill vi inrätta en barnombudsman, som ska ha till uppgift att bevaka barnperspektivet.
Vi ska också skapa ett barnpris för att varje år uppmärksamma anställda eller enheter som på ett särskilt sätt arbetat med att utveckla barns rättigehter och barns och ungdomars hälsa.
För att barn ska komma till tals och få möjlighet att göra sina synpunkter kända vill vi inrätta ett barnråd. Patientnämnden ska få ett särskilt uppdrag att förstärka arbetet med barn och ungdomars synpunkter.
Det är viktigt att samla kompetensen kring barn, exempelvis i familjecentraler. Det skulle också vara en fördel att samordna ungdomsmottagningarna och Unga vuxna-mottagningarna, så att det blir en väg in för ungdomar. Vi anser dessutom att det vore en fördel med en sammanhållen organisation för barnhälsovården i länet.
Studier har visat att om föräldrar känner sig trygga i sitt föräldraskap blir också barnen tryggare och drabbas i mindre utsträckning av psykisk ohälsa och psykosocial problematik. Därför ser vi det som oerhört viktigt att stärka stödet till föräldrarna, så att de får stöd i hur man på bästa sätt hanterar barnet i dess olika utvecklingsfaser. Landstinget bör i samverkan med kommunerna ger fortsatt föräldrautbildning under barnets hela uppväxt.
Barn har rätt att vårdas av barn med barnkompetens. Det räcker inte med att vara en skicklig organspecialist när man vårdar barn. Vi vill inte att barn ska vårdas på vuxenavdelningar.
Slutligen trycker vi på behovet av likvärdig vård i länet. Barn och unga som bor i norra länsdelen och brottas med ätstörningsproblematik ska få en likvärdig vård som de som bor i södra länsdelen. Efter många års påtryckningar har pengar avsatts för detta. Nu måste det bli något uträttat också!
Likaså anser vi att det ska skapas en barnakut i Västervik, på motsvarande sätt som i Kalmar. På så sätt kan barn och ungdomar få komma direkt till barnkliniken och tas emot av personal med rätt kompetens, och slipper trängas på akuten bland det brokiga klientel som väntar där.
måndag 3 maj 2010
Tillämpa barnets rättigheter i landstinget!
Barnets rättigheter. Sedan tjugo år är de erkända, genom att Sverige har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter.
Under förra mandatperioden skrev Allianspartierna in i landstingsplanen att arbeta efter FN:s barnkonvention. En barnperspektivsamordnare utsågs och ett barnkompetensnätverk byggdes upp.
Hur ser det då ut i landstinget efter tre och ett halvt år med vänsterstyre?
Barnperspektivsamordnaren har övergått till andra uppgifter. Efter det har barnkompetensnätverket saligen insomnat.
Innan barnkompetensnätverket drog sin sista suck tog man fram en mycket bra handlingsplan för arbetet med barnrättsfrågorna i landstinget. Men den har inte blivit känd i verksamheten förrän under den sista veckans utbildningsdagar.
Pär Ansved, barnläkare och tills alldeles nyligen verksamhetschef vid barn- och ungdomskliniken i Kalmar, har dragit ett tungt lass i planeringen av de tre dagarnas utbildning av landstingschefer i barnrätt och vad det innebär i praktiken.
För mig, som varit med en och en halv av dessa utbildningsdagar, har det varit spännande att se gnistan tändas i deltagarnas ögon, när aha-upplevelsen drabbat dem, om vad barnrättsfrågorna kan betyda i deras verksamhet.
En lag är en lag, en ratificerad FN-konvention är en ratificerad FN-konvention, som ska genomsyra all verksamhet på alla nivåer. Nu ska förhoppningsvis arbetet komma igång.
Det är bara sorgligt, för att inte säga rent av pinsamt, att en rad chefer, framför allt från Länssjukhuset i Kalmar, inte hörsammat kallelsen och alltså inte deltagit i utbildningen.
Genom att utebli från dessa dagars brett upplagda basutbildning har cheferna tagit på sig ett stort ansvar för att inte barnrättsfrågorna i deras verksamheter ska släpar efter övriga delar av landstinget.
Under förra mandatperioden skrev Allianspartierna in i landstingsplanen att arbeta efter FN:s barnkonvention. En barnperspektivsamordnare utsågs och ett barnkompetensnätverk byggdes upp.
Hur ser det då ut i landstinget efter tre och ett halvt år med vänsterstyre?
Barnperspektivsamordnaren har övergått till andra uppgifter. Efter det har barnkompetensnätverket saligen insomnat.
