onsdag 13 juni 2012

Vem bestämmer i landstinget?

Ja, det är en berättigad fråga, inte minst efter gårdagens olika debatter i landstingsfullmäktige. Trots den ständigt skönmålande rödgröna majoritetens försök att framstå som kompetenta ledare framkom att styrningen brister och att man inte vågar peka ut en färdriktning utan att först fråga tjänstemän. Vem ska peka ut färdriktningen om inte politiken?


Gudrun Brunegård debatterar barnperspektiv och barnrätt i landstingsfullmäktige. På podiet från vänster: Jenny Hagberg (sekr), Ulf Nilsson S (ordförande) och Chatrine Pålsson Ahlgren KD (vice ordförande).

Inte ens i en så enkel fråga som att tillsätta en barnombudsman, med uppgift att granska och driva landstingets arbete med barnperspektivet, vågade de rödgröna följa Alliansens förslag i en motion och fatta beslut. Lena Segerberg (S) ville uttryckligen överlåta till tjänstemännen att själva utforma hur barnrättsarbetet ska organiseras, trots de förebilder från Sörmland och Jönköpings landsting som vi uppenbarligen var överens om. Vad är de rädda för i majoriteten?

I debatten kring årsredovisningen tog Christer Jonsson (C) upp den senaste bilupphandlingen, som enligt beslut skulle gälla miljöbilar, företrädesvis biogas och etanol. Ändå blev resultatet dieselbilar, som inte kommer att vara miljöklassade nästa år. Därigenom har landstinget minskat istället för att öka andelen förnyelsebara drivmedel. Jessica Rydell (MP) svarade, som ansvarigt landstingråd, ungefär att "det är beklagligt, med det blev så". Därmed erkände hon att majoriteten saknat styrning i ärendet. Trots politiska beslut blev resultatet något helt annat när det genomfördes.

Det allvarligaste exemplet är nog ändå Hälso- och sjukvårdsförvaltningens budget, som gick back förra året med omkring 80 miljoner kronor och riskerar ännu större underskott i år. Konsekvenserna av det kan bli högst kännbara för länets befolkning, om man inte visa politiskt ledarskap.

Jag har i flera år varnat för faran med den demoraliserande effekt som ligger i en ouppnåelig budget. Nu syns det i praktiken. Den politiska styrningen genom angivna budgetramar tycks helt ha förlorat sin funktion. Revisorerna påtalar att förvaltningen har övergått till att jämföra med tidigare år istället för med budget.

Anders Henriksson (S) sa, apropå alla ouppnådda verksamhetsmål, att det är bra att ha tufft satta mål, eftersom det tvingar en att spänna bågen hårt. I frågan om hälso- och sjukvårdsförvaltningen har bågen spänts så hårt att strängen är på väg att brista. Den som drabbas av det blir länets befolkning, som riskerar att drabbas av allvarliga förändringar i hälso- och sjukvårdsutbudet och var man kan få olika åtgärder utförda.

Men vad har det exemplet för samband med min tes att majoriteten släppt den politiska styrningen?

Jo, eftersom Hälso- och sjukvårdsförvaltningen går med rekordstora underskott (vilket jag menar beror på att man inte tilldelats rimliga budgetramar) ligger nu ett uppdrag från landstingsdirektören att komma ned i ram. Ett arbete med att ta fram åtgärdsplaner pågår för fullt. Det finns risk att det kommer att innebära stora förändringar i strukturen på sjukvården. Mycket av de diskussioner som sipprat ut handlar om att centralisera verksamheter till färre platser i länet.

Vid fullmäktige behandlades bland annat Åke Aldmans (FP) interpellation om på vilka platser patienter i framtiden ska få pacemaker inopererad. Ett förslag diskuteras som innebär att det framdeles bara ska göras i Kalmar, trots att det i Västervik finns god kompetens och fler erfarna operatörer. Även i Oskarshamn utförs sådana operationer idag.

