Västerviks sjukhus är det populäraste sjukhuset i Sverige för nyutbildade läkare att göra sin AT-tjänst på. Det har gjort att söktrycket har varit enormt. Ändå har man bara tagit emot en handfull.
I våras var det över 80 sökande till fyra platser. Vid samtal med sjukhusledningen gjorde man bedömningen att man utan vidare, utan att påverka kvaliteten skulle kunna ta emot dubbelt så många AT-läkare. Med smart planering skulle man med all sannolikhet kunna ta emot fler. Det var ekonomin som satte gränser. Samtidigt är antalet nöjda utbildningsläkare som trivs i länet en nyckel till att komma till rätta med den rådande läkarbristen på sikt.
I våras ställde jag därför frågan i en interpellation till den rödgröna majoriteten i landstinget, om de var beredda att ge direktiv om att öka antalet AT-platser, och därmed bidra till att trygga läkarrekryteringen på längre sikt. Frågan har sedan debatterats i fullmäktige även i september. Då hade årets AT-rankning befäst Västerviks ledning ännu ett år, och Oskarshamns sjukhus hade tagit sig upp till den 16:e populäraste sjukhuset bland AT-läkarna.
Därför är det glädjande att läsa dagens Barometern-OT (tyvärr inte på webben), där personalutskottets ordförande Yvonne Hagberg (S) berättar att man nu har för avsikt att öka antalet AT-platser med åtta nya tjänster. Frågan är bara om man inte är väl försiktigt.
Visar inlägg med etikett Västerviks sjukhus. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Västerviks sjukhus. Visa alla inlägg
måndag 15 oktober 2012
torsdag 26 juli 2012
Sommar-PRAO - att "gå i vårdpersonalens skor"
För andra sommaren i rad tar jag några sommardagar för att fördjupa min inblick i länets hälso- och sjukvård. Kalla det gärna hospitering eller kanske rent av PRAO.
Som beslutsfattare ser jag det som oumbärligt att inte bara läsa in beslutsunderlag, utan också att ha egen kännedom, in på bara huden, om den verklighet som patienten möter och som personalen har att hantera varje dag.
Hittills i sommar har jag gått tillsammans med personal på barnkliniken, akutmottagningen, dialysen och medicinkliniken vid Länssjukhuset i Kalmar. I Västervik har jag hospiterat på psykakuten och psykiatrins öppenvårdsmottagning. Fler arbetspass är inplanerade, även i primärvården och vid Oskarshamns sjukhus.
Gudrun Brunegård hospiterar på Västerviks sjukhus.
Foto: Caroline Petersson, från Västerviks-Tidningens reportage torsdagen den 26 augusti 2012.
Vilka slutsatser har jag då dragit efter dessa dagar i direktkontakt med vården?
Ja, nog finns problem. Inte minst sommartid, då verksamheten behöver minskas ned för att personalen ska kunna ta ut sin nödvändiga semester. Utan sommarledighet blir personalen utarbetad och orkar inte jobba hela resten av året. Trots att det inte går att få tag på tillräckligt många semestervikarier.
Men det går inte obemärkt förbi. Hur skulle det inte märkas, att bemanningen är reducerad trots att människor blir lika sjuka på sommaren som på resten av året och länets befolkning dessutom fördubblas tack vare alla turister?
Mitt i detta gör personalen ett beundransvärt arbete och tänjer sig till sitt yttersta. Även om de stressas av att patienterna ibland får vänta olidligt länge på akuten. Även om de vissa dagar tvingas ta dubbla arbetspass för att få schemat att gå ihop. Även om man fått öppna upp och fylla de stängda rummen på avdelningen, utan att ha mer än halv personalstyrka. Och så vidare.
Självklart har jag fått med mig mer än detta, att ta vara på inför kommande verksamhetsår, men det kommer jag att redovisa i annan tappning vad det lider.
Vårdförbundets länsordförande i Kalmar, Michelle Dobos Sandberg, skrev en artikel i början av sommaren, där hon uppmanade landstingspolitiker att gå en dag i vårdpersonalens skor.
Jag kan bara instämma - det är nyttigt att få nya infallsvinklar och perspektiv på den verksamhet vi ska fatta beslut om, och jag rekommenderar varmt fler att följa mitt exempel.
Som beslutsfattare ser jag det som oumbärligt att inte bara läsa in beslutsunderlag, utan också att ha egen kännedom, in på bara huden, om den verklighet som patienten möter och som personalen har att hantera varje dag.
Hittills i sommar har jag gått tillsammans med personal på barnkliniken, akutmottagningen, dialysen och medicinkliniken vid Länssjukhuset i Kalmar. I Västervik har jag hospiterat på psykakuten och psykiatrins öppenvårdsmottagning. Fler arbetspass är inplanerade, även i primärvården och vid Oskarshamns sjukhus.
Gudrun Brunegård hospiterar på Västerviks sjukhus.
Foto: Caroline Petersson, från Västerviks-Tidningens reportage torsdagen den 26 augusti 2012.
Vilka slutsatser har jag då dragit efter dessa dagar i direktkontakt med vården?
Ja, nog finns problem. Inte minst sommartid, då verksamheten behöver minskas ned för att personalen ska kunna ta ut sin nödvändiga semester. Utan sommarledighet blir personalen utarbetad och orkar inte jobba hela resten av året. Trots att det inte går att få tag på tillräckligt många semestervikarier.
Men det går inte obemärkt förbi. Hur skulle det inte märkas, att bemanningen är reducerad trots att människor blir lika sjuka på sommaren som på resten av året och länets befolkning dessutom fördubblas tack vare alla turister?
Mitt i detta gör personalen ett beundransvärt arbete och tänjer sig till sitt yttersta. Även om de stressas av att patienterna ibland får vänta olidligt länge på akuten. Även om de vissa dagar tvingas ta dubbla arbetspass för att få schemat att gå ihop. Även om man fått öppna upp och fylla de stängda rummen på avdelningen, utan att ha mer än halv personalstyrka. Och så vidare.
Självklart har jag fått med mig mer än detta, att ta vara på inför kommande verksamhetsår, men det kommer jag att redovisa i annan tappning vad det lider.
Vårdförbundets länsordförande i Kalmar, Michelle Dobos Sandberg, skrev en artikel i början av sommaren, där hon uppmanade landstingspolitiker att gå en dag i vårdpersonalens skor.
Jag kan bara instämma - det är nyttigt att få nya infallsvinklar och perspektiv på den verksamhet vi ska fatta beslut om, och jag rekommenderar varmt fler att följa mitt exempel.
tisdag 5 juni 2012
Ta tillvara Västerviks topprankning som utbildningsort!
Interpellation till landstingsrådet Lena Segerberg - inför landstingsfullmäktige den 12 juni 2012
Tillvarata Västerviks sjukhus topprankning som utbildningsort
En av landstingets ödesfrågor för framtiden är den långsiktiga läkarrekryteringen. Den akuta bristsituation som nu råder ger oroande signaler i form av svårighet att tillsätta vakanser inom exempelvis primärvård och psykiatri. Det finns inget som tyder på att läkarbristen kommer att minska, snarare tvärtom, med tanke på kommande pensionsavgångar.
Det är därför nödvändigt att vidta en rad olika, parallella åtgärder för att trygga den framtida bemanningen inom landstingets olika medicinska discipliner.
Västerviks sjukhus har under flera år utmärkt sig som ett av Sveriges i särklass mest uppskattade utbildningssjukhus för AT-läkare. Det har resulterat i ett kraftigt söktryck på AT-blocken i Västervik. I år har det kommit drygt 80 ansökningar till fyra utbildningsblock.
Varför inte tillvarata den styrka som finns i Västervik som utbildningsort, för att göra framsynta rekryteringar av unga läkare som aktivt vill söka sig till länet? Här borde finnas möjlighet att redan relativt omgående utöka antalet utbildningsplatser kraftigt, för att i nästa skede ha tillgång till ett större och bredare urval aspiranter till ST-block med olika inriktning.