Innan barnkompetensnätverket drog sin sista suck tog man fram en mycket bra handlingsplan för arbetet med barnrättsfrågorna i landstinget. Men den har inte blivit känd i verksamheten förrän under den sista veckans utbildningsdagar.
Pär Ansved, barnläkare och tills alldeles nyligen verksamhetschef vid barn- och ungdomskliniken i Kalmar, har dragit ett tungt lass i planeringen av de tre dagarnas utbildning av landstingschefer i barnrätt och vad det innebär i praktiken.
För mig, som varit med en och en halv av dessa utbildningsdagar, har det varit spännande att se gnistan tändas i deltagarnas ögon, när aha-upplevelsen drabbat dem, om vad barnrättsfrågorna kan betyda i deras verksamhet.
En lag är en lag, en ratificerad FN-konvention är en ratificerad FN-konvention, som ska genomsyra all verksamhet på alla nivåer. Nu ska förhoppningsvis arbetet komma igång.
Det är bara sorgligt, för att inte säga rent av pinsamt, att en rad chefer, framför allt från Länssjukhuset i Kalmar, inte hörsammat kallelsen och alltså inte deltagit i utbildningen.
Genom att utebli från dessa dagars brett upplagda basutbildning har cheferna tagit på sig ett stort ansvar för att inte barnrättsfrågorna i deras verksamheter ska släpar efter övriga delar av landstinget.
onsdag 28 april 2010
Barnets rätt i hälso- och sjukvården
Sätt barnet i främsta rummet!
Det är den enkla sammanfattningen av FN:s deklaration om barnets rättigheter, som Sverige ratificerade för tjugo år sedan. Sedan dess har arbetet pågått med att mer eller mindre framgångsrikt införliva barnkonventionen i det dagliga arbetet på alla nivåer - i statlig verksamhet, i kommuner och landsting.
Just nu pågår en intensiv satsning på att utbilda Landstinget i Kalmar läns alla chefer och ett antal förtroendevalda i vad denna folkrätt för barn innebär. Samma utbildning ges vid tre tillfällen, för att så många som möjligt ska kunna delta. Själv kommer jag att delta vid två av de tre utbildningstillfällena.
Allians för Landstinget i Kalmar län har sedan lång tid haft ett fokus på barnfrågor. Det var under förra mandatperioden, då vi hade majoritet i landstinget, som det skrevs in i landstingsplanen att arbeta efter barnkonventionen och att det skulle finnas en barnperspektivsamordnare i landstinget. Det bildades ett barnkompetensnätverk, som förenade olika professioner med fokus på barn, från olika delar av landstinget och kommunerna.
Tyvärr har det arbetet stagnerat under den här mandatperioden. I nuläget finns inte ens någon utsedd barnperspektivsamordnare som ledare för barnkompetensnätverket.
Under den innevarande mandatperioden har Alliansen bland annat fokuserat barnfrågor i en särskild arbetsgrupp, där jag själv var sekreterare. I rapporten lyfter vi en rad förslag för att förbättra barns rätt i hälso- och sjukvården.
Bland annat vill vi omvandla uppdraget som barnperspektivsamordnare till barnombudsman, med uppgift att bevaka barnperspektivet och barnets rättigheter i landstinget.
Vi anser också att landstinget ska införa barnchecklista, för att på ett systematiskt sätt följa upp att barnperspektivet har beaktats inför varje beslut.
Vi menar också att landstinget ska inrätta ett barnråd för att inhämta barns och ungdomars synpunkter.
Ett barnpris vill vi också instifta, för att varje år uppmärksamma goda insatser för att utveckla barns rättigheter och barns och ungdomars hälsa.
Dessa och flera andra förslag finns i arbetsgruppens rapport:
http://landstingsalliansen.se/?page_id=93
Nu gäller det att få fart på arbetet igen!
Det är den enkla sammanfattningen av FN:s deklaration om barnets rättigheter, som Sverige ratificerade för tjugo år sedan. Sedan dess har arbetet pågått med att mer eller mindre framgångsrikt införliva barnkonventionen i det dagliga arbetet på alla nivåer - i statlig verksamhet, i kommuner och landsting.
Just nu pågår en intensiv satsning på att utbilda Landstinget i Kalmar läns alla chefer och ett antal förtroendevalda i vad denna folkrätt för barn innebär. Samma utbildning ges vid tre tillfällen, för att så många som möjligt ska kunna delta. Själv kommer jag att delta vid två av de tre utbildningstillfällena.
