Sossarnas stöd till Sverigedemokraterna

Idag avslöjas socialdemokraternas hyckleri i valrörelsen. Inte under några omständigheter skulle man samarbeta med Sverigedemokraterna. Det var helt otänkbart att bygga en eventuell majoritet på det ens indirekta stödet från Sverigedemokraterna. Det var så viktigt att hålla sig på armlängds avstånd från SD, att Allianspartierna i olika sammanhang uppmanades till breda, blocköverskridande samverkan, för att inte besmittas av något som helst samröre med SD. Mer eller mindre uttalat skulle sosseriet göra likadant.

Under de månader som gått sedan valet har det hänt på olika håll i landet att SD ibland stött Allianspartierna, ibland vänsterblocket. Socialdemokraterna har, såvitt jag hört, inte beklagat något av de tillfällen då deras förslag fått majoritet tack vare SD-stödet.

Men idag går socialdemokraterna, av allt att döma, avsevärt längre. Idag tyder allt på att S kommer att aktivt rösta i riksdagen på ett förslag från SD i en fråga där man själv inte har något eget förslag.

Så mycket var socialdemokraternas avståndstagande från SD värt.

När "Nej" uttalas "Ja"

För den som inte är insatt i politiken vindlande gångar måste dagens övning med landstingsstyrelsen ha varit synnerligen förvirrande. När styrelsen behandlade förslaget till landstingsplan för de närmaste åren framöver, fick man upprepade tillfällen att grunna över den märkliga beslutsordning som gör Ja till Nej och Nej till Ja.

Besluten vid votering brukar ju nämligen formuleras så att majoriteten alltid ska kunna svara Ja. Därför föreslogs genomgående avslag på Alliansens förslag, som alltså skulle besvaras med Ja, medan bifall till våra förslag skulle besvaras med Nej. Fast man menar tvärtom. Till själva sakfrågan, vill säga.

I praktiken innebar det att Lena Segerberg (S) och Peter Högberg (S) röstade Nej till vårt förslag att avsätta en miljon till röntgen i Vimmerby, att Linda Fleetwood (V) röstade Nej till kulturcheckar som friskvård till anställda och Jessica Rydell (MP) röstade Nej till att avsätta pengar till att öka tillgängligheten på länets ungdomsmottagningar. Och så vidare.

Fast de sa Ja. Fast de menade Nej. Till våra förslag, alltså.

Kristallklart, eller hur?

Jag hoppas att de närmaste två veckorna innebär att den tilltrasslade beslutsordningen reder ut sig hos majoriteten, så att Ja blir Ja och Nej blir Nej.

Det vill säga att man säger Ja till Alliansens förslag när landstingsfullmäktige ska fatta slutligt beslut.

Då blir det bra beslut, för både unga och gamla, för både patienter och personal i Kalmar län!

KD-framgångar 2: Största Allianspartiet i nordvästra länet

Kristdemokraterna behåller sin ställning som det starkaste Allianspartiet i nordvästra Kalmar län. Partiet behåller även positionen som det näst starkaste KD-landstinget i hela Sverige. Det framgår när Länsstyrelsens sammanräkning nu har avslutats.

Valresultatet för landstingsvalet visar att Kristdemokraterna i Hultsfred-Vimmerby fortfarande är det största Allianspartiet med 16,86 % mot Moderaternas 14,89 %, Centerns 14,20 % och Folkpartiets 2,73 %.

Trots att väljarstödet totalt sett har minskat så är inte minskningen större än i andra län. Tvärtom behåller vi ställningen som det näst starkaste KD-länet i riket, näst efter Jönköpings län, och ökar avståndet till Örebro län, som kommer på tredje plats.

Detta är glädjande, inte minst med tanke på att vi för mindre än ett år sedan genomförde ett byte av landstingsråd.

Det var inte utan bävan jag accepterade erbjudandet att efterträda Anders Andersson, Järnforsen, som landstingsråd den 1 november 2009. Jag insåg att detta kunde innebära ett förtroenderas hos väljarna, med tanke på den långa tid under vilken Anders Andersson verkat som landstingspolitiker och arbetat för att befolkningen i länets nordvästra hörn ska ha likvärdig hälso- och sjukvård som i resten av länet.

Särskilt stolta kan vi vara över valresultatet i Järnforsen, där 35,46 % av väljarna röstade på Kristdemokraterna. Virserum kommer inte långt efter, med 33,14 % i tätorten och 31,11 % på landsbygden. I Vimmerby kommun ligger vi bäst till i Djursdala, med 31,70 % av rösterna och Rumskulla med 25,22 %. I Vimmerby stad är stödet starkast i mitt eget valdistrikt, där 22,33 % av väljarna har valt att rösta på Kristdemokraterna.

Med detta väljarstöd i ryggen känner jag stor inspiration att arbeta vidare för en god och jämlikt fördelad hälso- och sjukvård, under den mandatperiod som ligger framför.

Oroväckande s-förakt för parlamentet

En ny tid tycks vara på gång i det socialdemokratiskt styrda Landstinget i Kalmar län. Anders Henriksson (S), landstingsstyrelsens ordförande, visade idag att han ser sig som överordnad det folkvalda parlamentet. I en skrivelse med hans namnteckning utraderas ett beslut fattat av landstingsfullmäktige.

