onsdag 23 februari 2011

"Att göra det vanliga ovanligt bra"

Verksamhetsbesök är viktiga för en politiker, för att på plats bilda sig en uppfattning om hur saker ligger till och möta de människor öga mot öga som finns i den verklighet som vi beslutar om.


Undertecknad, riksdagsledamoten Anders Andersson och Kristdemokraternas Västerviks-representant i landstingsstyrelsen Kerstin Lahi besökte Västerviks sjukhus tillsammans med vår politiske sekreterare Christopher Dywik, som tagit bilderna.

Igår tillbringade vi dagen på ett av Sveriges bästa sjukhus, Västerviks sjukhus. Kaxigt? Javisst! Befogat? Bedöm själv:

Placering som nr 7 i Health Consumer Powerhouse's index.
Mer än 70 procent av patienterna är klara på akuten på mindre än tre timmar.
Patienter som brutit lårbenshalsen opereras inom 12 timmar i snitt, en halvering mot för några år sedan.
Bäst i Sverige i intensivvårdsregistret.
Rankat som femte bästa sjukhus i landet att göra sin AT på, dvs läkarutbildningens två avslutande år, då man arbetar under handledning innan man får ut sin legitimation.
Har minskat ned vårdrelaterade infektioner från 13 procent till 3 procent.
Särskilt omnämnande i Riks-Stroke 2009.
Korta vårdtider, låg kostnadsutveckling.


Sjukhuschefen Krister Björkegren gav en presentation av sitt sjukhus.

Men det går inte att slå sig till ro med goda resultat idag. Då hinner utvecklingen springa ifrån en. Man behöver ständigt arbeta med förbättringar. Och det finns stora utmaningar kvar, exempelvis i uppbyggnaden av medicinsk rehabilitering för personer med skall- och ryggmärgsskador. Det gäller även vården i livets slutskede för patienter med svåra, obotliga sjukdomar. Och hur ska man lösa de sedan länge beslutade platserna för en intagningsvårdavdelning, där man kan låta patienter från akuten stanna över natt för att kunna observera och förnyad bedömning nästa dag?

Krister Björkegrens recept är att göra det vanliga ovanligt bra. Med den inställningen kommer man uppenbarligen långt.


En pressträff hann vi också med, traditionsenligt förlagd i den trivsamma cafeterian.

tisdag 22 februari 2011

Landstingets representationsregler stramas upp

Efter Östran-Nyheternas granskning av landstingets representation kommer nu reglerna för alkohol att stramas upp. Med anledning av reportageserien har landstingsdirektör Alf Jönsson gjort en egen granskning och konstaterat att det skett en glidning. Landstingets måttfulla regler har inte tillämpats fullt ut.

I dagens Östran rapporteras att reglerna nu ska stramas upp.

Kristdemokraternas drygt tio år gamla motion har omnämnts vid ett par tillfällen i Östan-Nyheternas rapportering. Eftersom länkningen till dagens artikel inte funkar citerar jag:

"Landstingsfullmäktiges beslut 2001, är en förlängning av ett beslut från 1986, och innebär att landstingets representation är spritfri men att vin kan förekomma i särskilda fall. Vi berättade den 12 februari om den omröstning som genomfördes i landstingsfullmäktige 2001 (då jag, Gudrun, tjänstgjorde som ersättare) med anledning av en motion om alkoholfri representation. Det var Anders Andersson (KD), numera riksdagsledamot, som tyckte att landstinget skulle ta ansvar som folkhälsoföredöme."

"- Därför föreslog vi att landstinget kunde vara lite tuffare kring den här principen och införa alkoholfri representation. Vi förlorade den omröstningen, berättade Anders Andersson i vår tidning den 12 februari."

"De flesta i landstingsfullmäktige tyckte att det var viktigt att ha kvar möjligheten att bjuda på alkohol. Sedan dess har det uppenbarligen tummats på reglerna."

Även i riksdagen har formerna för representation diskuterats. Där har man nu, i samband med att Konstitutionsutskottets betänkade om Riksdagens arbetsformer behandlades, antagit ett uttalande som sedan riksdagen ställde sig bakom:

“Utskottet vill på nytt framhålla vikten av en restriktiv alkoholkonsumtion vid representation inom riksdagen och av att det, i de fall alkohol serveras, alltid finns alkoholfria alternativ av god kvalitet.”

Personligen tycker jag det är utmärkt formulerat - inte minst den del som gäller att det alltid ska finnas alkoholfria alternativ av god kvalitet. Allt för ofta råkar man på att det enda alkoholfria alternativ som finns är vatten eller läsk. Varje näringsställe med självaktning, som serverar vin, borde också ha ett alkoholfritt vin som alternativ. Att detta ska vara av lika god kvalitet som det alkoholhaltiga vinet borde vara en självklarhet.

fredag 18 februari 2011

Specialistmottagningar – igen!

Interpellation till landstingsrådet Lena Segerberg

Vid ett flertal tillfällen har jag lyft frågor som gäller specialistmottagningarna i Vimmerby. För att förekomma vantolkningar vill jag markera att det inte enbart är på grund av att jag råkar bo i Vimmerby. En viktig anledning är att Kristdemokraterna vill att det ska finnas liknande mottagningar i andra delar av länet också. Då är det naturligt att man är mån om att den verksamhet som redan finns har goda förutsättningar att fortsätta fungera väl och inte undermineras och därigenom riskera att dö sotdöden.

I ett interpellationssvar daterat den 17 maj 2010 skriver Lena Segerberg ”Vi vill även i framtiden ha dessa mottagningar i Vimmerby, på samma sätt som vi värnar motsvarande verksamhet i Nybro och Borgholm”. Det uttalades också ”stora förhoppningar om att antalet mottagningsdagar kommer att öka i framtiden”. De överhängande problem med undermålig och utsliten utrustning, som jag beskrev i min interpellation, besvarades med konstaterandet att ”hälso- och sjukvårdsförvaltningens arbete för att förbättra rutinerna med den medicinsk-tekniska utrustningen ska givetvis även gälla vid specialistläkarmottagningarna”.

Vad har då hänt sedan maj 2010?

Ortoped-, kirurg-, hud- och öronmottagningarna fungerar som tidigare, liksom audionom, urologsköterska och pacemakersköterskemottagningar. Under förra årets andra hälft ökade medicinmottagningen, till följd av förbättrad bemanning. Däremot fungerade gynmottagningen dåligt, med bara fem tillfällen under hela året. Barnläkarna hade inte någon mottagning alls.

Vidare kan man konstatera att trots Lena Segerbergs ord, så har inga investeringar gjorts vad gäller medicin eller gyn. Den EKG-apparat som gick sönder förra våren har inte ersatts. Istället får man låna från hälsocentralen. Gynstolen är under all kritik.

Med hänvisning till dina tidigare uttalanden och ovanstående redogörelse av nuläget vill jag ställa följande frågor:

• Är du nöjd med situationen som redovisas ovan?
• Vilka åtgärder kommer du att vidta för att regelbundna besök av gynekolog och barnläkare ska återupptas?
• Tycker du det är ok att bedriva verksamhet med bristfällig utrustning? Om inte, vilka åtgärder kommer du, som ansvarigt landstingsråd, att vidta?
• Hur ser tidsplanen ut för att få till stånd ”motsvarande verksamhet i Nybro och Borgholm”?

Vimmerby den 16 februari 2011

Gudrun Brunegård
Landstingsråd (KD)

Motion om utlokaliserade specialistmottagningar

Efter nedläggningen av akutavdelningen i Vimmerby har lokalerna använts till öppenvårdsmottagningar för slutenvårdsspecialister från Västerviks sjukhus. Med olika frekvens kommer olika professioner som audiolog, hörselvårdstekniker, urologsjuksköterska, specialistläkare inom medicin, kirurgi, ortopedi, gynekologi, pediatrik och öron- näs- och hals. Ögonmottagningen är öppen varje dag, med sjuksköterska måndag-fredag, medan ögonläkare finns på plats tre-fyra dagar i veckan. Numera kommer även en barnneurolog till barn- och ungdomshabiliteringen.

Specialistmottagningarna i Vimmerby sparar tid för patienter från Hultsfreds- och Vimmerby-området. Även miljön skonas, genom minskat resande då man får sin undersökning nära hemorten. För de med längst avstånd, från Virserumstrakten, kan det handla om en resväg på elva mil istället för tjugotvå tur och retur. Samhällseffekten av detta kan inte förbises, då det bl a innebär avsevärt kortare bortavaro från arbetsplatsen för läkarundersökning eller specialistsjuksköterskemottagning. Mottagningarna är också mycket uppskattade av befolkningen. En bieffekt är ett ökat kollegialt utbyte mellan slutenvårdsspecialister och allmänläkarspecialister.

Det är dock viktigt att dessa specialistmottagningar håller likvärdig teknisk kvalitet med de öppenvårdsmottagningar som är belägna på sjukhuset. Röntgen och annan utrustning måste förnyas allt efter behov. Det finns också goda skäl att utöka servicen med arbets-EKG, vilket skulle innebära en avlastning för mottagningen i Västervik. Eftersom många av patienterna är i arbetsför ålder skulle det också innebära kraftigt minskad frånvaro från arbetet.

Med de goda erfarenheter Vimmerby-mottagningen ger menar jag att det nu är läge att öppna liknande specialistläkarmottagningar på fler håll i länet, exempelvis i Borgholm och Nybro, som gamla sjukhusorter med stort omland och långa avstånd till närmaste akutsjukhus. I mån av lokalt intresse och möjlighet kan liknande verksamhet öppnas i anslutning till hälsocentraler på fler platser i länet.

Med anledning av ovanstående föreslår den kristdemokratiska landstingsgruppen

att landstingsdirektören ges i uppdrag att initiera utlokaliserade specialistmottagningar i
öppenvård i Nybro och Borgholm och på sikt på fler platser i länet, samt

att medicinmottagningen i Vimmerby utrustas med arbets-EKG.

onsdag 16 februari 2011

Granskad vård av barn och unga med psykisk ohälsa

Barn och unga med psykiska ohälsa hör till de mest utsatta grupper vi har i samhället. Av statistiken kan man se att den psykiska hälsan har förbättrats i de flesta åldersgrupper och självmorden minskat, men inte bland unga.

Därför håller Socialstyrelsen på med en tillsyn av hur vården fungerar för denna grupp. Man har bland annat granskat journaler och har särskilt vänt sig till barn- och ungdomspsykiatrin, skolhälsovården, primärvården.

Det visar sig att uppdraget, vem som gör vad och när, är klart och tydligt så länge barnet är knutet till barnavårdscentralen. Sedan blir det värre. På många håll är uppdraget otydligt för vem som ska ta omhand ett barn med lättare problematik. Det som gäller den tyngre problematiken är kanske mer självklart, men inom BUP tyngs man ofta ned av allt för många fall som borde kunna skötas på annan nivå.

Men var? Skolhälsovården ska enligt Skollagen ägna sig åt förebyggande arbete och enklare sjukvårdsinsatser. Jag har svårt att se att man alls ska sköta någon psykiatrisk utredning eller behandling där. Det har jag också uttryckt i samtal med representanter för barn- och ungdomspsykiatrin. Elevhälsans roll måste inskränka sig till att fånga upp dem som behöver det och hjälpa dem vidare till rätt instans.

Men rätt instans ska i många fall vara primärvården, enligt Socialstyrelsen. Vilken kompetens finns inom primärvården att ta hand om lättare psykiatriska problem hos barn och unga? Knappast någon, vill jag påstå. Där finns ett stort behov av kompetenshöjning, om man ska kunna sköta ett sådant uppdrag.

Här har vi ett tydligt problem. För när inte kompetensen finns där tar patientflödet två vägar: Antingen tar skolhälsovården på sig uppgifter som ligger utanför kompetensområdet eller också översvämmas BUP av lättare fall som gör att tillgången till hjälp för de svårare fall, som BUP egentligen ska ägna sig åt, minskar.

I själva verket sker båda delarna. Jag vet inte vilket som är värst.

Orsaken ligger delvis i bristande uppdragsbeskrivningar, både från landstinget och från kommunerna som huvudmän. Här har vi ett viktigt arbete framför oss. Och det brådskar. Barnen som mår dåligt finns runt omkring oss idag och måste få hjälp.

En skolläkare jag känner, någonstans i Sverige, skriver så här:

"Fyra olika besked de gångna dagarna hur jag ska skicka barnen. Det grymmaste var att jag i onsdags skulle skicka dem till distriktsläkare (ingen distriktsläkare jag talat med hade fått veta om det, och hur skulle de utreda och behandla dessa från dag till annan. Jag fick order sända remisserna dit, men de var helt oinformerade om chefernas beslut...och barnen är brickor i spelet mellan de vuxnas gräl om vem som har pengar/ budget och ansvar), Dessa utsatta svårt sargade barn och familjer, som behöver lotsas rätt, varligt och professionellt. Att jag har gråtit, jag har varit arg, jag har sagt att jag inte kan jobba på detta obarmhärtiga, oetiska sätt. Medan olika tjänstemän sitter och bestämmer olika under sina möten ska jag möta barnen och vill vara trovärdig och till nytta. Varje vecka hittar jag nya i gymnasiet som är missade och förlorat terminer av närvaro och kunskap, och där i vissa fall inte ens funnits mat i kylskåpet utan att ngn sett dem i uppväxten i vissa fall..."

