söndag 29 november 2009

Gör portarna vida för ärans Kung!

Första Advent. Fullsatt i kyrkorna runt om i vårt land. Brusande orgelmusik, välbekanta psalmer och klingande körsång.

De gamla bibeltexterna, där Sakarja förutser vad som ska hända 500 år senare, när Jesus gör sitt segertåg in i Jerusalem, för snart tvåtusen år sedan. Inte som de världsliga furstarna med vapenmakt och rasslande rustningar. Nej, istället rider han på ett ännu inte inridet åsneföl, som hans vänner lagt sina mantlar över. Andra springer före och lägger ut kläder på vägen, för att göra färden över den dammiga och steniga vägen behagligare. Folk kommer springande och jublar över "ärones Konung". De bryter kvistar som de viftar med och lägger på marken framför honom.

När fariséerna vill att Jesus åtminstone ska tillrättavisa barnen, så konstaterar han lugnt att om barnen är tysta kommer stenarna att ropa istället. Så självklar och rättmätig var glädjen och jublet över hans upphöjelse.

Vilket triumftåg!

Men när jag läste texten i förmiddags slogs jag över fortsättningen, som man ibland hoppar över. Jesus nöjde sig inte med att glassa omkring och sola sig i folkets beundran. Hans uppdrag var inte slutfört i och med detta. Nej, han drog vidare.

När Jerusalem kom inom synhåll började han gråta. Han sörjde över stadens (och dess invånares) förlorade chanser och förutsåg dess förstörelse, som inträffade omkring fyrtio år senare.

När han så kom fram till templet greps han av vrede över den köpenskap och det rofferi som pågick där och som smutsade ned och förtog templets helighet. Med stor kraft tog han itu med det och körde ut köpmännen och penningväxlarna. Ingen blek och menlös typ, minsann!

Han måste ha varit väl medveten om att det han gjorde den dagen ökade hatet mot honom, hos dem som såg honom som ett hot. Att han tog emot folkets hyllning och att han drev ut dem som prästerna hade släppt in i templet. Men hans drivkraft var den medkänsla och utgivande kärlek han hade för folket och vreden över dem och det som störde heligheten och gjorde människorna till främlingar för Gud.

Jag tror att han på samma sätt idag sörjer över dem som går en förödelse till mötes. Han vill rensa upp och köra ut det som smutsar ned våra liv, så att vi kan fröjda oss över att ha honom som rättmätig kung.

Det är Advent - Konungens ankomst!

torsdag 26 november 2009

Katastroftapp för Kalmar-landstinget i Öppna Jämförelser

I dagens nummer av Dagens Samhälle redovisas en sammanvägning av de olika parametrarna i Öppna Jämförelser för hälso- och sjukvården. Där rasar landstinget i Kalmar län från fjärde plats 2008 till sextonde plats 2009, ett ras på tolv platser!

Det resultatet sätter sorgkant på den rödgröna majoritetens segerrapporter. Genom ett skygglappsbeteende har man blundat för det obehagliga faktum att landstinget har stora brister inom flera områden av hälso- och sjukvården. Dit hör spädbarnsdödlighet, cancersjukvård, hjärtsjukvård, njursjukvård, strokesjukvård med mera.

Istället har majoriteten fäst all uppmärksamhet på de delar där landstinget ligger bra till, dvs tillgänglighet och patientnöjdhet, områden där Allianspartierna, under Anders Anderssons (KD) ledning, under förra mandatperioden lade stor kraft för att vända det då rådande bottenläget.

Att under Anders Henrikssons (S) ledning rasa tolv steg i nationell jämförelse, det är katastrofalt! Och även om Dagens Samhälles sammanställning inte skulle vara vetenskapligt gjord, så talar statistiken i Öppna Jämförelser sitt tydliga språk, där de röda "pluttarna" är allt för dominerande.

Det rödgröna skyltfönstret har rämnat. Vi i Allianspartierna vill sätta dit ett nytt skyltfönster - utan sprickor och mörkläggningsgardiner!

onsdag 25 november 2009

Bort med de röda "pluttarna" från landstinget!

Inledningsanförande Landstingsfullmäktige 2009-11-25
Gudrun Brunegård (KD), landstingsråd

Presidium, ledamöter, åhörare och media!

Det är en speciell känsla att stå här idag.
Det är ju inte första gången i talarstolen, men i rollen.
Det är mitt första anförande i fullmäktige som landstingsråd o gruppledare för Kristdemokraterna. Då kan det förväntas ett linjetal, en programförklaring. Då är det en rackarns otur att talartiden är begränsad till sju minuter!

Men – mina hjärteområden är inte okända för detta auditorium:
Det handlar om de svagaste – de mest utsatta – barnen, familjerna, ungdomarna, funktionshindrade, de dementa, de äldre. Jag återkommer till dem i mina inlägg under de här dagarna, eftersom tiden här är begränsad.

Som förtroendevalda är vi satta att föra deras talan – särskilt deras, som inte har någon röst eller har svårt att komma till tals.
Patientavgifterna har ju varit ett återkommande tema hos mina allianskamrater. Även jag ska beröra dem något.
Den sittande majoriteten talar mycket om "pallplats" och slår sig för bröstet.
Men det är ingen hedrande ”pallplats” att leda avgiftsligan i landet.
Förra mandatperioden klarade vi ett stålbad av förändringar utan att höja patientavgifterna.
Augustihöjningen till toppnivåer, som majoriteten genomdrev, har inbringat 7,2 mkr. Det innebär knappast att landstinget tjänat så värst mycket på en höjning som drabbat enskilda hårt.
Ett exempel i ett brev jag fått från en anhörig till en ung förtidspensionär pga neurologisk funktionsnedsättning:
”Jag blir djupt oroad över dessa höjningar av patientavgifter o hjälpmedel. De gör människor ännu fattigare. Varje liten (som vi kan säga som klarar av det) höjning som landstinget gör, kan vara ett val att låta bli att uppsöka sjukvård som blir konsekvensen.”
Återställ därför prisnivåerna till vad som gällde före den första augusti!