Det bör rimligen också finnas ett tydligt uppdrag till AT-utbildningsorterna att se till sjukvårdens hela behov, såväl primärvård, slutenvård och de diagnostiska specialiteterna. Bland alla de sökande finns med all sannolikhet många som ser Västervik som den perfekta kombinationen av kuststad och topprankad utbildningsort, men det torde också finnas ett antal sökande som inte ser det geografiska läget som överordnat utan kan tänka sig att efter fullgjort block tjänstgöra i andra delar av länet.
Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor:
Är du beredd att ge klartecken till fler AT-block för att ta tillvara dem som aktivt sökt sig till länet och därmed bidra till att långsiktigt trygga läkarrekryteringen till länet?
Vilka direktiv har idag de som tillsätter AT-blocken att tillgodose rekryteringsbehov även inom primärvård och diagnostiska specialiteter?
Vimmerby den 26 maj 2012
Gudrun Brunegård
Tillvarata Västerviks sjukhus topprankning som utbildningsort
En av landstingets ödesfrågor för framtiden är den långsiktiga läkarrekryteringen. Den akuta bristsituation som nu råder ger oroande signaler i form av svårighet att tillsätta vakanser inom exempelvis primärvård och psykiatri. Det finns inget som tyder på att läkarbristen kommer att minska, snarare tvärtom, med tanke på kommande pensionsavgångar.
Det är därför nödvändigt att vidta en rad olika, parallella åtgärder för att trygga den framtida bemanningen inom landstingets olika medicinska discipliner.
Västerviks sjukhus har under flera år utmärkt sig som ett av Sveriges i särklass mest uppskattade utbildningssjukhus för AT-läkare. Det har resulterat i ett kraftigt söktryck på AT-blocken i Västervik. I år har det kommit drygt 80 ansökningar till fyra utbildningsblock.
Varför inte tillvarata den styrka som finns i Västervik som utbildningsort, för att göra framsynta rekryteringar av unga läkare som aktivt vill söka sig till länet? Här borde finnas möjlighet att redan relativt omgående utöka antalet utbildningsplatser kraftigt, för att i nästa skede ha tillgång till ett större och bredare urval aspiranter till ST-block med olika inriktning.
Det bör rimligen också finnas ett tydligt uppdrag till AT-utbildningsorterna att se till sjukvårdens hela behov, såväl primärvård, slutenvård och de diagnostiska specialiteterna. Bland alla de sökande finns med all sannolikhet många som ser Västervik som den perfekta kombinationen av kuststad och topprankad utbildningsort, men det torde också finnas ett antal sökande som inte ser det geografiska läget som överordnat utan kan tänka sig att efter fullgjort block tjänstgöra i andra delar av länet.
Med anledning av detta vill jag ställa följande frågor:
Är du beredd att ge klartecken till fler AT-block för att ta tillvara dem som aktivt sökt sig till länet och därmed bidra till att långsiktigt trygga läkarrekryteringen till länet?
Vilka direktiv har idag de som tillsätter AT-blocken att tillgodose rekryteringsbehov även inom primärvård och diagnostiska specialiteter?
Vimmerby den 26 maj 2012
Gudrun Brunegård
onsdag 25 januari 2012
De äldsta och svårast sjuka förlorarna i Kalmar-landstinget
I höstas ställde jag frågor i landstingsstyrelsen om vad konsekvenserna blir för de äldresatsningar som finansierats på de mest sjuka äldre, som finansierats med riktade statsbidrag från Alliansregeringen. Tanken med sådana är som bekant att hjälpa till att bygga upp verksamhet, som sedan arbetas in i ordinarie verksamhet. Den rödgröna landstingsledningen gav mig inget svar på hur man tänkt ge verksamheten förutsättning att leva kvar.
Nu börjar verkligheten bakom de konturer jag anade och befarade träda fram. I verksamhetsplanen för Hälso- och sjukvårdsförvaltningen, som presenterades för landstingsstyrelsens arbetsutskott idag, kan man i klartext läsa följande:
"Ett viktigt mål är att reducera antalet undvikbara inläggningar och återinläggningar på sjukhuset (i Västervik). Tyvärr tvingas det mulitprofessionella mångbesökarteam som fångar upp patienter som av olika anledning söker akutsjukvård många gånger per år att avslutas då ekonomiska medel för denna verksamhet saknas.
På länssjukhuset i Kalmar övervägs (dec -11) olika alternativ för att på bästa sätt anpassa verksamheten till budgeten. De alternativ som ses är att avsluta äldremottagningen, att reducera antalet nystartade akutgeriatriska vårdplatser eller att avsluta äldreteamet. En kombination av de olika delarna övervägs också."
Det arbete som byggts upp under ett antal år, som har gjort att äldrevården har legat i framkant i det län i Sverige som har störst andel äldre, ska nu alltså raseras, genom den rödgröna landstingsmajoritetens bristande planering och styrning.
Det här är en mycket allvarlig försämring för våra äldre invånare och en utsatt patientgrupp. De som drabbas är våra äldre, men också andra personer med stort återkommande vårdbehov, som panikångest och hjärtneuros. Det förefaller kortsiktigt att efter bara något år lägga ned en arbetsform som framhållits som ett föredöme nationellt och som tidigare bedömts som en besparing på lång sikt.
Att omgående reducera antalet nystartade akutgeritriska vårdplatser verkar fullständigt huvudlöst. Ingick detta i planen när det ansvariga (?) landstingsrådet Lena Segerberg (S) var med och invigde dem för bara ett par månader sedan?
Nu börjar verkligheten bakom de konturer jag anade och befarade träda fram. I verksamhetsplanen för Hälso- och sjukvårdsförvaltningen, som presenterades för landstingsstyrelsens arbetsutskott idag, kan man i klartext läsa följande:
"Ett viktigt mål är att reducera antalet undvikbara inläggningar och återinläggningar på sjukhuset (i Västervik). Tyvärr tvingas det mulitprofessionella mångbesökarteam som fångar upp patienter som av olika anledning söker akutsjukvård många gånger per år att avslutas då ekonomiska medel för denna verksamhet saknas.
På länssjukhuset i Kalmar övervägs (dec -11) olika alternativ för att på bästa sätt anpassa verksamheten till budgeten. De alternativ som ses är att avsluta äldremottagningen, att reducera antalet nystartade akutgeriatriska vårdplatser eller att avsluta äldreteamet. En kombination av de olika delarna övervägs också."
Det arbete som byggts upp under ett antal år, som har gjort att äldrevården har legat i framkant i det län i Sverige som har störst andel äldre, ska nu alltså raseras, genom den rödgröna landstingsmajoritetens bristande planering och styrning.
Det här är en mycket allvarlig försämring för våra äldre invånare och en utsatt patientgrupp. De som drabbas är våra äldre, men också andra personer med stort återkommande vårdbehov, som panikångest och hjärtneuros. Det förefaller kortsiktigt att efter bara något år lägga ned en arbetsform som framhållits som ett föredöme nationellt och som tidigare bedömts som en besparing på lång sikt.
Att omgående reducera antalet nystartade akutgeritriska vårdplatser verkar fullständigt huvudlöst. Ingick detta i planen när det ansvariga (?) landstingsrådet Lena Segerberg (S) var med och invigde dem för bara ett par månader sedan?
onsdag 12 oktober 2011
Rödgrönt svek mot patienter i livets slutskede
Idag hade landstingsstyrelsen ett möte, då bl a landstingets yttrande över revisionsrapporten Palliativ vård, uppföljning mars 2011 behandlades. Revisorerna konstaterade att det råder stor ojämlikhet i länet.
I Kalmar finns en särskild enhet, med särskilt utbildad personal, kopplad till den lasarettsanslutna hemsjukvården. Där kan patienter i livets slutskede läggas in direkt, om man av något skäl inte kan vårdas hemma.
Något liknande finns inte i Västervik. Sedan länge har det funnits beslut att inrätta samlade vårdplatser för patienter i livets slutskede i Västervik, men det har dröjt, bl a beroende på om- och tillbyggnationerna av sjukhuset.