För de här barnen och ungdomarna måste vi ta tag i frågan. Nu! Inte ens en tanke på prestige eller revir får existera när det gäller så utsatta barn.

TV-intervju om köldskadade Ingemar

Jag har ju i några tidigare inlägg skrivit om händelserna kring Ingemar Anderssons olyckiga förfrysning och de frågor det gav upphov till.

Nu, så där en månad senare, kan man konstatera att han tycks klara sig bättre än man vågade hoppas, när man såg de svarta fingrarna och tårna.

Igår hade Smålandsnytt ett uppföljande reportage, där även jag intervjuas om vilka slutsatser man dragit av de utredningar som gjorts. I SVTPlay hinner jag säga lite mer än vad som blev kvar efter klippen i det TV-sända inslaget.

tisdag 15 februari 2011

Årsmöte med barnperspektiv och förnyat förtroende

Igår hade Kristdemokraterna i Vimmerby sitt årsmöte, där jag fick förnyat förtroende som ordförande i lokalavdelningen för tionde gången.



Talare var riksdagsledamoten Yvonne Andersson, Linköping, inbjuden som talare. Hon är till yrket universitetslektor och arbetar nu i riksdagens utbildningsutskott. Hon beskrev hur barnperspektivet skiljer KD från andra partier.



Lisa Holmström, Alice Andersson och Lina Johansson medverkade med sång.

Under året har Vimmerby haft besök av flera kristdemokrater från det nationella planet: I själva valveckan fick Vimmerby-avdelningen besök av folkhälso- och äldreminister Maria Larsson, som talade om äldrefrågor vid ett cafémöte. Riksdagsledamoten Dan Kihlström, verksam i kulturutskottet, gjorde ett besök på Astrid Lindgrens Näs under samma vecka. Anders Andersson, sjukvårdspolitisk talesperson, talade om sitt nya uppdrag som riksdagsledamot och ordförande i Alliansens sjukvårdsgrupp vid förra årsmötet. Han deltog också vid företagsbesök på Fagerströms Maskin och på Locknevi marknad.

Kristdemokraterna i Vimmerby har under 2010 innehaft ordförandeposter i omsorgsnämnden och socialnämnden, där Elisabeth Lago Nilsson respektive Torbjörn Sandberg verkat. Jaroslav Sranka har varit vice ordförande i barn- och ungdomsnämnden, Göran Gustafsson i teknik- och servicenämnden och Thomas Karlsson i Vimarhem AB. Partiet har varit representerat i alla styrelser och nämnder, i de flesta fall med både ordinarie ledamot och ersättare. Den kommunpolitiska arbetsgruppen har samlats, dels tillsammans med Alliansen, men även på egen hand. Studiebesök har gjorts vid olika företag och kommunala verksamheter.

Flera motioner har lagts under året. Ola Gustafsson har motionerat om rensning av Vervelån genom Gullringen, utbyggd gång- och cykelväg i Gullringen, översyn av hastighetsbegränsningar, samt om publicering av revisionsrapporter på kommunens hemsida. Den senare bifölls redan efter två månader, vilket torde vara snudd på rekordsnabb behandling. Elisabeth Lago Nilsson har lagt en motion om att göra kommunala pensionärsrådet till remissorgan. Torbjörn Sandberg har motionerat om hantering av matavfall på kommunens skolor.

Under året har även motionen Håll Vimmerby rent! behandlats. Kommunfullmäktige beslutade att delvis bifalla motionen genom att ge barn- och ungdomsnämnden och teknik- och servicenämnden i uppdrag att genomföra en skräpplockarkampanj i Vimmerby kommun 2011 som riktar sig mot allmänheten, förskolor och skolor med stöd av stiftelsen "Håll Sverige Rent", Rapportering till fullmäktige skall ske i samband med nämndernas återredovisning till fullmäktige hösten 2011, därefter kan fullmäktige besluta om fortsatt uppdrag. Teknik- och servicenämnden fick dessutom i uppdrag att inventera behov och placering av papperskorgar i Vimmerby stad.

Den årliga vårfesten hölls i Mötesplatsen den 10 maj. Vitsippspriset delades ut till Gullan och Alvar Andersson. Motiveringen lydde: ”Gullan och Alvar Andersson har i många år visat stor omsorg om äldre och funktionshindrade, genom att troget besöka äldreboenden och glädja pensionärer och vårdtagare med sång och musik flera gånger i veckan. På så sätt är de föredömen i medmänsklighet och omtanke.”