Vår uppgift är också att driva sjukvårdens utveckling framåt.
Vi får inte blunda för det jobbiga.
Det ligger i min personlighet att vilja fokusera det goda, lyfta fram det som är positivt. Men det är oärligt att ge glättad bild när det finns mycket som behöver förbättras.
I måndags kom Öppna jämförelser. Majoritetens bild till allmänheten var klang- och jubel (VISA upp rubriker i pressklipp).

Skickligt men bedrägligt!
Landstinget i Kalmar län är bäst på tillgänglighet och patientnöjdhet – det är bra! Det är ett resultat av den fokusering som inleddes under förra mandatperioden, då landstinget låg i bottenskiktet på dessa områden.
Men det finns många brister kvar att jobba med inom själva hälso- och sjukvården, som vi inte får blunda för:

I sammanställningen på slutet, där gröna markeringar motsvarar de fem landsting och regioner som har bäst resultat, gula de tio i mitten och röda markeringar de fem sämsta landstinget – där finns minst lika många röda markeringar som gröna för Kalmar län.

(VISA – uppslag för uppslag!!! På de flesta sidor lika många röda som gröna pluttar, på någon enstaka fler gröna pluttar, på några finns det övervägande röda pluttar)

Vi får inte låta Kalmar läns landsting domineras av röda ”pluttar”! De ska bort!!! … även om de för dagen är förklädda i vitt … (Alla majoritetsledamöter bar vita T-shirts med propagandatext)

Därför yrkar jag bifall till Alliansens yrkanden.

tisdag 24 november 2009

Panikslagna sossar sprider lögner

Landstingets rödgröna röra tycks vara livrädda att de ska tappa majoriteten i nästa val. De skyr inga medel i sin kamp för att behålla makten. De drar sig inte ens för att sprida rena lögner och lösryckta delar av gamla och inaktuella citat, hopsnickrade för att till synes stödja deras skrämselpropaganda om att Allians för Landstinget i Kalmar län skulle ha en dold agenda för att sälja ut sjukhusen.

Hur tydliga ska vi behöva vara? Räcker det inte med en officiell skrivelse, undertecknad av de fyra Allianspartiernas gruppledare och landstingsråd, där vi skriver att vår avsikt är att utveckla vården i landstingets regi?

Är det så att lögner och dolda agendor är sådan vardagsmat för dem, att de tror att alla andra också ägnar sig åt sådant?

Bevare vårt län från sådana ledare! Jag vill då i alla fall vara en ledare som går att lita på. Ja ska vara ja och nej ska vara nej.

måndag 23 november 2009

Glättad fasad döljer inte sprickorna i skyltfönstret!

Idag offentliggjordes SKL:s Öppna jämförelser inom hälso- och sjukvården. Återigen visar Landstinget i Kalmar län mycket goda resultat i många avseenden - läs bara pressmeddelandet på landstingets hemsida, eller den rödgröna landstingsmajoritetens hemsida, så framgår det var styrkorna ligger!

Men det finns delar som inte uppvisas med samma stolthet. Vårt landsting ligger fortfarande efter inom en rad områden.

Med tanke på majoritetens alla jubelrop om hur bra vårt landsting är, så är det närmast chockerande att se inom hur många områden det duggar tätt med röda markeringar, som står för att resultaten ligger inom den sämsta fjärdedelen av rikets landsting!

Det gäller exempelvis spädbarnsdödlighet, diabetesvård, strokevård, hjärtsjukvård, cancersjukvård och vård i livets slutskede.

Det ger skäl till självrannsakan och hårt arbete för att lyfta även dessa delar. Kalmar län ska vara ett tryggt och säkert län, både att födas, leva, vårdas och dö i!

Och det inger oro, när den styrande majoriteten försöker dölja dessa uppenbara svagheter bakom en glättad fasad, där man blundar för sprickorna i skyltfönstret.

söndag 22 november 2009

Hjärtsjukvård - olika för män och kvinnor

Med statistik kan man bevisa det mesta. Det går som bekant även att ljuga med statistik, något som Mark Twain konstaterade redan på 1800-talet. Det var ju han som sa att det finns tre typer av osanning: Lögn, förbannand lögn och statistik.

Slutsatsen är att man inte ska svälja statistik utan att ha granskat den. Var kommer statistiken ifrån? Är källan tillförlitlig? Hur har urvalet skett? Har man gjort justeringar för kända felkällor? Och så vidare.

Många med mig har reagerat över den ojämlika hjärtsjukvården, där kvinnor inte tycks få del av flera av de behandlingsformer som hade kunna förbättra prognosen. Landstingets pensionärsråd hör till dem som velat ha en förklaring. I fredags var därför professor Jörg Karlsson inbjuden till pensionärsrådet. Han ansvarar för landstingets PCI-enhet, där man rensar kranskärlsförträngningar vid hjärtinfarkt, men innehar även en professur vid Giessens universitet i Tyskland.

Jörg Karlsson förklarade att det finns många faktorer som påverkar vilken behandling som är lämplig vid hjärtinfarkt. Många faktorer är förknippade med det faktum att män och kvinnor faktiskt inte är fullt jämförbara. Exempelvis är ett kvinnohjärta betydligt mindre än ett manshjärta och har således också trängre kranskärl, vilket gör det svårare att genomföra PCI på kvinnor.

Det "kvinnliga" könshormonet östradiol utgör ett skydd för hjärtat, vilket gör att kvinnor drabbas av hjärtinfarkt senare i livet än vad män gör. Men äldre personer klarar inte lika aggressiva behandlingsmetoder, vilket medför att några av de behandlingar som exempelvis Hjärt-lungfonden granskar av helt naturliga skäl används i mindre omfattning på kvinnor.