Patienter som har obotliga sjukdomar och närmar sig livets slutskede har särskilda behov, både vad gäller personalens kompetens och lyhördhet och vad gäller lokalernas utformning. I nuläget finns palliativa vårdplatser (för vård i livets slutskede) utspridda på flera olika avdelningar vid Västerviks sjukhus, där denna känsliga patientgrupp blandas med akut sjuka. Nu tycks den rödgröna majoriteten backa från fullmäktiges beslut att inrätta samlade palliativa vårdplatser i Västervik.
När jag under mötet började ställa frågor om de formuleringar majoriteten tagit fram som svar till revisorerna, framkom att de rödgröna fortfarande inte har någon planering för hur detta ska genomföras. Tvärtom svävade man på målet och hänvisade till att en sådan enhet kostar pengar, som man inte har. Istället för att instämma i Alliansens tillägg, som Christer Jonsson formulerade under sittande möte, att fullmäktiges beslut om samlade palliativa vårdplatser ska genomföras, valde majoriteten att notera att fullmäktiges beslut gäller tills annat beslut fattas.
Detta tolkar jag som att man har släppt ambitionen att inrätta en samlad palliativ enhet i Västervik och nu förbereder sig för att ta sig ur gällande fullmäktigebeslut.
Trots revisorernas påpekande om ojämlikheterna i länet, så tar man inte chansen att markera att det nu är dags att rätta till ojämlikheten i länet. Det är djupt beklagligt och ett svek mot patienterna i livets slutskede.
I Kalmar finns en särskild enhet, med särskilt utbildad personal, kopplad till den lasarettsanslutna hemsjukvården. Där kan patienter i livets slutskede läggas in direkt, om man av något skäl inte kan vårdas hemma.
Något liknande finns inte i Västervik. Sedan länge har det funnits beslut att inrätta samlade vårdplatser för patienter i livets slutskede i Västervik, men det har dröjt, bl a beroende på om- och tillbyggnationerna av sjukhuset.
Patienter som har obotliga sjukdomar och närmar sig livets slutskede har särskilda behov, både vad gäller personalens kompetens och lyhördhet och vad gäller lokalernas utformning. I nuläget finns palliativa vårdplatser (för vård i livets slutskede) utspridda på flera olika avdelningar vid Västerviks sjukhus, där denna känsliga patientgrupp blandas med akut sjuka. Nu tycks den rödgröna majoriteten backa från fullmäktiges beslut att inrätta samlade palliativa vårdplatser i Västervik.
När jag under mötet började ställa frågor om de formuleringar majoriteten tagit fram som svar till revisorerna, framkom att de rödgröna fortfarande inte har någon planering för hur detta ska genomföras. Tvärtom svävade man på målet och hänvisade till att en sådan enhet kostar pengar, som man inte har. Istället för att instämma i Alliansens tillägg, som Christer Jonsson formulerade under sittande möte, att fullmäktiges beslut om samlade palliativa vårdplatser ska genomföras, valde majoriteten att notera att fullmäktiges beslut gäller tills annat beslut fattas.
Detta tolkar jag som att man har släppt ambitionen att inrätta en samlad palliativ enhet i Västervik och nu förbereder sig för att ta sig ur gällande fullmäktigebeslut.
Trots revisorernas påpekande om ojämlikheterna i länet, så tar man inte chansen att markera att det nu är dags att rätta till ojämlikheten i länet. Det är djupt beklagligt och ett svek mot patienterna i livets slutskede.
onsdag 7 september 2011
Kalmar län starkast enat
Diskussionerna om vilken region vi i framtiden ska ingå i har gått in i en intensiv fas. Om vi inte själva lyckas hitta en god lösning tillsammans med våra grannlän, kommer vi med all säkerhet få se statens utredare Mats Sjöstrand rita en karta för den statliga länsindelningen. Förr eller senare kommer kommuner och landsting att anpassa sig efter de nya gränserna, men ännu en tid har vi alltså själva möjlighet att påverka vår framtid.
Jag hävdar att även om den senaste tidens positioneringar försvårar läget, så kan skickligt skötta förhandlingar garantera Kalmar län fortsatt status som säte för viktiga regionala institutioner.
Med största respekt för drivkraften hos den södra delen av länet att fortsätta samarbetet med Växjö och Karlskrona, lika väl som för övertygelsen i norra länsdelen att fortsätta att söka sig mot Linköping, så vill jag framhålla vikten av att hålla ihop Kalmar län.
Under ett drygt tiotal år har länet utvecklat ett samarbete, där ölänningar förstår att det som är bra för Västervik gynnar även dem, som delar av en helhet, och vice versa. Jag är övertygad om att länet som helhet har mest att vinna på att använda denna styrka i en kommande region.
Vad ser jag då kan bli följden av en delning, som talar för att hålla ihop länet?
Kalmar, som yttersta nordostliga utpost i en sydsvensk region kan få svårt att hävda sig i förhandlingar med Skåne. Kan någon på allvar tro att Malmö, Lund och Kristianstad, som redan gjort en fördelning av vilka institutioner som ska ligga var, kommer att släppa iväg någon till ett avlägset hörn, om samtidigt Växjö och Karlskrona pockar på motsvarande? Fråga kristianstadsborna hur mycket de tycker sig ha fått del av i nuvarande Region Skåne! Med Kalmar i södra delen av ett helt län blir förhandlingsläget helt annorlunda.
Oavsett var en delning av länet sker skulle Oskarshamn förlora viktiga delar av sitt patientunderlag, som idag kommer både från länets södra och norra delar. Det skulle underminera hela sjukhusets existens.
Västervik skulle vid en delning norr om Oskarshamn förlora hälften av sitt patientunderlag till kirurgi, ortopedi och förlossning. Med bara tiotalet mil till Linköping och Norrköping, i en situation där sannolikt även Nyköping och kanske även Eskilstuna och Katrineholm kommer att ingå i regionen, är det tveksamt om Västervik kan finnas kvar som akutsjukhus.
Om detta drabbar Västervik ökar risken att även nordvästra länet utarmas. På samma sätt som Kisa vårdcentral har nedrustats, kommer Vimmerby ha väldigt svårt att behålla de specialistmottagningar som idag finns i den gamla akutvårdsavdelningen.
Ett av de tunga argumenten för att bilda nya regioner är att ingå i en större enhet, som kan förhandla fram rättvisare fördelning av statliga infrastruktursatsningar och på så sätt bidra till ökad tillväxt i vårt hörn av landet. Med länet delat i två delar, med omkring hundra tusen invånare var, är risken överhängande att de nya regionerna knappast ens kommer att märka att vi har tillkommit, längst ut i de nya regionernas periferi.
Mitt tips är att vi har störst förutsättningar att förhandla till oss både regionala institutioner och satsningar på vägar, järnvägar och trafik i ett samarbete med Östergötland. De behöver vår folkmängd som underlag för sitt universitetssjukhus. Samarbetet med Karlskrona och Växjö kan mycket väl fortsätta på samma sätt som över nuvarande länsgränser.
Låt oss inte hasta åstad och enbart gå efter känslorna, åt vilket håll vi vill samarbeta i en kommande region. Låt oss istället fatta beslut efter en realistisk analys av läget och förutsättningarna. Vi har störst kraft om vi håller ihop.
Gudrun Brunegård
Landstingsråd (KD)
Jag hävdar att även om den senaste tidens positioneringar försvårar läget, så kan skickligt skötta förhandlingar garantera Kalmar län fortsatt status som säte för viktiga regionala institutioner.
Med största respekt för drivkraften hos den södra delen av länet att fortsätta samarbetet med Växjö och Karlskrona, lika väl som för övertygelsen i norra länsdelen att fortsätta att söka sig mot Linköping, så vill jag framhålla vikten av att hålla ihop Kalmar län.
Under ett drygt tiotal år har länet utvecklat ett samarbete, där ölänningar förstår att det som är bra för Västervik gynnar även dem, som delar av en helhet, och vice versa. Jag är övertygad om att länet som helhet har mest att vinna på att använda denna styrka i en kommande region.
Vad ser jag då kan bli följden av en delning, som talar för att hålla ihop länet?
Kalmar, som yttersta nordostliga utpost i en sydsvensk region kan få svårt att hävda sig i förhandlingar med Skåne. Kan någon på allvar tro att Malmö, Lund och Kristianstad, som redan gjort en fördelning av vilka institutioner som ska ligga var, kommer att släppa iväg någon till ett avlägset hörn, om samtidigt Växjö och Karlskrona pockar på motsvarande? Fråga kristianstadsborna hur mycket de tycker sig ha fått del av i nuvarande Region Skåne! Med Kalmar i södra delen av ett helt län blir förhandlingsläget helt annorlunda.
Oavsett var en delning av länet sker skulle Oskarshamn förlora viktiga delar av sitt patientunderlag, som idag kommer både från länets södra och norra delar. Det skulle underminera hela sjukhusets existens.
Västervik skulle vid en delning norr om Oskarshamn förlora hälften av sitt patientunderlag till kirurgi, ortopedi och förlossning. Med bara tiotalet mil till Linköping och Norrköping, i en situation där sannolikt även Nyköping och kanske även Eskilstuna och Katrineholm kommer att ingå i regionen, är det tveksamt om Västervik kan finnas kvar som akutsjukhus.
Om detta drabbar Västervik ökar risken att även nordvästra länet utarmas. På samma sätt som Kisa vårdcentral har nedrustats, kommer Vimmerby ha väldigt svårt att behålla de specialistmottagningar som idag finns i den gamla akutvårdsavdelningen.
Ett av de tunga argumenten för att bilda nya regioner är att ingå i en större enhet, som kan förhandla fram rättvisare fördelning av statliga infrastruktursatsningar och på så sätt bidra till ökad tillväxt i vårt hörn av landet. Med länet delat i två delar, med omkring hundra tusen invånare var, är risken överhängande att de nya regionerna knappast ens kommer att märka att vi har tillkommit, längst ut i de nya regionernas periferi.
Mitt tips är att vi har störst förutsättningar att förhandla till oss både regionala institutioner och satsningar på vägar, järnvägar och trafik i ett samarbete med Östergötland. De behöver vår folkmängd som underlag för sitt universitetssjukhus. Samarbetet med Karlskrona och Växjö kan mycket väl fortsätta på samma sätt som över nuvarande länsgränser.
Låt oss inte hasta åstad och enbart gå efter känslorna, åt vilket håll vi vill samarbeta i en kommande region. Låt oss istället fatta beslut efter en realistisk analys av läget och förutsättningarna. Vi har störst kraft om vi håller ihop.
Gudrun Brunegård
Landstingsråd (KD)
onsdag 23 februari 2011
"Att göra det vanliga ovanligt bra"
Verksamhetsbesök är viktiga för en politiker, för att på plats bilda sig en uppfattning om hur saker ligger till och möta de människor öga mot öga som finns i den verklighet som vi beslutar om.
Undertecknad, riksdagsledamoten Anders Andersson och Kristdemokraternas Västerviks-representant i landstingsstyrelsen Kerstin Lahi besökte Västerviks sjukhus tillsammans med vår politiske sekreterare Christopher Dywik, som tagit bilderna.
Igår tillbringade vi dagen på ett av Sveriges bästa sjukhus, Västerviks sjukhus. Kaxigt? Javisst! Befogat? Bedöm själv:
Placering som nr 7 i Health Consumer Powerhouse's index.
Mer än 70 procent av patienterna är klara på akuten på mindre än tre timmar.
Patienter som brutit lårbenshalsen opereras inom 12 timmar i snitt, en halvering mot för några år sedan.
Bäst i Sverige i intensivvårdsregistret.
Rankat som femte bästa sjukhus i landet att göra sin AT på, dvs läkarutbildningens två avslutande år, då man arbetar under handledning innan man får ut sin legitimation.
Har minskat ned vårdrelaterade infektioner från 13 procent till 3 procent.
Särskilt omnämnande i Riks-Stroke 2009.
Korta vårdtider, låg kostnadsutveckling.
Sjukhuschefen Krister Björkegren gav en presentation av sitt sjukhus.
Men det går inte att slå sig till ro med goda resultat idag. Då hinner utvecklingen springa ifrån en. Man behöver ständigt arbeta med förbättringar. Och det finns stora utmaningar kvar, exempelvis i uppbyggnaden av medicinsk rehabilitering för personer med skall- och ryggmärgsskador. Det gäller även vården i livets slutskede för patienter med svåra, obotliga sjukdomar. Och hur ska man lösa de sedan länge beslutade platserna för en intagningsvårdavdelning, där man kan låta patienter från akuten stanna över natt för att kunna observera och förnyad bedömning nästa dag?
Krister Björkegrens recept är att göra det vanliga ovanligt bra. Med den inställningen kommer man uppenbarligen långt.
En pressträff hann vi också med, traditionsenligt förlagd i den trivsamma cafeterian.
Undertecknad, riksdagsledamoten Anders Andersson och Kristdemokraternas Västerviks-representant i landstingsstyrelsen Kerstin Lahi besökte Västerviks sjukhus tillsammans med vår politiske sekreterare Christopher Dywik, som tagit bilderna.
Igår tillbringade vi dagen på ett av Sveriges bästa sjukhus, Västerviks sjukhus. Kaxigt? Javisst! Befogat? Bedöm själv:
Placering som nr 7 i Health Consumer Powerhouse's index.
Mer än 70 procent av patienterna är klara på akuten på mindre än tre timmar.
Patienter som brutit lårbenshalsen opereras inom 12 timmar i snitt, en halvering mot för några år sedan.
Bäst i Sverige i intensivvårdsregistret.
Rankat som femte bästa sjukhus i landet att göra sin AT på, dvs läkarutbildningens två avslutande år, då man arbetar under handledning innan man får ut sin legitimation.
Har minskat ned vårdrelaterade infektioner från 13 procent till 3 procent.
Särskilt omnämnande i Riks-Stroke 2009.
Korta vårdtider, låg kostnadsutveckling.
Sjukhuschefen Krister Björkegren gav en presentation av sitt sjukhus.
Men det går inte att slå sig till ro med goda resultat idag. Då hinner utvecklingen springa ifrån en. Man behöver ständigt arbeta med förbättringar. Och det finns stora utmaningar kvar, exempelvis i uppbyggnaden av medicinsk rehabilitering för personer med skall- och ryggmärgsskador. Det gäller även vården i livets slutskede för patienter med svåra, obotliga sjukdomar. Och hur ska man lösa de sedan länge beslutade platserna för en intagningsvårdavdelning, där man kan låta patienter från akuten stanna över natt för att kunna observera och förnyad bedömning nästa dag?
Krister Björkegrens recept är att göra det vanliga ovanligt bra. Med den inställningen kommer man uppenbarligen långt.
En pressträff hann vi också med, traditionsenligt förlagd i den trivsamma cafeterian.
fredag 18 februari 2011
Motion om utlokaliserade specialistmottagningar
Efter nedläggningen av akutavdelningen i Vimmerby har lokalerna använts till öppenvårdsmottagningar för slutenvårdsspecialister från Västerviks sjukhus. Med olika frekvens kommer olika professioner som audiolog, hörselvårdstekniker, urologsjuksköterska, specialistläkare inom medicin, kirurgi, ortopedi, gynekologi, pediatrik och öron- näs- och hals. Ögonmottagningen är öppen varje dag, med sjuksköterska måndag-fredag, medan ögonläkare finns på plats tre-fyra dagar i veckan. Numera kommer även en barnneurolog till barn- och ungdomshabiliteringen.
Specialistmottagningarna i Vimmerby sparar tid för patienter från Hultsfreds- och Vimmerby-området. Även miljön skonas, genom minskat resande då man får sin undersökning nära hemorten. För de med längst avstånd, från Virserumstrakten, kan det handla om en resväg på elva mil istället för tjugotvå tur och retur. Samhällseffekten av detta kan inte förbises, då det bl a innebär avsevärt kortare bortavaro från arbetsplatsen för läkarundersökning eller specialistsjuksköterskemottagning. Mottagningarna är också mycket uppskattade av befolkningen. En bieffekt är ett ökat kollegialt utbyte mellan slutenvårdsspecialister och allmänläkarspecialister.