Enligt liknande modell diskuteras att förlägga länsgemensamma jourer för vissa specialiteter till Kalmar.

Om den ena i och för sig mindre proceduren efter den andra centraliseras till Kalmar riskerar det att urholka den allmänna kompetensen i Västervik, som redan idag balanserar på gränsen för att ha tillräckligt stort patientunderlag för att upprätthålla den kompetens som behövs för ett akutsjukhus. De små, enskilda förändringarna, kan få ödesdigra konsekvenser för helheten.

Det är först när man ser helheten som man kan se effekten av de enskilda delarna. Därför skulle det vara ödesdigert att överlåta beslut till klinikledningar, som bara kan överblicka den egna verksamheten.

Lena Segerberg tyckte det skulle räcka att följa frågan i Hälso- och sjukvårdsdelegationen. Men där finns inget mandat att fatta beslut. Delegationens uppdrag är just "att följa", dvs få information.

Min uppfattning, som jag framförde vid gårdagens fullmäktige, är därför att alla de "mindre" förslag som under året kommer fram, för att Hälso- och sjukvårdsförvaltningen ska nå budget, ska samlas ihop och presenteras för fullmäktige för beslut.

Det är dags att återställa tydligheten. Landstinget är en politiskt styrd verksamhet och ska så vara.

fredag 8 juni 2012

Kollektivtrafik och färdtjänst för befolkningen?


Man kan undra vem kollektivtrafiken och färdtjänsten är till för. Under de senaste sex åren har länets kollektivtrafik och färdtjänst styrts av en rödgrön majoritet. Tyvärr är det resultat som länets invånare nu ser knappast något att yvas över. Länstrafiken drevs i bolagsform fram till årsskiftet och har nu överförts till landstinget. Under början av 2012 har ett tidigare oanat ekonomiskt underskott i 50-miljonersklassen uppdagats. Ansvaret ligger på bolagets styrelse, som under de senaste sex åren har letts av socialdemokraten Ulf Nilsson. Ansvaret vilar tungt på honom.

Med stora åthävor och löften om förbättrad och utökad kollektivtrafik genomdrev de rödgröna en skattehöjning på 100 miljoner kronor från årsskiftet. Förutom skattehöjningen väntar dessutom för länets resenärer höjda biljettpriser och försämrad service, särskilt i länets mellersta och norra delar, där landstingsmajoriteten, Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, vill lägga ned resecentrum i Mönsterås, Oskarshamn, Hultsfred, Vimmerby och Västervik.

Vi är starkt kritiska till den nonchalans som landstingsmajoriteten visar mot både resenärer och mot kommunerna. Skattemedel överfördes vid nyår från kommunerna till landstinget för att landstinget skulle sköta kollektivtrafiken. Samtidigt höjde majoriteten skatten ytterligare. Dessutom anser man nu att kommunerna ska sköta bemanningen på resecentrum! Lite magstarkt är det att detta förslag kom innan några kontakter ens tagits med kommunerna. Som om inte detta räcker tänker man klämma kommunerna på ytterligare sju miljoner kronor utifrån påstådda felkalkyleringar.

Det biljettsystem som införts har blivit en visa. Mängder av resenärer har inte kunnat betala sin resa. Flera miljoner av underskottet består av uteblivna biljettintäkter. Flera system finns parallellt och det är näst intill omöjligt för resenärer att veta hur man ska betala för sig. Inte ens med Reskassa-kort går det att läsa av biljetten i automaten i Kustpilen. Det är fortfarande lika svårt att resa över länsgränserna och är dessutom dyrare än motsvarande sträcka inom länet.

Allt fler klagomål kommer från äldre personer och personer med funktionshinder som har svårt att beställa färdtjänst och inte hinner med de knapptryckningar som begärs. I sin strävan efter att utnyttja ny teknik tycks man ha glömt att färdtjänst är en service just för personer med olika funktionsnedsättningar, som kan göra att man i än större utsträckning är i behov av en levande människa, som kan lyssna in och hjälpa vederbörande till rätt hjälp.