På liknande sätt redovisade Jörg Karlsson en rad bakgrundsfaktorer, som man bör känna till när man granskar statistiken över hjärtsjukvården för kvinnor. Han menade att skillnaderna i behandling mellan män och kvinnor helt försvinner efter statistisk korrigering av bakgrundsdata.

Jörg Karlssons föreläsning var en nyttig genomgång av betydelsen av både källgranskning och bakgrundskunskap för att kunna tolka statistik.

När det gäller skillnaderna mellan hur män och kvinnor behandlas, så hoppas jag att principen "lika värde, men olika" gäller. För man får rimligen inte slå sig till ro med att kvinnors kranskärl i många fall är för trånga för att det ska vara möjligt att genomföra PCI - med nuvarande kunskap och teknik.

Det rimliga vore att den medicinsktekniska utvecklingen nu lägger kraft på att ta fram utrustning som kan spränga kranskärlsförträngningar även hos kvinnor.

torsdag 19 november 2009

Usel tillgänglighet ger bättre kommunikationer?

I Dagens Samhälle redovisas idag en kartbild som bekräftar det vi som bor i norra delarna av Kalmar län har vetat länge. Vi hör till de områden som har allra sämst förbindelser med omvärlden i hela södra Sverige.

Det är Rikstrafiken som har skapat modellen, som utifrån ett antal kriterier visar ett sammanlagt värde för respektive kommun. Ju mörkare röd färg på kartbilden, desto sämre är tillgängligheten.

De områden som skiljer sig från den grå massan i södra Sverige är stora delar av Kalmar län. Mörkast färg har norra Öland, Högsby, Oskarshamn, Hultsfred och Vimmerby kommuner.

Kartan ska användas av Rikstrafiken, som underlag för att fördela stöd och upphandla trafik. I artikeln uttalar sig Bosse Andersson på Rikstrafiken. Han säger att de flyttar insatser från delar av landet som har relativt bra kommunikationer, som i Mälardalen och Västra Götaland, till glesbygder där tillgängligheten är sämst.

Jag hoppas att vi i de drabbade delarna av Kalmar län kommer att se konkreta resultat av den principen!

Kriterierna är följande:
Till Stockholm - resa öer dagen med uppehåll minst sex timmar, restid högst fem timmar.
Från Stockholm - resa över dagen med uppehåll minst fyra timmar, restid högst fem timmar.
Till utrikesresor, möjlighet att nå större flygplats med internationell trafik och flygavgång 08.30, avresa tidigast 04.00.
Till kultur, service och speciella inköp, resa över dagen till större stad (ej flyg), uppehåll minst fyra timmar, restid högst fem timmar.
Till universitetssjukhus, kunna resa över dagen och vara där 12.00-16.00, restid högst fyra timmar.
Till universitet och högskolor, möjligt veckopendla till fem högskoleorter, restid max fem timmar.
Till grannlänen, möjligt att nå huvudorter i två kommuner med minst 50.000 invånare, restid högst fyra timmar (ej flyg).

onsdag 18 november 2009

Ömma feministtår!

Jag trampade visst på en öm tå, när jag i mitt förra inlägg beskrev hur jämställdhet tillämpas i praktiken vid tillsättning av ledande politiska uppdrag i kommunerna i Kalmar län.

Det visar sig nämligen att Kristdemokraterna har kvinnor på 35 procent av posterna, medan det bara är 28 procent vänsterpartistiska kvinnor som har uppdrag som ordförande eller vice ordförande i kommunala nämnder och styrelser. Socialdemokraterna ligger ännu sämre till, med 26 procent.

Trots Linda Fleetwoods utläggning på landstingsmajoritetens blogg så väger handling tyngre än ord.

tisdag 17 november 2009

Jämställdhet inom politiken - misslyckat projekt för de rödgröna!

Kristdemokraterna är bättre än både socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet på att tillsätta kvinnor på tunga politiska uppdrag.

Det är nu bevisat, genom en undersökning som Git Franzén har gjort i samband med sin rapport inom ramen för masterprogrammet. På måndagen intervjuade hon mig, som en av sina informanter. Hon redovisade hur hon har undersökt hur fördelningen mellan män och kvinnor ser ut när det gäller ordförande- och vice ordförandeposter i de tolv kommunernas styrelser, nämnder och kommunala bolag i Kalmar län.

Bäst har centern lyckats, med 36 % kvinnor, tätt följt av Kristdemokraterna, där 35 % av alla presidieposter innehas av kvinnor. Folkpartiet har 33 % kvinnor i nämndsledningarna.

Omkring en tredjedel är kvinnor av alla alliansordföringar och vice - är det något att yvas över? Nja, man får nog snarare se det som en ringa begynnelse.

Men det är avsevärt bättre än det "stora" jämställdhets- och feministpartiet Vänsterpartiet. De har bara tillsatt 28 % av sina presidieuppdrag med kvinnor. Socialdemokraterna har endast 26 % kvinnor, trots deras "Varannan damernas". Snöpligast resultat uppvisar Miljöpartiet: 0 %. Inte en enda kvinna har fått förtroendet att bli ordförande eller vice ordförande!

Anmärkningsvärda uppgifter, tycker jag, med tanke på hur just dessa partier i många år tillämpat könskvotering och fört en tuff retorik om jämlikhet. I själva verket tycks det handla om att anfall är bästa försvar - att offensivt gå på gentemot andra partier så att ingen märker deras egna brister ...

Jag, för min del, vill inte kalla mig feminist. För mig är principen om alla människors unika och lika värde en självklar grund. Jag utgår från att män och kvinnor ska behandlas lika och ha lika rättigheter och möjligheter. Att den som är bäst lämpad för ett uppdrag är den som ska ha det, oavsett kön, ålder eller bakgrund.

