Idag, tisdag, ska Astrid Lindgrens barnbarn Nils Nyman underteckna handlingarna som gör att familjen, genom Saltkråkan AB, köper 70 procent av aktierna i Astrid Lindgrens Värld AB. Kommunen finns kvar som ägare av de återstående 30 procenten.
Det har varit en lång väg hit, med nya nervkittlande inslag så sent som igår. Några timmar före kommunfullmäktiges sammanträde anmälde sig en ny intressent. Men hur seriöst är det, att lägga ett bud samma dag som beslut ska fattas, i en affär som diskuterats i media i närmare ett och ett halvt år?
Nåväl, med Astrid Lindgrens ättlingar som majoritetsägare och en kompetent, professionell styrelse, kommer bolaget att ha goda förutsättningar att utvecklas.
Jag ser fram emot att få följa denna utveckling, som har största betydelse för hela regionens besöksnäring.
Visar inlägg med etikett Astrid Lindgrens Värld. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Astrid Lindgrens Värld. Visa alla inlägg
tisdag 26 januari 2010
fredag 4 september 2009
Astrid Lindgrens Näs nominerat till Stora Turismpriset
För några år sedan köpte Vimmerby kommun den gamla anrika prästgården i Näs. Den är speciell därför att Astrid Lindgren växte upp där. Inte i själva prästgården, men i huset intill - eller egentligen i de båda husen intill, för att vara exakt. Astrids far var prästgårdsarrendator och skötte alltså om det lantbruk som hörde till prästgården, i vad som på den tiden var utkanten av den lilla staden.
Den gamla vackra prästgården, för tillfället med verandastolparna målade i Pippi-färger, med anledning av sommarens utställning Pippi på Pippi.
Med hjälp av EU-bidrag har Vimmerby kommun på Näs byggt upp ett museum och kunskapscentrum kring Astrid Lindgren, hennes liv och hennes verk. För detta har man använt både själva prästgården och den nybyggda Paviljongen.
Anläggningen invigdes av HKH kronprinsessan Victoria sommaren 2007, det år Astrid skulle ha fyllt 100 år om hon hade levt.
Kronprinsessan Victoria tackar poliskonstapel Kling (eller var det Klang?) för hjälpen i samband med invigningen av Paviljongen vid Astrid Lindgrens Näs.
Numera sker tillkännagivandet av vem som är mottagare av ALMA-priset (Astrid Lindgren Memorial Award) på Astrid Lindgrens Näs.
Astrid Lindgrens Näs har som kunskapscentrum också en nära koppling till Växjö Universitet genom en gästprofessur.
Även Astrid Lindgrens barndomshem har på ett fint sätt knutits till anläggningen. Astrids släktingar, som äger huset där Astrid växte upp och där hon och hennes syskon lekte "inte-stöta-golvet" och "killevippen", har på ett mycket tillmötesgående sätt gett möjlighet till visningar.
Nu har Astrid Lindgrens Näs nominerats till Stora Turismpriset, i hård konkurrens från en rad turistattraktioner. I den första etappen har tre turistmål i södra Sverige tagits ut. Där tävlar Astrid Lindgrens Näs med Ystad kommun och Spirit of Hven Backafallsbyn. Den 16 september avgörs vilket av dessa turistmål som ska gå vidare till finalen i Stockholm.
Som kommunpolitiker känns det bra att vår satsning på att bredda Vimmerby som besöksmål har fått ett sådant erkännande.
Det är fantastiskt roligt, och betyder mycket för bygdens näringsliv, att bortåt 450.000 personer besöker Astrid Lindgrens Värld under några intensiva sommarmånader.
Genom Astrid Lindgrens Näs når vi en annan målgrupp, som söker kunskap om Astrid som person, författare och samhällsaktör. Den verksamheten pågår året runt. Därigenom stärks Vimmerbys profil på ett mycket positivt sätt. Därför är det oerhört glädjande att arbetet på Näs redan efter två år kvalificerat sig till en nominering till Stora Turismpriset. Den uppmärksamhet som det innebär kommer att ge ringar på vattnet. Det bådar gott för framtiden.
Läs mer på www.astridlindgrensnas.se
lördag 8 augusti 2009
Kommunchefernas och kommunjuristens redovisning om ALV-avtalen
I ett antal insändare i Vimmerby Tidning har avtalen om rättigheterna till Astrid Lindgrens verk diskuterats, något som även har kommenterats av läsare till min blogg. I dagens tidning redogör kommunens tjänstemannaledning tillsammans med kommunjuristen för de tidigare avtalens juridiska status i förhållande till de nu gällande.
Eftersom den artikeln inte tycks vara tillgänglig på nätet, så skriver jag av den här nedan, så att även läsare utanför Vimmerby Tidnings spridningsområde får tillgång till den:
Astrid Lindgrens Värld AB:s rättigheter
I flera debattinlägg i Vimmerby Tidning har olika skribenter skrivit om de avtal som reglerar rätten för Astrid Lindgrens Värld AB att använda de immateriella rättigheter (främst upphovsrätter) som är knutna till Astrid Lindgrens verk. I en artikel den 1 augusti skriver Curt Wrigfors att ett rättighetsavtal från år 1990 inte innehöll någon uppsägningsklausul och därför inte var uppsägningsbart. Han ställer också frågan varför kommunen förhandlade om nya avtal år 2004 när redan existerande avtal gav Astrid Lindgrens Värld AB alla rättigheter som behövdes. Vidare skriver Mikael Glennfalk i en artikel den 4 augusti att de rättigheter som Astrid Lindgrens Värld AB ägde skrevs bort genom 2004 års avtal och att kommunledningen därigenom uppvisade en ”formidabel inkompetens”.
Den kritik som framförs bygger på felaktiga förutsättningar och för att belysa detta skall kort redogöras för rättsläget före respektive efter 2004 års avtal.
Innan 2004 års avtal skrevs reglerades rätten för Astrid Lindgrens Värld AB att använda de immateriella rättigheterna i flera olika dokument, t ex det avtal från den 28 februari 1990 som Curt Wrigfors hänvisar till i sitt debattinlägg. På grund av att kommunen kände stor osäkerhet kring dessa dokuments rättsliga status så uppdrog kommunen under år 2003 åt en advokat med immaterialrätt som verksamhetsområde att granska dessa dokument för att få klarhet i dokumentens rättsliga värde. Granskningen gav dessvärre vid handen att Astrid Lindgrens Värld AB hade en ytterst osäker grund för sin rätt att nyttja Astrid Lindgrens olika rättigheter och att rättighetsinnehavarna med tämligen kort varsel kunde säga upp befintlig avtalsrelation. Advokaten gjorde bedömningen att en skälig uppsägningstid borde uppgå till i vart fall sex månader. Rådet från advokaten var att ersätta de tidigare avtalen med ett nytt avtal som tillfullo reglerade parternas mellanhavanden.
Som redan tidigare nämnts i olika debattartiklar så sade Saltkråkan AB upp avtalen, vilket man alltså hade sin fulla rätt att göra.
