När landstingsstyrelsen ska behandla budgeten imorgon, så har man att ta ställning mellan den rödgröna majoritetens förslag och Alliansens samlade budgetförslag.
Som gruppledare för Kristdemokraterna i landstinget, kan jag med stolthet konstatera att många av de frågor som vi ursprungligen har tagit upp och drivit nu finns med som gemensamma Alliansyrkanden.
Dessa tydliga kristdemokratiska förslag kan delas in i tre grupper: Barn och unga, äldre respektive jämlik vård.
Barn och unga
I flera år har jag talat om behovet att samla stödet för unga. Det kan vara förvirrande att behöva fundera på om det är kroppen som har ont, så man ska till hälsocentralen, eller själen och man kanske behöver träffa en psykolog eller kurator. Om det handlar om ett trassligt förhållandet till pojk- eller flickvännen och oro över en eventuell graviditet eller misstanken om att ha blivit smittad av en sexuellt överförd sjukdom är det istället ungdomsmottagningen man ska gå till. För många unga skulle det vara enklare med en väg in, till en gemensam ungdomshälsa, där flera av dessa funktioner finns.
Alliansen har nu med ett förslag om en Ungdomshälsa, där landsting och kommuner samverkar med ungdomsmottagning och unga vuxna. Även elevhälsan skulle kunna finnas med i ett sådant samarbete, för att göra det tydligare vart man ska vända sig när man har frågor och problem.
Hösten 2011 ställde jag en interpellation angående vad man gör för att komma till rätta med den psykiska ohälsan hos barn och unga och minska risken att de ska falla mellan stolarna. Ett problem jag då lyfte var hur unga från norra länsdelen inte har lika god tillgång till barn- och ungdomspsykiatrisk slutenvård som barn och ungdomar från södra delen. I svaret medgav majoritetens företrädare att så är fallet. Bara 25 % av inläggningarna sker från norra länsdelen. Utifrån detta drog man slutsatsen att det finns skäl att överväga att inrätta barn- och ungdomspsykiatriska vårdplatser i norra länsdelen. Trots det har inga inga sådana förslag presenterats i majoritetens budget.
I Alliansens motförslag har jag fått med en skrivning om att denna fråga ska finnas med i det fortsatta arbetet när man planerar för sjukvårdens lokalbehov.
Äldre
Många sjukdomar kan ta sig andra uttryck hos äldre än hos yngre, på grund av att kroppens funktioner avtar och förändras. Läkemedel bryts ned långsammare hos gamla personer och restprodukter kan ansamlas i kroppen och leda till förgiftningar. Kunskapen om det normala åldrandet och åldrandets sjukdomar behöver förbättras överallt där man kommer i kontakt med äldre, för att de inte ska behöva riskera att få felaktig behandling eller felaktiga läkemedelsdoser. Detta har vi kristdemokrater lyft åtskilliga gånger i olika sammanhang.
Nu lägger Alliansen 1 miljon kronor till ett kompetenslyft i det normala åldrandet och åldrandets sjukdomar till läkarnas AT- och ST-utbildningar.
Regeringen satsar genom äldreminister Maria Larsson (KD) 4,3 miljarder kronor på att förbättra vård och omsorg om de mest sjuka äldre. I Kalmar användes en del av pengarna till att bygga upp ett äldreteam, som förenklade mottagandet på sjukhuset av äldre. När projektmedlen tog slut fanns inte resurser för en fortsättning och äldreteamet lades ned.
Nu satsar Alliansen 2 miljoner kronor på att starta upp äldreteamet i Kalmar igen. Liknande arbetssätt ska införas även i Oskarshamn och Västervik.
I kristdemokraternas hälso- och sjukvårdspolitiska program för perioden 2010-2014 har vi föreslagit en satsning på klinisk forskning inom äldresjukvård. I Alliansens budgetförslag finns nu med en skrivning om att förutsättningarna kring äldres hälsa och sjukdomar bör beaktas i landstingets strategi för klinisk forskning.
Jämlik vård
En ständigt återkommande fråga, som jag vid flera tillfällen lyft, både i media och i denna blogg, är den trygghet som ambulanssjukvården innebär. Den är dock inte jämnt fördelad över länet. Flera stationer har längre utryckningstid än andra. Det är framför allt på mindre orter i länets utkanter som man har 5 minuters anspänningtid, jämfört med 90 sekunder i de större tätorterna. Det är i grund och botten ett märkligt resonemang att man ska behöva vänta längre på ambulansen om man bor på landet, särskilt med tanke på att avståndet till sjukhusen är desto längre.
Alliansen lägger nu in 4 miljoner kronor för att uppgradera alla ambulanser till 90-sekunders jourstationer.
Jag har också fått med ett yrkande om att lägga in behovet av landningsplatta för ambulanshelikopter i lokalförsörjningsprogrammet. Det måste ses som en stor framgång, med tanke på hur vi kristdemokrater varit ensamma om att driva frågan.
Vården i livets slutskede är en annan fråga där majoriteten visat total brist på beslutskompetens. Ända sedan 2007 har revisorerna vid upprepade tillfällen påtalat det orimliga i att det inte finns samlade palliativa vårdplatser i Oskarshamn och Västervik, utan bara i Kalmar. Själv har jag åtskilliga gånger lyft frågan till debatt, Min uppfattning är klar; det är inte värdigt att blanda personer i livets absoluta slutskede med akut sjuka personer. Det ger inte den döende den helhetsvård som behövs när personalen slits mellan att koppla dropp och ge injektioner till akut sjuka, och att ge stöd till en person med existentiell ångest inför döden.
Inte heller nu visar majoriteten någon beslutskraft, men Alliansen satsar 1 miljon kronor på att avdela samlade palliativa vårdplatser i Västervik. I Oskarshamn tycks en lösning vara på gång.
Vid senaste landstingsfullmäktige lyfte jag behovet av att stödja sjuksköterskor som specialistutbildar sig, för att klara kompetensförsörjningen inför kommande pensionsavgångar. Jag är glad att majoriteten visat lyhördhet och höjt anslaget så att det kan räcka till fler, men den redovisning jag fick som svar på min fråga visade att det ändå inte förslår så värst långt.
Alliansen lägger in ytterligare 2 miljoner kronor till sjuksköterskornas specialistutbildningar.
Var tar vi då pengarna ifrån? När jag tittat igenom årsredovisningarna har jag konstaterat att central administration, närmare bestämt landstingsdirektörens stab, har gått med stora överskott år efter år. Det känns inte rimligt, med tanke på de stora behov som finns i vården. Därför skär vi ned den budgeten med 7 miljoner kronor. De återstående 3 miljonerna kronor som behövs för att finansiera våra satsningar kommer från den finansiella resursen, dvs kontot för oförutsedda händelser, som vanligtvis inte brukar utnyttjas.
Summa summarum tar vi från administration (som gått med överskott) och lägger pengarna på att förbättra vården för länets invånare.
- Någon där emot? Bifall till Alliansens förslag!
Visar inlägg med etikett Alliansen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Alliansen. Visa alla inlägg
måndag 12 november 2012
onsdag 13 juni 2012
Vem bestämmer i landstinget?
Ja, det är en berättigad fråga, inte minst efter gårdagens olika debatter i landstingsfullmäktige. Trots den ständigt skönmålande rödgröna majoritetens försök att framstå som kompetenta ledare framkom att styrningen brister och att man inte vågar peka ut en färdriktning utan att först fråga tjänstemän. Vem ska peka ut färdriktningen om inte politiken?
Gudrun Brunegård debatterar barnperspektiv och barnrätt i landstingsfullmäktige. På podiet från vänster: Jenny Hagberg (sekr), Ulf Nilsson S (ordförande) och Chatrine Pålsson Ahlgren KD (vice ordförande).
Inte ens i en så enkel fråga som att tillsätta en barnombudsman, med uppgift att granska och driva landstingets arbete med barnperspektivet, vågade de rödgröna följa Alliansens förslag i en motion och fatta beslut. Lena Segerberg (S) ville uttryckligen överlåta till tjänstemännen att själva utforma hur barnrättsarbetet ska organiseras, trots de förebilder från Sörmland och Jönköpings landsting som vi uppenbarligen var överens om. Vad är de rädda för i majoriteten?
I debatten kring årsredovisningen tog Christer Jonsson (C) upp den senaste bilupphandlingen, som enligt beslut skulle gälla miljöbilar, företrädesvis biogas och etanol. Ändå blev resultatet dieselbilar, som inte kommer att vara miljöklassade nästa år. Därigenom har landstinget minskat istället för att öka andelen förnyelsebara drivmedel. Jessica Rydell (MP) svarade, som ansvarigt landstingråd, ungefär att "det är beklagligt, med det blev så". Därmed erkände hon att majoriteten saknat styrning i ärendet. Trots politiska beslut blev resultatet något helt annat när det genomfördes.
Det allvarligaste exemplet är nog ändå Hälso- och sjukvårdsförvaltningens budget, som gick back förra året med omkring 80 miljoner kronor och riskerar ännu större underskott i år. Konsekvenserna av det kan bli högst kännbara för länets befolkning, om man inte visa politiskt ledarskap.