Så har jag också upplevt att det tillämpas i mitt parti, Kristdemokraterna. Gits undersökning tyder på att ett sådant förhållningssätt ger bättre resultat än de tvångskvoteringar man ägnar sig åt längre vänsterut, åtföljt av speord om att Kristdemokraterna skulle vara sämre på jämställdhet, bara för att paritet inte kallar sig feministiskt.

I praktiken visar det sig vad orden står för. Handling är bättre än tomma ord.

lördag 14 november 2009

Barnets rätt till båda föräldrarna har segrat!

Äntligen har Tobias Billström (M) insett att FN:s konvention om barnets rättigheter förpliktigar till praktisk handling, om vi i Sverige ska vara det föredöme som vi så gärna vill.

Efter intensiva påtryckningar från Kristdemokraterna har migrationsministern nu gett med sig och låter barnets rättmätiga behov av att få vara tillsammans med båda sina föräldrar väga tyngre än försörjningskravet. Regeln innebär att en invandrare som vill ta hit en eller flera anhöriga måste visa att han eller hon har tillräckliga inkomster för att kunna försörja sin familj och tillräckligt stor bostad.

Om regeln hade genomförts fullt ut hade den kunnat hindra familjer från att återförenas under flera år. Tack vare påtryckningar från kristdemokrater och folkpartister undantas nu återförening med barn.

Barnets rätt till båda sina föräldrar har segrat!

fredag 13 november 2009

Thomas Bodström trovärdig ministerkandidat?

Thomas Bodström ska flytta till USA, läste jag. Flytten ska ske redan före valet. Samtidigt säger han att han är ministerkandidat. Tydligen menar han att han skulle kunna vara minister på distans. Och socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin har godkänt upplägget.


Jag häpnar! Thomas Bodström tycks ha en fullständigt magnifik självbild, där hans egen makthunger står högre än rikets behov av en regering som består av hängivna och ansvarstagande ministrar.

Att Mona Sahlin har gett sitt godkännande till familjen Bodströms planer kan ha två förklaringar. Antingen är hon desperat och inser att Thomas Bodström behövs för att dra hem ett antal röster från väljare som inte kan tänka sig att lägga rösten på henne själv.

Eller också planerar hon med berått mod att dra mindre insatta väljare vid näsan. De luras att rösta på ett parti på grund av en bildmässig och på ytan framgångsrik person, som Mona är väl medveten om att han i praktiken inte kommer att stå till förfogande efter valet.

I ett avseende vill jag ändå ge Thomas Bodström credit. Han säger att han skulle ha genomfört sina flyttplaner till USA oavsett vad Mona hade sagt. "Familjen är viktigast", säger han.

Tänk bara om socialdemokraterna kunde se det i andra avseenden också!

torsdag 12 november 2009

Nollvision för vårdskador - rulltårta för barns psykiska hälsa

Efter några dagar i Stockholm är jag fullproppad med intryck och idéer som jag vill ta med hem till Kalmar län och Vimmerby!

Igår eftermiddags var jag på ett rundabordssamtal i Riksdagen med rubriken "Nollvision för vårdskador - ger det en säkrare vård?" Arrangörer var socialutskottets alliansgrupp och medverkade gjorde experter från Luftfartsverket, Haverikommissionen, Socialstyrelsen, HSAN, Vårdförbundet och Läkarförbundet.

Aud Sjökvist, generaldirektör på HSAN, inledde med den skakande upplysningen att det inträffar 105.000 vårdskador per år i Sverige. 3000 av dessa leder till döden. Det motsvarar 20 flygplanskrascher per år, dvs en varannan vecka, där alla omkommer! Det ska jämföras med de 450 personer per år som dör i trafiken och ingen på kärnkraftverken. Ändå brukar folk i trygghetsundersökningar uppge att man upplever sjukvården som säker och flyg eller kärnkraft som osäker.

Av samtalet framkom att en grundbult är att det ska finnas tydliga rutiner för olika arbetsuppgifter, men också rutiner för att rapportera när det går snett eller nästan går snett. Dessa incidenter måste analyseras med ett öppet sinne, utan att straffbelägga personalen. Istället ska syftet vara att lära av misstagen för att förebygga fler liknande händelser. En viktig del i detta är att förbättra kommunikationen i vården.

Som någon uttryckte det: Det ska vara lätt att göra rätt - för alla yrkesgrupper i vården.

Idag fick några av SKL-beredningarna en återrapportering av arbetet med att förbättra barns psykiska hälsa. För ett år sedan antogs ett positionspapper, som man arbetat vidare med. En kartläggning av arbetet med främjande och stödjande av den psykiska hälsan pågår. Bland annat görs en enkät med samtliga elever i årskurs sex och nio för att få en bild av det psykiska hälsoläget.

Ing-Marie Wieselgren, psykiatriker, fungerar som coach i SKL-teamet. Hon menar att det behövs ett helhetsgrepp för att förbättra den psykiska hälsan hos barn. Av landets två miljoner barn behöver 20-30 procent särskilt stöd.

Det finns många olika aktörer kring barnen: barnhälsovården, elevhälsan, primärvården, socialtjänsten, barn- och ungdomspsykiatrin, habiliteringen. Många gånger bollas barnet mellan de olika instanserna. Istället behövs ett samlat, gemensamt grepp. Allas arbetssätt behöver utvecklas samtidigt - som en rulltårta!

Det var fascinerande att se hur SKL:s arbete fortskrider med att ta fram verktyg till kommunernas och landstingens gemensamma arbete. Pyramider som läggs ihop till cirklar, man bygger träd, utvecklar processverktyg och sammanställer statistik. Redan nu finns ett webbaserat stöd för kartläggning av vilka aktörer som finns i en kommun. Efter jul ska det kompletteras med vilka samverkansgrupper som finns.

Slutsatsen av dessa båda seminarier är att nollvisionen, såväl för vårdskador som för psykisk ohälsa hos barn, uppnås genom kartläggning och samarbete mellan olika aktörer.

Jobbar man med rulltårta, så behöver det inte bli pannkaka ...

