Sommarstängning av sjukvården på södra Öland

Hur hanterar hälso- och sjukvården det mångdubblade befolkningstrycket på Öland under sommaren med personalens rätt till semester?

Tillvägagångssätten är minst sagt olika. I Borgholm bemannar man upp och ökar öppethållandet, i Färjestaden och Mörbylånga stänger man växelvis.

Hur påverkar det befolkningens rätt till vård på lika villkor? Vilka åtgärder tänker ansvarig politiker vidta för att säkerställa att vården ges på lika villkor till bofasta och tillresta?

Det vill jag få svar på genom denna interpellation, som jag idag har lämnat in på landstingets kansli.

Interpellation till primärvårdsansvariga landstingsrådet Jessica Rydell (MP)
Öland är ett av Sveriges viktigaste resmål under sommaren. Befolkningen mångdubblas under några månader. Av naturliga skäl sammanfaller öns befolkningsmässiga och ekonomiska högsäsong med sjukvårdspersonalens traditionella semestertid.
Även om de flesta semesterfirarna är fullt friska, så kan det bli problematiskt för hälso- och sjukvården, som kan beskrivas som en servicebransch inom sektorn liv och hälsa. Många av Ölands sommarboende är äldre, med ett antal kroniska sjukdomar som kan behöva brådskande sjukvårdsbedömning även under semestern. Också en yngre, i grunden frisk semesterfirare, kan drabbas av akuta infektioner, småskador eller olycksfall, som kräver kontakt med sjukvården.
Hur kan man då lösa dilemmat med personalens rätt till semester just under den tid på året då trycket är som allra störst?

Hälsocentralerna på Öland har av mångårig tradition löst somrarna på diametralt olika sätt. På mellersta och norra Öland drar man nytta av utomlänspatienternas sjukvårdsbehov, för att förstärka hälsocentralens intäkter. Semestervikarier rekryteras exempelvis bland sjukvårdspersonal från andra delar av landet, som kan tänka sig att kombinera familjens ölandssemester med ett extraknäck. I Borgholm ökar man under den mest intensiva tiden öppethållandet fram till sena kvällen. På södra Öland brukar man växelvis stänga hälsocentralen i Färjestaden och i Mörbylånga, en period vardera.
När jag möter ölänningar uttrycker de total oförståelse för att den anpassning till det ökade sjukvårdsbehovet som man lyckas möta på norra Öland inte går att lösa på öns södra del.
Mina frågor till primärvårdsansvarigt landstingsråd är därför följande:
- Hur kommer öppethållandet se ut för Ölands respektive hälsocentraler sommaren 2013?

- Anser du att befolkningen på Öland får sjukvård på lika villkor?

- Vilka åtgärder har du för avsikt att vidta för att den bofasta och tillresta befolkningen på Öland ska få likvärdig tillgång till hälso- och sjukvård under sommaren?
Kalmar den 13 maj 2013
Gudrun Brunegård

Distriktssköterskemottagningar ska finnas!

Vid landstingsstyrelsen debatterades distriktssköterskemottagningarna, med anledning av en skrivelse från pensionärsorganisationerna i Fårbo. De reagerar på allt åkande in till Oskarshamn, som blivit följden av att distriktssköterskemottagningen lades ned härom året, och har föreslagit att man skulle införa en mobil distriktssköterska. Liknande diskussioner har förts exempelvis på södra Öland, efter nedläggningen av mottagningen i Degerhamn.

Som kristdemokrat menar jag att vården ska finnas nära befolkningen. Tillsammans med kollegorna i Alliansen har jag ställt mig positiv till att pröva nya vägar för att ge basal vård utanför hälsocentralens väggar. Tyvärr ställer sig den rödgröna majoriteten avvisande till det.
Gårdagens debatt och medias rapportering från den skapar dock mer frågetecken om vad majoriteten egentligen vill. Jag känner därför behov av att göra ett klarläggande till allmänheten:
Att driva distriktssköterskemottagningar är även i fortsättningen landstingets uppdrag. Länets befolkning ska känna trygghet i det. Det kan jag fastslå, som kristdemokrat med oppositionsansvar för primärvården, som bland annat omfattar distriktssköterskornas verksamhet.