Det är dock viktigt att dessa specialistmottagningar håller likvärdig teknisk kvalitet med de öppenvårdsmottagningar som är belägna på sjukhuset. Röntgen och annan utrustning måste förnyas allt efter behov. Det finns också goda skäl att utöka servicen med arbets-EKG, vilket skulle innebära en avlastning för mottagningen i Västervik. Eftersom många av patienterna är i arbetsför ålder skulle det också innebära kraftigt minskad frånvaro från arbetet.
Med de goda erfarenheter Vimmerby-mottagningen ger menar jag att det nu är läge att öppna liknande specialistläkarmottagningar på fler håll i länet, exempelvis i Borgholm och Nybro, som gamla sjukhusorter med stort omland och långa avstånd till närmaste akutsjukhus. I mån av lokalt intresse och möjlighet kan liknande verksamhet öppnas i anslutning till hälsocentraler på fler platser i länet.
Med anledning av ovanstående föreslår den kristdemokratiska landstingsgruppen
att landstingsdirektören ges i uppdrag att initiera utlokaliserade specialistmottagningar i
öppenvård i Nybro och Borgholm och på sikt på fler platser i länet, samt
att medicinmottagningen i Vimmerby utrustas med arbets-EKG.
Specialistmottagningarna i Vimmerby sparar tid för patienter från Hultsfreds- och Vimmerby-området. Även miljön skonas, genom minskat resande då man får sin undersökning nära hemorten. För de med längst avstånd, från Virserumstrakten, kan det handla om en resväg på elva mil istället för tjugotvå tur och retur. Samhällseffekten av detta kan inte förbises, då det bl a innebär avsevärt kortare bortavaro från arbetsplatsen för läkarundersökning eller specialistsjuksköterskemottagning. Mottagningarna är också mycket uppskattade av befolkningen. En bieffekt är ett ökat kollegialt utbyte mellan slutenvårdsspecialister och allmänläkarspecialister.
Det är dock viktigt att dessa specialistmottagningar håller likvärdig teknisk kvalitet med de öppenvårdsmottagningar som är belägna på sjukhuset. Röntgen och annan utrustning måste förnyas allt efter behov. Det finns också goda skäl att utöka servicen med arbets-EKG, vilket skulle innebära en avlastning för mottagningen i Västervik. Eftersom många av patienterna är i arbetsför ålder skulle det också innebära kraftigt minskad frånvaro från arbetet.
Med de goda erfarenheter Vimmerby-mottagningen ger menar jag att det nu är läge att öppna liknande specialistläkarmottagningar på fler håll i länet, exempelvis i Borgholm och Nybro, som gamla sjukhusorter med stort omland och långa avstånd till närmaste akutsjukhus. I mån av lokalt intresse och möjlighet kan liknande verksamhet öppnas i anslutning till hälsocentraler på fler platser i länet.
Med anledning av ovanstående föreslår den kristdemokratiska landstingsgruppen
att landstingsdirektören ges i uppdrag att initiera utlokaliserade specialistmottagningar i
öppenvård i Nybro och Borgholm och på sikt på fler platser i länet, samt
att medicinmottagningen i Vimmerby utrustas med arbets-EKG.
fredag 11 februari 2011
Grattis, Kalmar-länsbor, till bra sjukhus!
I Kalmar län finns två av de tio bästa sjukhusen i hela landet. Västerviks sjukhus ligger på plats nummer sju, tätt följt av Länssjukhuset i Kalmar på åttonde plats.
Det är Health Consumer Powerhouse som har gjort den rankning som man kan läsa om i bl a VästerviksTidningen. För att göra rankningen har man sammanvägt data från Öppna Jämförelser och www.vantetider.se.
Av matrisen, där vart och ett av landets 73 sjukhus granskas, kan man utläsa att även Oskarshamns sjukhus håller god kvalitet. Där bedrivs som bekant ingen dygnet-runt-kirurgi eller förlossning, vilket gör att man "missar" ett antal möjliga poäng i rankningen. Men genom att ha specialiserat sig på ett avgränsat vårdutbud och utföra de delarna väl, så går man i själva verket om några av de 48 fullvärdiga akutsjukhusen och placerar sig på plats 44.
Det är bara att gratulera länets invånare och den yrkesskickliga och hängivna personalen till dessa framstående resultat!
Det är Health Consumer Powerhouse som har gjort den rankning som man kan läsa om i bl a VästerviksTidningen. För att göra rankningen har man sammanvägt data från Öppna Jämförelser och www.vantetider.se.
Av matrisen, där vart och ett av landets 73 sjukhus granskas, kan man utläsa att även Oskarshamns sjukhus håller god kvalitet. Där bedrivs som bekant ingen dygnet-runt-kirurgi eller förlossning, vilket gör att man "missar" ett antal möjliga poäng i rankningen. Men genom att ha specialiserat sig på ett avgränsat vårdutbud och utföra de delarna väl, så går man i själva verket om några av de 48 fullvärdiga akutsjukhusen och placerar sig på plats 44.
Det är bara att gratulera länets invånare och den yrkesskickliga och hängivna personalen till dessa framstående resultat!
lördag 15 januari 2011
Patientsäkerhet, sekretess och mediestrategi
För några dagar sedan skrev jag om Ingemar Andersson, som efter ett besök på Västerviks sjukhus skjutsades hem av taxi och blev liggande ute på trappan i fjorton timmar i tio graders kyla och förfrusit fingrar och tår. Eftersom inte sjukhuset gjort någon annan kommentar än att man inte uttalar sig i enskilda fall,så grundade jag bakgrundsbeskrivningen och mina frågeställningar på de uppgifter som framkommit i olika medier.
Utifrån samma underlag skrev jag en debattartikel, som publicerades i flera av länets tidningar. I artikeln gör jag kopplingen till socialminister Göran Hägglunds (KD) och regeringens nollvision om patientskador i vården och den satsning som görs för att få igång arbetet runt om i landet.
Bakom varje siffra i den förskräckande statistik, som visar på hundratusentals vårdskador om året, finns en människa av kött och blod, som Ingemar Andersson. I artikeln uttrycker jag en förhoppning om att det tragiska fallet ska vara en väckarklocka och en utgångspunkt för det arbete som är nödvändigt för att minska vårdskadorna.
De ansvariga på Västerviks sjukhus gjorde ett genmäle som bl a publicerades i Västerviks-Tidningen. Där påtalar de att flera av de uppgifter jag återger från media är felaktiga. Vimmerby Tidnings ledarskribent kommenterar resonemanget i slutet av denna länk.
Självklart beklagar jag om jag bidragit till att oriktiga uppgifter från media fått vidare spridning. Men är det inte dags att fundera över mediestrategin efter denna tragiska händelse, där sjukvården varit inblandad, och som har lett till intensiv rapportering i media under en hel vecka, både regionalt och nationellt, och som nu även ska granskas av Socialstyrelsen?
En enkel presskommuniké med korfattad, saklig information om det verkliga händelseförloppet, när man såg att fallet fått både regional och nationell uppmärksamhet, hade knappast skadat patientsekretessen, men hade kunnat skapa klarhet i många oklarheter.
Utifrån samma underlag skrev jag en debattartikel, som publicerades i flera av länets tidningar. I artikeln gör jag kopplingen till socialminister Göran Hägglunds (KD) och regeringens nollvision om patientskador i vården och den satsning som görs för att få igång arbetet runt om i landet.
Bakom varje siffra i den förskräckande statistik, som visar på hundratusentals vårdskador om året, finns en människa av kött och blod, som Ingemar Andersson. I artikeln uttrycker jag en förhoppning om att det tragiska fallet ska vara en väckarklocka och en utgångspunkt för det arbete som är nödvändigt för att minska vårdskadorna.
