Idag har jag varit på sångstunder på tre äldreboenden, något jag brukar medverka i några gånger om året. Jag ska inte förneka att jag själv tycker det är roligt att sjunga, men den främsta drivkraften är den glädje och tacksamhet jag ser hos pensionärerna över sångerna, andakten, gemenskapen - och kanske även avbrottet i de dagliga rutinerna.
Vi människor är sammansatta skapelser, med både fysiska, psykiska, sociala och andliga behov. Inte minst när man närmar sig livets slut är det särskilt viktigt att även de andliga och existentiella behoven tillgodoses.
Det är väl känt att sånger och traditioner från tidigare perioder av livet kan väcka slumrande minnen och skapa minnestrådar hos dementa eller förvirrade personer och på så vis bidra till ett inre lugn i en annars kanske kaotisk situation.
Ur det perspektivet blev jag först upprörd när jag hörde nyheten på Radio Kalmar om att man beslutat att pensionärerna på Klockargården i Borgholms kommun på Öland inte skulle få delta i andakterna. Inte skulle man väl förneka de gamla den möjligheten, bara för att det kan finnas andra religioner eller trosriktningar bland pensionärerna som bor där?
Nu visade det sig att socialnämndens beslut snarare gällde att det skulle vara frivilligt att delta i andakterna.
Det tycker jag är en självklarhet. I begreppet religionsfrihet ligger både rätten att utöva sin religion utan att trakasseras för det, lika väl som rätten att avstå. Man har rätt till respekt för sitt ställningstagande, oavsett om man är djupt troende, om ens religiösa tillhörighet snarast är förknippat med etnisk härkomst, om man är helt ointresserad av tro och andlighet eller om man är ateist.
I ett allt mer mångkulturellt Sverige är det rimligen en naturlig utveckling att det i allt högre grad kommer att finnas personer med olika religiös uppfattning på äldreboendena.
Men låt oss inte förledas att i en missriktad respekt för Jehovas vittnen, muslimer, buddister eller hinduer förbjuda kristna andakter på äldreboenden runt om i vårt land. Uppmana istället personalen att vara lyhörda och öppna för varje persons eget önskemål. Så kan vi kombinera sann religionsfrihet och respekten för människans behov av andlighet.
Läs mer i Dagen, och gärna Thorbjörn Larssons (tidigare direktor på Ersta diakoni, nu VD för Vårdalstiftelsen och kristdemokratisk politiker) uppfattning i en artikel med rubriken "Korkat att förbjuda andakterna" och här vad några pensionärer i Uppsala tycker om sångstunderna.
Visar inlägg med etikett Dagen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dagen. Visa alla inlägg
lördag 31 mars 2012
fredag 16 juli 2010
Livsstilsrevolution minskar HIV-smitta bland ungdomar
I Nyhetskanalen , DN, Dagen och flera andra medier har man de senaste dagarna rapporterat att HIV minskat kraftigt bland unga i Afrika.
HIV-smittan bland ungdomar har minskat med mer än 25 procent i 15 av de 21 mest AIDs-drabbade länderna, enligt FN-organet UNAIDS. I Uganda har HIV-förekomsten bland unga minskat från över 30 procent till under 10 procent.
Detta är naturligtvis oerhört glädjande!
Ändå kan man tycka att det är på tok för mycket när uppåt tio procent är smittade med en obotlig sjukdom, som gör personen beroende av daglig medicinering med icke försumbara biverkningar resten av livet. En smitta som gör att när man hittat en partner, som man vill dela sitt liv med, tvingas ta ställning till om man vill riskera att smitta partnern genom oskyddat sex. En sjukdom som medför att en eventuell graviditet kan innebära att även barnet smittas.
Därför har många av de mest drabbade länderna i Afrika omfattande kampanjer under samlingsnamnet ABC: Abstain (avhållsamhet tills man hittar "den rätte"), Be faithful (trohet till partnern), Condomize (använd annars kondom).
En affisch med ABC-budskapet i Uganda.
Svenska sexualliberaler må baxna när man konstaterar att minskningen har skett genom vad UNAIDS kallar för "en livsstilsrevolution": Ungdomar väntar längre med sexdebuten, de har färre partner och använder oftare preventivmedel.
