Att vara kristen i Irak är förenat med stor fara, ja rent av livsfara. Det finns skäl till att andelen kristna i Mellanöstern har minskat drastiskt. Jag skäms över att de svenska migationsmyndigheterna vägrar se och erkänna detta. Deras förhållningssätt orsakar rent omänskliga konsekvenser.
Igår träffade jag Philip, en varmt kristen irakier. Han kom till Sverige för drygt åtta år sedan och arbetar hårt för att försörja sig. Han har till och med två jobb. Numera bor även hans tre bröder och deras syster här. Alla är svenska medborgare.
Även den 67-åriga modern finns i Sverige, men har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Hennes man dog i något av alla de krig som plågat Irak. Hon har inga anhöriga kvar i Irak. Hon har inte fått lära sig läsa och skriva.
Ändå ska hon skickas tillbaka till Irak. Utan möjlighet till egen försörjning och utan anhöriga som kan hjälpa henne. Dessutom med den inbyggda risk det innebär att tillhöra den förföljda gruppen kristna.
Två gånger har polisen kommit och letat efter henne, för att utvisa henne, men sönerna har inte talat om var hon finns. Hela familjen lider av den psykiska tortyr oron för modern innebär.
Sverige måste visa barmhärtighet! Man kan inte skilja en änka från sin familj, som älskar sin mor och vill försörja henne, och skicka henne tillbaka till en i högsta grad osäker tillvaro!
Migrationsminister Tobias Billström (M) måste inse att det är nödvändigt med både hjärta och förnuft för att bedriva en rättfärdig politik.
torsdag 10 december 2009
Visa medmänsklighet för kristna irakier!
Etiketter:
Gudrun Brunegård,
kristdemokraterna,
kristna irakier,
Mellanöstern,
To
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar