måndag 20 maj 2013

Sommarstängning av sjukvården på södra Öland

Hur hanterar hälso- och sjukvården det mångdubblade befolkningstrycket på Öland under sommaren med personalens rätt till semester?

Tillvägagångssätten är minst sagt olika. I Borgholm bemannar man upp och ökar öppethållandet, i Färjestaden och Mörbylånga stänger man växelvis.

Hur påverkar det befolkningens rätt till vård på lika villkor? Vilka åtgärder tänker ansvarig politiker vidta för att säkerställa att vården ges på lika villkor till bofasta och tillresta?

Det vill jag få svar på genom denna interpellation, som jag idag har lämnat in på landstingets kansli.

Interpellation till primärvårdsansvariga landstingsrådet Jessica Rydell (MP)
Öland är ett av Sveriges viktigaste resmål under sommaren. Befolkningen mångdubblas under några månader. Av naturliga skäl sammanfaller öns befolkningsmässiga och ekonomiska högsäsong med sjukvårdspersonalens traditionella semestertid.
Även om de flesta semesterfirarna är fullt friska, så kan det bli problematiskt för hälso- och sjukvården, som kan beskrivas som en servicebransch inom sektorn liv och hälsa. Många av Ölands sommarboende är äldre, med ett antal kroniska sjukdomar som kan behöva brådskande sjukvårdsbedömning även under semestern. Också en yngre, i grunden frisk semesterfirare, kan drabbas av akuta infektioner, småskador eller olycksfall, som kräver kontakt med sjukvården.
Hur kan man då lösa dilemmat med personalens rätt till semester just under den tid på året då trycket är som allra störst?

Hälsocentralerna på Öland har av mångårig tradition löst somrarna på diametralt olika sätt. På mellersta och norra Öland drar man nytta av utomlänspatienternas sjukvårdsbehov, för att förstärka hälsocentralens intäkter. Semestervikarier rekryteras exempelvis bland sjukvårdspersonal från andra delar av landet, som kan tänka sig att kombinera familjens ölandssemester med ett extraknäck. I Borgholm ökar man under den mest intensiva tiden öppethållandet fram till sena kvällen. På södra Öland brukar man växelvis stänga hälsocentralen i Färjestaden och i Mörbylånga, en period vardera.
När jag möter ölänningar uttrycker de total oförståelse för att den anpassning till det ökade sjukvårdsbehovet som man lyckas möta på norra Öland inte går att lösa på öns södra del.
Mina frågor till primärvårdsansvarigt landstingsråd är därför följande:
- Hur kommer öppethållandet se ut för Ölands respektive hälsocentraler sommaren 2013?

- Anser du att befolkningen på Öland får sjukvård på lika villkor?

- Vilka åtgärder har du för avsikt att vidta för att den bofasta och tillresta befolkningen på Öland ska få likvärdig tillgång till hälso- och sjukvård under sommaren?
Kalmar den 13 maj 2013
Gudrun Brunegård

tisdag 7 maj 2013

Vitsippspris och riksdagsmannabesök på vårfesten

Det är tradition att Kristdemokraterna i Vimmerby bjuder in till vårfest när vitsipporna blommar som allra vackrast. Då är ju också den perfekta tiden att dela ut Vitsippspriset till någon person eller organisation som utför behjärtansvärda ideella insatser.

Årets vårfest blev en härlig kombination av allsång om våren, pristagarens överraskade glädje, inspirerande tal och supergott fika i mysig cafémiljö i Mitt Hem i Vimmerby.

Britta-Maria Gustafsson, som var inbjuden att leda allsången i vårens tecken, fick mottaga Vitsippspriset av mig, i rollen som lokalavdelningens ordförande, och riksdagsledamoten Anders Andersson, som hon fotograferade när han gifte sig med sin Lena för nästan exakt 35 år sedan.


Motiveringen var:

"Under en lång följd av år har Britta-Maria Gustafsson lagt en stor del av sin energi och sitt engagemang i sångens och musikens tjänst, både som sångledare av Storebrokören och andra körer och ensembler. Hon besöker också regelbundet äldreboenden, där hon leder sångstunder som bidrar till de äldres trivsel och välbefinnande.


Britta-Maria Gustafsson är en eldsjäl i ordets bästa bemärkelse, och är värd all uppmuntran och erkännande för sin långa gärning i musikens tecken."

Efter prisutdelningen ledde Britta-Maria de församlade i allsång, med "Vitsippan ute i backarna står" som första sång.