En lördagsmorgon i juli samlades en grupp kristdemokrater för att städa centrum. Syftet var att följa upp motionen om att hålla Vimmerby rent, genom att i praktisk handling visa att man med en relativt måttfull insats kan åstadkomma ett betydligt renare och mer inbjudande centrum. Förhoppningsvis kan fler föreningar inspireras till liknande aktioner.

Kristdemokraterna var aktiva under hela valrörelsen med besök i kransorterna på fredagar och partytält på torget på lördagar. Dessutom anordnades ett möte för invandrarungdomar i Bullerbyn. Elisabeth Lago Nilsson, Gudrun Brunegård och Göran Gustafsson deltog i paneldebatter i Plenisalen och i Folkhögskolan och på Kröngården.

Efter förhandlingarna om politiska poster finns Kristdemokraterna representerade i samtliga nämnder och styrelser med antingen ordinarie ledamot eller ersättare. Som ordinarie ledamot i kommunstyrelsen finns nu Göran Gustafsson. Elisabeth Lago Nilsson och Torbjörn Sandberg sitter kvar som ordförande i omsorgsnämnden och socialnämnden.

I landstingsvalet kvarstår Vimmerby som den kommun där Kristdemokraterna har näst starkast väljarstöd i Kalmar län, med 14,93 %. I riksdagsvalet ligger Vimmerbys resultat fortfarande över riksgenomsnittet.

Styrelsen för Kristdemokraterna i Vimmerby har under verksamhetsåret bestått av Gudrun Brunegård, ordförande, Ola Gustafsson, vice ordförande, Elisabeth Lago Nilsson och Torbjörn Sandberg och Thomas Karlsson. Ersättare har varit Jaroslav Sranka, kassör, Göran Gustafsson och Carl-Axel Fagerström. Styrelsen omvaldes i samband med årsmötet.

fredag 11 februari 2011

Grattis, Kalmar-länsbor, till bra sjukhus!

I Kalmar län finns två av de tio bästa sjukhusen i hela landet. Västerviks sjukhus ligger på plats nummer sju, tätt följt av Länssjukhuset i Kalmar på åttonde plats.

Det är Health Consumer Powerhouse som har gjort den rankning som man kan läsa om i bl a VästerviksTidningen. För att göra rankningen har man sammanvägt data från Öppna Jämförelser och www.vantetider.se.

Av matrisen, där vart och ett av landets 73 sjukhus granskas, kan man utläsa att även Oskarshamns sjukhus håller god kvalitet. Där bedrivs som bekant ingen dygnet-runt-kirurgi eller förlossning, vilket gör att man "missar" ett antal möjliga poäng i rankningen. Men genom att ha specialiserat sig på ett avgränsat vårdutbud och utföra de delarna väl, så går man i själva verket om några av de 48 fullvärdiga akutsjukhusen och placerar sig på plats 44.

Det är bara att gratulera länets invånare och den yrkesskickliga och hängivna personalen till dessa framstående resultat!

onsdag 9 februari 2011

En halv seger för bibehållen röntgen

Den hetaste debatten vid dagens landstingsstyrelse var utan tvekan den som handlade om länets framtida radiologi, dvs röntgen. En konsultrapport föreslår drastiska förändringar, såsom stängning av röntgen i Vimmerby, indragen jourverksamhet i Oskarshamn och nedläggning av mammografin där. I Västervik skulle man lägga ned interventionslabbet.

Allt detta skulle ha stora och omfattande konsekvenser för länets invånare, som skulle tvingas åka avsevärt mycket längre sträckor för att få sina undersökningar utförda. Indragen jour i Oskarshamn och nedlagt interventionslabb skulle dessutom i hög grad påverka annan verksamhet vid respektive sjukhus, exempelvis medicinjouren i Oskarshamn och kirurgen i Västervik.

Det förslag som behandlades innebar att en arbetsgrupp skulle arbeta vidare med frågan, men ingenstans i beslutstexterna fanns något som gav garanti för att eventuella strukturförändringar någonsin skulle behandlas politiskt. Det fanns en uppenbar risk att viktiga frågor om vilka undersökningar som ska utföras var i länet helt skulle undanhållas politisk behandling. Därför hade Alliansen ett tilläggsyrkande, med innebörden att förändringar av utbud och utbudspunkter ska behandlas politiskt.

Efter nästan en timmes debatterande verkar det som att den rödgröna majoriteten äntligen tog till sig Alliansens argument. Man föreslog som kompromiss att föra in en mening om att strukturen i länet skulle vara oförändrad.

Eftersom det kan finnas utrymme för tolkningar av vad som menas med struktur, så föreslog vi ytterligare en förstärkning, nämligen att uppdraget gäller inom ramen för av fullmäktige beslutad struktur och att arbetet ska följas politiskt.