Jag har i flera år varnat för faran med den demoraliserande effekt som ligger i en ouppnåelig budget. Nu syns det i praktiken. Den politiska styrningen genom angivna budgetramar tycks helt ha förlorat sin funktion. Revisorerna påtalar att förvaltningen har övergått till att jämföra med tidigare år istället för med budget.
Anders Henriksson (S) sa, apropå alla ouppnådda verksamhetsmål, att det är bra att ha tufft satta mål, eftersom det tvingar en att spänna bågen hårt. I frågan om hälso- och sjukvårdsförvaltningen har bågen spänts så hårt att strängen är på väg att brista. Den som drabbas av det blir länets befolkning, som riskerar att drabbas av allvarliga förändringar i hälso- och sjukvårdsutbudet och var man kan få olika åtgärder utförda.
Men vad har det exemplet för samband med min tes att majoriteten släppt den politiska styrningen?
Jo, eftersom Hälso- och sjukvårdsförvaltningen går med rekordstora underskott (vilket jag menar beror på att man inte tilldelats rimliga budgetramar) ligger nu ett uppdrag från landstingsdirektören att komma ned i ram. Ett arbete med att ta fram åtgärdsplaner pågår för fullt. Det finns risk att det kommer att innebära stora förändringar i strukturen på sjukvården. Mycket av de diskussioner som sipprat ut handlar om att centralisera verksamheter till färre platser i länet.
Vid fullmäktige behandlades bland annat Åke Aldmans (FP) interpellation om på vilka platser patienter i framtiden ska få pacemaker inopererad. Ett förslag diskuteras som innebär att det framdeles bara ska göras i Kalmar, trots att det i Västervik finns god kompetens och fler erfarna operatörer. Även i Oskarshamn utförs sådana operationer idag.
Enligt liknande modell diskuteras att förlägga länsgemensamma jourer för vissa specialiteter till Kalmar.
Om den ena i och för sig mindre proceduren efter den andra centraliseras till Kalmar riskerar det att urholka den allmänna kompetensen i Västervik, som redan idag balanserar på gränsen för att ha tillräckligt stort patientunderlag för att upprätthålla den kompetens som behövs för ett akutsjukhus. De små, enskilda förändringarna, kan få ödesdigra konsekvenser för helheten.
Det är först när man ser helheten som man kan se effekten av de enskilda delarna. Därför skulle det vara ödesdigert att överlåta beslut till klinikledningar, som bara kan överblicka den egna verksamheten.
Lena Segerberg tyckte det skulle räcka att följa frågan i Hälso- och sjukvårdsdelegationen. Men där finns inget mandat att fatta beslut. Delegationens uppdrag är just "att följa", dvs få information.
Min uppfattning, som jag framförde vid gårdagens fullmäktige, är därför att alla de "mindre" förslag som under året kommer fram, för att Hälso- och sjukvårdsförvaltningen ska nå budget, ska samlas ihop och presenteras för fullmäktige för beslut.
Det är dags att återställa tydligheten. Landstinget är en politiskt styrd verksamhet och ska så vara.
Gudrun Brunegård debatterar barnperspektiv och barnrätt i landstingsfullmäktige. På podiet från vänster: Jenny Hagberg (sekr), Ulf Nilsson S (ordförande) och Chatrine Pålsson Ahlgren KD (vice ordförande).
Inte ens i en så enkel fråga som att tillsätta en barnombudsman, med uppgift att granska och driva landstingets arbete med barnperspektivet, vågade de rödgröna följa Alliansens förslag i en motion och fatta beslut. Lena Segerberg (S) ville uttryckligen överlåta till tjänstemännen att själva utforma hur barnrättsarbetet ska organiseras, trots de förebilder från Sörmland och Jönköpings landsting som vi uppenbarligen var överens om. Vad är de rädda för i majoriteten?
I debatten kring årsredovisningen tog Christer Jonsson (C) upp den senaste bilupphandlingen, som enligt beslut skulle gälla miljöbilar, företrädesvis biogas och etanol. Ändå blev resultatet dieselbilar, som inte kommer att vara miljöklassade nästa år. Därigenom har landstinget minskat istället för att öka andelen förnyelsebara drivmedel. Jessica Rydell (MP) svarade, som ansvarigt landstingråd, ungefär att "det är beklagligt, med det blev så". Därmed erkände hon att majoriteten saknat styrning i ärendet. Trots politiska beslut blev resultatet något helt annat när det genomfördes.
Det allvarligaste exemplet är nog ändå Hälso- och sjukvårdsförvaltningens budget, som gick back förra året med omkring 80 miljoner kronor och riskerar ännu större underskott i år. Konsekvenserna av det kan bli högst kännbara för länets befolkning, om man inte visa politiskt ledarskap.
Jag har i flera år varnat för faran med den demoraliserande effekt som ligger i en ouppnåelig budget. Nu syns det i praktiken. Den politiska styrningen genom angivna budgetramar tycks helt ha förlorat sin funktion. Revisorerna påtalar att förvaltningen har övergått till att jämföra med tidigare år istället för med budget.
Anders Henriksson (S) sa, apropå alla ouppnådda verksamhetsmål, att det är bra att ha tufft satta mål, eftersom det tvingar en att spänna bågen hårt. I frågan om hälso- och sjukvårdsförvaltningen har bågen spänts så hårt att strängen är på väg att brista. Den som drabbas av det blir länets befolkning, som riskerar att drabbas av allvarliga förändringar i hälso- och sjukvårdsutbudet och var man kan få olika åtgärder utförda.
Men vad har det exemplet för samband med min tes att majoriteten släppt den politiska styrningen?
Jo, eftersom Hälso- och sjukvårdsförvaltningen går med rekordstora underskott (vilket jag menar beror på att man inte tilldelats rimliga budgetramar) ligger nu ett uppdrag från landstingsdirektören att komma ned i ram. Ett arbete med att ta fram åtgärdsplaner pågår för fullt. Det finns risk att det kommer att innebära stora förändringar i strukturen på sjukvården. Mycket av de diskussioner som sipprat ut handlar om att centralisera verksamheter till färre platser i länet.
Vid fullmäktige behandlades bland annat Åke Aldmans (FP) interpellation om på vilka platser patienter i framtiden ska få pacemaker inopererad. Ett förslag diskuteras som innebär att det framdeles bara ska göras i Kalmar, trots att det i Västervik finns god kompetens och fler erfarna operatörer. Även i Oskarshamn utförs sådana operationer idag.
Enligt liknande modell diskuteras att förlägga länsgemensamma jourer för vissa specialiteter till Kalmar.
Om den ena i och för sig mindre proceduren efter den andra centraliseras till Kalmar riskerar det att urholka den allmänna kompetensen i Västervik, som redan idag balanserar på gränsen för att ha tillräckligt stort patientunderlag för att upprätthålla den kompetens som behövs för ett akutsjukhus. De små, enskilda förändringarna, kan få ödesdigra konsekvenser för helheten.
Det är först när man ser helheten som man kan se effekten av de enskilda delarna. Därför skulle det vara ödesdigert att överlåta beslut till klinikledningar, som bara kan överblicka den egna verksamheten.
Lena Segerberg tyckte det skulle räcka att följa frågan i Hälso- och sjukvårdsdelegationen. Men där finns inget mandat att fatta beslut. Delegationens uppdrag är just "att följa", dvs få information.
Min uppfattning, som jag framförde vid gårdagens fullmäktige, är därför att alla de "mindre" förslag som under året kommer fram, för att Hälso- och sjukvårdsförvaltningen ska nå budget, ska samlas ihop och presenteras för fullmäktige för beslut.
Det är dags att återställa tydligheten. Landstinget är en politiskt styrd verksamhet och ska så vara.
måndag 2 januari 2012
Bristfälligt beslutsunderlag kring distriktssköterskemottagningar
Stängningen av de nio kvarvarande distriktssköterskemottagningarna på mindre orter utanför hälsocentralerna har väckt mycken uppmärksamhet och berättigad upprördhet.
Framför allt hos berörda patienter, som mötts av ett anslag på dörren, att man hädanefter inte får komma till sin distriktssköterskemottagning utan måste ta sig in till hälsocentralen.
Men även landstingspolitiker som jag själv och mina kollegor i Alliansen har blivit mycket upprörda, som inte fått någon som helst information och inte inbjudits till något samråd kring eventuella möjligheter till alternativa lösningar.
Kommunalråden i Mörbylånga och Mönsterås har också reagerat kraftigt på landstingets bristande kommunikation och framförhållning.
När jag frågade efter beslutsunderlag, så tycks jag ha trampat på en öm tå. Från primärvårdsförvaltningen har jag bara fått redovisning av besöksfrekvensen för fyra av de nio mottagningarna:
I Degerhamn uppgår antalet besök i snitt till 8 st per gång som mottagningen haft öppet, dvs en förmiddag i veckan.
