En bra dag på jobbet

Efter åtta timmar i Stallet på Gränsö, med bedårande läge vid viken mitt emot Västervik, kan jag konstatera att det på det stora hela var en bra dag på jobbet.

Det var inte många tillfällen att titta ut på den vackra utsikten, med tanke på det idoga debatterande som pågick inne i Stallet. Och promenaderna över gården upp till restaurangen i slottsbyggnaden blev kortare än vad solskenet egentligen inbjöd till, på grund av kyla, blåst och livsfarligt, isigt underlag.

Det som tilldrog sig i Stallet var landstingsfullmäktige, där jag (såklart!) tycker att vi i allianspartierna vann debatterna.

Redan i början kom ett välkommet besked, efter en interpellation från kristdemokraten Anders Andersson, Järnforsen. Frågan gällde den nära sjukvården i Virserum och varför man flyttat barnavårdscentralen till Hultsfred. Ingen miljökonsekvensbeskrivning hade gjorts för vad förändringen betydde i ökat resande.

Det viktigaste beskedet från majoriteten var dock att man nu ska söka lämpliga lokaler i Virserum för att kunna öppna BVC där igen! En härlig seger, som jag känner mig delaktig i, efter mina samtal med samhällsföreningen.

Miljöplanen, som behandlades efter återremiss, hade inte förändrats med ett kommatecken. Allianspartierna påtalade att den saknar nulägesbeskrivning, vilket gör dess mål, beskrivna i procenttal, till rent nonsens. Dessutom debatterades en rad oklara detaljer, som varför det inte står ett ord om att förebygga lustgasanvändning med andra anestesimetoder och på så sätt helt komma ifrån de miljöfarliga kemiska utsläppen.

Det jag tycker är mest upprörande är den självgodhet som majoriteten visar, när de inte använde återremisstiden till att lyssna in alliansens förbättringsförslag, för att göra miljöplanen till en gemensam produkt, som alla kan känna stolthet över. Istället forcerar de igenom den, som ett ofullgånget foster.

Det känns som att min interpellation om tidsplan för införandet av Hälsoval Kalmar gav majoriteten anledning att ompröva det oengagerade glidande som man först hade tänkt sig. I det skriftliga svar jag fick på måndagen fanns inte ens en antydan om att någon tidsplan var på gång. Efter att vi från alliansen påtalat att majoriteten borde vara mer angelägna om att vårda en sjupartiöverenskommelse och att landstingsstyrelsens beslut om tidsplan gäller, så kom slutligen ett löfte om att en tidsplan ska redovisas i landstingsstyrelsens arbetsutskott.

Ett sådant möte hålls idag, onsdag. Jag hoppas vi får tidsplanen idag.

Min fråga om möjlighet till provtagning på närmaste vårdcentral fick ju också ett positivt bemötande, vilket har redovisat i ett tidigare blogginlägg.

Så det finns skäl till att tycka att tisdagen var en bra dag på jobbet.

Men den hade blivit ännu bättre om vi hade haft majoritet i landstinget. Då hade exempelvis miljöplanen förhoppningsvis sluppit de skavanker den nu får dras med.

Miljöpartistiska grodor i landstingets ankdamm

Under den senaste dryga veckan har vi i Kalmar län hunnit avhandla både landstingsfullmäktige förra onsdagen och landstingsstyrelse igår. Många viktiga frågor diskuterades, inte minst beslutet om vårdval, Hälsoval Kalmar, som kommer att stärka patientens rätt att själv välja vårdgivare i primärvården.

Miljöpartiets landstingsråd Ann Hellenborg, med primärvård, folkhälsa och miljö som ansvarsområden, var märkligt tyst vid båda tillfällena. Kanske inte så konstigt, med tanke på att hon fått besked av sina partikamrater att hon kommer att få sluta sitt uppdrag i förtid. Det blev tydligen några grodor för mycket. Hennes uttalande, om att vaccinet mot svininfluensan var att jämföra med neurosedyn, blev uppenbarligen droppen.

Akko Karlsson är enligt media den som ska träda in i Anns ställe under resten av mandatperioden. Frågan är hur många grodor hon ska hinna producera under den tiden.

Under fullmäktigedebatten om min interpellation om MVC i Högsby, Torsås och Emmaboda, lyckades Akko reta upp hela alliansgruppen med sina svepande och ovidkommande omdömen. När hon kryddade det hela med att dra in Anna Anka och på ett fullkomligt absurt sätt pådyvla oss med att hylla hennes livsstil och syn på kvinnans roll, då kokade hela alliansgruppen.

Jag krävde en ursäkt och att hon skulle ta tillbaka sitt uttalande. Akko bad mycket riktigt om ursäkt om hon trampat alliansgruppen på tårna, men kunde inte låta bli att avsluta det hela med en onödig släng.

Vid gårdagens landstingsstyrelse behandlades landstingets miljöplan. Det dokument som skulle beslutas hade uppenbarligen genomgått ändringar in i det sista. Frågan är om ändringarna varit till det bättre, om man ser till vad resultatet blev. Det dokument som diskuterades verkar helt bortse från den nu gällande miljöplanen och de mål och referensytor som finns i det.

Christer Jonssons (C) analys, av det föreliggande dokumentets brister och hur man totalt försummat att följa upp den nu gällande miljöplanen, var minst sagt avslöjande. "En avklädd skyltdocka i det röd-gröna skyltfönstret", som Henrik Yngvesson (M) uttryckte det.

Jag kan förstå att Akko, som miljöpartist och förmodligen den som stått för en del av "förbättringarna" av det förslag som behandlades, kunde känna behov av att med ordkaskader försöka prata bort sina tillkortakommanden. Att en och annan groda hoppade ur munnen i hastigheten kan ju vara begripligt.

Det var mer än en åhörare som hajade till när Akko frankt deklarerade att eftersom det nu finns två tankställen för biogas i länet så skulle landstinget hädanefter endast inköpa biogasdrivna tjänstebilar. Christer Jonsson upprepade i ett inlägg vad hon sagt, utan att hon korrigerade sig.

Jag ställde därför en kontrollfråga till Akko, om hon verkligen menade att exempelvis tjänstebilar vid hälsocentralerna i Högsby, Hultsfred och Vimmerby skulle drivas med biogas och alltså tvingas köra till Västervik respektive Kalmar varje gång de ska tankas. Då kom en lång harang, kryddad med ett kränkande omdöme, men utan någon dementi eller rättelse av vad hon tidigare hade sagt.

Inte förrän efter ytterligare en kontrollfråga från mig backade Akko och förklarade att vilken sorts miljöbil som skulle väljas skulle anpassas efter vad som var lämpligt för respektive område och ändamål.

Efter de senaste veckornas närkontakt med Akko Karlssons debatteknik kan jag konstatera att hon inte bara är ordrik, vilket var känt sedan tidigare. När argumenten tryter tar hon till förklenande omdömen om sina debattmotståndare. När orden ibland springer ifrån henne så backar hon inte utan att samtidigt klippa till med ytterligare kränkningar.

Under mina nio år i landstinget har jag mer än en gång konstaterat att debattklimatet är betydligt tuffare än i kommunfullmäktige. De allra flesta klarar dock att på ett föredömligt sätt skilja på sak och person. Man kritiserar varandras uppfattning, ställningstagande och argumentation.

Akko Karlsson uppvisar en helt annan sida, där hon istället hånar sina debattmotståndare enligt en förvrängd version av principen anfall är bästa försvar.

Allmän varning utfärdas: Grodorna anfaller!