Avspänd partiledare lyssnar på verklighetens folk

På onsdagen samlades kristdemokratiska ledare från kommuner och landsting runt om i landet i Stockholm. Dagen var späckad, med information från sakkunniga om vad som händer på departementen. Det var många områden som berör kommun- och landstingssektorn, som avhandlades.

Höjdpunkten var ändå när partiledaren själv, socialminister Göran Hägglund, intog scenen. På sitt avväpnande avslappnade sätt hoppade han upp och satte sig på ett bord och samtalade med sina ledande företrädare om hur vi kan anknyta till människors vardag, deras frågor och problem. Hur blir vi relevanta för människor?

Som kristdemokrater ska vi stå på medborgarens sida, inte uppträda som systemets försvarare.
Vår människosyn säger att vi alla är olika, men lika mycket värda. Människor ska få möjlighet att själva fatta beslut och ta ansvar för det som rör dem själva, men ska få stöd av samhället när det behövs.

Familjerna är de som själva bäst kan avgöra vad som passar dem och deras behov bäst. Därför har Alliansregeringen tagit fram en palett av valmöjligheter inom familjepolitiken: Barnomsorgspeng, vårdnadsbidrag, jämställdhetsbonus och förstärkt förskola. Lagen om valfrihetssystem (LOV) är ett annat sätt att stärka självbestämmandet, kanske främst bland äldre.

Efter en timmes öppenhjärtigt samspråk hoppade Göran ned från bordet och skyndade vidare till nya möten. Men debatten om verklighetens folk har bara börjat. Nu jobbar vi vidare med att ge människor rätt att tänka själva, ta ansvar och leva sina liv utifrån sina egna beslut.

Barnperspektiv i vården

Härom dagen hade jag förmånen att hospitera på barnkliniken i Kalmar. Det var riktigt roligt att få skruda sig i sjukhuskläder igen, efter en massa år som civilklädd skolsköterska och ytterligare sju som lika civilklädd heltidspolitiker.


Det sägs att medicinsk kunskap har en halveringstid på fem år. Därför är dessa verksamhetsbesök otroligt viktiga. Trots att min professionella kompetens ger mig en värdefull grund för mitt uppdrag som landstingsråd för Kristdemokraterna, så går utvecklingen så oerhört snabbt framåt, att arbetet är helt förändrat gentemot när jag gick på sjuksköterskeskolan i slutet av 1970-talet. Och inte fanns så många tekniska och digitala hjälpmedel ens på sjukhemsavdelningarna där jag sommarjobbade på nittiotalet. För att inte tala om den medicintekniska nivån på "vårt" sjukhus i Tanzania, där ultraljudsapparaten hade stått bortglömd och oanvänd tills min man dammade av den i somras. (EKG-apparaten användes så sällan att termiterna hade hunnit bygga bo i den, när den plockades fram en gång ...)

Men oavsett vilken teknik man har till sin hjälp, så är det viktigt att alltid hålla patienten i centrum. På en barnavdelning är det särskilt viktigt, eftersom barn är ännu mer utlämnade när de är sjuka. Det kan vara lätt hänt att man som personal fäster all sin uppmärksamhet på en pipande övervakningsmonitor och tappar bort det sjuka barnet eller de oroliga föräldrarna. Sådana tendenser kunde jag dock inte upptäcka. Tvärtom upplevde jag en stor lyhördhet hos personalen, både gentemot barnets och föräldrarnas behov, och en ambition att möta dem där de är, i smärta och oro, hopp och förtvivlan.

Det är också inspirerande att se hur personalen tillsammans med arkitekten arbetat fram en barnvänlig miljö, med en rad genomtänkta detaljer i inredeningen, för att stimulera fantasin och kanske avleda uppmärksamheten från den sjukdom som fört barnet dit. Tittskåpet, som är infällt i golvet, med en fantasieggande undervattensmiljö med sjöjungfrur, är bara ett exempel; clownen som kommer och leker med barnen ett annat.

Att klinikchefen Pär Ansved och hans personal brinner för barnrättsfrågorna är inte att ta miste på. Ett samtal om vad FN:s konvention om barnets rättigheter innebär i praktiken, kan vara utmanande och tvingar en ta ställning till en rad frågor:

Får barnen i Kalmar län likvärdig vård, oavsett var i länet de bor?
Vad betyder det att "sätta barnets bästa i främsta rummet" när det gäller prioriteringar i landstingsbudgeten?
Kan man hålla tillbaka personalstaten, när fler mycket små barn överlever en för tidig förlossning, men kräver mycket vård under lång tid?
Är det rimligt att dra in utbildningsanslaget för personalen ännu ett år, när utvecklingen går så snabbt?
Och så vidare.

Allians för Landstinget i Kalmar län har arbetat fram en rapport med rubriken "Barns och ungas hälsa och ohälsa i Kalmar län". I min dåvarande roll som samordnare hade jag mer än ett finger med i framtagandet och utformningen. Grundförutsättningen är Barnkonventionen.

Jag ser fram emot nästa mandatperiod, då vi i majoritet får möjlighet att genomföra våra förslag!

Läs Alliansens barnrapport! http://landstingsalliansen.se/wp-content/uploads/2009/05/barngrupp_rapport.pdf

tisdag 10 november 2009

Jag vill trygga röntgen i Vimmerby på lång sikt!

Det pratas i landstingets korridorer, att när den nuvarande röntgenapparaten i Vimmerby inte längre går att använda, så kommer det inte att köpas in någon ny. Utan långsiktig planering innebär det att röntgen i Vimmerby är direkt hotad. Därför kräver jag en försäkran från landstingsrådet Lena Segerberg (S), om att röntgen kommer att finnas kvar i Vimmerby på lång sikt.