Genom 2004 års avtal klargörs att Astrid Lindgrens Värld AB har rätt att – helt utan ekonomisk ersättning - använda samtliga immateriella rättigheter som är knutna till Astrid Lindgrens verk. Avtalet gällde till den 31 december 2006, d v s drygt två år fram i tiden, och förlängdes sedan med två år i sänder vid utebliven uppsägning (12 månaders uppsägningstid). Detta skall jämföras med den situation som gällde före 2004 års avtal och som alltså innebar att samtliga avtal när som helst kunde sägas upp med endast sex månaders varsel.
Av det ovan sagda framgår att påståenden att tidigare avtal inte skulle vara uppsägningsbara och att kommunen genom 2004 års avtal skrev bort Astrid Lindgrens Värld AB:s rättigheter saknar grund.
Mot bakgrund av att Astrid Lindgrens Värld AB de facto stärkte sin ställning i rättighetsfrågan genom 2004 års avtal, så framstår Mikael Glennfalks grava beskyllning om inkompetens hos kommunledningen som både obegriplig och oseriös.
Staffan Forsberg, kommunchef
Christer Johansson, biträdande kommunchef
Staffan Leijon, biträdande kommunchef
Peter Olson, kommunjurist
Eftersom den artikeln inte tycks vara tillgänglig på nätet, så skriver jag av den här nedan, så att även läsare utanför Vimmerby Tidnings spridningsområde får tillgång till den:
Astrid Lindgrens Värld AB:s rättigheter
I flera debattinlägg i Vimmerby Tidning har olika skribenter skrivit om de avtal som reglerar rätten för Astrid Lindgrens Värld AB att använda de immateriella rättigheter (främst upphovsrätter) som är knutna till Astrid Lindgrens verk. I en artikel den 1 augusti skriver Curt Wrigfors att ett rättighetsavtal från år 1990 inte innehöll någon uppsägningsklausul och därför inte var uppsägningsbart. Han ställer också frågan varför kommunen förhandlade om nya avtal år 2004 när redan existerande avtal gav Astrid Lindgrens Värld AB alla rättigheter som behövdes. Vidare skriver Mikael Glennfalk i en artikel den 4 augusti att de rättigheter som Astrid Lindgrens Värld AB ägde skrevs bort genom 2004 års avtal och att kommunledningen därigenom uppvisade en ”formidabel inkompetens”.
Den kritik som framförs bygger på felaktiga förutsättningar och för att belysa detta skall kort redogöras för rättsläget före respektive efter 2004 års avtal.
Innan 2004 års avtal skrevs reglerades rätten för Astrid Lindgrens Värld AB att använda de immateriella rättigheterna i flera olika dokument, t ex det avtal från den 28 februari 1990 som Curt Wrigfors hänvisar till i sitt debattinlägg. På grund av att kommunen kände stor osäkerhet kring dessa dokuments rättsliga status så uppdrog kommunen under år 2003 åt en advokat med immaterialrätt som verksamhetsområde att granska dessa dokument för att få klarhet i dokumentens rättsliga värde. Granskningen gav dessvärre vid handen att Astrid Lindgrens Värld AB hade en ytterst osäker grund för sin rätt att nyttja Astrid Lindgrens olika rättigheter och att rättighetsinnehavarna med tämligen kort varsel kunde säga upp befintlig avtalsrelation. Advokaten gjorde bedömningen att en skälig uppsägningstid borde uppgå till i vart fall sex månader. Rådet från advokaten var att ersätta de tidigare avtalen med ett nytt avtal som tillfullo reglerade parternas mellanhavanden.
Som redan tidigare nämnts i olika debattartiklar så sade Saltkråkan AB upp avtalen, vilket man alltså hade sin fulla rätt att göra.
Genom 2004 års avtal klargörs att Astrid Lindgrens Värld AB har rätt att – helt utan ekonomisk ersättning - använda samtliga immateriella rättigheter som är knutna till Astrid Lindgrens verk. Avtalet gällde till den 31 december 2006, d v s drygt två år fram i tiden, och förlängdes sedan med två år i sänder vid utebliven uppsägning (12 månaders uppsägningstid). Detta skall jämföras med den situation som gällde före 2004 års avtal och som alltså innebar att samtliga avtal när som helst kunde sägas upp med endast sex månaders varsel.
Av det ovan sagda framgår att påståenden att tidigare avtal inte skulle vara uppsägningsbara och att kommunen genom 2004 års avtal skrev bort Astrid Lindgrens Värld AB:s rättigheter saknar grund.
Mot bakgrund av att Astrid Lindgrens Värld AB de facto stärkte sin ställning i rättighetsfrågan genom 2004 års avtal, så framstår Mikael Glennfalks grava beskyllning om inkompetens hos kommunledningen som både obegriplig och oseriös.
Staffan Forsberg, kommunchef
Christer Johansson, biträdande kommunchef
Staffan Leijon, biträdande kommunchef
Peter Olson, kommunjurist
Låt oss utveckla Vimmerby som besöksmål!
Vimmerby Hotellförening har skrivit en insändare ”till politikerna”. Mitt namn återkommer ett antal gånger i artikeln, med anledning av den just avslutade debatten med Micael Glennfalk. Med hänsyn till att denna insändare har en annan gruppering bakom sig, vill jag ge ett svar, även om det mesta redan är sagt. Min princip som förtroendevald har ju varit att i möjligaste mån svara på insändare, även om det ibland skulle vara bekvämare att avstå. Jag har fått uppfattningen att den som skriver, och oftast också allmänheten, uppskattar att få svar, även om också jag mött dem som uttryckt att man som politiker inte ska ägna sig åt att skriva i tidningen.
Låt mig först upprepa att det inte kommer på fråga att sälja Astrid Lindgrens Värld AB till något underpris. En köpeskilling kommer att sättas utifrån en värdering gjord av oberoende expertis på området. Förhandlingarna är ännu inte slutförda. Klart är dock att frågan om hotelletablering inte längre finns med i förhandlingarna.
Jag beklagar om Vimmerby Hotellförening känt sig förbigångna i min partigrupps interna diskussioner. Ingen ska dock tro att föreningens uppfattning varit okänd för dem som läser tidningarnas nyhets- och insändarsidor, även om inget fysiskt möte kommit till stånd!
De representanter för hotellnäringen som undertecknat insändaren utgör ett antal, dock inte samtliga, hotell och turistboenden i kommunen. Genom personliga kontakter vet jag att det råder delade meningar inom branschen. Det finns hotellägare som välkomnar en framtida hotelletablering i anslutning till Astrid Lindgrens Värld och menar att en sådan är nödvändig för den fortsatta utvecklingen av Vimmerby som besöksmål.
Mitt uppdrag som förtroendevald är att göra det som gynnar kommunen och dess invånare. Jag skulle önska att alla goda, kreativa krafter kunde samlas kring detta syfte – att hjälpas åt i att lyfta fram allt det goda som finns i Vimmerby. Om all den energi som läggs på att bekämpa och misstänkliggöra istället kunde läggas på att förbättra och utveckla de kvaliteter vår bygd har, så skulle vi stärka Vimmerby som ett besöksmål i sig, och inte bara ta emot det som spiller över från Astrid Lindgrens Värld!