Jag hoppas att det av media uppmärksammade uttalandet av majoritetens primärvårdsansvariga landstingsråd var en felsägning, när hon sa att det inte är landstingets uppdrag att driva distriktssköterskemottagningar. I annat fall finns det allvarliga skäl att kräva ett förtydligande.

Distriktssköterskornas arbetsuppgifter har förändrats efter hemsjukvårdsväxlingen. De distriktssköterskor som finns kvar i landstinget bedriver sin verksamhet uteslutande på mottagningen. Det kan handla om exempelvis såromläggningar, injektioner, provtagning och rådgivning. Självklart är denna verksamhet fortfarande landstingets uppdrag. Dessutom är det min bestämda uppfattning att det finns en fördel i om denna mottagningsverksamhet även kan bedrivas i filialer utanför hälsocentralen.

Snabbare ambulansutryckning nedröstad av rödgröna

Vid landstingsstyrelsens möte på tisdagen fanns vissa förhoppningar att den rödgröna majoriteten äntligen skulle bifalla Alliansens förslag om att uppgradera ambulansen i Löttorp till 90-sekundersstation, mot nuvarande fem minuter. De har ju själva varit ute i media och gett sådana signaler.

Men icke! När vårt förslag, om att ändra till 90-sekundersstation från den 1 juli, behandlades så framförde majoriteten det ena motargumentet efter det andra. Exempelvis att man redan lagt semesterplaneringen, så det skulle bli svårt att lösa för personalen. Trots att det är ambulanspersonalen själva som drivit på för att få förändringen till stånd.

Vi hade också en skrivelse om att använda Vårdstiftelsens ambulans som sommarambulans på Böda Camping enligt samma koncept som man redan löser räddningstjänst med en brandbil stationerad på plats. Den skrivelsen skickades in i landstingets utredningsmaskineri, med åtskilliga månaders handläggningstid som trolig prognos. Således knappast något svar före sommarsäsongen detta år.

Alltså får nordölänningar och turister på norra Öland även denna sommar finna sig i längre utryckningstider än i resten av länet. Trots att det vistas lika många personer där som i Kalmar stad under sommaren.

Detta skriver Radio Kalmar om på sin hemsida.

Rödgröna landstingslöften med dolda hakar

Den rödgröna landstingsmajoriteten har presenterat sina budgetriktlinjer. I flera fall är det gamla beslut eller frågor som någon annan än landstinget har ansvar för. I andra fall framställs löftena som att de skulle innehålla mer än vad de gör.

Majoriteten gör stor sak av dialyssatsningen. Den lades in i landstingsplanen förra året. De undviker att berätta att kapaciteten inte kommer att öka eftersom de avslog Alliansens förslag om att ta fram underlag för att förbättra kvaliteten. Länets dialyspatienter får även fortsättningsvis nöja sig med glesare behandlingar än vad Socialstyrelsen rekommenderar, med sämre livskvalitet som följd.

På Öland lyfts frågan om distriktssköterskemottagningen i Södra Möckelby. De som inte kan ta sig till Mörbylånga kan få hembesök istället, enligt Anders Henriksson (S). Därmed lämnar han över till kommunen att sköta en patientgrupp som rätteligen är landstingets ansvar.

Enligt hemsjukvårdsväxlingen ska hembesök göras hos patienter inskrivna i hemsjukvården, om hälsotillståndet inte medger förflyttning. Att mottagning saknas nära hemmet är inte skäl för hembesök. Nu antyder Henriksson att kommunens sköterskor ska åka hem till patienter som utan större bekymmer kunde ta sig till mottagningen tills den stängdes vid årsskiftet. Den lösning han föreslår innebär att kommunen ska rädda situationen när landstinget sparar pengar.

De fetaste rubrikerna på Öland gällde ambulansernas utryckningstider. Majoriteten är dock inte beredd att genomföra någon förändring som kostar ett öre. Det finns därmed stor risk att ölänningarna även fortsättningsvis får nöja sig med långa larmtider.

Kollektivtrafiken och KLT:s katastrofala underskott engagerar både resenärer och andra skattebetalare. Majoriteten tänker höja taxorna och planerar att lägga ned ett antal resecentra, kort tid efter att ha gjort en stor skattehöjning för förbättringar. Konstigt nog sades inte ett ord om detta under majoritetens pressturné.