Röntgen i Vimmerby är viktig, främst för befolkningen i norra Kalmar läns inland, genom att man med kort resväg kan få sin undersökning utförd med mycket korta väntetider. Mottagningen tar också emot akuta undersökningar, t ex vid misstänkt lunginflammation eller fraktur. På så sätt besparas många patienter resor till Västervik varje dag. Samtidigt avlastar Vimmerby-mottagningen röntgenkliniken i Västervik och bidrar på så sätt till god tillgänglighet och korta köer även där.

Efter ett möte på måndagen med Anders Wennerberg, klinikchef för radiologen i Västervik-Vimmerby, förstärktes min oro. Röntgenapparaten i Vimmerby är så gammal att det inte finns reservdelar att få tag på, men en tekniker tillverkar vid behov egna reservdelar. Dessvärre går denne tekniker i pension inom kort. Vad händer då, nästa gång som apparaten går sönder?

Röntgenchefen vill därför flytta en äldre datortomograf till Vimmerby, för att långsiktigt trygga röntgenverksamheten där. Detta förutsätter att utrustningen ersätts med en ny datortomograf i Västervik. På så sätt kan man långsiktigt trygga en hög och likvärdig service till befolkningen både i kuststäderna och i inlandet. Jag vill samtidigt uttrycka min uppskattning för denna lösning.

Det vore önskvärt att man, när landstingets sossestyrda majoritet planerar för framtidens radiologi-investeringar, tar Anders Wennerbergs långsiktigt strategiska tankar i beaktande. Jag vill göra vad jag kan för att bibehålla den trygghet och service som röntgen i Vimmerby innebär.

Min fråga är därför till Lena Segerberg: Är du beredd att garantera att röntgen i Vimmerby får vara kvar på lång sikt?

Fortsatt utveckling av Västerviks sjukhus i landstingsregi

Gång på gång har socialdemokraterna och vänstern försökt skrämma befolkningen i norra länet med att allianspartierna skulle vilja sälja ut Västerviks sjukhus. Trots att frågan inte fanns på agendan så var sossarnas valslogan på dekaler och tröjor "Vi säljer inte" eller hur de nu formulerade det, för att skapa en konflikt där ingen fanns.

I landstingsmajoritetens skyltfönsterkampanj dyker den lögnaktiga beskyllningen upp igen. För att en gång för alla få slut på osanningarna har nu landstingsalliansen överlämnat en avsiktsförklaring om att Västerviks sjukhus ska fortsätta utvecklas i landstingets regi.

Det gäller naturligtvis även under nästa mandatperiod, då vi har för avsikt att återigen sitta i majoritet.

Läs avsiktsförklaringen här: http://landstingsalliansen.se/?p=10

torsdag 5 november 2009

Kris och utveckling - även för strokevården!

Under de senaste fem-sex åren har vi vant oss vid att Landstinget i Kalmar län utmärker sig med det ena goda resultatet efter det andra i en rad nationella jämförelser.

Så har det inte alltid varit. När vi i de fyra allianspartierna tog över ledningen hösten 2002 var det precis tvärtom. Kalmar län låg i bottenligan, både när det gällde ekonomi, väntetider till vård och behandling och patienternas omdömen. Vi satte därför fokus på bemötande, väntetider och ekonomi, med månatliga uppföljningar.

Det var en otrolig prestation personalen åstadkom, att, samtidigt som historiens största sparprogram genomfördes, lyckas korta köerna och fokusera ett gott bemötande av patienterna. Vi kunde se hur resultaten i olika nationella jämförelser förbättrades undan för undan - till socialdemokraternas stora förtrytelse! De kunde inte acceptera att landstinget utvecklades väl under alliansledning, efter alla år i brant rutschbana under sosseledning.

Det var så illa att när personaltidningen Nerven uppmärksammade en förstaplacering för vårt landsting blev en tjänsteman verbalt rejält tilltufsad av en irriterad oppositionspolitiker, som inte tyckte att man skulle skriva om något som kunde gynna den borgerliga landstingsledningen.

Vi gläder oss över att den nuvarande majoriteten har förvaltat den goda grund som lades under förra mandatperioden. Nu tvekar man inte över att stoltsera över när landstinget är på pallplats i olika mätningar.

Men allt är inte perfekt. Öppna Jämförelser visar att det finns områden som behöver förbättras, däribland strokevården. Därför har det blivit ett nytt fokusområde, både inom professionen och politiken.

Idag har jag hospiterat på strokeenheten på Västerviks sjukhus. Det var inspirerande att se hur man tagit Öppna Jämförelser och Riks-Strokes mätningar som utgångspunkt för sitt förbättringsarbete. Man har jämfört metoder med Sundsvall-Härnösands sjukhus, som utnämnts till Årets strokeenhet, för att se hur man kan vidareutveckla de områden där Västervik uppvisat sämst resultat.


Kris är en viktig utgångspunkt och grund för utveckling. De mindre smickrande resultaten inom strokevården i Kalmar län har lett till en kraftsamling, där målet är att någon av länets strokeenheter ska utses till Årets strokeenhet år 2011.


En utmaning som heter duga! Med erfarenheterna från förra mandatperioden, så skulle jag inte bli förvånad om det fokus strokevården nu har fått, leder till både utveckling och framgång - en framgång för personalen, men framför allt för en patientgrupp som allt för lätt hamnar i skymundan.

onsdag 4 november 2009

Ann Hellenborg (MP) och familjecentralerna

Vid dagens möte med landstingsstyrelsen var det tydligt att miljöpartiets landstingsråd Ann Hellenborg ville markera vikten av förebyggande folkhälsoarbete. Hon, liksom jag, har ett särskilt ansvar för primärvård och folkhälsa, med den skillnaden att hon arbetar med majoriteten och jag i opposition.

Frågan är om inte Ann efter dagens sammanträde insett att i dessa frågor har Allianspartierna bättre politiska förslag än hennes nuvarande kompanjoner i majoriteten.

  • Det är vi som avsätter medel för att kunna starta familjecentraler där kommunerna är långt framme i planeringen.
  • Det är vi som satsar på pengar för att förbättra tillgängligheten på ungdomsmottagningarna.
  • Det är vi som lägger pengar på förebyggande hembesök hos personer över 80 år.