Detta får ändå ses som en halv seger, då jag inte bedömer att det fanns någon som helst chans att vänstergänget skulle bifalla vårt förslag. Genom det kompromissade tillägget höjdes ändå säkerhetsnivån ett rejält snäpp. Då kan man äntligen börja tro att röntgen i Vimmerby får vara kvar!

Orimlig hjärtdödlighet i Kalmar län

Det är större risk att hinna dö i hjärtinfarkt innan man kommer till sjukhus, om man bor i Kalmar län än i andra delar av landet. Det har Hjärt- och lungsjukas riksförbund funnit när man gjort en granskning av hjärtsjukvården, enligt ett inslag i Radio Kalmar idag. Skillnaden lär vara så stor att det kan motsvara ett hundratal länsbor per år.

– Vad vi såg var att ungefär 20 procent av dem som avlider i hjärtinfarkt gör det innan de får vård, och det är en anmärkningsvärt hög siffra, konstaterar Pär Hommerberg på Hjärt- och lungsjukas riksförbund.

I det bästa landstinget i undersökningen Uppsala var den siffran 12 procent.

Det finns alla skäl att undersöka vad som kan ligga bakom dessa siffror. Är det generellt relaterat till den ökade hjärtsjukligheten i vårt län? Hänger det ihop med de stora avstånden i länet, med längre utryckningstider? Finns det andra förklaringar?

Men framför allt - vad kan vi göra för att rätta till eventuella missförhållanden?

Utredningen av ambulanssjukvården i Kalmar län är i detta fall högaktuell. Det finns en uppenbar risk att den rödgröna majoriteten förbereder en centralisering, genom att gå på snittider för utryckning istället för den absoluta tiden från larm tills dess att ambulansen når den sjuke.

Men en person med akut hjärtinfarkt hjälps inte av om snittiden är kortare än 20 minuter, om inte ambulansen kommer fram förrän efter 30 minuter. Allra helst som hjärtåterupplivning behöver inledas inom några få minuter.

Om uppgifterna från Hjärt- och lungsjukas riksförbund stämmer, så stärker det min övertygelse att invånarna i vårt län behöver ett tätare skyddsnät med kortare utryckningstider och inte tvärtom.

Ofta kan räddningstjänsten nå en hjärtsjuk person och inleda återupplivning med hjälp av hjärtstartare inom loppet av några minuter, i väntan på att ambulansen hinner fram. På så sätt kan många liv räddas.

Jag är glad att kristdemokraternas enträgna arbete, för att få landstinget att teckna avtal med kommunernas räddningstjänst, om att kunna inleda återupplivning vid hjärtstopp i väntan på ambulans (IVPA), långt om länge håller på att vinna gehör. Dåvarande landstingsledamoten Ann-Charlotte Svensson (KD) från Hjorted är den som personifierar kampen. För ett par mandatperioder sedan, när Anders Andersson (KD) ledde landstingsmajoriteten, skrevs det in i landstingsplanen.

Men det fortsatta arbetet, med att teckna avtal med kommunerna, har gått trögt och på sina håll fastnat i en ekonomisk diskussion. Dagens uppgifter understryker behovet av att komma förbi sådana hinder och se till länsinvånarnas behov av ökad trygghet vid akut hjärtsjukdom.

måndag 7 februari 2011

Sorgligt förhalande av Unga vuxna-mottagning

För ett antal år sedan, jag tror det var 2005 eller 2006, beslutade landstingsfullmäktige att inrätta mottagningar för unga personer i åldrarna 16-24 i behov av någon att prata om vid kriser eller om man mår dåligt. Syftet var att underlätta övergången mellan barn- och ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin och förhindra att någon faller mellan stolarna för att man inte vet vart man ska vända sig.

I norra delen av länet var man snabbt ut med att öppna Unga vuxna-mottagningar. Enligt de rapporter jag fått fungerar de väl.

En anektdot som berättas ibland, för att illustrera den öppna och välkomnande attityden, är om en 80-årig man som ringde till en Unga vuxna-mottagning för att få hjälp. Han möttes av ett "Välkommen hit! Vi ska hjälpa dig vidare!"

Tyvärr har det varit svårare att få till Unga vuxna-mottagningar i södra delen av länet. I lördagens Barometern (tyvärr inte i nätupplagan) återges en del tankar kring vad som kan ligga bakom att man dröjer med en start i Kalmar, de flesta anonyma. Bland det mest uppseendeväckande är följande: ”Ryktet säger att psykiatriförvaltningen inte vill och nu säger man att det inte blir något innan man
utvärderat det som är i gång på andra håll i länet. Någon har påstått att landstinget inte vill göra något tillsammans med Kalmar kommun efter debaclet med beroendecentrum”.

