lördag 29 september 2012

BUP i Vimmerby viktig för barn och ungdomar i kris

Under mina tio år som skolsköterska mötte jag många barn och ungdomar med problem som var av sådan karaktär att de behövde specialisthjälp inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Det var inte alltid självklart för den unge och hans eller hennes familj att söka den hjälpen, utan kunde krävas ett rejält motivationsarbete. I den situationen var det till stor hjälp att BUP-mottagningen fanns några hundra meter bort.

Under de år som gått sedan dess har den psykiska ohälsan ökat, inte minst bland unga tjejer. Många gånger har frågan diskuterats om var den rätta kompetensen finns för barn och unga med psykisk ohälsa. Socialstyrelsens granskning har påvisat att elevhälsans uppdrag i första hand är förebyggande. Primärvården ska egentligen ta hand om det som kallas första linjens psykiatri, med enklare psykiska ohälsoproblem, men har sällan tagit det ansvaret och saknar i nuläget kompetens för det. BUP har kompetensen, men räcker inte till för den stora tillströmning av fall som är. Till följd av det försöker man sålla, för att i första hand ta hand om de svåraste fallen. Problemet med det förhållningssättet är att en stor grupp unga hamnar mellan stolarna.

I det perspektivet oroade det mig att få höra att det planerats en administrativ samordning av norra länets barn- och ungdomspsykiatri. Som ett andra steg skulle, enligt de uppgifter jag fått, även mottagningsverksamheten flyttas till Västervik, så snart lokalbehovet blivit löst. Därför ställde jag följande fråga vid landstingsfullmäktige härom dagen.

Landstinget i Kalmar Län

Landstingsfullmäktige
Psykiatriansvarigt landstingsråd Linda Fleetwood

Fråga om BUP-mottagningen i Vimmerby

När en ung kille eller tjej mår psykiskt dåligt och behöver specialistvård inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), kan det ibland ändå krävas ett omfattande motiveringsarbete, för att få vederbörande att söka vård. Närheten till vården kan då betyda mycket för att det ska bli av.

Det har kommit till min kännedom att det finns beslut om att BUP Vimmerby administrativt ska knytas till Västervik från 1 januari 2013. Enligt uppgift ska även mottagningsverksamheten flyttas till Västervik, så snart lokalfrågan blivit löst. Senast 2015 ska all barn- och ungdomspsykiatri i norra länsdelen vara centraliserad till Västervik. Resvägen blir då runt elva mil längre än idag för varje besök, vilket totalt skulle innebära 22 mil för ett besök för dem som bor i Virserums-trakten.

Det finns därigenom en uppenbar risk att barn och unga med psykiska problem kan komma att avstå från vård, på grund av det kraftigt ökade avståndet. Frågan är om denna risk väger lättare än den blygsamma eventuella besparing som en samlokalisering kan innebära

Undertecknad känner inte till om det finns någon konsekvensanalys för vad förändringen kan komma att innebära i form av längre frånvaro från skolundervisning respektive föräldrarnas längre frånvaro från arbetet, samt miljökonsekvenser på grund av ökat resande.

Min fråga är, med anledning av ovanstående:

• Ställer du dig bakom centraliseringsbeslutet, med de risker och konsekvenser det innebär?

Vimmerby den 18 september 2012
Gudrun Brunegård

Linda Fleetwoods (V) svar lyder som följer:

"Samgåendet till en enhet mellan Vimmerby och Västervik är enbart av administrativ karaktär för att säkerställa bl a den medicinska säkerheten och vårdgarantin. Det finns ingen plan för flytt av teamet i Vimmerby till Västervik. Ingen personal kommer att förflyttas och patienterna kommer inte att märka någon skillnad. Redan idag nyttjas tjänster från Västervik eftersom Vimmerby varken har specialistsjuksköterska eller specialistläkare i teamet".

Jag ser detta som ett löfte och kommer att följa att det efterlevs. Min muntligt ställda fråga om den föreslagna förändringen gäller fler orter, t ex Oskarshamn, kunde inte det psykiatriansvariga landstingsrådet Linda Fleetwood (V) svara på. Så är det emellertid, enligt uppgift från verksamheten.

Det är intressant att reflektera över att frågan uppenbarligen var känslig. Trots att information givits till personalen om en förändring i två steg, med flytt av verksamheten så snart lokalfrågan lösts i Västervik, vill nu ingen stå för mer än den administrativa samordningen.

Det räckte alltså med att centraliseringsplanerna lyftes fram i ljuset för att de skulle ändras. Men vad hade hänt om jag inte hade väckt frågan? Hade det ursprungliga tjänstemannabeslutet rullat på då? Det får mig att undra om den ena handen inte vet vad den andra gör. Vem beslutar i den här typen av känsliga ärenden? Är det tjänstemannaledningen som beslutar fullt ut eller är det den rödgröna majoriteten som ger sitt tysta medgivande? Hade man hoppats att ingen skulle reagera innan det var för sent? Frågan har ju inte varit uppe för politiskt beslutsfattande i något öppet parlamentariskt forum.