Slutsatsen är att flera av landstingsmajoritetens löften är kraftigt uppblåsta – eller görs på någon annans bekostnad.

Interpellation om ambulanstäckningen på Öland

Frågor om trygghet och tillgång till sjukvård vid akut sjukdom är något som engagerar, inte minst på Öland, där avstånden är långa och vägarna kan vara svårframkomliga. Denna bild är från ett besök jag gjorde på Mörbylånga Ambulans AB, för att få mer information om förhållandena på södra Öland.

Inför nästa veckas landstingsfullmäktige ställer jag följande iterpellation till
Landstingsrådet Lena Segerberg:

Ambulanstäckningen på Öland

Vid akuta sjukdomstillstånd kan varje minut som går innan man kommer till professionell hjälp vara avgörande för utgången. Detta inpräntas bland annat genom den pågående stroke-kampanjen. Landstingsstyrelsen har därför beslutat att 85 procent av befolkningen ska nås inom 20 minuter vid Prio 1 alarm och 100 procent av befolkningen ska nås inom 30 minuter vid Prio 2 alarm.

I vårt län är avstånden långa, inte minst på Öland. Transporterna till sjukvården kan vara tidskrävande.

En ambulans på uppdrag kan vara borta i flera timmar innan den är tillbaka på sin ambulansstation igen, exempelvis om Löttorps-ambulansen ska transportera en patient från norra Öland till Länssjukhuset i Kalmar. Borgholms-ambulansen fungerar då som beredskap för utryckningar på norra delen av ön. Det händer dock att Borgholms-ambulansen ute på körning samtidigt. Då är hela norra Öland utan ambulanstäckning, en sträcka på drygt 85 km från brofästet upp till Byxelkrok. På motsvarande sätt drabbas södra Öland när Mörbylånga-ambulansen är ute på uppdrag, med c:a 65 km från Ottenby till Kalmar.

När motsvarande händer i andra delar av länet brukar ambulanser i angränsande områden bli framdirigerade för att täcka upp och ge kortare utryckningstid vid larm. Enligt uppgift från Mörbylånga-ambulansen händer det ibland, exempelvis vid midsommar, att SOS Alarm dirigerar fram den till Färjestaden.

Det är sedan tidigare känt att ambulansverksamheten knappast uppfyller LS-beslutet för delar av Öland. Detta upplever många ölänningar otryggt.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor:

- Hur ofta används ambulanserna för Prio 1 eller Prio 2 alarm på Öland?
- Hur ofta inträffar det att det inte finns en ambulans att tillgå direkt vid alarm?
- Hur stor del av Ölands befolkning bor teoretiskt inom 20- respektive 30-minutersgränsen från en ambulansstation, under förutsättning att närmaste ambulans är ”hemma”?
- Hur länge har någon Prio 1- respektive Prio 2-patient på Öland fått vänta på ambulans som längst?
- Kommer du vidta några åtgärder för att uppfylla landstingsstyrelsens beslut, så att befolkningen i länets olika delar får likvärdig tillgång till akut ambulanstransport?

Vid landstingsfullmäktige den 29-30 november hoppas jag få svar på frågorna.

Ambulanstäckningen på norra Öland

Vid ett möte med öländska kristdemokrater igår lyftes frågan om ambulanstäckningen på norra Öland. Det förekommer att hela norra ön är utan ambulans, när både den i Borgholm och den i Löttorp är ute på uppdrag. Vid olyckshändelse eller akut sjukdom kan det då bli väldigt lång framkörningstid för en Kalmar- eller Mörbylånga-ambulans.

På andra håll i länet brukar det köras fram en ambulans från en närliggande station, så att den står någonstans mitt emellan ambulansstationerna. På så sätt har man beredskap att snabbare hinna fram om något skulle hända i det "ambulanstomma området" innan ordinarie ambulanser hinner tillbaka. Av någon anledning tillämpas inte den principen på Öland.