Gudrun Brunegård
Gruppledare för Kristdemokraterna i Vimmerby
Låt mig först upprepa att det inte kommer på fråga att sälja Astrid Lindgrens Värld AB till något underpris. En köpeskilling kommer att sättas utifrån en värdering gjord av oberoende expertis på området. Förhandlingarna är ännu inte slutförda. Klart är dock att frågan om hotelletablering inte längre finns med i förhandlingarna.
Jag beklagar om Vimmerby Hotellförening känt sig förbigångna i min partigrupps interna diskussioner. Ingen ska dock tro att föreningens uppfattning varit okänd för dem som läser tidningarnas nyhets- och insändarsidor, även om inget fysiskt möte kommit till stånd!
De representanter för hotellnäringen som undertecknat insändaren utgör ett antal, dock inte samtliga, hotell och turistboenden i kommunen. Genom personliga kontakter vet jag att det råder delade meningar inom branschen. Det finns hotellägare som välkomnar en framtida hotelletablering i anslutning till Astrid Lindgrens Värld och menar att en sådan är nödvändig för den fortsatta utvecklingen av Vimmerby som besöksmål.
Mitt uppdrag som förtroendevald är att göra det som gynnar kommunen och dess invånare. Jag skulle önska att alla goda, kreativa krafter kunde samlas kring detta syfte – att hjälpas åt i att lyfta fram allt det goda som finns i Vimmerby. Om all den energi som läggs på att bekämpa och misstänkliggöra istället kunde läggas på att förbättra och utveckla de kvaliteter vår bygd har, så skulle vi stärka Vimmerby som ett besöksmål i sig, och inte bara ta emot det som spiller över från Astrid Lindgrens Värld!
Gudrun Brunegård
Gruppledare för Kristdemokraterna i Vimmerby
torsdag 6 augusti 2009
Slutreplik till Micael Glennfalk
I ett antal replikskiften har jag debatterat med Micael Glennfalk angående kommunledningens förslag att sälja Astrid Lindgrens Värld AB till Astrid Lindgrens ättlingar genom Saltkråkan AB. Tyvärr tycks han vara så fastlåst i det mantra han upprepar, att han i nuläget inte förmår, eller kanske helt enkelt inte vill, ta till sig mina sakupplysningar.
Till den läsande allmänheten upprepar jag därför att det inte kommer att vara tal om att sälja bolaget till något underpris. Köpeskillingen kommer att sättas utifrån en värdering gjord av en oberoende expert från ett välrenommerat bolag. Förgäves har jag också upplyst om att frågan om hotelletablering har lyfts ut ur förhandlingarna. Trots detta framhärdar Micael Glennfalk i att upprepa dessa inaktualiteter även i tisdagens inlägg.
Micael Glennfalks resonemang håller alltså inte, när han skriver att ”man skänker efter flera 10-tals kommunalt ägda miljoner för att ett hotell ska byggas”. Eftersom hela hans resonemang bygger på dessa båda förvanskade sakfrågor, så torde hans övriga argumentation kunna värderas utifrån detta.
Jag förstår Micael Glennfalks frustration när han beskriver möjligheten att marknadsföra och ombesörja bokningar till sin egen anläggning genom Astrid Lindgrens Värld. Men han tycks inte vilja förstå att just den situationen är en av anledningarna till att kommunen inte är lämplig som ägare till ett bolag som Astrid Lindgrens Värld AB.
Låt mig försöka förklara en sista gång:
Kommunens uppdrag är beskrivet i kommunallagen. Att driva en teaterpark hör knappast dit, men i ett läge då det fanns en överhängande risk att riskkapitalbolag skulle köpa bolaget, med risk för extrem kommersialisering för att ge snabba vinster, utan långsiktigt ansvarstagande, så övertog kommunen majoritetsposten.
Enligt avtal med Astrid Lindgrens familj ska Astrid Lindgrens Värld AB drivas på strikt kommersiella grunder, vilket framgår av de ägarinstruktioner som har fastställts av kommunfullmäktige. Kommunen kan inte göra anspråk på någon del av vinsten, utöver reversräntan och ett driftsbidrag till Kulturkvarteret Astrid Lindgrens Näs AB. I ett affärsdrivande bolag är det rimligt att bolaget i sin marknadsföring i första hand fyller sin egen stugby innan man hänvisar till andra boendealternativ, precis som Glennfalk skriver. Med kommunen som ägare skulle det ju annars vara fråga om kommunal subvention av privat företagsamhet, något som inte kommunallagen tillåter.
Boendenäringen har i många år beklagat sig över att man upplever sig missgynnad av Astrid Lindgrens Värld AB, trots att det ju utan ALV inte skulle finnas särskilt stort kundunderlag över huvud taget i vår lilla kommun. Nu pågår arbetet med att förverkliga visionen i Framtidståget, med planering för kraftig expansion av besöksnäringen, med Astrid Lindgrens Värld som motor. Ett hotell kan mycket väl komma till stånd på sikt, men finns alltså inte med som villkor i förhandlingarna med Saltkråkan AB. Hur ägarbilden kommer att se ut i ett sådant eventuellt framtida hotell är alltså oklart, men jag ser det som uteslutet att kommunen på något sätt skulle vara delägare.
Micael Glennfalk beskriver hur turisterna ringer till ALV och bokar biljetter och boende. Jag har inga invändningar mot den beskrivningen, så som situationen ser ut i nuläget. Men det finns de som har högre krav och är beredda att betala för bättre hotellstandard än vad som idag finns att tillgå. Det är den kategorin besökare, som kommer att boka in sig på ett eventuellt framtida hotell i anslutning till ALV.
Men jag tror inte att vare sig jag själv eller dagens småbarnsföräldrar är fullt så korkade som Micael Glennfalk vill göra gällande. Jag har själv varit småbarnsförälder och levt på marginalerna. Jag har legat vaken om nätterna och grubblat över om vi verkligen skulle ha råd att ta med barnen till den där attraktionen dit de så hett önskade. Skulle semesterkassan räcka till att hyra en stuga? Om jag i ett sådant läge skulle ha blivit erbjuden ett förstklassigt hotell, så skulle jag självklart sökt andra boendealternativ på egen hand, precis som jag fortfarande gör. Själva möjliggjorde vi oftast semesterresorna genom att tälta, när våra barn var små. Jag är övertygad om att det även i framtiden kommer att finnas de som tycker att Björkbackens prisklass passar just deras kassa.
Jag har full förståelse för att Micael Glennfalk, med de enorma investeringar han har gjort på Björkbacken, är mån om ett fortsatt kundunderlag. Jag beklagar dock att han har så svårt att se att de pågående förhandlingarna med Saltkråkan AB syftar till att trygga en fortsatt gynnsam utveckling av Astrid Lindgrens Värld AB, vilket kommer att vara till fördel för hela besöksnäringen i Vimmerby med omnejd.
Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag inte räds en ärlig debatt. Det känns dock inte meningsfullt att fortsätta en debatt med en motpart som inte är mottaglig för sakargument och som idiotförklarar personer med annan uppfattning än hans. Därför får detta inlägg avsluta debatten för min del.
Gudrun Brunegård
Gruppledare för Kristdemokraterna i Vimmerby
Till den läsande allmänheten upprepar jag därför att det inte kommer att vara tal om att sälja bolaget till något underpris. Köpeskillingen kommer att sättas utifrån en värdering gjord av en oberoende expert från ett välrenommerat bolag. Förgäves har jag också upplyst om att frågan om hotelletablering har lyfts ut ur förhandlingarna. Trots detta framhärdar Micael Glennfalk i att upprepa dessa inaktualiteter även i tisdagens inlägg.
Micael Glennfalks resonemang håller alltså inte, när han skriver att ”man skänker efter flera 10-tals kommunalt ägda miljoner för att ett hotell ska byggas”. Eftersom hela hans resonemang bygger på dessa båda förvanskade sakfrågor, så torde hans övriga argumentation kunna värderas utifrån detta.
Jag förstår Micael Glennfalks frustration när han beskriver möjligheten att marknadsföra och ombesörja bokningar till sin egen anläggning genom Astrid Lindgrens Värld. Men han tycks inte vilja förstå att just den situationen är en av anledningarna till att kommunen inte är lämplig som ägare till ett bolag som Astrid Lindgrens Värld AB.
Låt mig försöka förklara en sista gång:
Kommunens uppdrag är beskrivet i kommunallagen. Att driva en teaterpark hör knappast dit, men i ett läge då det fanns en överhängande risk att riskkapitalbolag skulle köpa bolaget, med risk för extrem kommersialisering för att ge snabba vinster, utan långsiktigt ansvarstagande, så övertog kommunen majoritetsposten.
Enligt avtal med Astrid Lindgrens familj ska Astrid Lindgrens Värld AB drivas på strikt kommersiella grunder, vilket framgår av de ägarinstruktioner som har fastställts av kommunfullmäktige. Kommunen kan inte göra anspråk på någon del av vinsten, utöver reversräntan och ett driftsbidrag till Kulturkvarteret Astrid Lindgrens Näs AB. I ett affärsdrivande bolag är det rimligt att bolaget i sin marknadsföring i första hand fyller sin egen stugby innan man hänvisar till andra boendealternativ, precis som Glennfalk skriver. Med kommunen som ägare skulle det ju annars vara fråga om kommunal subvention av privat företagsamhet, något som inte kommunallagen tillåter.
Boendenäringen har i många år beklagat sig över att man upplever sig missgynnad av Astrid Lindgrens Värld AB, trots att det ju utan ALV inte skulle finnas särskilt stort kundunderlag över huvud taget i vår lilla kommun. Nu pågår arbetet med att förverkliga visionen i Framtidståget, med planering för kraftig expansion av besöksnäringen, med Astrid Lindgrens Värld som motor. Ett hotell kan mycket väl komma till stånd på sikt, men finns alltså inte med som villkor i förhandlingarna med Saltkråkan AB. Hur ägarbilden kommer att se ut i ett sådant eventuellt framtida hotell är alltså oklart, men jag ser det som uteslutet att kommunen på något sätt skulle vara delägare.
Micael Glennfalk beskriver hur turisterna ringer till ALV och bokar biljetter och boende. Jag har inga invändningar mot den beskrivningen, så som situationen ser ut i nuläget. Men det finns de som har högre krav och är beredda att betala för bättre hotellstandard än vad som idag finns att tillgå. Det är den kategorin besökare, som kommer att boka in sig på ett eventuellt framtida hotell i anslutning till ALV.
Men jag tror inte att vare sig jag själv eller dagens småbarnsföräldrar är fullt så korkade som Micael Glennfalk vill göra gällande. Jag har själv varit småbarnsförälder och levt på marginalerna. Jag har legat vaken om nätterna och grubblat över om vi verkligen skulle ha råd att ta med barnen till den där attraktionen dit de så hett önskade. Skulle semesterkassan räcka till att hyra en stuga? Om jag i ett sådant läge skulle ha blivit erbjuden ett förstklassigt hotell, så skulle jag självklart sökt andra boendealternativ på egen hand, precis som jag fortfarande gör. Själva möjliggjorde vi oftast semesterresorna genom att tälta, när våra barn var små. Jag är övertygad om att det även i framtiden kommer att finnas de som tycker att Björkbackens prisklass passar just deras kassa.
Jag har full förståelse för att Micael Glennfalk, med de enorma investeringar han har gjort på Björkbacken, är mån om ett fortsatt kundunderlag. Jag beklagar dock att han har så svårt att se att de pågående förhandlingarna med Saltkråkan AB syftar till att trygga en fortsatt gynnsam utveckling av Astrid Lindgrens Värld AB, vilket kommer att vara till fördel för hela besöksnäringen i Vimmerby med omnejd.
Jag skrev i ett tidigare inlägg att jag inte räds en ärlig debatt. Det känns dock inte meningsfullt att fortsätta en debatt med en motpart som inte är mottaglig för sakargument och som idiotförklarar personer med annan uppfattning än hans. Därför får detta inlägg avsluta debatten för min del.
Gudrun Brunegård
Gruppledare för Kristdemokraterna i Vimmerby
lördag 1 augusti 2009
Replik till Micael Glennfalk angående ALV, hotell m m
Med många ord och stor frenesi fyller Micael Glennfalk insändarspalterna. Det är uppenbart att hans skriverier syftar till att lägga eventuella framtida problem inom hotellnäringen hos vad han vill framställa som en inkompetent kommunledning. Det var tydligen kommunen som en gång uppmanade honom att bygga turistboende, enligt ett av hans inlägg. Om ett hotellbygge i anslutning till Astrid Lindgrens Värld i en framtid kommer att utgöra ett hot mot någon del av boendenäringen i övrigt, så vill Micael Glennfalk hålla kommunstyrelsen ansvarig för detta.
Jag som trodde att det fanns en samsyn kring den fria marknaden, där entreprenören gör sina satsningar utifrån sin egen självständiga bedömning av framtida lönsamhet. Men det underlättar förstås om man kan skylla på kommunen om det inte går som man tänkt. I detta sammanhang vill jag återigen uttrycka erkännande för den imponerande satsning som Micael Glennfalk har gjort. På Björkbacken har han med sitt Karaktärshotell och teaterverksamhet skapat en nisch som är väl värd att kämpa för och som jag tror har stor bärkraft.
Självklart har kommunen ett ansvar för att skapa goda förutsättningar för näringslivet. Men när kommunstyrelseledamöter av olika partifärg förklarar att vårt agerande syftar till att stärka förutsättningarna till en fortsatt god utveckling av Astrid Lindgrens Värld AB och därmed även besöksnäringen i kommunen och hela norra länsdelen, då säger Micael Glennfalk att man för över debatten på ”något som medborgarna är fullt överens om, dvs värdet av Astrid Lindgren”.
Länge anklagades kommunen för illojal konkurrens i form av Astrid Lindgrens Världs stugby. I den nuvarande diskussionen, angående försäljning av Astrid Lindgrens Värld AB, så återkommer man ständigt till oron för vad ett hotell kommer att innebära för det befintliga rumsbeståndet. Ändå har frågan om hotell lyfts ur förhandlingarna. Jag tror som sagt att ett hotell kommer att byggas först när marknadskrafterna bedömer att ett sådant kan bli lönsamt. Ett sådant besöksunderlag torde även gynna övriga turistboenden. Ingen tror väl att framtida besökare kommer att tvångsinskrivas på ett hotell invid ALV?