Mellan sångerna höll Anders Andersson ett inspirerande anförande där han både berättade en del från sitt arbete i riksdagen, men också tog upp annat aktuellt i politiken.


- Efter söndagskvällens partiledardebatt i TV där föräldraförsäkringen blev en av de frågor som avhandlades bör det än en gång betonas: Makten ska ligga hos föräldrarna. Barns behov ska vara i fokus för beslut som berör barnen. Jag kan inte acceptera att barnen användas som ett verktyg för att uppnå andra mål som jämställdhet hur angeläget det än är, sade Anders Andersson.


- När andra partier talar om tvångsdelning och tredelning av uttaget av föräldraförsäkringen är vår ståndpunkt klar. Föräldrarna ska själva få bestämma vad som passar dem och deras barn bäst. De kan själva bedöma hur de bäst skapar tid med sina barn. För oss kristdemokrater är det självklart att låta barnpespektivet råda över politikerperspektivet, fortsatte han.

Kristdemokraterna genomför nu i maj månad sin vårkampanj under temat: En bra skola för hela livet. Till kampanjen har en tidning, Vardagsliv, tagits fram, som kommer att spridas, bland annat i samband med Vimmerby vårmarknad.

söndag 5 maj 2013

Konkret stöd till familjer med flerfunktionshindrade barn

Barn och ungdomar med flera samtidiga svåra funktionsnedsättningar och deras familjer har svårt att få den hjälp de behöver för att klara sitt dagliga liv och utveckling. Vid en studiedag nyligen gav Kalmars RBU-förening (Riksförbundet för rörelsehindrade Barn och Ungdomar) en närmast plågsam beskrivning av den dagliga kamp deras tillvaro innebär.

Anna Samby, ordförande i RBU Kalmar, och Trine Nyberg, sekreterare, informerade om tillvaron som föräldrar till barn med flerfunktionshinder.

En tillvaro där familjer, utmattade på grund av sömnbrist, ständig passning och tunga lyft, tvingas vända ut och in på sig själva när de söker stöd. Där föräldrarna upplever sig och sina motiv ifrågasatta på gränsen till kriminella, när allt de begär är stöd för att orka vara föräldrar till ett barn med stora behov - och  för att räcka till även barnets syskon och varandra.

En tillvaro där det funktionshindrade barnets behov undan för undan förändras, oftast ökar i omfattning, på grund av att barnet växer och blir tyngre och mer svårskött, krampanfall tenderar att bli fler och allvarligare, samtidigt som föräldrarna blir äldre och kanske inte orkar med nattvaken lika bra som när barnet var yngre. Där föräldrarna med eftertryck poängterar att de älskar sina barn över allt annat och verkligen inte vill lämna bort dem till korttids, men måste göra det för att orka.

En tillvaro där det är oklart vart man ska vända sig för att få de hjälpmedel som behövs till barnets vardag och fritid. Där det inte går att hitta någon tjänsteman som har utpekat ansvar för hjälpmedel till barn.

En tillvaro där hjälpmedelsriktlinjerna uppfattas "som den heliga Graal" - omöjliga att hitta, och när man väl finner dem så saknas avsnitt som gäller barn. Sammantaget bedöms Landstinget i Kalmar län vara sämst i klassen, när man jämför med andra landsting i grannskapet.

Dessa familjer är värda all beundran, men de är ännu mer betjänta av konkret stöd.

Slutsatsen är att hjälpmedelsriktlinjerna behöver kompletteras, så att barn blir en särskild målgrupp. En depå behöver byggas upp för uthyrning och lån av hjälpmedel. Det skulle behövas ett lekotek där barn, korttids och familjer kan prova och låna hjälpmedel för kortare eller längre tid. Och sist men inte minst, familjerna behöver få en samordnare, som hjälper till att samordna de oräkneliga kontakterna med olika myndigheter, sjukvård, habilitering, sjukgymnastik, träning, korttids, kommunkontakter osv.

Det kanske kostar några kronor, inte minst i uppbyggnadsskedet, men jag är övertygad om att det kommer att betala sig mångfalt, genom att barnen får bättre möjlighet att träna och upprätthålla olika funktioner, vilket minskar belastningen på föräldrarna och andra vårdare.

Om dessutom fler vanliga, sunda par eller familjer ställde sig till förfogande som stödfamiljer, som kunde avlasta någon helg i månaden, så att det funktionshindrade barnets föräldrar kunde få sova ut och ägna lite tid åt barnets syskon och varandra, så skulle det förbättra familjernas förutsättningar att orka med situationen.