Detta är en mycket oroväckande signal. Landstingsfullmäktige är landstingets högsta beslutande organ. De beslut som fattas där kan rimligtvis inte ändras utan att samma församling beslutar så.

Men den självgoda landstingsmajoriteten anser sig alltså stå över sådana futtigheter som ett folkvalt parlament.

Vad gäller då frågan? Jo, i juni förra året beslutade vänsterstyret att bromsa in fortsatt utbyggnad av familjecentraler. Mot Allianspartiernas protester, ska tilläggas. Skälet var det svåra ekonomiska läget, mitt i finanskrisen.

Beslutet innehöll inget om att man kunde återuppta arbetet med att etablera nya familjecentraler när läget omsider lättade.

Från Allianspartiernas sida lade vi en skrivelse om att det nu var dags för landstingsfullmäktige att ta bort etableringsstoppet.

Idag behandlades den av landstingsstyrelsen. Det fanns en missivtext, som hänvisade till landstingsmajoritetens budgetriktlinjer, som avlämnades härom veckan. Där står det att landstinget "ska vara pådrivande" för att organisera familjecentraler i samarbete med kommunerna.

Och dessa ord i vänsterstyrets budgetriktlinjer ska alltså väga tyngre än ett beslut av landstingsfullmäktige! Horribelt!

Hade majoriteten haft minsta respekt för den demokratiska ordningen, så hade man tagit med vår skrivelse vid det extra sammanträdet med landstingsstyrelsen som hölls omedelbart före landstingsfullmäktige. Då hade man kunnat riva upp beslutet i fullmäktige, i laga ordning.

Istället besudlar socialisterna sina händer i ett rent förakt mot det demokratiska systemet. Det är illavarslande.

Kännetecknande för ärendet var att (för första gången denna mandatperiod?) var det inte landstingsdirektören som undertecknat missivskrivelsen, utan landstingsstyrelsens ordförande själv, dvs Anders Henriksson (S).

Det är en tröst att landstingets tjänstemannaledning visar respekt för demokratin, när inte den politiska ledningen gör det.

Det skulle vara intressant att höra hur en domstol skulle bedöma Anders Henrikssons agerande!

Efterlängtat trendbrott!

Ja, jag vet. Jag anser fortfarande att man inte ska lägga allt för stor vikt vid opinionsundersökningar. Det är valresultat som gäller. Det är vad jag sa vid en intervju så sent som i förra veckan.

Men nog är det ett efterlängtat trendbrott, dagens Demoskop-mätning, där Allianspartierna tagit ledningen över den röd-gröna röran!

Nog vore det väl konstigt om inte väljarna insåg vilket gäng som är det mest trovärdiga regeringsalternativet, inte minst efter S+V+MP:s löfteskarusell de senaste dagarna. Vem kan tänka sig att leva fyra år med Mona Sahlin (S) som regeringschef och Sveriges representant i världen?

Extra trevligt är det att notera att siffrorna för Kristdemokraterna tagit ett rejält kliv uppåt. Min tro är att detta bara är början!

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1977917/rodgront-jatteras-alliansen-forbi

Jag har placerat min blogg i Kalmar på bloggkartan.se!

Tillämpa barnets rättigheter i landstinget!

Barnets rättigheter. Sedan tjugo år är de erkända, genom att Sverige har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter.

Under förra mandatperioden skrev Allianspartierna in i landstingsplanen att arbeta efter FN:s barnkonvention. En barnperspektivsamordnare utsågs och ett barnkompetensnätverk byggdes upp.

Hur ser det då ut i landstinget efter tre och ett halvt år med vänsterstyre?

Barnperspektivsamordnaren har övergått till andra uppgifter. Efter det har barnkompetensnätverket saligen insomnat.

Innan barnkompetensnätverket drog sin sista suck tog man fram en mycket bra handlingsplan för arbetet med barnrättsfrågorna i landstinget. Men den har inte blivit känd i verksamheten förrän under den sista veckans utbildningsdagar.

Pär Ansved, barnläkare och tills alldeles nyligen verksamhetschef vid barn- och ungdomskliniken i Kalmar, har dragit ett tungt lass i planeringen av de tre dagarnas utbildning av landstingschefer i barnrätt och vad det innebär i praktiken.

För mig, som varit med en och en halv av dessa utbildningsdagar, har det varit spännande att se gnistan tändas i deltagarnas ögon, när aha-upplevelsen drabbat dem, om vad barnrättsfrågorna kan betyda i deras verksamhet.

En lag är en lag, en ratificerad FN-konvention är en ratificerad FN-konvention, som ska genomsyra all verksamhet på alla nivåer. Nu ska förhoppningsvis arbetet komma igång.

Det är bara sorgligt, för att inte säga rent av pinsamt, att en rad chefer, framför allt från Länssjukhuset i Kalmar, inte hörsammat kallelsen och alltså inte deltagit i utbildningen.

Genom att utebli från dessa dagars brett upplagda basutbildning har cheferna tagit på sig ett stort ansvar för att inte barnrättsfrågorna i deras verksamheter ska släpar efter övriga delar av landstinget.