I Loftahammar och Edsbruk har antalet besök varit 6-7 st per mottagning och tillfälle, dvs varannan vecka på vardera stället. Om man slår ut det per vecka blir det alltså 3-4 besökare per mottagning.
I Fliseryd har det inte varit några besök under hösten.
Av underlaget framkommer inte några data för de övriga fem mottagningarna, de i Orrefors, Ålem, Ruda, Fågelfors och Kristdala. Ingen sammanställning av hyreskostnader eller uppsägningstider. Ingen konsekvensbeskrivning beträffande beräknade ökade kostnader för sjukresor till hälsocentralen. Ingen beräkning av hur stor miljöbelastningen blir med ökat resande.
Den rödgröna majoriteten, med ett miljöpartistiskt primärvårdslandstingsråd, har uppenbarligen godkänt en förändring som drabbar befolkningen i länets glesbygdsområden, utan att ha tillgång till något samlat beslutsunderlag.
Jag skulle knappast tro att majoriteten har släppt greppet. Jessica Rydell (MP) har i olika medier uttryckt att det varit känt länge att dessa distriktssköterskemottagningar skulle stängas. Detta utan att frågan har diskuterats i parlamentariskt samråd eller offentlighet.
Den rimligaste förklaringen är därför att majoriteten haft en dold agenda, att hemlighålla stängningen av mottagningarna i förhoppningen att det skulle kunna ske i tystnad, utan medial uppmärksamhet. Uppenbarligen fanns en föreställning att glesbygdens befolkning tyst skulle finna sig i beslutet.
Om så var fallet missbedömde man grovt den kraft som finns hos landsbygdens invånare!
Barometern-OT, Radio Kalmar, Östran-Nyheterna, Västerviks-Tidningen och Ölandsbladet har skrivit om detta.
Framför allt hos berörda patienter, som mötts av ett anslag på dörren, att man hädanefter inte får komma till sin distriktssköterskemottagning utan måste ta sig in till hälsocentralen.
Men även landstingspolitiker som jag själv och mina kollegor i Alliansen har blivit mycket upprörda, som inte fått någon som helst information och inte inbjudits till något samråd kring eventuella möjligheter till alternativa lösningar.
Kommunalråden i Mörbylånga och Mönsterås har också reagerat kraftigt på landstingets bristande kommunikation och framförhållning.
När jag frågade efter beslutsunderlag, så tycks jag ha trampat på en öm tå. Från primärvårdsförvaltningen har jag bara fått redovisning av besöksfrekvensen för fyra av de nio mottagningarna:
I Degerhamn uppgår antalet besök i snitt till 8 st per gång som mottagningen haft öppet, dvs en förmiddag i veckan.
I Loftahammar och Edsbruk har antalet besök varit 6-7 st per mottagning och tillfälle, dvs varannan vecka på vardera stället. Om man slår ut det per vecka blir det alltså 3-4 besökare per mottagning.
I Fliseryd har det inte varit några besök under hösten.
Av underlaget framkommer inte några data för de övriga fem mottagningarna, de i Orrefors, Ålem, Ruda, Fågelfors och Kristdala. Ingen sammanställning av hyreskostnader eller uppsägningstider. Ingen konsekvensbeskrivning beträffande beräknade ökade kostnader för sjukresor till hälsocentralen. Ingen beräkning av hur stor miljöbelastningen blir med ökat resande.
Den rödgröna majoriteten, med ett miljöpartistiskt primärvårdslandstingsråd, har uppenbarligen godkänt en förändring som drabbar befolkningen i länets glesbygdsområden, utan att ha tillgång till något samlat beslutsunderlag.
Jag skulle knappast tro att majoriteten har släppt greppet. Jessica Rydell (MP) har i olika medier uttryckt att det varit känt länge att dessa distriktssköterskemottagningar skulle stängas. Detta utan att frågan har diskuterats i parlamentariskt samråd eller offentlighet.
Den rimligaste förklaringen är därför att majoriteten haft en dold agenda, att hemlighålla stängningen av mottagningarna i förhoppningen att det skulle kunna ske i tystnad, utan medial uppmärksamhet. Uppenbarligen fanns en föreställning att glesbygdens befolkning tyst skulle finna sig i beslutet.
Om så var fallet missbedömde man grovt den kraft som finns hos landsbygdens invånare!
Barometern-OT, Radio Kalmar, Östran-Nyheterna, Västerviks-Tidningen och Ölandsbladet har skrivit om detta.
tisdag 1 november 2011
Jämlik vård med Alliansens förslag
Nu är det dags att göra något åt ojämlikheterna i sjukvården!
Unga Vuxna-mottagningar behöver finnas i alla kommuner, för att unga i olika delar av länet ska få likvärdig tillgång till stöd när de mår dåligt. Särskilt i länets södra delar finns behov av att starta upp sådan verksamhet.
Det är inte rimligt att tonåringar som mår dåligt ska läggas in på vuxenpsyk för att få vård, om de kommer från norra delen av länet. Flera gånger har jag lyft frågan i landstingsstyrelsen och landstingsfullmäktige. Nu finns statistik som visar att barn och unga från norra länsdelen är klart missgynnade. Bara 25 procent av vårdplatserna på barn- och ungdomspsykiatrin används av patienter från norra länsdelen. I Alliansens budgetförslag finns nu med att förbereda för att inrätta barnpsykiatriska vårdplatser även i norr.
Vården i livets slutskede är ett annat område där det skiljer sig stort mellan länets olika delar. I Kalmar finns en enhet för palliativ vård, med särskild personal och ett arbetssätt som är anpassat efter den mycket speciella livssituation dessa patienter och deras anhöriga befinner sig i. I Oskarshamn och Västervik finns ett antal palliativa vårdplatser utspridda mellan flera olika avdelningar, där personalen samtidigt har ansvaret för "vanliga", akut sjuka patienter.
2006 beslutade landstingsfullmäktige att de palliativa vårdplatserna i Oskarshamn och Västervik skulle samlas på respektive sjukhus, för att skapa en likvärdighet i länet. Detta har den rödgröna majoriteten ännu inte lyckats åstadkomma. Nu är det dags.
Alliansens lägger nu in pengar för att börja rätta till dessa och andra orättvisor i länet. Det är inte en dag för tidigt!
Klicka på länken om du vill läsa Landstingsalliansens budget.
Unga Vuxna-mottagningar behöver finnas i alla kommuner, för att unga i olika delar av länet ska få likvärdig tillgång till stöd när de mår dåligt. Särskilt i länets södra delar finns behov av att starta upp sådan verksamhet.
Det är inte rimligt att tonåringar som mår dåligt ska läggas in på vuxenpsyk för att få vård, om de kommer från norra delen av länet. Flera gånger har jag lyft frågan i landstingsstyrelsen och landstingsfullmäktige. Nu finns statistik som visar att barn och unga från norra länsdelen är klart missgynnade. Bara 25 procent av vårdplatserna på barn- och ungdomspsykiatrin används av patienter från norra länsdelen. I Alliansens budgetförslag finns nu med att förbereda för att inrätta barnpsykiatriska vårdplatser även i norr.
Vården i livets slutskede är ett annat område där det skiljer sig stort mellan länets olika delar. I Kalmar finns en enhet för palliativ vård, med särskild personal och ett arbetssätt som är anpassat efter den mycket speciella livssituation dessa patienter och deras anhöriga befinner sig i. I Oskarshamn och Västervik finns ett antal palliativa vårdplatser utspridda mellan flera olika avdelningar, där personalen samtidigt har ansvaret för "vanliga", akut sjuka patienter.
2006 beslutade landstingsfullmäktige att de palliativa vårdplatserna i Oskarshamn och Västervik skulle samlas på respektive sjukhus, för att skapa en likvärdighet i länet. Detta har den rödgröna majoriteten ännu inte lyckats åstadkomma. Nu är det dags.
Alliansens lägger nu in pengar för att börja rätta till dessa och andra orättvisor i länet. Det är inte en dag för tidigt!
Klicka på länken om du vill läsa Landstingsalliansens budget.
onsdag 4 maj 2011
Primärvårdsjouren i Oskarshamn del av helhet
På måndagen meddelade Landstinget i Kalmar län att primärvårdsjouren i Oskarshamn från 1 september ska flyttas från sjukhuset till någon av hälsocentralerna, vilket bl a Oskarshamns-Tidningen och Radio Kalmar rapporterar om.
Som landstingsråd med ansvar i opposition för primärvården är jag förvånad över och kritisk till att ett sådant beslut meddelas utan föregående politisk information eller beslut, speciellt eftersom Alliansen begärt en särskild diskussion kring vad majoriteten vill med akutverksamheten vid Oskarshamns sjukhus. I själva verket tycks landstingets pressmeddelande ha gått ut ungefär samtidigt som beslutet redovisades i anslutning till att Alliansens skrivelse diskuterades i landstingsstyrelsens arbetsutskott.