Micael Glennfalk har tydligen helt missat de förändringar i avtal och styrelsesammansättning gällande Astrid Lindgrens Värld AB, som på ett öppet och demokratiskt sätt har beslutats i kommunfullmäktige. Handlingar går att, i vanlig ordning, begära ut på Stadshuset.
Den köpeskilling som diskuteras är inget underpris, utan bygger på en oberoende värdering av bolaget, utifrån det numera väl kända faktum att det är Saltkråkan AB som innehar rättigheterna. Vilken annan tänkbar spekulant skulle kunna bortse från detta faktum?
Jag vidhåller att Astrid Lindgrens ättlingar genom Saltkråkan AB är de bästa tänkbara majoritetsägarna av Astrid Lindgrens Värld AB på sikt. De har visat stort engagemang i bolagets utveckling genom både avtal, styrelsearbete och programråd. Genom att knyta dem som huvudägare till Astrid Lindgrens Värld AB, så försäkrar sig kommunen om långsiktigt engagemang och utveckling i Vimmerby.
Gudrun Brunegård
Gruppledare för Kristdemokraterna
Jag som trodde att det fanns en samsyn kring den fria marknaden, där entreprenören gör sina satsningar utifrån sin egen självständiga bedömning av framtida lönsamhet. Men det underlättar förstås om man kan skylla på kommunen om det inte går som man tänkt. I detta sammanhang vill jag återigen uttrycka erkännande för den imponerande satsning som Micael Glennfalk har gjort. På Björkbacken har han med sitt Karaktärshotell och teaterverksamhet skapat en nisch som är väl värd att kämpa för och som jag tror har stor bärkraft.
Självklart har kommunen ett ansvar för att skapa goda förutsättningar för näringslivet. Men när kommunstyrelseledamöter av olika partifärg förklarar att vårt agerande syftar till att stärka förutsättningarna till en fortsatt god utveckling av Astrid Lindgrens Värld AB och därmed även besöksnäringen i kommunen och hela norra länsdelen, då säger Micael Glennfalk att man för över debatten på ”något som medborgarna är fullt överens om, dvs värdet av Astrid Lindgren”.
Länge anklagades kommunen för illojal konkurrens i form av Astrid Lindgrens Världs stugby. I den nuvarande diskussionen, angående försäljning av Astrid Lindgrens Värld AB, så återkommer man ständigt till oron för vad ett hotell kommer att innebära för det befintliga rumsbeståndet. Ändå har frågan om hotell lyfts ur förhandlingarna. Jag tror som sagt att ett hotell kommer att byggas först när marknadskrafterna bedömer att ett sådant kan bli lönsamt. Ett sådant besöksunderlag torde även gynna övriga turistboenden. Ingen tror väl att framtida besökare kommer att tvångsinskrivas på ett hotell invid ALV?
Micael Glennfalk har tydligen helt missat de förändringar i avtal och styrelsesammansättning gällande Astrid Lindgrens Värld AB, som på ett öppet och demokratiskt sätt har beslutats i kommunfullmäktige. Handlingar går att, i vanlig ordning, begära ut på Stadshuset.
Den köpeskilling som diskuteras är inget underpris, utan bygger på en oberoende värdering av bolaget, utifrån det numera väl kända faktum att det är Saltkråkan AB som innehar rättigheterna. Vilken annan tänkbar spekulant skulle kunna bortse från detta faktum?
Jag vidhåller att Astrid Lindgrens ättlingar genom Saltkråkan AB är de bästa tänkbara majoritetsägarna av Astrid Lindgrens Värld AB på sikt. De har visat stort engagemang i bolagets utveckling genom både avtal, styrelsearbete och programråd. Genom att knyta dem som huvudägare till Astrid Lindgrens Värld AB, så försäkrar sig kommunen om långsiktigt engagemang och utveckling i Vimmerby.
Gudrun Brunegård
Gruppledare för Kristdemokraterna
onsdag 29 juli 2009
Glennfalks kommentarer, ALV som stiftelse m m
I måndagens Vimmerby Tidning gör Micael Glennfalk ett antal kommentarer med anledning av min debattartikel i fredags. Möjligen kan jag ha uttryckt mig väldigt oklart, men den känsla jag får är att Micael Glennfalk gör fullt medvetna övertolkningar. Jag vill därför förtydliga mig.
I vår svenska representativa demokrati väljs personer till att företräda medborgarna. Det är inte möjligt att i valprogrammen förutse alla de frågor som kan dyka upp under mandatperioden. Många frågor måste lösas löpande, utifrån bästa förstånd och enligt respektive partis ideologiska grundprinciper.
Varje seriös förtroendevald är beroende av en kontinuerlig dialog med sina väljare. Man måste lyssna av samhällsdebatten och göra så kloka avvägningar som möjligt. Glennfalks påstående att jag skulle anse ”att vi inte ska argumentera mellan valen” är närmast oförskämt. Man kan undra vem som är beredd att ta ett politiskt ansvar när man utsätts för sådana slag under bältet. Micael Glennfalk efterlyser en öppen debatt, men vem tror han vill gå in i en debatt när motparten tar till sådana retoriska grepp?
Jag tror att de flesta läsare av insändarsidorna har noterat att jag inte hör till dem som räds en ärlig debatt, vilket torde motbevisa Glennfalks beskyllningar. Glennfalks rallarsvingar påverkar dessvärre hans trovärdighet i övrigt.
Som kommunpolitiker har man ansvar för det kommunala huvuduppdraget vad gäller skola och omsorg om barn, äldre och funktionshindrade, men även mer tekniska ansvarsområden som miljö, hälsa och infrastruktur. Ansvaret gäller också att värna kommunens framtid och utveckling.
Kommunstyrelsens förslag att sälja Astrid Lindgrens Värld grundar sig på en tydligt uttryckt vision om fortsatt utveckling av företaget. Det så kallade Framtidståget, som presenterats för kommunfullmäktige, beskriver en utveckling som syftar till att stärka hela norra länsdelen, bland annat genom att utveckla Astrid Lindgrens Värld till dubbla besökarantalet, genom en utvidgning till helårsbasis. Det har styrelsen för Astrid Lindgrens Värld AB tagit på allvar. Både Saltkråkan-miljön och den nya Pippi-miljön är delmål för att förverkliga planerna.
Saltkråkan AB ägs som bekant av Astrid Lindgrens ättlingar. De innehar rättigheterna till författarens namn, hennes verk och karaktärer. De avtal och överenskommelser som tidigare fanns med Astrid själv sades för länge sedan upp av Saltkråkan AB. Nuvarande avtal beskriver att bolaget ska drivas affärsmässigt. Inte ett öre av vinsten, utöver reversräntan och de tre miljoner kronor per år som går till driften av Näs, tillfaller Vimmerby kommun. All övrig vinst återinvesteras i parken. Avtalet beskriver också styrelsens sammansättning, vilket innebär att kommunen som 99-procentsägare endast har en enda ordinarie ledamot i styrelsen. Nu gällande avtal är uppsagt och är under omförhandling.