De ansvariga på Västerviks sjukhus gjorde ett genmäle som bl a publicerades i Västerviks-Tidningen. Där påtalar de att flera av de uppgifter jag återger från media är felaktiga. Vimmerby Tidnings ledarskribent kommenterar resonemanget i slutet av denna länk.
Självklart beklagar jag om jag bidragit till att oriktiga uppgifter från media fått vidare spridning. Men är det inte dags att fundera över mediestrategin efter denna tragiska händelse, där sjukvården varit inblandad, och som har lett till intensiv rapportering i media under en hel vecka, både regionalt och nationellt, och som nu även ska granskas av Socialstyrelsen?
En enkel presskommuniké med korfattad, saklig information om det verkliga händelseförloppet, när man såg att fallet fått både regional och nationell uppmärksamhet, hade knappast skadat patientsekretessen, men hade kunnat skapa klarhet i många oklarheter.
fredag 7 januari 2011
När det går snett i vården får patienten lida
De senaste dagarna har ett sorgligt drama utspelats i nordöstra Småland. Nyheten har spritts i allt vidare cirklar, nu även på nationell nivå.
Det handlar om Ingemar, 79 år, från Tuna utanför Vimmerby. Han kom till Västerviks sjukhus i söndags för en knäskada. Där blev han sittande flera timmar utan mat eller medicin, trots diabetes. Klockan elva på kvällen skickas han hem från sjukhuset i taxi, utan att man fått bekräftelse på att någon finns som kan ta emot honom hemma.
Taxichauffören släpper av Ingemar, som tar sig till trappan. Men dörren är låst och Ingemar har ingen nyckel. Så där på trappan kollapsar han i den tiogradiga kylan i tron att hans sista stund är kommen. Fjorton timmar senare hittas han av en slump av sin bror Joel. Då är Ingemar svårt medtagen, nedkyld och har svåra köldskador på fingrar och tår.
Händelseförloppet skildrades i Vimmerby Tidning på tisdagen och fångades upp även av
VästerviksTidningen och Radio Kalmar, illustrerat med foto från Vimmerby Tidning på brodern Joel Andersson vid Ingemars förstukvist.
Idag har Smålandsnytt ett reportage, som också har visats i Rapport, där Ingemar själv intervjuas i sjukhussängen och visar upp sina förfrusna, missfärgade fingrar.
Sjukhuschefen Krister Björkegren säger att man har följt rutinerna. Men i så fall behöver rutinerna verkligen ses över!
Inte kan det höra till rutinerna att en diabetiker får sitta i flera timmar på akuten utan att få mat eller mediciner? Det missförhållandet trodde jag hade rättats till för flera år sedan, då jag bl a talat med dåvarande chefen på akutmottagningen, som ombesörjt en lösning på det problemet. Fungerar inte det längre?
Inte kan det vara rutin att skicka hem en sjuk åldring mitt i natten utan att man fått kontakt med någon hemma, anhörig eller hemtjänst, eller kontrollerat att patienten har nyckel och kan ta sig in? Nog måtte väl det enda rimliga vid 23-tiden vara att låta patienten sova på sjukhuset och få åka hem nästa dag? Varför förmår inte den styrande sossemajoriteten få fram intagningsvårdsplatser i Västervik, som vi kristdemokrater arbetat för i så många år, och som skulle förhindra den här typen av kringskyfflande av gamla människor?
Och inte heller hör det till rutinerna att en taxichaufför släpper av en sjukling utan att förvissa sig om att vederbörande tar sig in. Conny Karlsson, som ansvarar för beställningstrafiken, är förtvivlad och kan inte förstå hur det hela kan ha gått till.
Enligt min ringa bedömning har det gått fel på flera punkter, kanske fler än de här ovan uppräknade.
Jag vill poängtera att det inte handlar om felsökning för att hitta syndabockar. I ett sådant här fall finns bara förlorare. Men den som får lida för att rutinerna fallerat, det är Ingemar, som riskerar att gå illa sargad ur eländet, med sina förfrusna diabeteshänder och diabetestår.
Därför duger det inte att gömma sig bakom påståendet att rutinerna följts. Varje steg i vårdkedjan måste gås igenom, utan att någon pinsamhet sopas under mattan.
Det får bara inte hända igen!
Det handlar om Ingemar, 79 år, från Tuna utanför Vimmerby. Han kom till Västerviks sjukhus i söndags för en knäskada. Där blev han sittande flera timmar utan mat eller medicin, trots diabetes. Klockan elva på kvällen skickas han hem från sjukhuset i taxi, utan att man fått bekräftelse på att någon finns som kan ta emot honom hemma.
Taxichauffören släpper av Ingemar, som tar sig till trappan. Men dörren är låst och Ingemar har ingen nyckel. Så där på trappan kollapsar han i den tiogradiga kylan i tron att hans sista stund är kommen. Fjorton timmar senare hittas han av en slump av sin bror Joel. Då är Ingemar svårt medtagen, nedkyld och har svåra köldskador på fingrar och tår.
Händelseförloppet skildrades i Vimmerby Tidning på tisdagen och fångades upp även av
VästerviksTidningen och Radio Kalmar, illustrerat med foto från Vimmerby Tidning på brodern Joel Andersson vid Ingemars förstukvist.
Idag har Smålandsnytt ett reportage, som också har visats i Rapport, där Ingemar själv intervjuas i sjukhussängen och visar upp sina förfrusna, missfärgade fingrar.
Sjukhuschefen Krister Björkegren säger att man har följt rutinerna. Men i så fall behöver rutinerna verkligen ses över!
Inte kan det höra till rutinerna att en diabetiker får sitta i flera timmar på akuten utan att få mat eller mediciner? Det missförhållandet trodde jag hade rättats till för flera år sedan, då jag bl a talat med dåvarande chefen på akutmottagningen, som ombesörjt en lösning på det problemet. Fungerar inte det längre?
Inte kan det vara rutin att skicka hem en sjuk åldring mitt i natten utan att man fått kontakt med någon hemma, anhörig eller hemtjänst, eller kontrollerat att patienten har nyckel och kan ta sig in? Nog måtte väl det enda rimliga vid 23-tiden vara att låta patienten sova på sjukhuset och få åka hem nästa dag? Varför förmår inte den styrande sossemajoriteten få fram intagningsvårdsplatser i Västervik, som vi kristdemokrater arbetat för i så många år, och som skulle förhindra den här typen av kringskyfflande av gamla människor?
Och inte heller hör det till rutinerna att en taxichaufför släpper av en sjukling utan att förvissa sig om att vederbörande tar sig in. Conny Karlsson, som ansvarar för beställningstrafiken, är förtvivlad och kan inte förstå hur det hela kan ha gått till.
Enligt min ringa bedömning har det gått fel på flera punkter, kanske fler än de här ovan uppräknade.
Jag vill poängtera att det inte handlar om felsökning för att hitta syndabockar. I ett sådant här fall finns bara förlorare. Men den som får lida för att rutinerna fallerat, det är Ingemar, som riskerar att gå illa sargad ur eländet, med sina förfrusna diabeteshänder och diabetestår.
Därför duger det inte att gömma sig bakom påståendet att rutinerna följts. Varje steg i vårdkedjan måste gås igenom, utan att någon pinsamhet sopas under mattan.
Det får bara inte hända igen!
torsdag 9 december 2010
Stora förändringar kräver politiskt ansvarstagande
Den länge undanhållna röntgenplan, som jag skrev om i det föregående inlägget, har idag stämplats in och diarieförts. De uppgifter jag fått, om att den varit klar länge, visade sig stämma. Den är nämligen daterad den 26 oktober. Utan problem hade den alltså kunnat behandlas i god tid för att debatteras och beslutas vid landstingsfullmäktige, då budget och plan för de närmaste åren togs.
Just hemkommen från en välfylld mötesdag i Stockholm har jag hunnit ta del av sammanfattningen.