För mig och andra som var med då de stora strukturbesluten utformades 2003 ter sig denna typ av smygförändringar mycket främmande. Då handlade det om djupa och breda diskussioner, omfattande förankringsarbete och ett demokratiskt beslut där en votering om den slutliga utformingen av landstingets förändringar fick utslaget 63 röster för förslaget och 0 emot.
I det beslutet var primärvårdsjouren en viktig del av helheten. Texten i beslutet lyder så här:
"Akutmottagningen i Oskarshamn bemannas kvällar och helger med distriktsläkarjour förutom medicinsk primärjour dygnet runt. Primärjouren vid kirurgkliniken i Oskarshamn dras in från och med kl 17.00. Därefter ska det finnas en samordnad beredskapslinje läkare för kirurgi/ortopedi. Befintlig distriktsläkarjour bibehålles."
Syftet var att skapa en trygghet och stabilitet kring den reducerade organisationen vid Oskarshamns sjukhus. Dras nu distriktsläkarjouren bort från sjukhuset tunnas ju oundvikligen organisationen ut och försvagas. Hur kommer det att påverka sjukhusets förutsättningar i stort? Vilka effekter ger det på befolkningens trygghet?
Vid LS au ställde jag frågan om inte ett beslut fattat av landstingsfullmäktige bara kan upphävas eller ändras av fullmäktige. Majoriteten såg helt frågande ut.
Var finns respekten för demokratin? Törst inte majoriteten ta ansvar för en demokratisk process och gömmer sig istället bakom tjänstemannabeslut?
Detta var inte det första exemplet på hur den röd-gröna majoriteten tycks abdikera från politiskt ansvarstagande. Fegt och ovärdigt, tycker jag!
Som landstingsråd med ansvar i opposition för primärvården är jag förvånad över och kritisk till att ett sådant beslut meddelas utan föregående politisk information eller beslut, speciellt eftersom Alliansen begärt en särskild diskussion kring vad majoriteten vill med akutverksamheten vid Oskarshamns sjukhus. I själva verket tycks landstingets pressmeddelande ha gått ut ungefär samtidigt som beslutet redovisades i anslutning till att Alliansens skrivelse diskuterades i landstingsstyrelsens arbetsutskott.
För mig och andra som var med då de stora strukturbesluten utformades 2003 ter sig denna typ av smygförändringar mycket främmande. Då handlade det om djupa och breda diskussioner, omfattande förankringsarbete och ett demokratiskt beslut där en votering om den slutliga utformingen av landstingets förändringar fick utslaget 63 röster för förslaget och 0 emot.
I det beslutet var primärvårdsjouren en viktig del av helheten. Texten i beslutet lyder så här:
"Akutmottagningen i Oskarshamn bemannas kvällar och helger med distriktsläkarjour förutom medicinsk primärjour dygnet runt. Primärjouren vid kirurgkliniken i Oskarshamn dras in från och med kl 17.00. Därefter ska det finnas en samordnad beredskapslinje läkare för kirurgi/ortopedi. Befintlig distriktsläkarjour bibehålles."
Syftet var att skapa en trygghet och stabilitet kring den reducerade organisationen vid Oskarshamns sjukhus. Dras nu distriktsläkarjouren bort från sjukhuset tunnas ju oundvikligen organisationen ut och försvagas. Hur kommer det att påverka sjukhusets förutsättningar i stort? Vilka effekter ger det på befolkningens trygghet?
Vid LS au ställde jag frågan om inte ett beslut fattat av landstingsfullmäktige bara kan upphävas eller ändras av fullmäktige. Majoriteten såg helt frågande ut.
Var finns respekten för demokratin? Törst inte majoriteten ta ansvar för en demokratisk process och gömmer sig istället bakom tjänstemannabeslut?
Detta var inte det första exemplet på hur den röd-gröna majoriteten tycks abdikera från politiskt ansvarstagande. Fegt och ovärdigt, tycker jag!
tisdag 7 september 2010
Rödgrön skolpolitik för fortsatta misslyckanden
Ingen ska säga annat än att Mona Sahlin (S) har erkänt den tidigare socialdemokratiska skolpolitikens misslyckande. Även om det av förståeliga skäl knappast uttrycks i ord, så görs det i gärning, eftersom de rödgröna accepterar den absoluta merparten av de reformer som Alliansen nu genomför på skolans område, för att höja kvaliteten på undervisningen och förbättra elevernas resultat och därmed också deras möjlighet att gå vidare.
Men det tar tid att förändra ett skolsystem. Så där en nio år.
Det är tråkigt, för att inte säga förödande, att så många unga idag får lida av det skolsystem som försöker tvinga in praktiska begåvningar i ett teoretiskt system, där alla förväntas bli högskolestudenter.
Märkligt att man i de rödgröna leden lyckas blunda för det tydliga sambandet mellan avhopp i gymnasiet och ungdomsarbetslösheten. Och att man skyller på den sittande regeringen, istället för att idka lite sund självkritik. Det kan nog bara förklaras med en stark försvarsmekanism, projektion, när man lägger skulden för egna misslyckanden på andra.
Det oroar mig av mer än ett skäl om de rödgröna skulle komma tillbaka till makten. Just när det gäller skolpolitik, så är en av de få återstående skiljelinjerna att de rödgröna vill hålla fast vid kravet att uppnå högskolebehörighet även på de yrkesinriktade programmen. Alliansen vill ge eleverna teori så att de klarar yrket, med möjlighet att när som helst komplettera upp till högskolebehörighet.
På så vis kan man ge de praktiskt lagda icke-teoretikerna, en god utbildning med möjlighet till arbete och försörjning och inte minst bibehållen självkänsla.
Rödgrön skolpolitik skapar istället misslyckanden, avhopp och utanförskap.
Men det tar tid att förändra ett skolsystem. Så där en nio år.
Det är tråkigt, för att inte säga förödande, att så många unga idag får lida av det skolsystem som försöker tvinga in praktiska begåvningar i ett teoretiskt system, där alla förväntas bli högskolestudenter.
Märkligt att man i de rödgröna leden lyckas blunda för det tydliga sambandet mellan avhopp i gymnasiet och ungdomsarbetslösheten. Och att man skyller på den sittande regeringen, istället för att idka lite sund självkritik. Det kan nog bara förklaras med en stark försvarsmekanism, projektion, när man lägger skulden för egna misslyckanden på andra.
Det oroar mig av mer än ett skäl om de rödgröna skulle komma tillbaka till makten. Just när det gäller skolpolitik, så är en av de få återstående skiljelinjerna att de rödgröna vill hålla fast vid kravet att uppnå högskolebehörighet även på de yrkesinriktade programmen. Alliansen vill ge eleverna teori så att de klarar yrket, med möjlighet att när som helst komplettera upp till högskolebehörighet.
På så vis kan man ge de praktiskt lagda icke-teoretikerna, en god utbildning med möjlighet till arbete och försörjning och inte minst bibehållen självkänsla.
Rödgrön skolpolitik skapar istället misslyckanden, avhopp och utanförskap.
måndag 6 september 2010
Rödgröna söker makt - Alliansen vill ge valmöjlighet
Den blir allt tydligare, den stora skiljelinjen mellan de båda politiska blocken:
De rödgröna söker makten för maktens egen skull, för att kunna styra och ställa i människors liv. Landstingsmajoritetens hushållsutskick i Kalmar län talade förvånansvärt tydligt klarspråk: "Vi vill fortsätta bestämma".
Ett annat exempel är Lars Ohly (V), som vill tvinga föräldrar att göra som han vill, även om det innebär att amningen måste avbrytas i förtid och mamman tvingas ta till en bröstmjölkspump när pappan ska ta över föräldraledigheten och mamman ska jobba.
Detta medan Allianspartierna vill ge tillbaka makten till de enskilda människorna. Makten över sin ekonomi, genom att man får behålla en större del av sin inkomst. Makten att själv bestämma vem som ska städa hemma. Makten över hur man vill ha barnomsorgen. Och så vidare.
Det ska bli intressant att se vilken sida som vinner starkast gehör hos väljarna. Är de flest som inte själva vill ta ansvar för sina liv utan vill bli omhändertagna och hunsade av politiker fjärran från verkligheten? Eller är det fler som känner att de själva är kompetenta att fatta de beslut som gäller den egna vardagen och det egna livet?
Om tretton dagar får vi veta! Men jag tror på svenskarnas förmåga och tilltro till den egna förmågan.
De rödgröna söker makten för maktens egen skull, för att kunna styra och ställa i människors liv. Landstingsmajoritetens hushållsutskick i Kalmar län talade förvånansvärt tydligt klarspråk: "Vi vill fortsätta bestämma".
Ett annat exempel är Lars Ohly (V), som vill tvinga föräldrar att göra som han vill, även om det innebär att amningen måste avbrytas i förtid och mamman tvingas ta till en bröstmjölkspump när pappan ska ta över föräldraledigheten och mamman ska jobba.
Detta medan Allianspartierna vill ge tillbaka makten till de enskilda människorna. Makten över sin ekonomi, genom att man får behålla en större del av sin inkomst. Makten att själv bestämma vem som ska städa hemma. Makten över hur man vill ha barnomsorgen. Och så vidare.