Lita aldrig mer på den röd-gröna landstingsmajoriteten!

Nu har den röd-gröna landstingsmajoriteten avslöjat sig. I en artikel i Västerviks-Tidningen tillkännager de sin valplattform. Där återges ett resonemang om att Allianspartierna skulle ha en dold agenda om att sälja ut Västerviks sjukhus.

http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5340411

Reportern påminner om Allianspartiernas avsiktsförklaring, där det framgår klart och tydligt att vi inte har några sådana avsikter. I ett beslut i landstingsfullmäktige har samma avståndstagande mot privatisering av sjukhusen också gjorts.

Ändå påstår de båda socialdemokratiska landstingsråden Anders Henriksson (S) och Lena Segerberg (S) att vi skulle ha en dold agenda, där sjukhusförsäljning ingår.

Detta är ren och skär lögn!

Jag vet inte hur socialdemokrater är funtade, men för mig är etik och hederlighet viktiga begrepp och levnadsmål. Jag försöker i allt att hålla mig till sanningen och skriver inte sådant jag inte kan stå för.

När jag skriver under ett dokument, där det står att jag inte har för avsikt att sälja ut något sjukhus, då menar jag det.

Den enda slutsats man kan dra av sossarnas uttalande är att de själva inte har samma krav på sanningsenlighet. Stackars dem som har litat på något de säger eller skriver! Nu vet vi att något som de undertecknat inte har något värde.

http://www.jonssonsfunderingar.blogspot.com/

Dags att riva upp etableringsstoppet för familjecentraler!

Det är många föräldrar som känner sig osäkra i sitt föräldraskap. Är de här prickarna något farligt? Vad ska barnet äta, nu när det fått sin första tand? Hur hanterar jag barnets gränstestningar? Hur lär jag barnet lösa konflikter?

Folkhälsoinstitutets förre generaldirektör uttryckte vid ett besök här i Kalmar län att den enskilt viktigaste åtgärden för att på lång sikt förbättra folkhälsan, är stöd till föräldrarna.

Familjecentraler är ett sådant stöd, där landstingspersonal från mödra- och barnhälsovård arbetar sida vid sida med kommunanställda förskolelärare vid öppna förskolan och socialsekreterare. Familjecentralen blir en naturlig mötesplats, dit föräldrarna kommer för att träffa andra familjer.

Under samvaron på öppna förskolan kan man se hur andra föräldrar hanterar olika situationer, som kan fungera som förebilder i ens eget föräldraskap. Lyhörd personal kan tidigt fånga upp föräldrarnas osäkerhet och eventuella problem och hjälpa dem till rätta.

Under förra mandatperioden medverkade jag till att skriva in i landstingsplanen att etablera familjecentraler i samverkan med var och en av kommunerna. Den nuvarande majoriteten fortsatte arbetet fram till i somras, då man gjorde en "inbromsning" med anledning av det ekonomiska läget.

Majoriteten har dock agerat minst sagt veligt. Vid landstingsfullmäktige i början av mars sa landstingsrådet Ann Hellenborg (MP) från talarstolen att det skulle gå att öppna BVC i Virserum igen. Några veckor senare kunde man läsa i tidningen att landstingsmajoriteten vid ett besök där backat från löftet.

Ett mail gick i slutet av februari ut från primärvårdsledningen till basenhetscheferna i primärvården, med det glada beskedet att den politiska ledningen hade upphävt inbromsningen angående fortsatt etablering av familjecentraler. Cheferna uppmanades att återuppta samtalen med sina respektive kommuner.

Någon vecka senare fick Allianspartierna ett mail från samma avsändare, med beskedet att primärvårdsledningen inte har något uppdrag att arbeta med frågan.

Vad håller majoriteten på med, när man sprider så motstridiga besked omkring sig? Det sprider inte bara osäkerhet. Vad värre är: Veligheten sprider löje över landstingsledningen.

För att komma tillrätta med situationen och på ett tydligt sätt peka ut färdriktningen, lämnade därför Allianspartierna in en skrivelse vid dagens landstingsstyrelse. Vårt förslag är att låta landstingsfullmäktige besluta att riva upp etableringsstoppet för familjecentraler.

Nu återstår det att se om landstingsmajoriteten kan bestämma sig för vad de verkligen vill angående familjecentralerna.

Från Kristdemokraternas och Allianspartiernas sida är saken klar - vi vill att föräldrar och barn i hela länet får tillgång till familjecentral i sin hemkommun, oavsett var man bor.

Alliansmajoritet i landstinget!

Idag var det Allianspartierna som hade majoriteten i landstingsstyrelsens arbetsutskott. Endast Anders Henriksson (s) och Ann Hellenborg (mp) representerade majoriteten.

På allianssidan fanns Henrik Yngvesson (m), jag själv (kd) och Pierre Edström (fp).

Som vanligt var allianspartierna väluppfostrade och utnyttjade inte övertaget till att driva igenom några voteringar. Det fanns ju inte några sådana punkter på dagordningen.

Men nog var det en god förövning inför vad som komma skall till hösten, när vi har majoritet på riktigt!