Inte nog med att det bekräftas att man "rekommenderar ... att röntgen i Vimmerby avvecklas", utan även att "mammografin koncentreras till Västervik och Kalmar och att nukleärmedicin i Västervik läggs ned". Texten säger även att "utbudsmässigt bör Oskarshamn utveckla framförallt öppenvårdsradiologi och lägga ner jourverksamheten nattetid".
Det är alltså stora och omfattande förändringar som föreslås, som skulle ha effekter på utbud och servicenivå gentemot medborgarna, framför allt när det gäller den norra och mellersta länsdelen. En jourförändring i Oskarshamn skulle i högsta grad påverka sjukhusets akutkapacitet. Mammografi-patienter från Oskarshamn föreslås hänvisas till Västervik och Kalmar.
Och det ville majoriteten hålla borta från den politiska dagordningen?
När det gäller verksamheten i Vimmerby, så är det intressant att konstatera att jag blev beskylld för att sprida oro när jag berättade vad jag fått uppgift om. Röntgenplanen bekräftar att uppgifterna var riktiga. Lena Segerberg hade kanske hoppas att kunna lägga ned röntgen i Vimmerby i stillhet. Nu har hon vid upprepade tillfällen lovat att mottagningen ska vara kvar.
Det är upp till bevis nu, Lena!
Nu måste vi förtroendevalda få möjlighet att sätta oss in ordentligt i röntgenplanens alla delar och vilka konsekvenser det skulle medföra om den skulle genomföras. För befolkningen, i form av tillgänglighet och resvägar i vårt avlånga län. För respektive sjukhus möjlighet att fullgöra sitt uppdrag på kort och lång sikt. För möjligheten att upprätthålla högsta möjliga kompetens och kvalitet. Och för hur vårt läns sjukvård på lång sikt ska kunna hävda sig i en framtida regionbildning.
Den sammanvägda helhetsbedömningen måste göras på politisk nivå, där befolkningen kan utkräva ansvar genom allmänna val. De besluten får inte smusslas över på anställda.
Anders Henriksson & Co måste ta sitt ansvar och får sluta gömma sig bakom tjänstemännen!
Just hemkommen från en välfylld mötesdag i Stockholm har jag hunnit ta del av sammanfattningen.
Inte nog med att det bekräftas att man "rekommenderar ... att röntgen i Vimmerby avvecklas", utan även att "mammografin koncentreras till Västervik och Kalmar och att nukleärmedicin i Västervik läggs ned". Texten säger även att "utbudsmässigt bör Oskarshamn utveckla framförallt öppenvårdsradiologi och lägga ner jourverksamheten nattetid".
Det är alltså stora och omfattande förändringar som föreslås, som skulle ha effekter på utbud och servicenivå gentemot medborgarna, framför allt när det gäller den norra och mellersta länsdelen. En jourförändring i Oskarshamn skulle i högsta grad påverka sjukhusets akutkapacitet. Mammografi-patienter från Oskarshamn föreslås hänvisas till Västervik och Kalmar.
Och det ville majoriteten hålla borta från den politiska dagordningen?
När det gäller verksamheten i Vimmerby, så är det intressant att konstatera att jag blev beskylld för att sprida oro när jag berättade vad jag fått uppgift om. Röntgenplanen bekräftar att uppgifterna var riktiga. Lena Segerberg hade kanske hoppas att kunna lägga ned röntgen i Vimmerby i stillhet. Nu har hon vid upprepade tillfällen lovat att mottagningen ska vara kvar.
Det är upp till bevis nu, Lena!
Nu måste vi förtroendevalda få möjlighet att sätta oss in ordentligt i röntgenplanens alla delar och vilka konsekvenser det skulle medföra om den skulle genomföras. För befolkningen, i form av tillgänglighet och resvägar i vårt avlånga län. För respektive sjukhus möjlighet att fullgöra sitt uppdrag på kort och lång sikt. För möjligheten att upprätthålla högsta möjliga kompetens och kvalitet. Och för hur vårt läns sjukvård på lång sikt ska kunna hävda sig i en framtida regionbildning.
Den sammanvägda helhetsbedömningen måste göras på politisk nivå, där befolkningen kan utkräva ansvar genom allmänna val. De besluten får inte smusslas över på anställda.
Anders Henriksson & Co måste ta sitt ansvar och får sluta gömma sig bakom tjänstemännen!
onsdag 14 april 2010
Lita aldrig mer på den röd-gröna landstingsmajoriteten!
Nu har den röd-gröna landstingsmajoriteten avslöjat sig. I en artikel i Västerviks-Tidningen tillkännager de sin valplattform. Där återges ett resonemang om att Allianspartierna skulle ha en dold agenda om att sälja ut Västerviks sjukhus.
http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5340411
Reportern påminner om Allianspartiernas avsiktsförklaring, där det framgår klart och tydligt att vi inte har några sådana avsikter. I ett beslut i landstingsfullmäktige har samma avståndstagande mot privatisering av sjukhusen också gjorts.
Ändå påstår de båda socialdemokratiska landstingsråden Anders Henriksson (S) och Lena Segerberg (S) att vi skulle ha en dold agenda, där sjukhusförsäljning ingår.
Detta är ren och skär lögn!
Jag vet inte hur socialdemokrater är funtade, men för mig är etik och hederlighet viktiga begrepp och levnadsmål. Jag försöker i allt att hålla mig till sanningen och skriver inte sådant jag inte kan stå för.
När jag skriver under ett dokument, där det står att jag inte har för avsikt att sälja ut något sjukhus, då menar jag det.
Den enda slutsats man kan dra av sossarnas uttalande är att de själva inte har samma krav på sanningsenlighet. Stackars dem som har litat på något de säger eller skriver! Nu vet vi att något som de undertecknat inte har något värde.
http://www.jonssonsfunderingar.blogspot.com/
http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5340411
Reportern påminner om Allianspartiernas avsiktsförklaring, där det framgår klart och tydligt att vi inte har några sådana avsikter. I ett beslut i landstingsfullmäktige har samma avståndstagande mot privatisering av sjukhusen också gjorts.
Ändå påstår de båda socialdemokratiska landstingsråden Anders Henriksson (S) och Lena Segerberg (S) att vi skulle ha en dold agenda, där sjukhusförsäljning ingår.
Detta är ren och skär lögn!
Jag vet inte hur socialdemokrater är funtade, men för mig är etik och hederlighet viktiga begrepp och levnadsmål. Jag försöker i allt att hålla mig till sanningen och skriver inte sådant jag inte kan stå för.
När jag skriver under ett dokument, där det står att jag inte har för avsikt att sälja ut något sjukhus, då menar jag det.
Den enda slutsats man kan dra av sossarnas uttalande är att de själva inte har samma krav på sanningsenlighet. Stackars dem som har litat på något de säger eller skriver! Nu vet vi att något som de undertecknat inte har något värde.
http://www.jonssonsfunderingar.blogspot.com/
tisdag 10 november 2009
Fortsatt utveckling av Västerviks sjukhus i landstingsregi
Gång på gång har socialdemokraterna och vänstern försökt skrämma befolkningen i norra länet med att allianspartierna skulle vilja sälja ut Västerviks sjukhus. Trots att frågan inte fanns på agendan så var sossarnas valslogan på dekaler och tröjor "Vi säljer inte" eller hur de nu formulerade det, för att skapa en konflikt där ingen fanns.
I landstingsmajoritetens skyltfönsterkampanj dyker den lögnaktiga beskyllningen upp igen. För att en gång för alla få slut på osanningarna har nu landstingsalliansen överlämnat en avsiktsförklaring om att Västerviks sjukhus ska fortsätta utvecklas i landstingets regi.
Det gäller naturligtvis även under nästa mandatperiod, då vi har för avsikt att återigen sitta i majoritet.
Läs avsiktsförklaringen här: http://landstingsalliansen.se/?p=10
I landstingsmajoritetens skyltfönsterkampanj dyker den lögnaktiga beskyllningen upp igen. För att en gång för alla få slut på osanningarna har nu landstingsalliansen överlämnat en avsiktsförklaring om att Västerviks sjukhus ska fortsätta utvecklas i landstingets regi.