Det ska bli intressant att se vilken sida som vinner starkast gehör hos väljarna. Är de flest som inte själva vill ta ansvar för sina liv utan vill bli omhändertagna och hunsade av politiker fjärran från verkligheten? Eller är det fler som känner att de själva är kompetenta att fatta de beslut som gäller den egna vardagen och det egna livet?
Om tretton dagar får vi veta! Men jag tror på svenskarnas förmåga och tilltro till den egna förmågan.
tisdag 24 augusti 2010
5,8 miljarder till välfärden - Göran och Maria har lyckats!
Alliansens välfärdspaket på totalt 5,8 miljarder kronor ger landstingen möjlighet att bland annat ta itu med patientsäkerhetsarbetet på allvar. Även psykiatrin får välkommen förstärkning, som kan ge barn- och ungdomspsykiatrin möjlighet att jobba bort sina köer.
Den svenska vården ska vara trygg och säker. Det är inte rimligt att människor som söker vård ska riskera att bli skadade eller sjuka av själva vården. Den nya patientsäkerhetslagen träder ikraft 2011. Genom den tas ett viktigt steg på vägen. Vårdgivaren får ett större och tydligare ansvar för att utreda händelser, förebygga vårdskador och se till att personalens kompetens tillgodoser kravet på god vård.
Nu förstärker Alliansen arbetet och genomföra en nationell satsning för ökad patientsäkerhet. 500 miljoner anslås under 2011 och 675 miljarder per år under vart under åren 2012-2014. Det är ett rejält tillskott, som kommer att ge landstingen både medel och drivkraft att börja arbeta systematiskt med patientsäkerheten.
Psykiatrin var länge eftersatt, men har prioriterats av Alliansen under den gångna mandatperioden. Insatser har gjorts, bland annat satsningar för att förbättra tillgängligheten i barn- och ungdomspsykiatrin. Det behövs nu en mängd insatser inom många områden, stat, kommuner och landsting. Alliansen satsar 3,6 miljarder på psykiatrin under nästa mandatperiod. Det gör det möjligt för barn- och ungdomspsykiatrin i Kalmar län att skaffa den personalförstärkning som behövs för att jobba bort köerna.
Jag välkomnar också de särskilt riktade insatser på 1,5 miljarder kronor som görs till patienter som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning har försämrad tandhälsa. Därmed tas det tredje steget i tandvårdsreformen.
De tidigare tillfälliga medlen (kömiljarden) för vårdgarantin permanentas - trots vad alla rödklädda olyckskorpar tidigare har kraxat.
1,7 miljarder för ökat självbestämmande i äldreboendet, 1 miljard till ett äldrekompetenslyft, 170 miljoner till införandet av valfrihet i äldreomsorgen och 400miljoner till att utveckla lokala värdighetsgarantier i äldrevården talar sitt tydliga språk om både vilja, ambition och förmåga.
Det känns gott att kunna konstatera att socialminister Göran Hägglund (KD) och äldreminister Maria Larsson (KD) har ett avgörande inflytande i Alliansregeringen, eftersom så stor del av det totala reformutrymmet går till deras ansvarsområden i välfärdens kärna.
Läs gärna olika mediers kommentarer kring Alliansens välfärdspaket i
Den svenska vården ska vara trygg och säker. Det är inte rimligt att människor som söker vård ska riskera att bli skadade eller sjuka av själva vården. Den nya patientsäkerhetslagen träder ikraft 2011. Genom den tas ett viktigt steg på vägen. Vårdgivaren får ett större och tydligare ansvar för att utreda händelser, förebygga vårdskador och se till att personalens kompetens tillgodoser kravet på god vård.
Nu förstärker Alliansen arbetet och genomföra en nationell satsning för ökad patientsäkerhet. 500 miljoner anslås under 2011 och 675 miljarder per år under vart under åren 2012-2014. Det är ett rejält tillskott, som kommer att ge landstingen både medel och drivkraft att börja arbeta systematiskt med patientsäkerheten.
Psykiatrin var länge eftersatt, men har prioriterats av Alliansen under den gångna mandatperioden. Insatser har gjorts, bland annat satsningar för att förbättra tillgängligheten i barn- och ungdomspsykiatrin. Det behövs nu en mängd insatser inom många områden, stat, kommuner och landsting. Alliansen satsar 3,6 miljarder på psykiatrin under nästa mandatperiod. Det gör det möjligt för barn- och ungdomspsykiatrin i Kalmar län att skaffa den personalförstärkning som behövs för att jobba bort köerna.
Jag välkomnar också de särskilt riktade insatser på 1,5 miljarder kronor som görs till patienter som på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning har försämrad tandhälsa. Därmed tas det tredje steget i tandvårdsreformen.
De tidigare tillfälliga medlen (kömiljarden) för vårdgarantin permanentas - trots vad alla rödklädda olyckskorpar tidigare har kraxat.
1,7 miljarder för ökat självbestämmande i äldreboendet, 1 miljard till ett äldrekompetenslyft, 170 miljoner till införandet av valfrihet i äldreomsorgen och 400miljoner till att utveckla lokala värdighetsgarantier i äldrevården talar sitt tydliga språk om både vilja, ambition och förmåga.
Det känns gott att kunna konstatera att socialminister Göran Hägglund (KD) och äldreminister Maria Larsson (KD) har ett avgörande inflytande i Alliansregeringen, eftersom så stor del av det totala reformutrymmet går till deras ansvarsområden i välfärdens kärna.
Läs gärna olika mediers kommentarer kring Alliansens välfärdspaket i
onsdag 4 augusti 2010
Trygghet och valfrihet i Vimmerby!
Ett tryggare Vimmerby, med större valfrihet. Det är vad Kristdemokraterna i Vimmerby vill åstadkomma.
För att förverkliga det behöver vi få ett ännu större stöd från väljarna. Det är utmärkt att det är borgerlig majoritet i Vimmerby. Jag gläder mig åt arbetet med att ta fram en gemensam plattform för Alliansen i Vimmerby, vilket kommer att ge väljarna ett tydligt kvitto på vad vi tillsammans är överens om att göra under nästa mandatperiod.
Men oavsett hur mycket vi är överens om i Alliansen, så kvarstår faktum att ju större andel väljare som ställer sig bakom ett visst parti, desto större kraft får det partiet i förhandlingar och möjlighet att genomdriva sina förslag.
För att tydliggöra för väljarna vad har Kristdemokraterna i Vimmerby vill fokusera på har vi fastställt ett valprogram. Där gör vi en nulägesbeskrivning, med ett antal utmaningar, och vi pekar ut vilka områden och punkter där vi vill lägga särskilt stor vikt under nästa mandatperiod.
Jag citerar här från inledningen:
Vimmerby kommun har goda förutsättningar, men också ett antal problem att brottas med. Som Astrid Lindgrens födelsestad har staden ett unikt värde att förvalta. De senaste årens utveckling av besökare visar på potentialen. I en kommande storregion är Vimmerby ett naturligt mellanregionalt centrum, med väl utvecklad handel.
Tyvärr har kommunen rasat i mätningar av näringslivsklimatet. Årtionden av bristande fastighetsunderhåll ger stora investeringsbehov, samtidigt som låneskulden är stor och skatten hög.
Vi kristdemokrater anser att Vimmerby behöver en tydligare ledning, som tar ansvar för både kommunens ekonomi och ger utvecklingsmöjligheter för turism och företagande. Vi ger inga glättiga vallöften, men vill fortsätta leda omsorgen om äldre och funktionshindrade, dem som behöver samhällets stöd, liksom barnomsorg och skola. Samtidigt behövs fastare ledning av kommunens hårda sektorer.
Vimmerby behöver ett starkt kristdemokratiskt inflytande för att leda kommunen med hjärta och förnuft!
När Kristdemokraterna i Vimmerby formulerar ett valprogram för hur vi vill utveckla kommunen under den närmaste mandatperioden har vi åtta huvudpunkter. Punkterna är mer eller mindre sammanvävda och beskrivs nedan, utan inbördes rangordning. Utifrån det mandat väljarna ger oss kommer vi att arbeta för att genomföra våra förslag, för att utveckla vår kommun till ett mänskligare Vimmerby.
• Trygghet och valfrihet – för ett mänskligare Vimmerby
• Näringsliv och företagande
• Kommunens organisation
• Integration och arbetsmarknad
• Levande samhällen – levande landsbygd
• Äldres levnadsvillkor
• Barns och ungas uppväxtvillkor
• Miljö
Läs vidare för hur vi vill arbeta med detta genom länken till Kristdemokraterna i Vimmerbys hemsida, där du även kan ladda ned programmet som pdf-fil.
För att förverkliga det behöver vi få ett ännu större stöd från väljarna. Det är utmärkt att det är borgerlig majoritet i Vimmerby. Jag gläder mig åt arbetet med att ta fram en gemensam plattform för Alliansen i Vimmerby, vilket kommer att ge väljarna ett tydligt kvitto på vad vi tillsammans är överens om att göra under nästa mandatperiod.