Hur går det då med den fria sexualiteten? Hämmar man inte ungdomarna genom att uppmuntra till att vänta med sexdebuten och att ha färre partners?
Självklart handlar det om individens egna och informerade val och ett ansvarstagande för den egna sexualiteten, likaväl som respekt för sin partner. Och många väljer nog det säkra före det osäkra.
En skylt uppsatt på ett träd intill en ugandisk skola. Texten lyder "Sex före äktenskapet är riskabelt".
Låt oss komma ihåg att trots de hoppingivande rapporterna, så är AIDS-epidemin långt ifrån på väg att dö ut. I slutet av 2008 var 33,4 miljoner hiv-smittade, omkring två miljoner människor dör varje år i aidsrelaterade sjukdomar och omkring 2,7 miljoner blir årligen hiv-smittade.
AIDS är alltså i dessa länder en realitet, som man ständigt tvingas tänka på. I det perspektivet är nog valet ganska enkelt: Antingen avhållsamhet, annars endast sex med en fast partner som man vet att man kan lita på och som är "ren", annars kondom.
Med tanke på vår svenska klamydiaepidemi skulle man önska att fler svenska ungdomar också tänkte efter före och blev flitigare med att använda kondom.
Då skulle det kanske inte vara så många kvinnor som senare i livet skulle behöva rekonstruktiv kirurgi av äggledarna för att kunna bli gravida, och inte så många skulle behöva assisterad befruktning.
HIV-smittan bland ungdomar har minskat med mer än 25 procent i 15 av de 21 mest AIDs-drabbade länderna, enligt FN-organet UNAIDS. I Uganda har HIV-förekomsten bland unga minskat från över 30 procent till under 10 procent.
Detta är naturligtvis oerhört glädjande!
Ändå kan man tycka att det är på tok för mycket när uppåt tio procent är smittade med en obotlig sjukdom, som gör personen beroende av daglig medicinering med icke försumbara biverkningar resten av livet. En smitta som gör att när man hittat en partner, som man vill dela sitt liv med, tvingas ta ställning till om man vill riskera att smitta partnern genom oskyddat sex. En sjukdom som medför att en eventuell graviditet kan innebära att även barnet smittas.
Därför har många av de mest drabbade länderna i Afrika omfattande kampanjer under samlingsnamnet ABC: Abstain (avhållsamhet tills man hittar "den rätte"), Be faithful (trohet till partnern), Condomize (använd annars kondom).
En affisch med ABC-budskapet i Uganda.
Svenska sexualliberaler må baxna när man konstaterar att minskningen har skett genom vad UNAIDS kallar för "en livsstilsrevolution": Ungdomar väntar längre med sexdebuten, de har färre partner och använder oftare preventivmedel.
Hur går det då med den fria sexualiteten? Hämmar man inte ungdomarna genom att uppmuntra till att vänta med sexdebuten och att ha färre partners?
Självklart handlar det om individens egna och informerade val och ett ansvarstagande för den egna sexualiteten, likaväl som respekt för sin partner. Och många väljer nog det säkra före det osäkra.
En skylt uppsatt på ett träd intill en ugandisk skola. Texten lyder "Sex före äktenskapet är riskabelt".
Låt oss komma ihåg att trots de hoppingivande rapporterna, så är AIDS-epidemin långt ifrån på väg att dö ut. I slutet av 2008 var 33,4 miljoner hiv-smittade, omkring två miljoner människor dör varje år i aidsrelaterade sjukdomar och omkring 2,7 miljoner blir årligen hiv-smittade.
AIDS är alltså i dessa länder en realitet, som man ständigt tvingas tänka på. I det perspektivet är nog valet ganska enkelt: Antingen avhållsamhet, annars endast sex med en fast partner som man vet att man kan lita på och som är "ren", annars kondom.
Med tanke på vår svenska klamydiaepidemi skulle man önska att fler svenska ungdomar också tänkte efter före och blev flitigare med att använda kondom.
Då skulle det kanske inte vara så många kvinnor som senare i livet skulle behöva rekonstruktiv kirurgi av äggledarna för att kunna bli gravida, och inte så många skulle behöva assisterad befruktning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