Därför ställer jag en fråga till landstingsrådet Lena Segerberg (S), som har ansvaret för ambulansverksamheten i länet:

- Vilka strategiska och medicinska bedömningar ligger till grund för att befolkningen på norra Öland inte ska ha likvärdig tillgång till ambulanstäckning som befolkningen i övriga delar av länet?

Frågan ska besvaras vid landstingsfullmäktige nästa vecka, den 27 september.

Låt ambulansförarna följa med verksamheten!

Läser i Ölandsbladet att sex erfarna ambulansförare på Öland hotas av uppsägning på grund av att landstinget inte låter Mörbylångaföretaget ha kvar Löttorp i sitt uppdrag efter den nya upphandlingen. Samtidigt behöver rimligen landstinget fler ambulansförare för att bemanna upp det utökade ansvaret.

Ändå ges inga garantier för att de aktuella ambulansförarna ska erbjudas verksamhetsövergång.

Anser Anders Henriksson (S) att de är pestsmittade, efter att de har arbetat i en entreprenaddriven verksamhet? Om landstingets vänsterstyre tror att entreprenören håller lägre kvalitet på sin verksamhet än vad landstinget kan prestera, varför gör man i så fall en ny upphandling för södra Öland med samma entreprenör?

Majoritetens agerande, som det framstår i media och vid personliga kontakter med berörda, är inte förenligt med god personalpolitik. Dessutom riskerar man att mista erfarna och rutinerade ambulansförare och ersätta dem men nya på fältet, med all den osäkerhet det kan innebära, både för dem själva och för befolkningen.

Vid eftermiddagens sammanträde med landstingsstyrelsens arbetsutskott kommer information att ges angående ambulansupphandlingen. Det vore önskvärt att då få godtagbara förklaringar till majoritetens agerande, även om jag har svårt att se några förmildrande omständigheter i tillvägagångssättet.

Tyvärr hyser jag inget större hopp om att förmå ändra majoritetens inställning. Det är bättre att byta majoritet!

Ambulanshelikopter räddar liv i svårtillgängliga områden

På helikopterplattan på taket till Västerviks sjukhus, med utsikt över de inre delarna av Tjusts skärgård: Klaus Leidecker, landstingskandidat från Oskarshamn och politisk sekreterare, jag själv, landstingsrådet Gudrun Brunegård och Kerstin Lahi, landstingskandidat från Västervik.

Vi kristdemokrater i Kalmar län anser att det skulle behövas en ambulanshelikopter, för att öka tryggheten och tillgängligheten vid akuta situationer i svårtillgängliga områden.

För vad händer om jag får hjärtinfarkt ute i Tjusts skärgård?

Båttransporten till Loftahammar tar sin tid. Ambulansen, som normalt ska vara stationerad i Gamleby kan vara indragen för dagen, för att bemanna upp ambulansstationen i Västervik. Det förlänger i så fall utryckningstiden avsevärt. Efter omlastning ska man sedan transporteras på smala vägar till Lofta, innan man kommer till E22:an och vidare till Västervik och sedan till Kalmar för PCI (s k kärlsprängning).

Eller hinner ambulansen till neurokirurgen i Linköping i tid, efter en trafikolycka på norra Öland, där någon fått en skallskada eller en svår brännskada?

Först ska man åka sju mil söderut på igenkorkade vägar, fulla av veliga turister, sedan över Ölandsbron, med ständiga vägarbeten och därefter 25 mil norrut, antingen på 2+1-väg eller på den smala 34:an med fyra 30-sträckor.

Kalmar län har många områden som är svårtillgängliga, men de jag har beskrivit här är nog de mest extrema och därmed också de tydligaste exemplen på varför det skulle behövas en ambulanshelikopter i Kalmar län.

Men det finns också skärgårdar från Oskarshamn och söderut. Och vid akutfall på södra Öland kan det vara lika tidsödande transporter som från öns norra delar. Eller vid en arbetsplatsolycka vid OKG i Misterhults skärgård, eller på Södra Cell utanför Mönsterås.

Är någon, trots vad jag har beskrivit här ovan, osäker på om det är motiverat med en ambulanshelikopter i Kalmar län? Jämför då med Gotland: Med sina 57.000 invånare har Gotland tre olika ambulanshelikoptrar utstationerade på olika delar av ön.