Men oavsett hur mycket vi är överens om i Alliansen, så kvarstår faktum att ju större andel väljare som ställer sig bakom ett visst parti, desto större kraft får det partiet i förhandlingar och möjlighet att genomdriva sina förslag.
För att tydliggöra för väljarna vad har Kristdemokraterna i Vimmerby vill fokusera på har vi fastställt ett valprogram. Där gör vi en nulägesbeskrivning, med ett antal utmaningar, och vi pekar ut vilka områden och punkter där vi vill lägga särskilt stor vikt under nästa mandatperiod.
Jag citerar här från inledningen:
Vimmerby kommun har goda förutsättningar, men också ett antal problem att brottas med. Som Astrid Lindgrens födelsestad har staden ett unikt värde att förvalta. De senaste årens utveckling av besökare visar på potentialen. I en kommande storregion är Vimmerby ett naturligt mellanregionalt centrum, med väl utvecklad handel.
Tyvärr har kommunen rasat i mätningar av näringslivsklimatet. Årtionden av bristande fastighetsunderhåll ger stora investeringsbehov, samtidigt som låneskulden är stor och skatten hög.
Vi kristdemokrater anser att Vimmerby behöver en tydligare ledning, som tar ansvar för både kommunens ekonomi och ger utvecklingsmöjligheter för turism och företagande. Vi ger inga glättiga vallöften, men vill fortsätta leda omsorgen om äldre och funktionshindrade, dem som behöver samhällets stöd, liksom barnomsorg och skola. Samtidigt behövs fastare ledning av kommunens hårda sektorer.
Vimmerby behöver ett starkt kristdemokratiskt inflytande för att leda kommunen med hjärta och förnuft!
När Kristdemokraterna i Vimmerby formulerar ett valprogram för hur vi vill utveckla kommunen under den närmaste mandatperioden har vi åtta huvudpunkter. Punkterna är mer eller mindre sammanvävda och beskrivs nedan, utan inbördes rangordning. Utifrån det mandat väljarna ger oss kommer vi att arbeta för att genomföra våra förslag, för att utveckla vår kommun till ett mänskligare Vimmerby.
• Trygghet och valfrihet – för ett mänskligare Vimmerby
• Näringsliv och företagande
• Kommunens organisation
• Integration och arbetsmarknad
• Levande samhällen – levande landsbygd
• Äldres levnadsvillkor
• Barns och ungas uppväxtvillkor
• Miljö
Läs vidare för hur vi vill arbeta med detta genom länken till Kristdemokraterna i Vimmerbys hemsida, där du även kan ladda ned programmet som pdf-fil.
Helhetsperspektiv på barn i landstinget
Nu tar Alliansen i landstinget ett samlat grepp om barnfrågorna i hälso- och sjukvården. Vi har sammanställt ett antal olika förslag för att fokusera barnperspektivet och behovet av rätt kompetens när barn blir sjuka, för att ha övergripande mål för landstingets arbete med att stärka barnets rätt.
Barometern-OT skriver om våra förslag i dagens tidning, liksom även Östran-Nyheterna (dock inte i nätupplagan).
Bland annat vill vi inrätta en barnombudsman, som ska ha till uppgift att bevaka barnperspektivet.
Vi ska också skapa ett barnpris för att varje år uppmärksamma anställda eller enheter som på ett särskilt sätt arbetat med att utveckla barns rättigehter och barns och ungdomars hälsa.
För att barn ska komma till tals och få möjlighet att göra sina synpunkter kända vill vi inrätta ett barnråd. Patientnämnden ska få ett särskilt uppdrag att förstärka arbetet med barn och ungdomars synpunkter.
Det är viktigt att samla kompetensen kring barn, exempelvis i familjecentraler. Det skulle också vara en fördel att samordna ungdomsmottagningarna och Unga vuxna-mottagningarna, så att det blir en väg in för ungdomar. Vi anser dessutom att det vore en fördel med en sammanhållen organisation för barnhälsovården i länet.
Studier har visat att om föräldrar känner sig trygga i sitt föräldraskap blir också barnen tryggare och drabbas i mindre utsträckning av psykisk ohälsa och psykosocial problematik. Därför ser vi det som oerhört viktigt att stärka stödet till föräldrarna, så att de får stöd i hur man på bästa sätt hanterar barnet i dess olika utvecklingsfaser. Landstinget bör i samverkan med kommunerna ger fortsatt föräldrautbildning under barnets hela uppväxt.
Barn har rätt att vårdas av barn med barnkompetens. Det räcker inte med att vara en skicklig organspecialist när man vårdar barn. Vi vill inte att barn ska vårdas på vuxenavdelningar.
Slutligen trycker vi på behovet av likvärdig vård i länet. Barn och unga som bor i norra länsdelen och brottas med ätstörningsproblematik ska få en likvärdig vård som de som bor i södra länsdelen. Efter många års påtryckningar har pengar avsatts för detta. Nu måste det bli något uträttat också!
Likaså anser vi att det ska skapas en barnakut i Västervik, på motsvarande sätt som i Kalmar. På så sätt kan barn och ungdomar få komma direkt till barnkliniken och tas emot av personal med rätt kompetens, och slipper trängas på akuten bland det brokiga klientel som väntar där.
Barometern-OT skriver om våra förslag i dagens tidning, liksom även Östran-Nyheterna (dock inte i nätupplagan).
Bland annat vill vi inrätta en barnombudsman, som ska ha till uppgift att bevaka barnperspektivet.
Vi ska också skapa ett barnpris för att varje år uppmärksamma anställda eller enheter som på ett särskilt sätt arbetat med att utveckla barns rättigehter och barns och ungdomars hälsa.
För att barn ska komma till tals och få möjlighet att göra sina synpunkter kända vill vi inrätta ett barnråd. Patientnämnden ska få ett särskilt uppdrag att förstärka arbetet med barn och ungdomars synpunkter.
Det är viktigt att samla kompetensen kring barn, exempelvis i familjecentraler. Det skulle också vara en fördel att samordna ungdomsmottagningarna och Unga vuxna-mottagningarna, så att det blir en väg in för ungdomar. Vi anser dessutom att det vore en fördel med en sammanhållen organisation för barnhälsovården i länet.
Studier har visat att om föräldrar känner sig trygga i sitt föräldraskap blir också barnen tryggare och drabbas i mindre utsträckning av psykisk ohälsa och psykosocial problematik. Därför ser vi det som oerhört viktigt att stärka stödet till föräldrarna, så att de får stöd i hur man på bästa sätt hanterar barnet i dess olika utvecklingsfaser. Landstinget bör i samverkan med kommunerna ger fortsatt föräldrautbildning under barnets hela uppväxt.
Barn har rätt att vårdas av barn med barnkompetens. Det räcker inte med att vara en skicklig organspecialist när man vårdar barn. Vi vill inte att barn ska vårdas på vuxenavdelningar.
Slutligen trycker vi på behovet av likvärdig vård i länet. Barn och unga som bor i norra länsdelen och brottas med ätstörningsproblematik ska få en likvärdig vård som de som bor i södra länsdelen. Efter många års påtryckningar har pengar avsatts för detta. Nu måste det bli något uträttat också!
Likaså anser vi att det ska skapas en barnakut i Västervik, på motsvarande sätt som i Kalmar. På så sätt kan barn och ungdomar få komma direkt till barnkliniken och tas emot av personal med rätt kompetens, och slipper trängas på akuten bland det brokiga klientel som väntar där.
onsdag 30 juni 2010
Patientens rätt stärks genom Alliansen
En köfri, säker och jämlik hälso- och sjukvård för alla, det är målet för Alliansens hälso- och sjukvårdspolitik, som idag presenteras i Svenska Dagbladet. Artikeln finns också på Alliansens hemsida, där man kan ladda hem rapporten i sin helhet. Rapporten diskuteras även i Dagens Nyheter.
Anders Andersson (KD) har lett gruppens arbete, där även Filippa Reinfeldt (M), Kenneth Johansson (C) och Jonas Andersson (FP) ingått.
Ett viktigt avsnitt i rapporten handlar om patientens rätt till jämlik vård, oavsett ålder, kön, etnisk bakgrund, bostadsområde - eller plånbokens tjocklek. Man kommer också att vidta sanktioner mot landsting som inte ger patienterna vård i tid eller som förhindrar patienternas rätt att välja vårdgivare.
Det måtte ha varit överraskande och kanske chockartat för Ylva Johansson (S) att på detta sätt blir förbisprungen från vänster i fråga om jämställd hälso- och sjukvård, för i en kommentar till radions Ekoredaktion återfaller hon till en fullständigt osaklig ryggradsreflex, där hon påstår att alliansen "kommer att fortsätta med privatiseringar".
Det är märkligt hur Ylva och hennes gelikar är måna om att klanka på driftformen än att måna om patienternas rätt till god och jämlik sjukvård i tid!
Anders Andersson (KD) har lett gruppens arbete, där även Filippa Reinfeldt (M), Kenneth Johansson (C) och Jonas Andersson (FP) ingått.
