Leve den svenska midsommaren!

Idag har jag haft äran att tala vid midsommarfirandet i Brunnsparken i Södra Vi, som bevistades av uppskattningsvis ett par tusen personer.


Men först såg vi Vimmerby Folkdanslags uppvisning vid Kröngårdens majstång, efter att ha avnjutit den sedvanliga tårtbuffén.


Solen stod för förstklassig strålkastarbelysning på årets midsommartalare.

Kära vänner!

Jag är glad och hedrad av möjligheten att få tala inför alla er denna vackra dag. Platsen och byggnaderna bär starka minnena med sig. Man känner verkligen historiens vingslag och tider som flytt när man vandrar in i Brunnsparken genom portalen från 1753. Man får tillfälle att tänka tillbaka på det gamla bondesamhället och på brunnsgästerna som lade grunden till Södra Vis välstånd.

Brunnsparken har också en plats i vår familjs privata historia. Här firade vår yngsta dotters bröllopsfest för fyra år sedan. Bröllopsmiddagen intog vi i Källhuset en lika vacker kväll som denna.

Midsommar – vad betyder det för dig? Vilka associationer fyller ditt sinne?

Skulle jag gå runt och fråga, så skulle jag nog få lika många berättelser som det finns människor här. Men jag tror det finns några saker vi alla har gemensamt.

Hur många tänker på jordgubbar? Sill och potatis? Dans kring midsommarstången?

Själv är jag uppvuxen med detta och har alltid tagit det för självklart. Det förstärktes under åren som Anders, barnen och jag bodde i Dalarna.

Vi bodde i Mora och Orsa. Där fick vi lära oss att just midsommarstången och dansen kring den var en gammal nordisk tradition som dött ut, men som Anders Zorn återinförde och blåste liv i. Sedan har den åter spritt sig över hela Sverige.

Där i Siljansbygden har varje by sin egen majstång. Att maja stången betyder att kläda den grön. Men det är inte alltid man reser den på midsommaraftonen. Det kan lika gärna ske på lördagen eller söndagen eller på sommarsolståndet eller på den gamla midsommaraftonen, dvs den 24 juni. Om man vill kan man åka runt till alla byar i trakten och vara med på majstångsresning flera dagar i sträck. Sedan står stången uppe hela året.

Men trots denna starka tradition är vi svenskar ganska ensamma om vanan att resa en stång och dansa kring den.


Girlangerna till stången bars in av barn, ledda av några spelemän.


Det gäller att spänna sig ordentligt när stången ska resas!

Om man reser i Europa träffar man på firandet av Johannes Döparens dag den 24 juni. En gång var jag tillsammans med mina föräldrar i Spanien den dagen. I Barcelona där vi bodde firade man med fyrverkerier. Men pappa är fjärilssamlare. Han brukar åka ut i ödemarken på natten och tänder starka lampor för att locka dit nattfjärilar. Men han fick snabbt släcka sina lampor och ta skydd bakom några stora stenar, när man började skjuta skarpt där ute på landsbygden.

Några år senare var jag i England vid midsommartid, på ett läger med en massa svenska ungdomar. Eftersom man inte hade något särskilt midsommarfirande där tog vi saken i egna händer och gjorde iordning en midsommarstång av en lång stång och en stör som tvärslå, som vi klädde med löv och lekte "små grodorna". Men engelsmännen tog anstöt och tyckte det var förfärligt att se oss ”dansa och hoppa kring ett kors”.

När vi bodde i Tanzania några år avstod vi från att göra en riktig midsommarstång, men alla svenskarna samlades och dansade kring en stor bougainvilleabuske. De afrikanska barnen som låg och smög på oss i buskarna hade fullt sjå att inte skratta ihjäl sig vid åsynen av de galna vitingarna som skuttade omkring! Efter dansen var det någon som varit hemma i Sverige och tagit med sig en dyrbar sillburk, som noggrant fördelades så att alla skulle få en liten smakbit från hemlandet.

För vi är nog aldrig så svenska som när vi är utomlands! Det är viktigt för oss att få träffa landsmän, att få tala sitt språk, att upprätthålla våra traditioner. Vi är nog många som gärna äter pizza, kina- och thaimat här hemma, men blir jättelyckliga när vi hittar köttbullar när vi är på semester.

Detta för mina tankar in på annat område: Våra vänner från andra länder som kommit för att bo här ibland oss i Sverige.

Här i Södra Vi har ni öppnat dörrarna för en grupp ensamkommande flyktingbarn. Ni har välkomnat dem i idrotts- och föreningsliv. Det är verkligen generöst och ni är värda en varm eloge för detta!

För jag tror det är en medmänsklig plikt att ge trygghet till dem som har flytt hemland undan krig och risk för tvångsrekrytering till soldater och har tvingats lämna sin familj.

Det är viktigt för dem att kunna bibehålla sin identitet, sin bakgrund – sina seder och traditioner, sin religion och klädedräkt. Vi behöver därför visa respekt för varandras olikheter.

Att känna trygghet i sina egna traditioner och sin bakgrund är bästa sättet att inte känna det främmande som ett hot. Därför tycker jag att vi inte ska vara rädda att fira skolavslutning i kyrkan eller dansa kring midsommastången. Det är en del av vårt svenska kulturarv.

Därför: Länge leve den svenska midsommaren!
Ett fyrfaldigt leve - den leve: Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!


Dans kring midsommarstången i Brunnsparken.

Härliga vinter!

Det här med våra nordiska årstider är något som aldrig upphör att fascinera. Vi upplever just nu en ovanligt kall vinter, dvs vad många kallar en "riktig" vinter.

Underbart, tycker vi i min familj, som bodde ett antal år i Dalarna och brukar återvända dit varje vinter, för att uppleva det som Småland sällan bjuder på.

Men det är många som suckar och pustar över snö och kyla. Och visst, det är begripligt att man gör det, när vattenledningar fryser och utgödslingen i ladugården inte fungerar osv.

Men jämför med vädret i november och första delen av december, när gråvädret låg tungt över Sverige. Dis och dimma gjorde att det kändes som att solen inte gick upp på hela dagen. Då borde det inte vara svårt att ändå föredra det ljus som snötäcket för med sig och det solsken som blir vid ett "riktigt" vinterhögtryck!

För att inte tala om alla möjligheter som ges till ett välgörande friluftsliv: Skidor, pulka, skridskor - och inte minst gamla hederliga promenader i det undersköna landskapet, som är insvept i ett mjukt och rent snötäcke. Idag tog jag sparken till affären och gladde mig över att man inte hade sandat på gatorna i villakvarteren.

Visst, vi nordbor behöver solens ljus och värme, lika väl som alla andra människor på vår jord. Jag har själv bott i Tanzania i fyra år. Årets växlingar där är mellan varmt och torrt klimat och ännu varmare och fuktigt.

Men det är en särskild tjusning med våra fyra årstiders långsamma skiftningar. Alla har de sin egenart och tjusning.

Nu är tiden för vintersolens sneda strålar, som ändå värmer på något förunderligt vis, och ger en sådan skärpa i ljuset. Ljust som bryts i snökristallernas prismor. Istapparna som avslöjar husens värmeläckor. Katten som burrar upp sin tjocka vinterpäls och inte alls gör sig någon brådska att komma in i stugvärmen.

Njut av årstiderna! De är unika - precis som vi människor. Sinsemellan olika, med sin egen särart, men lika mycket värda.