Sammantaget har de rödgröna partierna åstadkommit ett kaos i kollektivtrafiken och färdtjänsten på ett sätt som sist av allt tycks ha resenärerna, brukarna och länsinvånarna i fokus.

Vi kristdemokrater anser att resecentra fyller en viktig funktion. Resenärerna måste kunna sköta biljettköp i anslutning till resan och ha tillgång till väntrum. Därför kräver vi att resecentra ska finnas kvar. Likaså menar vi att man ska skrota det katastrofala biljettsystemet och skaffa ett som fungerar.


torsdag 7 juni 2012

Nationaldag med gamla och nya medborgare

Sveriges Nationaldag firas runt om i hela riket, så även i Vimmerby. Sedan några år är firandet förlagt till Astrid Lindgrens Näs. Kristdemokraterna i Vimmerby sluter upp i Nationaldagståget med egen fana.


Kristdemokraternas i Vimmerby ordförande, Gudrun Brunegård, bar fanan när Nationaldagståget marscherade från Vimmerby gymnasium.

Men Kristdemokraterna i Vimmerby har påverkat nationaldagsfirandet på mer än ett sätt. Genom en motion som bifölls i kommunfullmäktige infördes en ceremoni där nya svenska medborgare hälsades välkomna.


Från början var det en högtidlig ceremoni, där de nya medborgarna kallades fram och fick ta emot ett särskilt framtaget diplom. I år hade detta inskränkts till att namnen på de nya medborgarna lästes upp av kommunfullmäktiges ordförande.

För mig kändes det som att man därmed urholkade själva tanken, att ge ett offentligt erkännande och välkomnande till personer som kommit till vårt land och vill bidra till Sveriges utveckling på lika villkor som oss infödda medborgare. Ett sådant officiellt erkännande kan ha särskild symbolisk betydelse med tanke den främlingsfientlighet som kan förekomma.

I många andra kommuner gör man betydligt mer. I Västervik anordnas en särskild fest. Sveriges Riksdags talman inbjöd till en ceremoni för nya medborgare i Riksdagen. I Malmö hälsades nya medborgare välkomna av Prins Daniel.

I det perspektivet är det sorgligt att man tunnar ut den tidigare traditionen i Vimmerby. Det är tvärtom dags att uppvärdera symbolfrågan. Varför inte inbjuda de nya medborgarna till ett traditionellt kaffekalas på Näs efter välkomstceremonin nästa år?


Det var ett imponerande långt Nationaldagståg, med flera generationer representerade.

När tåget närmade sig Astrid Lindgrens Näs tog Elisabeth Lago Nilsson, kristdemokraternas gruppledare i Vimmerby kommun, över som fanbärare.

Framme vid Astrid Lindgrens Näs hölls ett program, där bl a Storebrokören medverkade. Fanborgen inramade scenen.

Gräsplanen framför Näs var fylld med gamla och nya medborgare, som deltog i festligheterna.

tisdag 5 juni 2012

Samverkan mellan slutenvård och primärvård

Interpellation till landstingsråden Lena Segerberg (S) och Jessica Rydell (MP)
(... som, på grund av landstingsfullmäktiges regelverk kring när interpellation får lämnas in, har omformulerats till en fråga, med kortare brödtext och enbart fråga nr 2)

Samverkan mellan slutenvård och primärvård för patientens bästa

En av hälso- och sjukvårdens stora utmaningar är att få resurserna att räcka till, i en tillvaro med större andel äldre, mer högteknologiska behandlingsmetoder och effektiva men dyra specialistläkemedel. Ett mål är att tillhandahålla vården på det mest effektiva sättet. Olika projekt pågår, bland annat för att för att ta fram evidensbaserade behandlingsmetoder, riktlinjer och vårdplaner för olika diagnoser och sjukdomstillstånd.

