Pingst och vindkraft

Pingsthelg - hänryckningens tid! Nog kan man bli hänförd över naturens prunkande härlighet så här års.

Men pingsthelgen anspelar egentligen på en annan hänryckning, när människans inneboende ande kommer i samklang med Guds Ande, Hjälparen, som Jesus talade om.

Andens vind blåser vart den vill. Man ser den inte, men man hör den och man kan se effekterna av den.

Det stormade härom dagen. Träden passade då på att göra sig av med torra kvistar och vissnade blommor. Äppelblommen virvlade ystert iväg.

I tisdags var jag i Bergkvara och besökte Torsås Vindkraft Expo. Där tar man tillvara vindens kraft och omvandlar den till elektricitet. Där finns också en vindgenerator i en snäckformad tunnel, som kröker sig kring sin egen axel. Det gör att det uppstår en massa spännande luftströmmar i tunneln. Beroende på var i tunneln man står har vinden olika styrka och karaktär. På golvet har man markerat hur många sekundmeter det blåser just där.

Med ansiktet vänt mot vindgeneratorn kan man prova på stormstyrka. Ett stycke därifrån upplever man en mild sommarbris.

På något ställe intill den buktande väggen kan man pröva på uppvindar. Där vill det till att man är rätt klädd, så att det inte blir som vid Kvastenhörnan i Kalmar härom dagen. Både partytält och valmaterial ville stiga till väders! Själv hade jag en luftig kjol på mig och fann för gott att fly därifrån till en mindre oberäknelig del av Storgatan.

Strax intill stället med uppvinden är det helt vindstilla. Där kan man pusta ut en stund innan man ger sig ut i blåsvädret igen.

Så mycket enklare livet blir när man lärt sig ta vara på vindens kraft och ledas av den genom livets skiften - både genom trånga och farliga leder och ut på öppet vatten. När man drabbas av stiltje längtar man efter en vindpust för att åter känna livet pulsera - och kanske emellanåt sugas med i en kittlande uppvind!

Östersjön kan räddas - goda exempel i Bergkvara

Tillsammans med Marie Jansson, gruppledare för Kristdemokraterna i Torsås, fick jag information om Utgrundens vindkraftverk.

För mig är frågan om Östersjön en av de viktigaste framtidsfrågorna för EU. Stora delar av Östersjöns bottnar har ödelagts på grund av övergödning. Många av fiskarnas lekplatser har försvunnit. Därför är det oerhört glädjande att se att livet kan återvända. Dessa erfarenheter måste spridas, både inom Sverige men också till övriga länder runt vårt känsliga bräckvattenhav. Detta måste vara en gemensam angelägenhet i Europasamarbetet.

Den slutsatsen drar jag efter mitt möte med representanter för Kustmiljögruppen på Torsås Vindkraft Expo i Bergkvara på tisdagen.

Kustmiljögruppen har visat att man, med relativt enkla medel kombinerat med stort engagemang och uthållighet, kan åstadkomma avgörande förändringar i bottenmiljöerna. Nu börjar dyn försvinna i vikarna och abborrarna har hittat tillbaka till lekplatserna.

Men det räcker inte att vi i Sverige arbetar med att minska kväve- och fosforutsläpp från jordbruken. Vi kan anlägga hur många våtmarker och kvävefällor som helst. För att rädda Östersjön behöver alla de 84 miljoner människor som bor runt Östersjön hjälpas åt.

Vindkraftverken på Utgrunden är en viktig markering av vårt behov att ersätta de fossila bränslena, för att komma tillrätta med växthuseffekten som hotar vår planet. Vi behöver helt få bort koldioxidutsläppen till år 2050 om inte vår kust ska begravas under flera meter med vatten, från smältande isar vid Nordpolen.

Jag vill vara med och förvalta vår jord och vårt hav för att skapa en tryggare framtid för våra barn och barnbarn. Det är en viktig drivkraft för mig, som kandidat för Kristdemokraterna till Europaparlamentet.