Ett viktigt avsnitt i rapporten handlar om patientens rätt till jämlik vård, oavsett ålder, kön, etnisk bakgrund, bostadsområde - eller plånbokens tjocklek. Man kommer också att vidta sanktioner mot landsting som inte ger patienterna vård i tid eller som förhindrar patienternas rätt att välja vårdgivare.
Det måtte ha varit överraskande och kanske chockartat för Ylva Johansson (S) att på detta sätt blir förbisprungen från vänster i fråga om jämställd hälso- och sjukvård, för i en kommentar till radions Ekoredaktion återfaller hon till en fullständigt osaklig ryggradsreflex, där hon påstår att alliansen "kommer att fortsätta med privatiseringar".
Det är märkligt hur Ylva och hennes gelikar är måna om att klanka på driftformen än att måna om patienternas rätt till god och jämlik sjukvård i tid!
torsdag 18 mars 2010
Allianspartierna vässar vårdgarantin
Socialminister Göran Hägglund (KD) har på ett års tid lyckats med vad socialdemokraterna i regeringsposition inte lyckades med på tio år. Köerna till sjukvård och behandling har halverats sedan kömiljarden infördes.
Svenska Dagbladet hyllar Göran Hägglund för detta idag. I veckans nummer av Dagens Medicin framgår det att Allianspartierna har för avsikt att skärpa vårdgarantin ytterligare.
I Alliansens sjukvårdsgrupp, som leds av Anders Andersson (KD), min företrädare som landstingsråd, har man tagit fram nya tidsgränser, enligt Dagens Medicin. Idag råder tidsgränserna 0-7-90-90, dvs kontakt med primärvården direkt, besök inom en arbetsvecka, besök hos specialisläkare inom tre månader och behandling inom ytterligare tre månader.
Motsvarande serie inför nästa mandatperiod, om Alliansen får fortsätta att regera, blir enligt Dagens Medicin 0-5-30-60. Det är en rejäl skärpning och kommer att kräva stort fokus på att ta bort flaskhalsar i vården. Men med patienten i fokus måste det gå.
Så länge patienten tvingas vänta på vård och behandling, med all den oro och risk för försämring det innebär, kan man inte som ansvarig politiker slå sig till ro.
Svenska Dagbladet hyllar Göran Hägglund för detta idag. I veckans nummer av Dagens Medicin framgår det att Allianspartierna har för avsikt att skärpa vårdgarantin ytterligare.
I Alliansens sjukvårdsgrupp, som leds av Anders Andersson (KD), min företrädare som landstingsråd, har man tagit fram nya tidsgränser, enligt Dagens Medicin. Idag råder tidsgränserna 0-7-90-90, dvs kontakt med primärvården direkt, besök inom en arbetsvecka, besök hos specialisläkare inom tre månader och behandling inom ytterligare tre månader.
Motsvarande serie inför nästa mandatperiod, om Alliansen får fortsätta att regera, blir enligt Dagens Medicin 0-5-30-60. Det är en rejäl skärpning och kommer att kräva stort fokus på att ta bort flaskhalsar i vården. Men med patienten i fokus måste det gå.
Så länge patienten tvingas vänta på vård och behandling, med all den oro och risk för försämring det innebär, kan man inte som ansvarig politiker slå sig till ro.
onsdag 9 december 2009
Vallöftet "Heltid till alla" kraftigt devalverat
Ett av socialdemokraternas och vänsterns vallöften i valet 2006 var heltid till alla i landstinget. "Heltid ska vara en rättighet och deltid en möjlighet för landstingets personal" formulerades det i socialdemokraternas valmanifest. Frågan är om det inte var det löftet som slutligen vägde över valresultatet till den rödgröna majoritetens fördel.
Redan i november 2006 hade nog insikten om vad ett sådant löfte innebar i realiteten hunnit ikapp den nytillträdda majoriteten. I kompletteringen till landstingsplan hade löftet krymt ihop rejält. Där skriver man att "alla som vill ska få möjlighet till en heltidssysselsättning under planperioden. Det ska vara möjligt att få önskad sysselsättningsgrad, under förutsättning att antalet arbetade timmar inte ökar, samt att koppla detta till det strukturarbete som krävs och de möjligheter som ges genom den nya arbetstidslagen".
Ett steg framåt. Men någon heltid till alla blev det inte för alla de sjukhusanställda som röstade fram vänsterröran.
Redan i november 2006 hade nog insikten om vad ett sådant löfte innebar i realiteten hunnit ikapp den nytillträdda majoriteten. I kompletteringen till landstingsplan hade löftet krymt ihop rejält. Där skriver man att "alla som vill ska få möjlighet till en heltidssysselsättning under planperioden. Det ska vara möjligt att få önskad sysselsättningsgrad, under förutsättning att antalet arbetade timmar inte ökar, samt att koppla detta till det strukturarbete som krävs och de möjligheter som ges genom den nya arbetstidslagen".
Under Landstingsstyrelsen behandlade på tisdagen en slutrapport för uppdraget att införa önskad sysselsättningsgrad. Projektet har varit bra - för dem som ingått i det - och kan säkert fungera som modell för arbetsledningen runt om i landstingets verksamheter framöver.
Men det anmärkningsvärda med majoritetens förslag till beslut i landstingsstyrelsen var det totala löftesbrottet: Heltid till alla hade förvanskats till att "vid nyanställning i första hand verka för tre alternativa sysselsättningsgrader". Man hade inte ens specificerat vilka. Var det 5, 10 och 15 % man menade? Troligen inte, troligen var det kanske 50, 75 och 100 % man avsåg. Men det framgick inte.
Det var definitivt inte heltid till alla!
Allianspartierna erbjöd ett alternativ: "Vid nyanställning ska i första hand heltidstjänst erbjudas. Utifrån detta kan avsteg göras för att klara individuella önskemål från den sökande, schemaläggningsproblematik eller budgetramar för verksamheten".
Efter en het debatt ajournerade sig majoriteten och återkom med ett reviderat förslag. Den nya lydelsen anknöt till de tidigare föreslagna tre sysselsättningsgrader och fastslog att "förstahandsalternativet ska vara heltid".
Ett steg framåt. Men någon heltid till alla blev det inte för alla de sjukhusanställda som röstade fram vänsterröran.
onsdag 25 november 2009
Bort med de röda "pluttarna" från landstinget!
Inledningsanförande Landstingsfullmäktige 2009-11-25
Gudrun Brunegård (KD), landstingsråd
Presidium, ledamöter, åhörare och media!
Det är en speciell känsla att stå här idag.
Det är ju inte första gången i talarstolen, men i rollen.
Det är mitt första anförande i fullmäktige som landstingsråd o gruppledare för Kristdemokraterna. Då kan det förväntas ett linjetal, en programförklaring. Då är det en rackarns otur att talartiden är begränsad till sju minuter!
Men – mina hjärteområden är inte okända för detta auditorium:
Det handlar om de svagaste – de mest utsatta – barnen, familjerna, ungdomarna, funktionshindrade, de dementa, de äldre. Jag återkommer till dem i mina inlägg under de här dagarna, eftersom tiden här är begränsad.
Som förtroendevalda är vi satta att föra deras talan – särskilt deras, som inte har någon röst eller har svårt att komma till tals.
Patientavgifterna har ju varit ett återkommande tema hos mina allianskamrater. Även jag ska beröra dem något.
Den sittande majoriteten talar mycket om "pallplats" och slår sig för bröstet.
Men det är ingen hedrande ”pallplats” att leda avgiftsligan i landet.
Förra mandatperioden klarade vi ett stålbad av förändringar utan att höja patientavgifterna.
Augustihöjningen till toppnivåer, som majoriteten genomdrev, har inbringat 7,2 mkr. Det innebär knappast att landstinget tjänat så värst mycket på en höjning som drabbat enskilda hårt.
Ett exempel i ett brev jag fått från en anhörig till en ung förtidspensionär pga neurologisk funktionsnedsättning:
”Jag blir djupt oroad över dessa höjningar av patientavgifter o hjälpmedel. De gör människor ännu fattigare. Varje liten (som vi kan säga som klarar av det) höjning som landstinget gör, kan vara ett val att låta bli att uppsöka sjukvård som blir konsekvensen.”
Återställ därför prisnivåerna till vad som gällde före den första augusti!
Vår uppgift är också att driva sjukvårdens utveckling framåt.
Vi får inte blunda för det jobbiga.
Det ligger i min personlighet att vilja fokusera det goda, lyfta fram det som är positivt. Men det är oärligt att ge glättad bild när det finns mycket som behöver förbättras.
I måndags kom Öppna jämförelser. Majoritetens bild till allmänheten var klang- och jubel (VISA upp rubriker i pressklipp).
Skickligt men bedrägligt!
Landstinget i Kalmar län är bäst på tillgänglighet och patientnöjdhet – det är bra! Det är ett resultat av den fokusering som inleddes under förra mandatperioden, då landstinget låg i bottenskiktet på dessa områden.