Min slutsats är att den sittande rödgröna majoriteten antingen har abdikerat och överlämnat viktiga strukturella beslut till tjänstemannaledningen. Alternativt sitter de i slutna rum och ger tummen upp eller tummen ned till tjänstemannaförslag, och undanhåller därmed viktiga frågor från en demokratisk beslutsprocess.

Befolkningen i Kalmar län behöver en ny politisk ledning, som vågar ta ansvar!

torsdag 13 september 2012

Interpellation om betald specialistutbildning för sjuksköterskor

Landstingsfullmäktige
Interpellation till sjukvårdsansvarigt landstingsråd Lena Segerberg
Betald specialistutbildning för sjuksköterskor

Hälso- och sjukvården står inför många utmaningar. En sådan, som det talas allt för lite om, gäller hur kompetensen ska kunna upprätthållas. När kompetensfrågan är uppe är det oftast läkarförsörjningen som fokuseras. Även sjuksköterskor har specifik kompetens som inte går att ersätta med någon annan yrkesgrupp. Därför är det viktigt att yrket är attraktivt, så att det hela tiden byggs på med nya sjuksköterskor, som får växa in i yrket under samspel med erfarna kollegor och som ges möjlighet att specialisera sig inom olika discipliner.
Inom vissa områden spetsutbildas sjuksköterskor för att utföra arbetsuppgifter som normalt görs av läkare, för att optimera användningen av den specifika läkarkompetensen. Samtidigt råder inom flera områden brist på behöriga sjuksköterskor med relevant specialistutbildning, en brist som kommer att öka, då många kompetenta sjuksköterskor med lång erfarenhet går i pension under år som kommer.
Detta borde öppna möjligheterna för yngre sjuksköterskor med specialistutbildning att ta vid. Dessvärre är studievillkoren inte jämförbara med läkares, som gör sin ST under betald arbetstid. Med skiftande stöd från arbetsgivaren kan en sjuksköterska idag bli tvungen att ta tjänstledigt och låna för att finansiera sina studier, med ett sammanlagt inkomstbortfall på nästan en kvarts miljon, enligt Vårdförbundets beräkningar. Den blygsamma löneökningen efter fullgjord utbildning kan innebära att man får arbeta i 9-19 år innan utbildningen lönat sig. Det är knappast ett framtidsscenario som lockar till vidare utbildning.
Landstinget i Kalmar Län har sedan många år haft en pott för vidareutbildning till prioriterade specialistubildningar. Budgeten var 2010 6 miljoner kronor, 2011 var den 6,8 miljoner kronor och i år är den 7 miljoner kronor. En specialistutbildning för sjuksköterskor sträcker sig vanligen över två terminer med utbildningsbidrag à cirka 114,000 kronor.
Förra läsåret, 2011-2012, var det fler sjuksköterskor än vanligt som fick utbildningsbidrag. Med de utbildningar som inleddes under våren 2012 har en del av budgeten redan tagits i anspråk, vilket gör att endast tio landstingsanställda sjuksköterskor fått möjlighet till sponsrad specialistutbildning med start i höst.
Som följd av detta har den olyckliga situationen uppkommit att sjuksköterskor, som antagits till specialistutbildning inom bristområden, inte beviljats utbildningsbidrag. Inte alla har möjlighet att finansiera studierna själva, exempelvis om man har familj och höga fasta kostnader för boende. Risken att man av ekonomiska skäl tvingas tacka nej sin utbildningsplats är stor. Det är ju mycket olyckligt om landstinget på så vis går miste om möjligheten att bygga upp en buffert inför kommande kompetensbehov.
Landstinget i Kalmar län arbetar med ”Jämlik vård” som ett av honnörsorden. Det råder dock uppenbart ojämlika förhållande på arbetsplatsen, där en personalgrupp får betald specialistutbildning och en annan inte.
Med anledning av ovanstående önskar jag svar på följande frågor:

• I vad mån har landstinget avsatt medel inför kommande år, för att försäkra sig om att inte stå utan personal med rätt kompetens?

• Hur ser kompetensförsörjningsplanen ut gällande specialistsjuksköterskor inför kommande pensionsavgångar under den närmaste fem- respektive tioårsperioden?

• Vilka specialistutbildningar för sjuksköterskor prioriteras om fler sjuksköterskor söker utbildningsbidrag än vad anslaget räcker till?

• Vilka åtgärder planerar ni för att rätta till de ojämlika villkoren för läkare respektive sjuksköterskor vid specialistutbildning?

Vimmerby den 12 september 2012
Gudrun Brunegård