Pinsam Pallplats nr 2 - Ryggmärgsskadade drabbas

Under förra mandatperioden skrev allianspartierna in i landstingsplanen att undersöka möjligheten att bygga upp en länsenhet för medicinsk rehabilitering i Västervik. Tyvärr blev det ett maktskifte 2006 och frågan försvann in i dimmorna.

Gång på gång har vi lyft frågan och undrat vart ärendet tagit vägen. Först nu ligger det på landstingsstyrelsens bord, för att behandlas där om en vecka.

Utredningen visar att Kalmar län är det enda landsting i riket som inte har någon enhet för att träna och rehabilitera personer med svåra hjärnskador och ryggmärgsskador, skador som oftast orsakas av dykolyckor eller trafikolyckor, inte sällan med motorcykel. Därmed är det ofta unga, aktiva personer, med största tänkbara motivation för att träna för att så snart som möjligt återgå till ett så normalt liv som möjligt, trots den förlamning som vanligen blivit följden av skadan.

Direkt efter olyckan brukar ryggmärgsskadade patienter vårdas på regionsjukhuset i Linköping. Det är helt i sin ordning. Problemet uppstår när de ska slussas tillbaka till hemlandstinget för fortsatt träning och rehabilitering. I normalfallet finns det en länsenhet med spetskompetens där träningen kan fortsätta, tills man har återfått så mycket som möjligt av sina förlorade funktioner.

Men i Kalmar län finns alltså inte någon sådan enhet. Istället skickas patienterna tillbaka till nio olika enheter runt om i länet. Enheter som kanske hanterar en eller två patienterom året av den här kalibern. Självklart gör varje enhet sitt bästa, men det är lika självklart att man knappast kan ha samma kompetens och samma resurser utspritt på nio olika ställen, som om man hade haft en samlad, gemensam enhet för länets ryggmärgspatienter.

Tack vare Universitetssjukhusets påtryckningar så har utredningen äntligen kommit till stånd. (Att vi från allianspartierna gång på gång tagit upp behovet brydde sig inte majoriteten om.)

Men de drabbade ser ut att få vänta ännu längre. Två särskilda platser för medicinsk rehabilitering inrättas i Västervik inom befintlig budget redan den första februari. Men sedan vill inte majoriteten skjuta till några medel, trots att behovet för länet ligger på kanske åtta platser.

Allianspartierna anslår 3,5 miljoner, så att man redan vid halvårsskiftet 2010 kan öka till 4-6 platser, som skulle ge en avsevärd förbättring. Majoriteten vill fortsätta att förhala frågan, genom att skjuta ärendet till budgetberedningen. Då kan det bli något först omkring ett år senare.

Rehabiliteringen av ryggmärgsskada är en pinsam pallplats för Landstinget i Kalmar län. Sist i landet med att inrätta en särskild enhet för medicinsk rehabilitering. Vänstermajoriteten vill tydligen behålla den pallplatsen så länge som möjligt.

De som drabbas är de ryggmärgsskadade patienterna - levande människor av kött och blod - och deras anhöriga.

Ökad spridning av klamydia - H län mot strömmen

Kalmar län är ett av de tre län som går mot strömmen. I de flesta av rikets tjugo landsting har antalet klamydiafall minskat. I Kalmar län ökade de. En trist pallplats, tycker jag.

Detta är i själva verket ett allvarligt misslyckande, som kan leda till att ett stort antal unga kvinnor och män kommer att få svårt att bli föräldrar längre fram i livet, på grund av de skador som en klamydiainfektion ger.

Ansvaret ligger särskilt tungt på den rödgröna majoriteten, som avvisade den förstärkning till länets ungdomsmottagningar, som Allianspartierna ville anslå vid budgetfullmäktige i november.

De främsta skälen till minskningen i övriga landsting, anges vara förbättrad undervisning och bättre tillgång till gratis kondomer. Just sådant som ungdomsmottagningarna sysslar med.

Varför vill inte majoriteten ta till sig av framgångskoncept från andra delar av landet? Är man så förblindad av att Kalmar län befinner sig på "pallplats" när det gäller korta köer och patientnöjdhet, att man blundar för de förbättringsområden som finns?

Rödgrön senfärdighet drar ned landstinget i rödträsket

Riksdagen har beslutat att från och med den 1 januari 2010, dvs om drygt två veckor, ska patienterna ha möjlighet att fritt välja vilken vårdcentral man vill vara listad på och att offentliga och privata vårdgivare ska ha lika villkor att arbeta efter. Syftet är att ge patienten större makt och möjlighet att välja vårdgivare och därigenom öka varje vårdgivares motivation att göra ett högklassigt jobb.

Att en sådan reform var på gång har varit känt länge. Ändå gjorde inte den sittande rödgröna landstingsmajoriteten något för att förbereda genomförandet. Vid landstingsfullmäktige i juni förra året, dvs 2008, gjordes efter intensiv debatt och generös kompromiss från Allianspartiernas sida en gemensam skrivning om att tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp för att arbeta med frågan.

Trots detta hände inget på ett halvår.