Det är bakgrunden till kommunledningens förslag att sälja bolaget till Saltkråkan AB. Jag ser det inte som rimligt att kommunen står kvar som 99-procentsägare i den fortsatta expansion som planeras. Under rådande omständigheter bedömer jag det som fåfängt att hitta någon som skulle vara bättre lämpad att äga och driva parken än de som innehar upphovsrätten till karaktärerna och som redan har ett avgörande inflytande genom avtal, styrelsepost och programråd. Enligt de diskussioner som förs kommer kommunen att stå kvar som ägare till trettio procent av aktierna och kommer därmed att ha kvar både insyn och hembudsrätt.
Saltkråkan AB är ett affärsmässigt bolag och ingen välgörenhetsinrättning. Bolaget har laglig rätt till royalty på Astrid Lindgrens namn och figurer. Man har hittills avstått ifrån royaltyanspråk gentemot Vimmerby kommun och Astrid Lindgrens Värld, men det har nu förts in i förhandlingarna. Min förhoppning är att Saltkråkan AB på sikt ska använda en del av intäkterna från sina royalties till att finansiera driften av Kulturkvarteret Astrid Lindgrens Näs AB.
Man kan diskutera vad som kommer först, hönan eller ägget. Jag delar Framtidstågets tanke att en utveckling av Astrid Lindgrens Värld till året-runt-attraktion på sikt förutsätter en hotelletablering. Däremot är jag inte så säker på att hotelletableringen i sig kommer att ge det stora lyftet. Jag tror knappast att något hotell blir byggt förrän marknadskrafterna bedömer att det finns underlag för det. Det är mycket möjligt att marknadens analys sammanfaller med Glennfalks, dvs att en hotelletablering blir intressant först när besöksunderlaget ligger runt 700.000 besökare per år. Ett par viktiga steg för att skapa förutsättningar för året-runt-drift har gjorts genom uppbyggnaden av Saltkråkan och den nya Pippi-miljön.
Jag beundrar den initiativförmåga och entreprenörskap som ”sagobröderna” en gång visade och som Micael Glennfalk och andra företagare ger uttryck för. Självklart jobbar man febrilt för att göra sina stora satsningar lönsamma. Att det går bra för företagen i kommunen är viktigt för sysselsättningen och därmed de skatteintäkter som finansierar en stor del av den kommunala verksamheten. Det handlar inte om bristande respekt eller kompetens att kommunledningen ibland gör en annan bedömning än somliga näringsidkare.
En framtida hotelletablering utgör, enligt min analys ovan, knappas något större hot gentemot de turistboenden som finns idag. Även i framtiden kommer det finnas familjer som önskar enklare och billigare boendealternativ. I förhållande till den överkapacitet på boenden som nu råder under vinterhalvåret, då besöksflödet till ALV är lika med noll, borde rimligen varje förändring innebära ett plus för boendenäringen generellt.
I den allmänna debatten har det förts fram förslag om att ombilda bolaget till stiftelse. Jag anser att en sådan lösning skulle innebära avsevärd risk för stagnation, eftersom det kan vara svårt att formulera stiftelseurkunden på ett sätt som håller öppet för svårförutsägbara framtida utvecklingsbehov. Ändringar av urkunden är mycket svåra att få till stånd i efterhand. Öppenhet och medborgarinflytande skulle inte heller gynnas av stiftelseform.
Jag skulle önska att dessa rader kunde bidra till att i någon mån öka klarheten för den intresserade allmänheten. Som förtroendevald gör jag inte anspråk på att sitta inne med den enda fulla sanningen, men den inblick jag under åren har fått har gett mig ett i vissa avseenden annat och kanske mer nyanserat perspektiv än vad som ibland framförs i den allmänna debatten.
Mina väljare kan lita på att jag tillsammans med mina medarbetare gör vårt yttersta för att väga samman allmänna åsiktsyttringar med den sakinformation vi får del av, till så kloka beslut vi förmår, i enlighet med den politiska ideologi som är den grund vi står på.
Gudrun Brunegård
Gruppledare för Kristdemokraterna i Vimmerby
I vår svenska representativa demokrati väljs personer till att företräda medborgarna. Det är inte möjligt att i valprogrammen förutse alla de frågor som kan dyka upp under mandatperioden. Många frågor måste lösas löpande, utifrån bästa förstånd och enligt respektive partis ideologiska grundprinciper.
Varje seriös förtroendevald är beroende av en kontinuerlig dialog med sina väljare. Man måste lyssna av samhällsdebatten och göra så kloka avvägningar som möjligt. Glennfalks påstående att jag skulle anse ”att vi inte ska argumentera mellan valen” är närmast oförskämt. Man kan undra vem som är beredd att ta ett politiskt ansvar när man utsätts för sådana slag under bältet. Micael Glennfalk efterlyser en öppen debatt, men vem tror han vill gå in i en debatt när motparten tar till sådana retoriska grepp?
Jag tror att de flesta läsare av insändarsidorna har noterat att jag inte hör till dem som räds en ärlig debatt, vilket torde motbevisa Glennfalks beskyllningar. Glennfalks rallarsvingar påverkar dessvärre hans trovärdighet i övrigt.
Som kommunpolitiker har man ansvar för det kommunala huvuduppdraget vad gäller skola och omsorg om barn, äldre och funktionshindrade, men även mer tekniska ansvarsområden som miljö, hälsa och infrastruktur. Ansvaret gäller också att värna kommunens framtid och utveckling.
Kommunstyrelsens förslag att sälja Astrid Lindgrens Värld grundar sig på en tydligt uttryckt vision om fortsatt utveckling av företaget. Det så kallade Framtidståget, som presenterats för kommunfullmäktige, beskriver en utveckling som syftar till att stärka hela norra länsdelen, bland annat genom att utveckla Astrid Lindgrens Värld till dubbla besökarantalet, genom en utvidgning till helårsbasis. Det har styrelsen för Astrid Lindgrens Värld AB tagit på allvar. Både Saltkråkan-miljön och den nya Pippi-miljön är delmål för att förverkliga planerna.
Saltkråkan AB ägs som bekant av Astrid Lindgrens ättlingar. De innehar rättigheterna till författarens namn, hennes verk och karaktärer. De avtal och överenskommelser som tidigare fanns med Astrid själv sades för länge sedan upp av Saltkråkan AB. Nuvarande avtal beskriver att bolaget ska drivas affärsmässigt. Inte ett öre av vinsten, utöver reversräntan och de tre miljoner kronor per år som går till driften av Näs, tillfaller Vimmerby kommun. All övrig vinst återinvesteras i parken. Avtalet beskriver också styrelsens sammansättning, vilket innebär att kommunen som 99-procentsägare endast har en enda ordinarie ledamot i styrelsen. Nu gällande avtal är uppsagt och är under omförhandling.