Kan det vara så illa att landstingets rödgröna majoritet "hämnas" på Kalmar kommun genom att hålla tillbaka en viktig satsning för unga människor som mår psykiskt dåligt? Då är det verkligt illa ställt med omsorgen om de mest utsatta!

Jag vill se en annan ordning! Nu är det hög tid att sätta igång den verksamhet som beslutades för många år sedan!

fredag 4 februari 2011

När patienten själv får välja

För fem månader infördes vårdvalet, Hälsoval Kalmar, i Kalmar län. Avsevärt senare än i de flesta andra delar av landet.

Skälet var att den röd-gröna landstingsmajoriteten inte brydde sig om att genomföra reformen så länge den var frivillig. Istället väntade vänstergänget tills det blev en tvingande lag för alla landsting att ge sina medborgare rätt att välja vårdgivare, och ge alla vårdgivare lika villkor, vare sig de var privata eller landstingsdrivna.

För socialminister Göran Hägglund (KD) och Alliansregeringen handlade det om att ge människor rätt att själva fatta beslut om vilken vård- eller hälsocentral man har förtroende för. Poängen är att man ska konkurrera med hjälp av kvalitet och tillgänglighet.

Det är svårt att säga vad som var den djupast liggande orsaken till motståndet från de röd-gröna. Handlade det om protektionism, där "försvaret" av den egna verksamheten gick före respekten för medborgarnas rätt att välja? Var det en misstro mot privata vårdgivare? Fanns en oro för att den offentliga verksamheten inte skulle hålla måttet vid konkurrens i fråga om kvalitet? Var man rädd att allt för många patienter skulle välja en privat vårdgivare och välja bort den landstingsdrivna? Var det ren halstarrighet, att dröja in i det sista med att genomföra något som beslutats av Alliansregeringen? Eller fanns det några andra bevekelsegrunder hos Henriksson (S), Petersson (V) och Hellenborg (MP)?

Ja, det är nog bara de själva som kan svara på det. Det är nog i alla fall ingen överdrift att påstå att man konstruerade ett regelverk som skulle göra det så svårt som möjligt för privata vårdgivare att komma med i Hälsoval Kalmar. Tack vare att Allianspartierna drev på, så kunde man ändå nå fram till en kompromiss som man kan leva med. Många av de privata vårdgivarna i länet har ansökt om att komma med och har gjort de anpassningar av sin verksamhet som varit nödvändiga.

Nåväl, i Barometern-OT idag (jag har tyvärr inte hittat artikeln i nätupplagan)redovisas effekterna av vårdvalet i form av hur många patienter som valt att lista sig hos en annan vårdgivare än tidigare:

FAKTA
Vinnare och förlorare i hälsovalet

Följande hälsocentraler har lockat flest listningar:
1. Astrakanen, Nybro, 566 nya listningar.
2. Sensia, Kalmar + 396.
3. Esplanaden, Västervik + 117.
4. Kvarnholmen, Kalmar + 91.
5. Berga, Kalmar + 90.

Dessa hälsocentraler har tappat flest patienter:
1. Hälsocentralen, Nybro, minus 477 listningar.
2. Lindsdal, Kalmar – 102
2. Ljungbyholm, Kalmar – 102
4. Hälsocentralen, Hultsfred – 77
5. Blå kusten, Oskarshamn – 60


Med tanke på att en tidigare tumregel har varit cirka 1700 patienter per läkare, så inser man att det vanligen rör sig om marginella förändringar. Nybro bryter mönstret. När det gäller Sensia i Kalmar, så är det en nyöppnad hälsocentral, som behöver betydligt fler patienter för att stå på egna ben.

Tabellen åskådliggör vårdvalets drivkraft - varje patient ger en viss summa pengar. Pengar som behövs till löner, lokaler, utrustning, fortbildning osv. En hälsocentral som tappar patienter behöver alltså höja sin kvalitet, förbättra bemötandet, kanske öka sina öppettider, se till att bli snabbare på att svara i telefon osv, kort sagt förbättra sitt rykte, för att få tillbaka sitt underlag.

Den stora vinnaren, när vårdgivarna konkurrerar med kvalitet, det är patienten. När patienten själv får välja, då kan det börja hända saker!

Farväl, Kikebo!

Läser i Nyheterna och Oskarshamns-Tidningen (dock ej i nätupplagan) att Kikeboskolan i Oskarshamn ska läggas ned. Nästa höst, 2012, ska den "avvecklas".