Nu har landstingets tjänstemannakår arbetat febrilt med att ta fram underlag för den reform som ska genomföras vid årsskiftet. En uppdragsbeskrivning beslutades i september, men hur ersättningssystemet ska se ut är ännu inte beslutat. Det förväntas landstingsstyrelsen besluta om vid ett extrainsatt möte på fredag den 18 december.

Men även om formella beslut hinner tas innan årsskiftet, så har Anders Henrikssons (S)senfärdighet fråntagit länets invånare varje chans att välja hos vilken vårdgivare de vill vara listade inför det datum som Sveriges Riksdag satt ut. Varken nuvarande och eventuellt tillkommande vårdgivare har någon möjlighet att hinna förbereda sig för reformen i tid, eftersom regelverket ännu inte är fastställt.

I praktiken kommer införandet att skjutas åtskilliga månader in på nästa år. Länet kommer på efterkälken. Orsak? Den rödgröna majoritetens ointresse för att genomföra en alliansreform och deras motvilja till att ge likvärdiga villkor till privata vårdgivare. Därför förhalar man besluten in i det längsta.

Ingen annonsering om vårdval finns registrerad hos Kammarkollegiet från vårt landsting. Majoritetens skrytvals om hur landstinget befinner sig på pallplats kommer på skam. Landstinget i Kalmar län har på ett sorgligt sätt gått ned sig i rödträsket, ensamma med det röda Norrland.

Kalmar läns befolkning behöver en Alliansledning, för att ta sig upp ur träsket.

Privat ambulansverksamhet undermineras

I dagarna har det blossat upp en ordstrid omkring Löttorpsambulansen. Den drivs idag privat, av samma entreprenör som i Mörbylånga och Ålem. När det nu är dags för ny upphandling har landstinget, med sin socialistiska ledning, beslutat att inte inbegripa Löttorp.

Beslut? Ja, något offentligt beslut finns inte, åtminstone inte från något av de organ som tillsatts i samband med allmänna val. Ett sådant beslut har fattats i slutna rum, utan någon som helst insyn från Allianspartierna.

Gunilla Johansson (S) betygar på Landstingsmajoritetens hemsida att Löttorpsambulansen ska finnas kvar. "Om han (Eddy Forsman - min förklaring) hade ringt mig istället för tidningarna hade han fått svar direkt", skriver hon. Alltså är hon inblandad och väl underkunnig i det som vi i Alliansen fick veta av en slump.

Jag har en allvarlig misstanke att den rödgröna majoriteten har en dold agenda. Genom att ta bort Löttorpsambulansen från upphandlingen minskar underlaget för den som vinner upphandlingen. Frågan är om det som återstår räcker till för att ge ekonomisk bärkraft för den entreprenör som ska driva verksamheten framdeles.

Är det så illa att vi ser ett "smart" drag från den socialistiska majoriteten att på sikt kunna återta de delar av länets ambulansverksamhet som hittills drivs privat till offentlig drift? Det är ju knappast obekant att de inte hyser någon större sympati för alternativa driftformer.

Katastroftapp för Kalmar-landstinget i Öppna Jämförelser

I dagens nummer av Dagens Samhälle redovisas en sammanvägning av de olika parametrarna i Öppna Jämförelser för hälso- och sjukvården. Där rasar landstinget i Kalmar län från fjärde plats 2008 till sextonde plats 2009, ett ras på tolv platser!

Det resultatet sätter sorgkant på den rödgröna majoritetens segerrapporter. Genom ett skygglappsbeteende har man blundat för det obehagliga faktum att landstinget har stora brister inom flera områden av hälso- och sjukvården. Dit hör spädbarnsdödlighet, cancersjukvård, hjärtsjukvård, njursjukvård, strokesjukvård med mera.

Istället har majoriteten fäst all uppmärksamhet på de delar där landstinget ligger bra till, dvs tillgänglighet och patientnöjdhet, områden där Allianspartierna, under Anders Anderssons (KD) ledning, under förra mandatperioden lade stor kraft för att vända det då rådande bottenläget.

Att under Anders Henrikssons (S) ledning rasa tolv steg i nationell jämförelse, det är katastrofalt! Och även om Dagens Samhälles sammanställning inte skulle vara vetenskapligt gjord, så talar statistiken i Öppna Jämförelser sitt tydliga språk, där de röda "pluttarna" är allt för dominerande.

Det rödgröna skyltfönstret har rämnat. Vi i Allianspartierna vill sätta dit ett nytt skyltfönster - utan sprickor och mörkläggningsgardiner!

Barnperspektiv i vården

Härom dagen hade jag förmånen att hospitera på barnkliniken i Kalmar. Det var riktigt roligt att få skruda sig i sjukhuskläder igen, efter en massa år som civilklädd skolsköterska och ytterligare sju som lika civilklädd heltidspolitiker.


Det sägs att medicinsk kunskap har en halveringstid på fem år. Därför är dessa verksamhetsbesök otroligt viktiga. Trots att min professionella kompetens ger mig en värdefull grund för mitt uppdrag som landstingsråd för Kristdemokraterna, så går utvecklingen så oerhört snabbt framåt, att arbetet är helt förändrat gentemot när jag gick på sjuksköterskeskolan i slutet av 1970-talet. Och inte fanns så många tekniska och digitala hjälpmedel ens på sjukhemsavdelningarna där jag sommarjobbade på nittiotalet. För att inte tala om den medicintekniska nivån på "vårt" sjukhus i Tanzania, där ultraljudsapparaten hade stått bortglömd och oanvänd tills min man dammade av den i somras. (EKG-apparaten användes så sällan att termiterna hade hunnit bygga bo i den, när den plockades fram en gång ...)

Men oavsett vilken teknik man har till sin hjälp, så är det viktigt att alltid hålla patienten i centrum. På en barnavdelning är det särskilt viktigt, eftersom barn är ännu mer utlämnade när de är sjuka. Det kan vara lätt hänt att man som personal fäster all sin uppmärksamhet på en pipande övervakningsmonitor och tappar bort det sjuka barnet eller de oroliga föräldrarna. Sådana tendenser kunde jag dock inte upptäcka. Tvärtom upplevde jag en stor lyhördhet hos personalen, både gentemot barnets och föräldrarnas behov, och en ambition att möta dem där de är, i smärta och oro, hopp och förtvivlan.

Det är också inspirerande att se hur personalen tillsammans med arkitekten arbetat fram en barnvänlig miljö, med en rad genomtänkta detaljer i inredeningen, för att stimulera fantasin och kanske avleda uppmärksamheten från den sjukdom som fört barnet dit. Tittskåpet, som är infällt i golvet, med en fantasieggande undervattensmiljö med sjöjungfrur, är bara ett exempel; clownen som kommer och leker med barnen ett annat.

Att klinikchefen Pär Ansved och hans personal brinner för barnrättsfrågorna är inte att ta miste på. Ett samtal om vad FN:s konvention om barnets rättigheter innebär i praktiken, kan vara utmanande och tvingar en ta ställning till en rad frågor:

Får barnen i Kalmar län likvärdig vård, oavsett var i länet de bor?
Vad betyder det att "sätta barnets bästa i främsta rummet" när det gäller prioriteringar i landstingsbudgeten?
Kan man hålla tillbaka personalstaten, när fler mycket små barn överlever en för tidig förlossning, men kräver mycket vård under lång tid?
Är det rimligt att dra in utbildningsanslaget för personalen ännu ett år, när utvecklingen går så snabbt?
Och så vidare.

Allians för Landstinget i Kalmar län har arbetat fram en rapport med rubriken "Barns och ungas hälsa och ohälsa i Kalmar län". I min dåvarande roll som samordnare hade jag mer än ett finger med i framtagandet och utformningen. Grundförutsättningen är Barnkonventionen.

Jag ser fram emot nästa mandatperiod, då vi i majoritet får möjlighet att genomföra våra förslag!

Läs Alliansens barnrapport! http://landstingsalliansen.se/wp-content/uploads/2009/05/barngrupp_rapport.pdf

De svagaste grupperna prioriteras i Alliansens budget

När vi i Allians för Landstinget i Kalmar län lägger vårt budgetförslag omfördelar vi pengar från bland annat datorinköp till de svagaste grupperna i samhället.


Presskonferens i Västervik: Caroline och Ulrik intervjuar Henrik, Pierre, Christer och mig. Samordnaren Johan tog kortet.


Under de senaste två veckorna har Allianspartierna i landstinget arbetat intensivt med budget för 2010 och plan för 2011-12, efter att den rödgröna majoriteten presenterade sitt förslag.

Vi konstaterade snabbt att majoritetens satsningar fanns inom områden där Allianspartierna i flera års tid pekat på behov och anslagit medel, utan att då få gehör från majoriteten. Men nu passar det tydligen. En ny, stor satsning gör dock majoriteten - på att byta ut 1000 datorer!

Allianspartierna gör en omfördelning, när vi lägger vårt budgetalternativ på landstingsstyrelsen imorgon. Datorerna får bytas ut i långsammare takt. Istället lägger vi fokus på de svagaste grupperna:

• 7,2 miljoner kronor för att återställa patientavgifterna och egenavgifterna för handikapphjälpmedel till nivån före den 1 augusti i år. Höjningen gjorde Landstinget i Kalmar län till ett av de dyraste landstingen i riket att vara sjuk eller funktionshindrad i.
• 1,2 miljoner kronor för förebyggande hembesök till personer över 80 år.
• 500.000 kronor till extern rehabilitering för personer med funktionshinder. Det innebär en fördubbling av dagens blygsamma anslag.
• 1 miljon kronor till länscentrum för vård av personer med kronisk smärta.
• 500.000 kronor till förebyggande arbete och tidig upptäckt av familjer som behöver stöd, genom att fler familjecentraler kommer till stånd.
• 1,5 miljoner kronor till ungdomsmottagningarna, för att förbättra tillgängligheten och på så vis bidra till att minska det kraftigt ökande antalet tonårsaborter och spridningen av sexuellt överförda sjukdomar.

Finansieringen sker genom att minska anslaget för datorinköp, att använda olika medel som finns anslagna, men som redan står klart att de inte kommer att användas, samt att återgå till fri barnsjukvård upp till 16 år. Våra satsningar är alltså finansierade fullt ut.