Men det finns många brister kvar att jobba med inom själva hälso- och sjukvården, som vi inte får blunda för:
I sammanställningen på slutet, där gröna markeringar motsvarar de fem landsting och regioner som har bäst resultat, gula de tio i mitten och röda markeringar de fem sämsta landstinget – där finns minst lika många röda markeringar som gröna för Kalmar län.
(VISA – uppslag för uppslag!!! På de flesta sidor lika många röda som gröna pluttar, på någon enstaka fler gröna pluttar, på några finns det övervägande röda pluttar)
Vi får inte låta Kalmar läns landsting domineras av röda ”pluttar”! De ska bort!!! … även om de för dagen är förklädda i vitt … (Alla majoritetsledamöter bar vita T-shirts med propagandatext)
Därför yrkar jag bifall till Alliansens yrkanden.
Gudrun Brunegård (KD), landstingsråd
Presidium, ledamöter, åhörare och media!
Det är en speciell känsla att stå här idag.
Det är ju inte första gången i talarstolen, men i rollen.
Det är mitt första anförande i fullmäktige som landstingsråd o gruppledare för Kristdemokraterna. Då kan det förväntas ett linjetal, en programförklaring. Då är det en rackarns otur att talartiden är begränsad till sju minuter!
Men – mina hjärteområden är inte okända för detta auditorium:
Det handlar om de svagaste – de mest utsatta – barnen, familjerna, ungdomarna, funktionshindrade, de dementa, de äldre. Jag återkommer till dem i mina inlägg under de här dagarna, eftersom tiden här är begränsad.
Som förtroendevalda är vi satta att föra deras talan – särskilt deras, som inte har någon röst eller har svårt att komma till tals.
Patientavgifterna har ju varit ett återkommande tema hos mina allianskamrater. Även jag ska beröra dem något.
Den sittande majoriteten talar mycket om "pallplats" och slår sig för bröstet.
Men det är ingen hedrande ”pallplats” att leda avgiftsligan i landet.
Förra mandatperioden klarade vi ett stålbad av förändringar utan att höja patientavgifterna.
Augustihöjningen till toppnivåer, som majoriteten genomdrev, har inbringat 7,2 mkr. Det innebär knappast att landstinget tjänat så värst mycket på en höjning som drabbat enskilda hårt.
Ett exempel i ett brev jag fått från en anhörig till en ung förtidspensionär pga neurologisk funktionsnedsättning:
”Jag blir djupt oroad över dessa höjningar av patientavgifter o hjälpmedel. De gör människor ännu fattigare. Varje liten (som vi kan säga som klarar av det) höjning som landstinget gör, kan vara ett val att låta bli att uppsöka sjukvård som blir konsekvensen.”
Återställ därför prisnivåerna till vad som gällde före den första augusti!
Vår uppgift är också att driva sjukvårdens utveckling framåt.
Vi får inte blunda för det jobbiga.
Det ligger i min personlighet att vilja fokusera det goda, lyfta fram det som är positivt. Men det är oärligt att ge glättad bild när det finns mycket som behöver förbättras.
I måndags kom Öppna jämförelser. Majoritetens bild till allmänheten var klang- och jubel (VISA upp rubriker i pressklipp).
Skickligt men bedrägligt!
Landstinget i Kalmar län är bäst på tillgänglighet och patientnöjdhet – det är bra! Det är ett resultat av den fokusering som inleddes under förra mandatperioden, då landstinget låg i bottenskiktet på dessa områden.
Men det finns många brister kvar att jobba med inom själva hälso- och sjukvården, som vi inte får blunda för:
I sammanställningen på slutet, där gröna markeringar motsvarar de fem landsting och regioner som har bäst resultat, gula de tio i mitten och röda markeringar de fem sämsta landstinget – där finns minst lika många röda markeringar som gröna för Kalmar län.
(VISA – uppslag för uppslag!!! På de flesta sidor lika många röda som gröna pluttar, på någon enstaka fler gröna pluttar, på några finns det övervägande röda pluttar)
Vi får inte låta Kalmar läns landsting domineras av röda ”pluttar”! De ska bort!!! … även om de för dagen är förklädda i vitt … (Alla majoritetsledamöter bar vita T-shirts med propagandatext)
Därför yrkar jag bifall till Alliansens yrkanden.
måndag 12 oktober 2009
Hälsoutmaning med förhinder
Under några veckor har det snurrat rejält omkring Hälsoutmaningen mellan landstingsmajoriteten och Alliansen. Som jag uppfattade det var det majoriteten som låg på väldeliga och ville ha presskonferenser och offentliga tävlingar i olika grenar osv.
Från Alliansens sida tyckte vi att det gav fel signaler att försöka tävla i hälsa. Istället ville vi utforma det på ett mer informellt och lekfullt sätt, med stegräknare typ Berlintrampet, som vi gjorde förra hösten, och allt emellanåt någon turnering i exempelvis bowling, minigolf eller innebandy.
I samband med landstingsfullmäktige härom veckan dök det upp en badrumsvåg, som någon 'råkat' stoppa ned i väskan. På lunchrasten vägde de båda lagen in sig, helt avidentifierat och improviserat. Någon journalist snappade tydligen upp detta och det drogs helt felaktiga slutsatser om bantningstävling och några smått hysteriska dygn följde. Det lär till och med ha funnits journalister som begärt att få ut noteringarna som offentlig handling (som det förstås inte var, eftersom det inte gjordes av någon myndighetsperson och dessutom på vår fritid)!
Själv intervjuades jag i telefon från Bryssel av Östran och någon dag senare av Vimmerby Tidning. Häromdagen blev jag till och med uppringd av Dagens Samhälle. Min samordnarkollega Johan Gustafsson var till och med i TV-intervju.
Reaktionerna uteblev inte. Kommentarer från människor man mötte - och på nätet. Mer eller mindre entusiatiska, mer eller mindre nyanserade, mer eller mindre sakliga.
Man kan konstatera att det vi gör som politiker engagerar - och allt som kan förknippas med vikt är känsligt, även om det i det här fallet rörde sig om en missuppfattning. Eventuella förändringar i vikten bör rimligen vara en följd av att vi motiverats att röra oss mer, inte att vi bantar. För det gör vi inte!
Idag var det dags för det första delmomentet i Hälsoutmaningen. Sedan flera veckor hade vi tillsammans bokat in kvällen för en bowlingturnering mellan den röd-gröna majoriteten och oss i Alliansen. Döm om vår förvåning då vi i förmiddags fick beskedet att majoriteten inte ställde upp! Den ena efter den andra hade tydligen fått förhinder och bara en återstod, varför man lämnade walk over.
Det är nästan så man undrar om majoriteten egentligen var ute efter en ren PR-historia och tappade sugen när vi inte ville blanda in media. Men när nu media fått upp intresset, varför backar då majoriteten?
Från Alliansens sida tyckte vi att det gav fel signaler att försöka tävla i hälsa. Istället ville vi utforma det på ett mer informellt och lekfullt sätt, med stegräknare typ Berlintrampet, som vi gjorde förra hösten, och allt emellanåt någon turnering i exempelvis bowling, minigolf eller innebandy.
I samband med landstingsfullmäktige härom veckan dök det upp en badrumsvåg, som någon 'råkat' stoppa ned i väskan. På lunchrasten vägde de båda lagen in sig, helt avidentifierat och improviserat. Någon journalist snappade tydligen upp detta och det drogs helt felaktiga slutsatser om bantningstävling och några smått hysteriska dygn följde. Det lär till och med ha funnits journalister som begärt att få ut noteringarna som offentlig handling (som det förstås inte var, eftersom det inte gjordes av någon myndighetsperson och dessutom på vår fritid)!
Själv intervjuades jag i telefon från Bryssel av Östran och någon dag senare av Vimmerby Tidning. Häromdagen blev jag till och med uppringd av Dagens Samhälle. Min samordnarkollega Johan Gustafsson var till och med i TV-intervju.
Reaktionerna uteblev inte. Kommentarer från människor man mötte - och på nätet. Mer eller mindre entusiatiska, mer eller mindre nyanserade, mer eller mindre sakliga.
Man kan konstatera att det vi gör som politiker engagerar - och allt som kan förknippas med vikt är känsligt, även om det i det här fallet rörde sig om en missuppfattning. Eventuella förändringar i vikten bör rimligen vara en följd av att vi motiverats att röra oss mer, inte att vi bantar. För det gör vi inte!
Idag var det dags för det första delmomentet i Hälsoutmaningen. Sedan flera veckor hade vi tillsammans bokat in kvällen för en bowlingturnering mellan den röd-gröna majoriteten och oss i Alliansen. Döm om vår förvåning då vi i förmiddags fick beskedet att majoriteten inte ställde upp! Den ena efter den andra hade tydligen fått förhinder och bara en återstod, varför man lämnade walk over.
Det är nästan så man undrar om majoriteten egentligen var ute efter en ren PR-historia och tappade sugen när vi inte ville blanda in media. Men när nu media fått upp intresset, varför backar då majoriteten?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