Det är bakgrunden till kommunledningens förslag att sälja bolaget till Saltkråkan AB. Jag ser det inte som rimligt att kommunen står kvar som 99-procentsägare i den fortsatta expansion som planeras. Under rådande omständigheter bedömer jag det som fåfängt att hitta någon som skulle vara bättre lämpad att äga och driva parken än de som innehar upphovsrätten till karaktärerna och som redan har ett avgörande inflytande genom avtal, styrelsepost och programråd. Enligt de diskussioner som förs kommer kommunen att stå kvar som ägare till trettio procent av aktierna och kommer därmed att ha kvar både insyn och hembudsrätt.
Saltkråkan AB är ett affärsmässigt bolag och ingen välgörenhetsinrättning. Bolaget har laglig rätt till royalty på Astrid Lindgrens namn och figurer. Man har hittills avstått ifrån royaltyanspråk gentemot Vimmerby kommun och Astrid Lindgrens Värld, men det har nu förts in i förhandlingarna. Min förhoppning är att Saltkråkan AB på sikt ska använda en del av intäkterna från sina royalties till att finansiera driften av Kulturkvarteret Astrid Lindgrens Näs AB.
Man kan diskutera vad som kommer först, hönan eller ägget. Jag delar Framtidstågets tanke att en utveckling av Astrid Lindgrens Värld till året-runt-attraktion på sikt förutsätter en hotelletablering. Däremot är jag inte så säker på att hotelletableringen i sig kommer att ge det stora lyftet. Jag tror knappast att något hotell blir byggt förrän marknadskrafterna bedömer att det finns underlag för det. Det är mycket möjligt att marknadens analys sammanfaller med Glennfalks, dvs att en hotelletablering blir intressant först när besöksunderlaget ligger runt 700.000 besökare per år. Ett par viktiga steg för att skapa förutsättningar för året-runt-drift har gjorts genom uppbyggnaden av Saltkråkan och den nya Pippi-miljön.
Jag beundrar den initiativförmåga och entreprenörskap som ”sagobröderna” en gång visade och som Micael Glennfalk och andra företagare ger uttryck för. Självklart jobbar man febrilt för att göra sina stora satsningar lönsamma. Att det går bra för företagen i kommunen är viktigt för sysselsättningen och därmed de skatteintäkter som finansierar en stor del av den kommunala verksamheten. Det handlar inte om bristande respekt eller kompetens att kommunledningen ibland gör en annan bedömning än somliga näringsidkare.
En framtida hotelletablering utgör, enligt min analys ovan, knappas något större hot gentemot de turistboenden som finns idag. Även i framtiden kommer det finnas familjer som önskar enklare och billigare boendealternativ. I förhållande till den överkapacitet på boenden som nu råder under vinterhalvåret, då besöksflödet till ALV är lika med noll, borde rimligen varje förändring innebära ett plus för boendenäringen generellt.
I den allmänna debatten har det förts fram förslag om att ombilda bolaget till stiftelse. Jag anser att en sådan lösning skulle innebära avsevärd risk för stagnation, eftersom det kan vara svårt att formulera stiftelseurkunden på ett sätt som håller öppet för svårförutsägbara framtida utvecklingsbehov. Ändringar av urkunden är mycket svåra att få till stånd i efterhand. Öppenhet och medborgarinflytande skulle inte heller gynnas av stiftelseform.
Jag skulle önska att dessa rader kunde bidra till att i någon mån öka klarheten för den intresserade allmänheten. Som förtroendevald gör jag inte anspråk på att sitta inne med den enda fulla sanningen, men den inblick jag under åren har fått har gett mig ett i vissa avseenden annat och kanske mer nyanserat perspektiv än vad som ibland framförs i den allmänna debatten.
Mina väljare kan lita på att jag tillsammans med mina medarbetare gör vårt yttersta för att väga samman allmänna åsiktsyttringar med den sakinformation vi får del av, till så kloka beslut vi förmår, i enlighet med den politiska ideologi som är den grund vi står på.
Gudrun Brunegård
Gruppledare för Kristdemokraterna i Vimmerby
onsdag 22 juli 2009
Härlig tilltro till kommunens politiker gällande ALV!
Vi lever i en rätt underbar värld, där det som är sanning ena dagen är dess motsats nästa. I lokalpressen får vi som är förtroendevalda allt som oftast utstå både spott och spe och kallas för både okunniga, inkompetenta och en olycka för hela vår bygd.
Men i debatten om försäljning av Astrid Lindgrens Värld AB, då är plötsligt kommunalt ägande det enda tänkbara!
Jag vill i all ödmjukhet påminna om innebörden av begreppet representativ demokrati. Vid allmänna val utses ett antal medborgare, som har fått sitt partis förtroende att stå som partiets företrädare i den politiska församling valet gäller. Förhoppningsvis har respektive parti utsett omdömesgilla personer som sina företrädare.
Om inte annat så vill jag påstå att väljarna är mycket väl medvetna om vilka personer som finns med på de olika partiernas valsedlar och gör sitt val både utifrån politisk ideologi och tilltro till att de personer som väljs ska ha förmågan att företräda sina väljare utifrån sin politiska plattform. Därför vill jag bestämt tillbakavisa påståendena om att kommunens ledande politiker skulle vara inkompetenta. Det är en skymf inte minst mot alla väljare att påstå att de skulle ha utsett odugliga personer som företrädare.
Nu är det ju så med oss människor att ingen är fullkomlig, åtminstone ingen kristdemokrat. Vi är beroende av både goda beslutsunderlag, egen bedömningsförmåga och gemensamma sammanvägningar när vi ska komma fram till de beslut som ska fattas. Aldrig är sanningen så tydlig som efteråt. Det händer tyvärr att man emellanåt fattar mindre kloka beslut och får justera i efterhand. Därför är det bra med utvärderingar i form av allmänna val, då väljarna kan visa fortsatt förtroende eller lägga sin röst på något annat parti.
Jag har stor respekt för den idérikedom och initiativförmåga som ligger bakom den ursprungliga Sagobyn. Det samspel som då fanns med Astrid Lindgren var en viktig bekräftelse och inspiration. Men låt oss inte glömma att det är efter försäljningen i början av 1990-talet som den stora utvecklingen har skett, med tiodubbla besökssiffror jämfört med i begynnelsen!
Låt oss inte heller glömma att under den tid som kommunen har varit majoritetsägare har Astrid Lindgren genom sin familj haft ett avgörande inflytande på parkens utveckling genom programrådet, styrelserepresentation och avtal om de immateriella rättigheterna.
Under en lång rad av år har företagare kritiserat kommunen för illojal konkurrens inom boendenäringen på grund av Astrid Lindgrens Världs stugby. Jag kan förstå resonemanget och anser i princip att kommunen inte ska ägna sig åt sådan verksamhet som bättre hör hemma inom privat företagsamhet.
Därför är det märkligt att denna debatt uppstår nu, när kommunen är beredd att avyttra merparten av sitt ägande i Astrid Lindgrens Värld AB. Tanken är att behålla trettio procent i kommunal ägo, för att ha kvar betydande insyn och påverkan i företaget.