Samma gäng igen, men nu med mig bakom kameran och Johan vid bordet.

Patienternas rätt att välja

Idag har jag varit med om det historiska ögonblicket då de sju partierna i landstingsstyrelsen enhälligt antog ramverket för vårdvalsreformen, Hälsoval Kalmar, som det kallas här. När den träder i kraft, någon gång under första halvan nästa år, kommer patienterna få rätt att själva välja vilken distriktsläkarmottagning de vill gå till.

Utan lagen om Vårdval i primärvården, som Alliansregeringen och socialminister Göran Hägglund (KD) har tagit fram, så hade reformen aldrig kommit till stånd i Kalmar län. Det kan vi vara säkra på, trots att Ylva Johansson (S) i Agenda härom kvällen öste lovord över den patienträttighetsreform som tack vare lagen införs i det sosseledda Västra Götaland.

En av hennes partikamrater i landstingsstyrelsen här beskrev det som att de "blivit påtvingade" vårdvalet. Och i ärlighetens namn är det nog så sossarna känt det, med tanke på hur de in i det längsta stretade emot att överhuvud taget ta i frågan. I själva verket är det Allianspartierna i landstinget som fått fösa majoriteten framför sig, för att få till stånd en parlamentarisk arbetsgrupp som arbetat med frågan. Och innan det överhuvud taget kallades till något möte!

Men nu är alltså ett viktigt delmål avklarat. Med tanke på hur motsträviga majoritetspartierna i landstinget har varit, så är det ändå ett förvånansvärt bra dokument som nu är antaget. De värsta stötetstenarna är undanröjda eller åtminstone uppmjukade.

Nu återstår det digra arbetet med att ta fram ett ersättningssystem som ska vara likvärdigt för offentliga och privata vårdgivare. Det ska också gå ut information till medborgarna att de nu har rätt att lista sig hos den vårdgivare de själva önskar.

Det kan komma att innebära stora förändringar i strukturerna, när patienterna själva får välja. I Kronobergs län visade det sig med en obarmhärtig tydlighet vilket dåligt förtroende den offentligt drivna vården hade, när privata vårdgivare fick tredubbelt antal listade gentemot vad man kalkylerat med.

Det ska bli intressant att se vilka effekterna av vårdvalet blir i Kalmar län, som sedan flera år har den bästa tillgängligheten i riket. Kommer patienterna att hålla fast vid sin "gamla" vårdcentral? Kommer nya aktörer ta chansen att etablera sig? Kommer vi få se några filialmottagningar öppnas på mindre orter och därigenom bryta sig ny mark?

Ja, den som lever får se. Det ska onekligen bli spännande att se om patientmakten bryter sönder byråkratiska kolosser även i Kalmar län!

Harpsundshelg med mersmak

Det måste ha varit bra dagar på Harpsund i helgen! De fyra Allianspartiernas ministrar var samlade för att prata ihop sig inför höstbudgeten, som ska presenteras den 21 september. De senaste dagarna har olika regeringsföreträdare börjar portionera ut delar av överenskommelserna.

Förra veckan samlades en rad kristdemokrater med uppdrag inom Sveriges Kommuner och Landsting för en uppstartsutbildning. Vi träffade bland annat äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (KD). Ett medskick hon fick var behovet att lösa frågan om finansiering av kostnader för massvaccinering av befolkningen mot den nya influensan A (H1N1).

Visserligen har SKL i ett tidigt skede tagit på sig kostnaden för en sådan massvaccinering, men då var det fågelinfluensa diskussionen gällde och det var högkonjunktur. Nu står många kommuner och landsting i en mycket svår ekonomisk situation, med stora åtdragningar för att överhuvud taget kunna klara ekonomin.

Maria Larssons besked igår, att staten går in och täcker en miljard av den totala inköpskostnaden på 1,2-1,4 mdr kr, var därför mycket välkommet. Den resterande kostnaden för inköp och personal får kommunsektorn lösa internt. Nu pågår förhandlingar mellan kommuner och landsting om hur man ska klara av logistiken att vaccinera hela befolkningen vid två tillfällen. Borgholms kommun har redan lovat att ställa sin personal i skolhälsovård och äldreomsorg till förfogande. Jag hoppas att övriga kommuner i Kalmar län följer det goda exemplet.

Idag var det dags för ett nytt nyhetssläpp: De fyra partiledarna, statsminister Fredrik Reinfeldt (M), näringsminister Maud Olofsson (C), utbildningsminister Jan Björklund (FP) och socialminister Göran Hägglund (KD) informerade om den stora satsningen på utbildning och arbetsmarknadsåtgärder för att mildra arbetslösheten under lågkonjunkturen och rusta för annalkande bättre tider.

4,5 miljarder för att utöka antalet utbildningsplatser med 23.000 och 3,9 miljarder för att förstärka antalet arbetsmarknadspolitiska platser med 54.000 ger ett rejält tillskott att jobba med, både i offentlig, privat och ideell sektor.

Jag läste någonstans härom dagen att det nu är lika många arbetslösa i lågkonjunktur, som det var i socialdemokratisk högkonjunktur i augusti 2006. Det talar sitt tydliga språk om de goda effekterna av Alliansregeringens jobbpolitik. Med de satsningar som nu möjliggörs mildras oron för en tuff höst, när lagda varsel löses ut och sommarens säsongsanställningar tagit slut.


