Erkänn barnets rätt till båda sina föräldrar!

I Sverige är vi stolta över att vi var först med att ratificera FN:s konvention om barnets rättigheter. I många stycken ligger vi långt framme i att också leva upp till den. Men när det gäller barn från andra länder, där någon i familjen är i behov av asyl i Sverige, då är det plötsligt som om barnkonventionen inte gäller längre. Inte är väl flyktingbarnets rätt till båda sina föräldrar mindre värd?

Vi är många som har upprörts över skildringar av hur ett barn tvingas skiljas från en av föräldrarna, om bara den ena föräldern är svensk medborgare. Då har den andra föräldern tvingats åka tillbaka till sitt hemland för att söka visum, en procedur som i vissa fall kan vara ganska tidskrävande. Under tiden förlorar barnet viktig tid för anknytning till en av sina föräldrar, något som kan påverka barnets känsloliv på ett negativt sätt.

Nu har migrationsminister Tobias Billström (M) meddelat att den regeln ska ändras. Det är bra.

Jag hoppas att ministern inser att en logisk följd av det beslutet är att ta bort det tilltänkta försörjningskravet vid anhöriginvandring, något som Inger Davidson, kristdemokratisk riksdagsledamot och vice ordförande i justitieutskottet, beskrev i en debattartikel i Aftonbladet den 12 september:

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article5777515.ab

Barnets bästa i främsta rummet

Sverige är ett av de länder som först ratificerade FN:s konvention om barnets rättigheter. Vårt kära land vill gärna framstå som världens samvete. Det förpliktigar!

När jag i våras deltog i en konferens om barnrätt framstod klart att Sverige brister och får internationell kritik när det gäller att utgå från barnets perspektiv exempelvis i asylärenden. På TV i helgen illustrerades detta återigen på ett sätt som pinsamt avslöjar byråkratins inhumanitet.

En ung kvinna från ett annat land lever i Sverige tillsammans med sin man. Mannen har permanent uppehållstillstånd, är kanske svensk medborgare. Hon blir gravid och får barn. Trots detta tvingas hon tillbaka till sitt hemland för att där invänta svenska myndigheters behandling av hennes ansökan om uppehållstillstånd, även om det redan är givet att hon kommer att få det genom att hennes man är fast bosatt i Sverige.

Det lilla barnet berövas alltså närheten till sin far under de månader byråkratin ska mala. Anknytningen mellan far och barn försvåras. Mamman får en betydligt mer utsatt situation, som ensam ska ta hand om sitt barn, utan hjälp från fadern. Vem vet vilka risker det finns i hemlandet, som hon kanske flytt ifrån?

Migrationsminister Tobias Billström: Göm dig inte bakom dina företrädare, utan ge humanitet och känsla för barnets rätt ett ansikte!