Tyvärr gick inte majoriteten med på något av våra yrkanden, inte ens Ann, trots att jag inbjudit henne särskilt att rösta med oss i Alliansen. Men det var tydligen inte så lätt.

Det blev votering i frågan om familjecentraler. De som röstade emot vårt yrkande skulle rösta JA och de som ville bifalla yrkandet skulle rösta NEJ. Efter Christer Jonssons (C) NEJ kom Johnny Petersson (V), som röstade JA.

Sedan var det Anns tur att lägga sin röst. Det var nog många som lystrade till lite extra, med tanke på hennes varma inlägg angående hur viktigt det var med familjecentraler. Då undslapp det henne:

- Jag gör som Johnny - JA.

En besvikelse, måste jag erkänna, men inte helt oväntad. Men nu var ju dagens möte mest att se som förövningar inför landstingsfullmäktige om två veckor. Under dessa veckor hoppas jag att majoriteten gör en noggrann analys av våra förslag och omprövar sina genomgående avslag från idag. Och jag hoppas att Ann, med det patos hon visade i debatten, lyckas övertyga sina samarbetskollegor om att bifalla vårt förslag.

Men vill de inte lyssna på dig, Ann, så är du varmt välkommen att följa ditt hjärta och komma över till oss!

"Dåliga rutiner" när friska foster aborterats

Den stora nyhet som återkommit i radions Eko-sändningar under det senaste dygnet är att det vid ett antal tillfällen inträffat att ultraljudsundersökningar feltolkats som att fostret varit dött. Mamman har fått med sig abortpiller eller blivit skrapad för att ta bort det döda fostret. Först i efterhand har man upptäckt att fostret faktiskt levde, men då var det för sent.

Detta måste ha varit en fruktansvärd upptäckt för de föräldrar som på så vis miste ett väntat barn. Förmodligen var det lika fruktansvärt för personalen, som upptäckt att man genom en olycklig feldiagnos förorsakat att ett spirande liv avslutats. Särskilt som riktlinjerna säger att man alltid ska genomföra en ny ultraljudsundersökning vid misstänkt fosterdöd, eftersom det kan vara lätt att ta miste.

Det finns alltså rutiner för att förhindra felaktiga aborter av friska foster.

Men hur är det med rutinerna för att förhindra att oönskade graviditeter uppkommer, som i sin tur ofta leder till aborter?

Tar alla män och kvinnor (unga som äldre) ansvar för sin sexualitet och skyddar sig och sin partner? Tar samhället ansvar genom att undervisa och göra preventivmedelsrådgivning lätt tillgänglig för ungdomar som lever här och nu och inte är beredda att vänta? Finns rådgivning och stöd till den oplanerat gravida kvinnan och mannen för att fatta beslut om huruvida man kan ta emot barnet, fast det inte var planerat, så att inte abort blir en oreflekterad rutinlösning?

I Kalmar län har vi konstaterat att både sexuellt överförda sjukdomar som klamydia och tonårsaborter har ökat kraftigt på senare år. Allianspartierna i landstinget ser ett direkt samband till de långa väntetiderna till flera av länets ungdomsmottagningar. Därför anslår vi i vårt budgetförslag 1,5 miljoner kronor till att förbättra tillgängligheten.

I dag får vi se om den röd-gröna majoriteten är beredda att göra en konkret insats för att minska spridningen av klamydia och det ökade antalet aborter!

tisdag 3 november 2009

De svagaste grupperna prioriteras i Alliansens budget

När vi i Allians för Landstinget i Kalmar län lägger vårt budgetförslag omfördelar vi pengar från bland annat datorinköp till de svagaste grupperna i samhället.


Presskonferens i Västervik: Caroline och Ulrik intervjuar Henrik, Pierre, Christer och mig. Samordnaren Johan tog kortet.


Under de senaste två veckorna har Allianspartierna i landstinget arbetat intensivt med budget för 2010 och plan för 2011-12, efter att den rödgröna majoriteten presenterade sitt förslag.

Vi konstaterade snabbt att majoritetens satsningar fanns inom områden där Allianspartierna i flera års tid pekat på behov och anslagit medel, utan att då få gehör från majoriteten. Men nu passar det tydligen. En ny, stor satsning gör dock majoriteten - på att byta ut 1000 datorer!

Allianspartierna gör en omfördelning, när vi lägger vårt budgetalternativ på landstingsstyrelsen imorgon. Datorerna får bytas ut i långsammare takt. Istället lägger vi fokus på de svagaste grupperna:


  • 7,2 miljoner kronor för att återställa patientavgifterna och egenavgifterna för handikapphjälpmedel till nivån före den 1 augusti i år. Höjningen gjorde Landstinget i Kalmar län till ett av de dyraste landstingen i riket att vara sjuk eller funktionshindrad i.
  • 1,2 miljoner kronor för förebyggande hembesök till personer över 80 år.
  • 500.000 kronor till extern rehabilitering för personer med funktionshinder. Det innebär en fördubbling av dagens blygsamma anslag.
  • 1 miljon kronor till länscentrum för vård av personer med kronisk smärta.
  • 500.000 kronor till förebyggande arbete och tidig upptäckt av familjer som behöver stöd, genom att fler familjecentraler kommer till stånd.
  • 1,5 miljoner kronor till ungdomsmottagningarna, för att förbättra tillgängligheten och på så vis bidra till att minska det kraftigt ökande antalet tonårsaborter och spridningen av sexuellt överförda sjukdomar.

Finansieringen sker genom att minska anslaget för datorinköp, att använda olika medel som finns anslagna, men som redan står klart att de inte kommer att användas, samt att återgå till fri barnsjukvård upp till 16 år. Våra satsningar är alltså finansierade fullt ut.