Nu väntar jag och andra kommun- och landstingspolitiker med spänning på nästa nyhetssläpp, som kommunminister Mats Odell (KD) härom dagen antydde var i görningen: Att det kommer förstärkningar till vår sektor, eftersom regeringen konstaterat att det skulle ge den mest effektiva effekten på sysselsättningen. Det är ju många kommuner och landsting som förbereder omfattande personalminskningar, som med stärkta resurser skulle kunna avvärjas.


Det är viktigt att se över sin organisation. Kristider ger extra skäl till detta. Används resurserna optimalt? Men i verksamheter som rör vård och omsorg om sjuka, barn och äldre finns det gränser för hur långt man kan effektivisera. Att mata en dement person eller att byta blöjor på en ettåring på dagis tar sin tid oavsett om det är hög- eller lågkonjunktur.


Därför är det viktigt att regeringen snabbt informerar om hur stora förstärkningar vi kan räkna med.

Kortsiktigt sparande på förebyggande arbete

I fredags avhandlade landstingsstyrelsen majoritetens förslag till "Strategier för effektiviseringar III", dvs besparingar. Från Allianspartiernas sida ställde vi en rad frågor för att få bättre underlag för våra ställningstagande.

De svar vi fick lämnar mycket övrigt att önska. Vad sägs t ex om frågan om hur många personer som berörs av avgiftshöjningen för ortopediska skor. Där blev svaret: Lika många som tidigare! Seriöst, eller hur! Man kan undra om Anders H och Johnny P satt i bastun och spånade ihop svaren ...

Minst sagt motsägelsefullt och oroväckande är signalerna kring det förebyggande arbetet. Under förra mandatperioden, då Allianspartierna hade majoritet, skrev vi in i landstingsplanen att det bör finnas familjecentral i varje kommun i länet, i samverkan med respektive kommun. Nu står det att man ska avvakta startande av fler familjecentraler. Detta trots att familjecentralerna syftar till förebyggande arbete och tidig upptäckt av barn och familjer som mår dåligt.

Genom att komma in tidigt med hjälp och stöd för familjerna kan stora summor pengar sparas i form av uteblivna framtida vårdkostnader och sociala kostnader. Viktigast är dock att man besparar familjen, och inte minst barnet, lidande genom tidiga insatser. Det kan många gånger vara så enkelt som att föräldrarna behöver få stöd i sitt föräldraskap, genom att på öppna förskolan se hur andra föräldrar hanterar olika situationer.

Om nu S+V+MP går ut och säger att man ska avvakta med start av nya familjecentraler finns risk att kommuner drar öronen åt sig och inte prioriterar detta.

Beslutet att redan 2010 dra in bidraget till kommunernas folkhälsosamordnare är, enligt min mening, lika missriktad och ger helt fel signaler. Det är avsevärt mycket billigare att hjälpa människor goda levnadsvanor än att behandla vällevnadssjukdomar! Problemet är att det är svårt att påvisa detta i resultaträkningen, eftersom vinsten framför allt kan väntas i andra kassor (minskat behov av sjukpenning osv) och på ganska lång sikt.

Låt inte sparivern gå så långt att snålheten bedrar visheten!

Landstinget i Kalmar län är bäst - på avgiftshöjningar!

Under många år var det pinsamt att förknippas med Landstinget i Kalmar län - det län som tävlade om de sämsta placeringarna i mätningar av patientnöjdhet, väntetider, patientavgifter, ekonomiska underskott osv. Förra mandatperioden gjorde den borgerliga alliansen en gigantiskt arbete och vände allt detta till topplaceringar, utan att höja vare sig patientavgifter eller skattesats.

Som tur är för patienterna så fortsätter väntetiderna att minska, men med dagens beslut i landstingsstyrelsen så intar förmodligen vårt landsting en ny topplacering, denna gång i rent hialösa avgiftshöjningar. Eller vad sägs om följande: Besök hos distriktsläkare höjs från 150 kr till 200 kr. Besök på akutmottagning kvällar och helger höjs till 400 kr.

Akta er för att råka ut för olycksfall kvälls- och helgtid, alltså! För mindre bemedlade finns en risk att man drar sig från att söka på jourtid och väntar till kontorstid, då det gått för lång tid för att sy en sårskada osv.

Ett annat betänkligt exempel är höjningen av egenavgiften för ortopediska skor, från 800 kr till 1200 kr. Enligt uppgift beräknas höjningen inbringa 2,2 miljoner kronor till landstinget. Det är bara 5500 personer som nyttjar dessa tjänster och som alltså får bära en ganska tung börda.

Högkostnadsskyddet för slutenvård tas bort. Det innebär att de svårast sjuka, med långa vårdtider, kan drabbas av mycket höga vårdkostnader.

I Allianspartierna konstaterade vi att avgiftshöjningarna drabbar de svagaste grupperna med störst vårdbehov, utan att inbringa några jättesummor till landstinget. Därför yrkar vi avslag på alla avgiftshöjningar.