Vårt län har 232.000 invånare plus en miljon turister i ett långsträckt län med en nästan lika långsträckt ö utanför.

Räcker inte det som argument?

Usel tillgänglighet ger bättre kommunikationer?

I Dagens Samhälle redovisas idag en kartbild som bekräftar det vi som bor i norra delarna av Kalmar län har vetat länge. Vi hör till de områden som har allra sämst förbindelser med omvärlden i hela södra Sverige.

Det är Rikstrafiken som har skapat modellen, som utifrån ett antal kriterier visar ett sammanlagt värde för respektive kommun. Ju mörkare röd färg på kartbilden, desto sämre är tillgängligheten.

De områden som skiljer sig från den grå massan i södra Sverige är stora delar av Kalmar län. Mörkast färg har norra Öland, Högsby, Oskarshamn, Hultsfred och Vimmerby kommuner.

Kartan ska användas av Rikstrafiken, som underlag för att fördela stöd och upphandla trafik. I artikeln uttalar sig Bosse Andersson på Rikstrafiken. Han säger att de flyttar insatser från delar av landet som har relativt bra kommunikationer, som i Mälardalen och Västra Götaland, till glesbygder där tillgängligheten är sämst.

Jag hoppas att vi i de drabbade delarna av Kalmar län kommer att se konkreta resultat av den principen!

Kriterierna är följande:
Till Stockholm - resa öer dagen med uppehåll minst sex timmar, restid högst fem timmar.
Från Stockholm - resa över dagen med uppehåll minst fyra timmar, restid högst fem timmar.
Till utrikesresor, möjlighet att nå större flygplats med internationell trafik och flygavgång 08.30, avresa tidigast 04.00.
Till kultur, service och speciella inköp, resa över dagen till större stad (ej flyg), uppehåll minst fyra timmar, restid högst fem timmar.
Till universitetssjukhus, kunna resa över dagen och vara där 12.00-16.00, restid högst fyra timmar.
Till universitet och högskolor, möjligt veckopendla till fem högskoleorter, restid max fem timmar.
Till grannlänen, möjligt att nå huvudorter i två kommuner med minst 50.000 invånare, restid högst fyra timmar (ej flyg).

Nyktergalen regerar på Öland!

Vad gör man inte för chansen att få möta sin partiledare, socialminister Göran Hägglund, på Folknykterhetens dag, även om det innebär uppstigning i ottan och femton mil i bilen för att ta sig till Algutsrum på Öland?

Ja, lite galen är man kanske, men nykter nog att uppskatta både det trivsamma frukostmötet kring alkoholfrågor i IOGT-NTO-lokalen i Algutsrum och den jublande näktergalens sång där utanför. Det var Stefan Lagesson, ordförande i Kalmar Läns Nykterhetsförbund, som gav honom namnet "nyktergalen".

Poliskommisarie Patrik Oldin och socialminister Göran Hägglund (KD) satt i panelen och samtalade om hur man, utifrån sina olika roller och genom samverkan kan minska alkohål, narkotika, våld och brott, särskilt bland unga.

Lokalen var fylld med engagerade människor. På bilden syns IOGT-NTO:s juniorförbund Junis ordförande Carina Eriksson, och tre kristdemokrater från Öland: Nina Åkesson Nylander, Åke Nilsson och Mikael Almqvist, de båda senare även engagerade i nykterhetsrörelsen. I bakgrunden intervjuas Göran Hägglund av en journalist från Ölandsbladet.


Efter frukostmötet i Algutsrum åkte vi söderut på Öland. Vid Bårby fornborg kom det här kelsjuka lammet och ville få lite uppmärksamhet.

På Vickleby alvar blommade orkidéerna som bäst, här några praktfulla exemplar av Sankte Pers nycklar. Nästan vart vi än tog vägen nåddes vi av tonerna från nyktergalens hänryckta sång - han regerar verkligen på Öland så här års! Det var bara mitt ute på alvaret han överröstades av lärkors drill och tofsvipornas klagande skri.

På hemväg konstaterade vi att kristdemokraterna i Hultsfred redan hunnit sätta upp valaffischer. Det är en ära för en enkel partiarbetare att få finnas med i detta celebra sällskap!