Allians för Landstinget i Kalmar län har sedan lång tid haft ett fokus på barnfrågor. Det var under förra mandatperioden, då vi hade majoritet i landstinget, som det skrevs in i landstingsplanen att arbeta efter barnkonventionen och att det skulle finnas en barnperspektivsamordnare i landstinget. Det bildades ett barnkompetensnätverk, som förenade olika professioner med fokus på barn, från olika delar av landstinget och kommunerna.
Tyvärr har det arbetet stagnerat under den här mandatperioden. I nuläget finns inte ens någon utsedd barnperspektivsamordnare som ledare för barnkompetensnätverket.
Under den innevarande mandatperioden har Alliansen bland annat fokuserat barnfrågor i en särskild arbetsgrupp, där jag själv var sekreterare. I rapporten lyfter vi en rad förslag för att förbättra barns rätt i hälso- och sjukvården.
Bland annat vill vi omvandla uppdraget som barnperspektivsamordnare till barnombudsman, med uppgift att bevaka barnperspektivet och barnets rättigheter i landstinget.
Vi anser också att landstinget ska införa barnchecklista, för att på ett systematiskt sätt följa upp att barnperspektivet har beaktats inför varje beslut.
Vi menar också att landstinget ska inrätta ett barnråd för att inhämta barns och ungdomars synpunkter.
Ett barnpris vill vi också instifta, för att varje år uppmärksamma goda insatser för att utveckla barns rättigheter och barns och ungdomars hälsa.
Dessa och flera andra förslag finns i arbetsgruppens rapport:
http://landstingsalliansen.se/?page_id=93
Nu gäller det att få fart på arbetet igen!
måndag 15 februari 2010
Allianshearing och Anders Anderssons hand
I Riksdagens vackra Förstakammarsal samlades idag landstingsgruppledare från allianspartierna från hela landet, för en hearing anordnad av Allians för Sveriges sjukvårdsarbetsgrupp.Min företrädare på landstingsrådsposten, Anders Andersson (KD), Järnforsen, är ordförande i arbetsgruppen, där även Filippa Reinfeldt (M), Kenneth Johansson (C) och Jonas Andersson (FP) ingår. Deras uppdrag är att ta fram en gemensam allianspolitik inom hälso- och sjukvårdens område inför valet i höst, som man kan börja genomföra under nästa mandatperiod.
I hearingen medverkade en rad företrädare för viktiga medspelare inom hälso- och sjukvårdens område:
Vårdgivarna och professionens perspektiv: SKL, Läkarförbundet, Vårdförbundet, SYLF, Vårdföretagen.
Patientens perspektiv genom några olika patientorganisationer: NHR, Reumatikerförbundet och RBU.
"Golvets perspektiv" i form av en barnallergolog, en kardiolog, en vårdutvecklare, en distriktsläkare och en psykiater.
Vad kunde då detta ge? Ja, en rad inspel ur olika perspektiv; i mångt och mycket väl underbyggda förslag till hur man kan göra vården bättre på kort och lång sikt. Till exempel genom att öka tillgången på AT-läkarblock, vilket skulle snabba på rekryteringen av specialistläkare i nästa led.
Regeringens kömiljard har varit uppskattad och har gett konkreta resultat till följd. Inspirerade av denna morot i förbättringsarbetet föreslogs under dagen både en patientsäkerhetsmiljard och en allmänläkarmiljard, för att råda bot på olika problemområden.
Göran Stiernstedt på SKL visade upp en skrämmande bild på alla de hundratals olika vårdkontakter som en person i 75-80-årsåldern har under ett år.
Ami Hommel pekade på hur man, genom ett patientfokuserat vårdflödesarbete, kan korta köerna i höftsjukvården genom att direkt transportera misstänkta fall till röntgen och därifrån till vårdavdelning, utan att passera akutmottagningen. En positiv följdeffekt är att fler överlever och snabbare kan komma tillbaka hem till sitt eget boende.
Psykiatern Ing-Marie Wieselgren påtalade behovet av att koppla ihop och analysera resultaten hos alla de olika myndigheter som är inblandade kring personer med psykisk ohälsa. För det skulle det behövas en "über-nörd för psykisk hälsa". Man måste vara beredd att bryta gränserna. Som avslutning citerade hon Mamma Mu: "Man måste inte stå och tugga och glo, bara för att man är en ko!"
Anders Andersson sammanfattade dagen med sin hand, där tummen symboliserar människors hälsa, pekfingret patientsäkerhet, långfingret vårdvalet, ringfingret att de mest sjuka äldre ska kunna lita på sjukvården. Lillfingret påminner om barnperspektivet, att barnets behov aldrig för glömmas bort.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