Då har det gått många år sedan jag med stor förväntan och inte så lite pirr i magen gick till min första skoldag på Kikeboskolan. Eftersom vi flyttat till Oskarshamn bara några veckor tidigare, så höll jag nog mamma rätt hårt i handen, för det var ju så många nya barn. Även om jag var uppvuxen i en skola och stortrivdes i skolmiljön (vi bodde i en lärarbostad i bottenplanet på ett skolhus, en dörr från skolans korridor, under mina första sju år), så var ju allt nytt här.

Kikeboskolan låg inbäddat i härliga lekytor och grönområden, med slätpolerade stenhällar, enstaka enbuskar och små ekar och askar. Det var också nära till mitt hem på Furuvägen. Min skolväg gick genom en vacker lövhage, som täcktes med en matta av vitsippor om våren, längs den romantiska Kärleksstigen, som bebyggdes några år senare.

Ungefär samtidigt som villabebyggelse "förstörde" min skolväg, sommaren mellan tvåan och trean, flyttade min familj till Storåkersbacken, på gränsen till Norrby. Jag och mina kompisar på gatan fick gå kvar på Kikebo, för att slippa byta lärare i trean. På morgnarna brukade jag få åka med min far, som jobbade på Valhallaskolan. Hem blev det buss eller också promenerade jag de tre kilometrarna. På våren var det en ren fröjd att promenera förbi Fredriksberg och de skirt blommande, näktergalsjublande slånsnåren.

På så sätt "avvecklades" min skolgång i Kikebo. När jag började fyran så var det i Rödsle. Men när Kikebo avvecklas som skola, då finns nog ingen återvändo. För det som var en välbyggd och funktionell skola på 1960-talet är nog tyvärr en anomali i dagens undervisning. Enbart stora klassrum, inga grupprum, som jag kan minnas. Och ett renoveringsbehov på 50 miljoner.

Nej, jag kan förstå "omtagsgruppen", som föreslår att kikebobarnen istället ska beredas plats i en ny byggnad vid Valhallaskolan istället. Det blir nog bra.

Det största problemet blir nog för rastvakterna att hålla koll på att barnen inte tar hela Stadsparken i anspråk för sina rastaktiviteter!

Skärpta rutiner efter förfrysning

Nu är utredningarna klara gällande vad som egentligen hände, när Ingemar Andersson från Tuna besökte Västerviks sjukhus. Vid hemkomsten kom han inte in i huset, utan blev liggandes ute på trappan och förfrös fingrar och tår.

Allmänheten fick en ström av information i såväl tidningar, radio och TV, efter intervjuer med Ingemar själv och hans anhöriga. Den information som gavs väckte en rad frågor, framför allt beträffande omständigheterna kring hans hemfärd, men även hur det kom sig att en diabetiker kunde vistas på akutmottagningen hela eftermiddagen och kvällen utan att få något att äta. Från sjukhusets sida nöjde man sig med att konstatera att man följt rutinerna.

Sjukhusets utredning visar att ingen notering gjorts och att kunskap saknats om bakomliggande sjukdom. Uppenbarligen har det gjorts försök att ringa anhöriga från sjukhuset, när undersökningen var klar på kvällen. När man inte fick svar beslöt man att ändå låta Ingemar åka hem, eftersom han själv önskade det. Analysen har resulterat i förslag om förbättringar i dokumentationen och skriftliga rutiner för hemgång när det gäller vissa patientgrupper.

Vid kontakt med landstingets sjukreseenhet framkommer att man från deras sida noterat att akutmottagningen efter den olycksaliga händelsen har ändrat sitt beteende vid beställning av sjukresor. Och jag är övertygad om att ingen taxichaufför framdeles kommer att åka iväg från en sjuktransport utan att ha förvissat sig om att resenären tagit sig in i bostaden.

Som jag tidigare konstaterat: I ett sådant här fall finns bara förlorare. Självklart är alla inblandade parter bestörta och förtvivlade över vad som hänt. Ingen vill ju orsaka lidande eller skada. Men när det nu gick så illa, så är det nödvändigt att analysera varje led i vårdkedjan och skärpa upp rutinerna så att det inte finns någon risk att något liknande inträffar igen. Det handlar inte om att söka syndabockar.

Därför är det bra att man, även om man inte kunnat upptäcka några direkta fel som begåtts inom sjukhusets väggar, ändå skärper säkerhetsåtgärderna. Det är på så sätt patientsäkerheten ökar och risken för framtida patientskador minskar.