En god tumregel brukar vara att delaktighet ger de bästa förutsättningarna för följsamhet till de riktlinjer som tas fram. Som motsats till detta finns stor risk att följsamheten blir sämre om man inte känner delaktighet eller meningsfullhet eller om känslan av sammanhang brister.

De flesta är överens om att primärvården ska utgöra grunden i hälso- och sjukvårdens struktur. Den absoluta majoriteten av alla hälso- och sjukvårdande insatser ska utföras där.

Det arbete som pågår inom slutenvården, med att ta fram vårdprogram kring olika diagnoser och sjukdomsgrupper, resulterar inte sällan i att fastställa vilka moment av utredning och behandling som ska utföras inom sjukhusets verksamhet och vilka delar som primärvården ska hantera. I en del fall görs detta vårdplanearbete ensidigt av slutenvården. Primärvården underrättas i efterhand om innehållet i vårdprogram som beslutats av slutenvården. Under ett antal år har primärvården upplevt att allt fler uppgifter som tidigare utförts av slutenvården nu lagts över på primärvården, utan att motsvarande resurser följt med. Ett aktuellt exempel är diabetesvården.

· Vad anser ni att man kan göra för att stärka och stimulera samverkan och delaktighet mellan slutenvård och primärvård, för att samarbetet kring patienten ska bli optimalt?

· Vilka resurser bedömer ni att primärvården behöver i framtiden för att klara sitt uppdrag, om allt fler uppgifter överförs från slutenvården?

· När kommer de sedan länge beställda uppdragsbeskrivningarna för slutenvården respektive primärvården att redovisas för landstingsstyrelse och fullmäktige?

Kalmar den 29 maj 2012
Gudrun Brunegård

Ta tillvara Västerviks topprankning som utbildningsort!

Interpellation till landstingsrådet Lena Segerberg - inför landstingsfullmäktige den 12 juni 2012


Tillvarata Västerviks sjukhus topprankning som utbildningsort

En av landstingets ödesfrågor för framtiden är den långsiktiga läkarrekryteringen. Den akuta bristsituation som nu råder ger oroande signaler i form av svårighet att tillsätta vakanser inom exempelvis primärvård och psykiatri. Det finns inget som tyder på att läkarbristen kommer att minska, snarare tvärtom, med tanke på kommande pensionsavgångar.

Det är därför nödvändigt att vidta en rad olika, parallella åtgärder för att trygga den framtida bemanningen inom landstingets olika medicinska discipliner.

Västerviks sjukhus har under flera år utmärkt sig som ett av Sveriges i särklass mest uppskattade utbildningssjukhus för AT-läkare. Det har resulterat i ett kraftigt söktryck på AT-blocken i Västervik. I år har det kommit drygt 80 ansökningar till fyra utbildningsblock.

Varför inte tillvarata den styrka som finns i Västervik som utbildningsort, för att göra framsynta rekryteringar av unga läkare som aktivt vill söka sig till länet? Här borde finnas möjlighet att redan relativt omgående utöka antalet utbildningsplatser kraftigt, för att i nästa skede ha tillgång till ett större och bredare urval aspiranter till ST-block med olika inriktning.
Det bör rimligen också finnas ett tydligt uppdrag till AT-utbildningsorterna att se till sjukvårdens hela behov, såväl primärvård, slutenvård och de diagnostiska specialiteterna. Bland alla de sökande finns med all sannolikhet många som ser Västervik som den perfekta kombinationen av kuststad och topprankad utbildningsort, men det torde också finnas ett antal sökande som inte ser det geografiska läget som överordnat utan kan tänka sig att efter fullgjort block tjänstgöra i andra delar av länet.
Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor:
Är du beredd att ge klartecken till fler AT-block för att ta tillvara dem som aktivt sökt sig till länet och därmed bidra till att långsiktigt trygga läkarrekryteringen till länet?
Vilka direktiv har idag de som tillsätter AT-blocken att tillgodose rekryteringsbehov även inom primärvård och diagnostiska specialiteter?
Vimmerby den 26 maj 2012
Gudrun Brunegård