Alltså: Att driva en teaterpark med tillhörande boendedel ligger långt utanför det kommunala uppdraget. Astrid Lindgren och hennes familj har hela tiden haft ett avgörande inflytande, genom programråd, styrelse och avtal som reglerar rättigheter att använda namnen och karaktärerna. De har visat stort engagemang i utvecklingen av parken och är enligt min mening de självklara och naturliga framtida ägarna till parken. Kommunen kommer att behålla ett avgörande inflytande även fortsättningsvis och de nuvarande minoritetsägarna kommer att ha kvar sina andelar.
Det är rent ärekränkande gentemot Astrid Lindgrens ättlingar att påstå att kommunen skulle vara bättre lämpade än de att uttolka Astrids vilja angående parkens utveckling. Varför uppstår då denna diskussion? Skälet måste finnas någon annanstans.
Kan det vara så att de som ropar högst i debatten i själva verket har ett egenintresse som ligger dem närmare hjärtat än den framtida utvecklingen av Astrid Lindgrens Värld AB? Det är i så fall ganska kortsiktigt, eftersom en stark utveckling av Astrid Lindgrens Värld AB ger fantastiska pluseffekter för hela kommunen och hela besöksnäringen.
I den kristdemokratiska gruppen har vi ingående diskuterat frågan om försäljning av Astrid Lindgrens Värld AB till Astrid Lindgrens efterlevande genom Saltkråkan AB. Vi är eniga i att det är det bästa ur ett långsiktigt perspektiv, både för företagets utveckling och för Vimmerby kommun.
Gudrun Brunegård
Gruppledare för Kristdemokraterna i Vimmerby
Men i debatten om försäljning av Astrid Lindgrens Värld AB, då är plötsligt kommunalt ägande det enda tänkbara!
Jag vill i all ödmjukhet påminna om innebörden av begreppet representativ demokrati. Vid allmänna val utses ett antal medborgare, som har fått sitt partis förtroende att stå som partiets företrädare i den politiska församling valet gäller. Förhoppningsvis har respektive parti utsett omdömesgilla personer som sina företrädare.
Om inte annat så vill jag påstå att väljarna är mycket väl medvetna om vilka personer som finns med på de olika partiernas valsedlar och gör sitt val både utifrån politisk ideologi och tilltro till att de personer som väljs ska ha förmågan att företräda sina väljare utifrån sin politiska plattform. Därför vill jag bestämt tillbakavisa påståendena om att kommunens ledande politiker skulle vara inkompetenta. Det är en skymf inte minst mot alla väljare att påstå att de skulle ha utsett odugliga personer som företrädare.
Nu är det ju så med oss människor att ingen är fullkomlig, åtminstone ingen kristdemokrat. Vi är beroende av både goda beslutsunderlag, egen bedömningsförmåga och gemensamma sammanvägningar när vi ska komma fram till de beslut som ska fattas. Aldrig är sanningen så tydlig som efteråt. Det händer tyvärr att man emellanåt fattar mindre kloka beslut och får justera i efterhand. Därför är det bra med utvärderingar i form av allmänna val, då väljarna kan visa fortsatt förtroende eller lägga sin röst på något annat parti.
Jag har stor respekt för den idérikedom och initiativförmåga som ligger bakom den ursprungliga Sagobyn. Det samspel som då fanns med Astrid Lindgren var en viktig bekräftelse och inspiration. Men låt oss inte glömma att det är efter försäljningen i början av 1990-talet som den stora utvecklingen har skett, med tiodubbla besökssiffror jämfört med i begynnelsen!
Låt oss inte heller glömma att under den tid som kommunen har varit majoritetsägare har Astrid Lindgren genom sin familj haft ett avgörande inflytande på parkens utveckling genom programrådet, styrelserepresentation och avtal om de immateriella rättigheterna.
Under en lång rad av år har företagare kritiserat kommunen för illojal konkurrens inom boendenäringen på grund av Astrid Lindgrens Världs stugby. Jag kan förstå resonemanget och anser i princip att kommunen inte ska ägna sig åt sådan verksamhet som bättre hör hemma inom privat företagsamhet.
Därför är det märkligt att denna debatt uppstår nu, när kommunen är beredd att avyttra merparten av sitt ägande i Astrid Lindgrens Värld AB. Tanken är att behålla trettio procent i kommunal ägo, för att ha kvar betydande insyn och påverkan i företaget.
Alltså: Att driva en teaterpark med tillhörande boendedel ligger långt utanför det kommunala uppdraget. Astrid Lindgren och hennes familj har hela tiden haft ett avgörande inflytande, genom programråd, styrelse och avtal som reglerar rättigheter att använda namnen och karaktärerna. De har visat stort engagemang i utvecklingen av parken och är enligt min mening de självklara och naturliga framtida ägarna till parken. Kommunen kommer att behålla ett avgörande inflytande även fortsättningsvis och de nuvarande minoritetsägarna kommer att ha kvar sina andelar.
Det är rent ärekränkande gentemot Astrid Lindgrens ättlingar att påstå att kommunen skulle vara bättre lämpade än de att uttolka Astrids vilja angående parkens utveckling. Varför uppstår då denna diskussion? Skälet måste finnas någon annanstans.
Kan det vara så att de som ropar högst i debatten i själva verket har ett egenintresse som ligger dem närmare hjärtat än den framtida utvecklingen av Astrid Lindgrens Värld AB? Det är i så fall ganska kortsiktigt, eftersom en stark utveckling av Astrid Lindgrens Värld AB ger fantastiska pluseffekter för hela kommunen och hela besöksnäringen.
I den kristdemokratiska gruppen har vi ingående diskuterat frågan om försäljning av Astrid Lindgrens Värld AB till Astrid Lindgrens efterlevande genom Saltkråkan AB. Vi är eniga i att det är det bästa ur ett långsiktigt perspektiv, både för företagets utveckling och för Vimmerby kommun.
Gudrun Brunegård
Gruppledare för Kristdemokraterna i Vimmerby
lördag 16 maj 2009
EU-projekt låter ungdomar mötas
Några av de gästande europeiska gästerna samlade runt Astrid Lindgren-statyn.
Idag hade jag nöjet att hälsa en busslast full med lärare och elever från fem europeiska länder välkomna till Vimmerby. Vi hade stämt träff vid Astrid Lindgren-statyn på Rådhustorget, efter deras besök på Astrid Lindgrens Värld.
Det är genom ett EU-projekt som skolor i Sverige, Tyskland, Österrike, Slovenien och Turkiet har knutit kontakt och fått möjlighet att lära känna varandra genom brev, internet och besök. Den här veckan är en rad familjer i Ankarsrum värdar för de internationella gästerna, genom att eleverna fått bo hos sina jämnåriga kamrater. Eleverna är i mellan- och högstadieåldern och får på detta sätt möjlighet att förstå hur det är att leva och gå i skolan i andra länder.
- Vi var rädda att Astrid Lindgrens Värld skulle vara för barnsligt för de äldsta eleverna, men vi hade hur kul som helst allihop, sa den tyske rektorn.
Jag hade äran att inleda den konferens som utgjorde starten för Comenius-projektet för två år sedan. Det var därför särskilt roligt att få vara med när cirkeln nu slöts.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