Samma gäng igen, men nu med mig bakom kameran och Johan vid bordet.

måndag 2 november 2009

Nytt uppdrag - ovant men inte oävet!

Idag har vaktavlösningen på landstingsrådsposten markerats på ett tydligt sätt. När jag kom till landstingshuset i morse hade min företrädare, Anders Andersson (KD), röjt undan i sitt gamla tjänsterum för att bereda plats åt mig.

Min pol sek-kollega sedan sju år, Sven-Åke Svensson, som nu tagit över min roll som samordnare inom Alliansen, hade dessutom fixat en vacker blombukett och en inbjudande skål med färsk frukt.

I blickfånget på hurtsen mitt emot min arbetsplats har jag ställt några personliga föremål:
Den märkliga, bågformigt uppåtsträvande växten i den likaledes böjda glasskålen, har jag fått av Anders Andersson i samband med landstingsgruppmötet i fredags.
Den lilla Mats Jonasson-maskoten Geno är en gåva från allianskompisarna. Den symboliserar solidaritet, empati och sympati och ska göra karriäristen kraftlös!
Ebenholtzgiraffen står för mig för en kombination av nyfikenhet, lyhördhet, skönhet, lugn, gracil elegans, lite klumpig utsatthet när den försöker fly, men med farligt träffsäkra sparkar när den blir angripen.
Över dessa privata föremål hänger en inventarie i form av en tavla av Vimmerby-konstnären Gert-Ove Gustafsson, föreställande en rälsbuss på färd genom smålandsskogarna. Man kan undra vad den symboliserar - det gamla SJ:s punktliga pålitlighet gentemot de förrädiskt lockande Kustpilentågen, som alltid dras med förseningar om de överhuvud taget är i bruk?

Välkommen in till mitt tjänsterum på en pratstund!


Mina goda medarbetare Sven-Åke Svensson och Klaus Leidecker, som tagit över min halva pol sek-tjänst.
Och arbetsdagen då? Ja, nog känns det ovant att inte längre vara den som står för skrivarbetet vid alliansledningsgruppens möte! Ovant att vara den som för mitt partis talan när vi förhandlade kring våra inspel i Alliansens budgetalternativ. Ovant att sitta på den aktiva sidan av bordet vid alliansgruppledarnas presskonferens om vårt budgetförslag.
Ovant, men alls inte oävet, får jag säga!

söndag 1 november 2009

Första dagen som landstingsråd

"Idag det är första da'n på resten av våra liv ... "

Den enkla sångstrofen kan tyckas som en plattityd, men är väl värd att filosofera över.

En dag i ett flöde av dagar. En dag som kan gå spårlöst förbi, som en vindpust. Eller en dag som ger avtryck i ens liv. Kanske en dag då man själv gör avtryck i andras liv. Kanske rent av en dag som gör att inget blir sig likt mer.

Idag är en dag då mycket förändras för min del. Idag tillträder jag som landstingsråd för Kristdemokraterna i Kalmar län.

Ett enormt förtroende har givits mig. Ingen vet hur länge uppdraget kommer att fortsätta. Ingen vet exakt vad det kommer att innebära.

Men det vet jag - att jag ska göra mitt bästa för att motsvara förtroendet. Jag ska göra mitt bästa för att alla som bor i länet ska kunna känna trygghet i att sjukvården ska finnas där när man behöver den. Jag vill arbeta för att personalen ska känna arbetsglädje och stolthet över att kunna ge professionell vård och omsorg med gott bemötande till dem som söker hjälp.

Trygghet i det lilla är trygghet i det stora.

Just en sådan här dag kändes det extra bra att sjunga Ylva Eggehorns ord i psalm 256: "Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken ... "

Slamkrypare om mödrahälsovården?

Vad vill egentligen landstingsmajoriteten med mödrahälsovården? Finns det en dold agenda som säger att man vill centralisera den till de tre sjukhusen?

Ja, man kan undra. Så sent som i slutet av augusti skrev man det i klartext i utkastet till regelverk för Hälsoval Kalmar län. Samtidigt kom information om att man skulle dra resurser från MVC (mödravårdscentralen) i Högsby, Emmaboda och Torsås till Kalmar. Det väckte oro om tillräckligt mycket resurs skulle finnas kvar för att klara av basuppdraget, med gynhälsokontroller, mödrahälsovård, ungdomsmottagning och förhoppningsvis även familjecentraler.

Jag skrev en interpellation för att få klarhet i detta i samband med landstingsfullmäktige i september. Landstingsrådet Lena Segerberg (S) svarade att landstingets uppdrag är att erbjuda MVC i varje kommun och att det uppdraget ligger fast.

Trots detta upplever personalen i Högsby oro. Uppenbarligen har inte majoriteten lyckats förmedla något tydligt besked om hur uppdraget ska lösas i varje kommun. Personalen är orolig över att de planer som tidigare funnits i tryck mal vidare och att majoriteten medvetet döljer detta under en formulering som lika gärna kan innebära att mödrahälsovården i Högsby dras in och att man istället tänker skicka dit personal från sjukhuset mer eller mindre sporadiskt.

Är det som personalen befarar, att formuleringen "MVC ska erbjudas" i själva verket är en slamkrypare? I så fall finns det skäl att skärpa och förtydliga formuleringen med både hängslen och livrem. Befolkningen och personalen måste känna trygghet om att den förebyggande vården finns nära.

Det är en väl beforskad sanning att de socioekonomiskt svagaste grupperna har sämre hälsa än andra grupper. Till exempel är det vanligare med övervikt och rökning. Dessa båda faktorer innebär högre risker vid graviditet. Det är alltså dessa som är i störst behov av den förebyggande hälsovården under graviditet.

Om inte mödrahälsovården finns lätt tillgänglig och på nära håll ökar alltså risken att det är de socioekonomisk redan utsatta som först faller ur systemet. Den risken får vi inte ta! Jag hoppas att den röd-gröna majoriteten instämmer i det.