Det gäller naturligtvis även under nästa mandatperiod, då vi har för avsikt att återigen sitta i majoritet.
Läs avsiktsförklaringen här: http://landstingsalliansen.se/?p=10
torsdag 5 november 2009
Kris och utveckling - även för strokevården!
Under de senaste fem-sex åren har vi vant oss vid att Landstinget i Kalmar län utmärker sig med det ena goda resultatet efter det andra i en rad nationella jämförelser.
Så har det inte alltid varit. När vi i de fyra allianspartierna tog över ledningen hösten 2002 var det precis tvärtom. Kalmar län låg i bottenligan, både när det gällde ekonomi, väntetider till vård och behandling och patienternas omdömen. Vi satte därför fokus på bemötande, väntetider och ekonomi, med månatliga uppföljningar.
Det var en otrolig prestation personalen åstadkom, att, samtidigt som historiens största sparprogram genomfördes, lyckas korta köerna och fokusera ett gott bemötande av patienterna. Vi kunde se hur resultaten i olika nationella jämförelser förbättrades undan för undan - till socialdemokraternas stora förtrytelse! De kunde inte acceptera att landstinget utvecklades väl under alliansledning, efter alla år i brant rutschbana under sosseledning.
Det var så illa att när personaltidningen Nerven uppmärksammade en förstaplacering för vårt landsting blev en tjänsteman verbalt rejält tilltufsad av en irriterad oppositionspolitiker, som inte tyckte att man skulle skriva om något som kunde gynna den borgerliga landstingsledningen.
Vi gläder oss över att den nuvarande majoriteten har förvaltat den goda grund som lades under förra mandatperioden. Nu tvekar man inte över att stoltsera över när landstinget är på pallplats i olika mätningar.
Men allt är inte perfekt. Öppna Jämförelser visar att det finns områden som behöver förbättras, däribland strokevården. Därför har det blivit ett nytt fokusområde, både inom professionen och politiken.
Idag har jag hospiterat på strokeenheten på Västerviks sjukhus. Det var inspirerande att se hur man tagit Öppna Jämförelser och Riks-Strokes mätningar som utgångspunkt för sitt förbättringsarbete. Man har jämfört metoder med Sundsvall-Härnösands sjukhus, som utnämnts till Årets strokeenhet, för att se hur man kan vidareutveckla de områden där Västervik uppvisat sämst resultat.
Kris är en viktig utgångspunkt och grund för utveckling. De mindre smickrande resultaten inom strokevården i Kalmar län har lett till en kraftsamling, där målet är att någon av länets strokeenheter ska utses till Årets strokeenhet år 2011.
En utmaning som heter duga! Med erfarenheterna från förra mandatperioden, så skulle jag inte bli förvånad om det fokus strokevården nu har fått, leder till både utveckling och framgång - en framgång för personalen, men framför allt för en patientgrupp som allt för lätt hamnar i skymundan.
Så har det inte alltid varit. När vi i de fyra allianspartierna tog över ledningen hösten 2002 var det precis tvärtom. Kalmar län låg i bottenligan, både när det gällde ekonomi, väntetider till vård och behandling och patienternas omdömen. Vi satte därför fokus på bemötande, väntetider och ekonomi, med månatliga uppföljningar.
Det var en otrolig prestation personalen åstadkom, att, samtidigt som historiens största sparprogram genomfördes, lyckas korta köerna och fokusera ett gott bemötande av patienterna. Vi kunde se hur resultaten i olika nationella jämförelser förbättrades undan för undan - till socialdemokraternas stora förtrytelse! De kunde inte acceptera att landstinget utvecklades väl under alliansledning, efter alla år i brant rutschbana under sosseledning.
Det var så illa att när personaltidningen Nerven uppmärksammade en förstaplacering för vårt landsting blev en tjänsteman verbalt rejält tilltufsad av en irriterad oppositionspolitiker, som inte tyckte att man skulle skriva om något som kunde gynna den borgerliga landstingsledningen.
Vi gläder oss över att den nuvarande majoriteten har förvaltat den goda grund som lades under förra mandatperioden. Nu tvekar man inte över att stoltsera över när landstinget är på pallplats i olika mätningar.
Men allt är inte perfekt. Öppna Jämförelser visar att det finns områden som behöver förbättras, däribland strokevården. Därför har det blivit ett nytt fokusområde, både inom professionen och politiken.
Idag har jag hospiterat på strokeenheten på Västerviks sjukhus. Det var inspirerande att se hur man tagit Öppna Jämförelser och Riks-Strokes mätningar som utgångspunkt för sitt förbättringsarbete. Man har jämfört metoder med Sundsvall-Härnösands sjukhus, som utnämnts till Årets strokeenhet, för att se hur man kan vidareutveckla de områden där Västervik uppvisat sämst resultat.
Kris är en viktig utgångspunkt och grund för utveckling. De mindre smickrande resultaten inom strokevården i Kalmar län har lett till en kraftsamling, där målet är att någon av länets strokeenheter ska utses till Årets strokeenhet år 2011.
En utmaning som heter duga! Med erfarenheterna från förra mandatperioden, så skulle jag inte bli förvånad om det fokus strokevården nu har fått, leder till både utveckling och framgång - en framgång för personalen, men framför allt för en patientgrupp som allt för lätt hamnar i skymundan.
onsdag 16 september 2009
Trygg hjärtsjukvård i Västervik!
Om man får akuta hjärtbesvär och bor i Västerviks-området kan man känna sig trygg. Vården på hjärtintensiven (HIA) placerar sig på tredje plats i landet enligt statistiken från Riks-HIA. Det man mäter är hur många patienter som överlever de första trettio dagarna efter en hjärtinfarkt. Av dem som vårdats på Västerviks HIA överlever mer än 97 %. Grattis till de hedrande siffrorna!
http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5057714
http://www.vt.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=5057714
onsdag 17 juni 2009
Tråkigt när stuprörstänk tar fokus från patienten
I ett tidigare blogginlägg återgav jag ett samtal med en anhörig till en patient med födoämnesallergi, som hade fått sjukhusmat som hade en del övrigt att önska. Även av andra har jag hört klagomål på sjukhusmaten i Västervik.
Jag har nu talat med sjukhuschefen. Han hade, efter att ha läst mitt blogginlägg, gjort en intern utredning. Han beklagade djupt patientens upplevelse.
Av vårt samtal blev det ganska uppenbart att en del av problemet ligger i att det är flera olika aktörer inblandade. Västerviks sjukhus står för själva sjukvården och köper maten från serviceförvaltningen, som i sin tur köper den från Västerviks kommun. Det blir då mycket svårare att hitta enkla lösningar, än om man hade haft ansvaret för helheten.
En rad olyckliga omständigheter tycks ha drabbat damen i fråga. I bästa fall hade personal kunnat gå iväg och köpa laktosfri mjölk och glutenfritt bröd i en affär. På kvällar och helger är dock bemanningen så låg att ingen kan lämna sjukhuset för att gå och handla, säger sjukhuschefen.
Det är tråkigt när en patient kommer i kläm i systemet på det sätt som skett. Och det är tråkigt för den personal som säkert gjorde sitt bästa men inte hade de förutsättningar som behövdes. Jag fick dock intrycket att man från sjukhusets sida nu ser över hur man kan förebygga att något liknande upprepas.
Som landstingspolitiker har jag mer än en gång känt oro över det stuprörstänk som finns i landstinget, med ett antal förvaltningar med vitt åtskilda uppdrag. Det finns risk att man i en viss förvaltning inte ser att man i vissa frågor både kan och bör samverka med en annan. När det gäller serviceförvaltningen ligger det ju servicetanken i namnet. Därför förutsätter jag att man, mitt i alla effektivitetskrav, lyfter blicken och sätter patienten i centrum.
Jag har nu talat med sjukhuschefen. Han hade, efter att ha läst mitt blogginlägg, gjort en intern utredning. Han beklagade djupt patientens upplevelse.
Av vårt samtal blev det ganska uppenbart att en del av problemet ligger i att det är flera olika aktörer inblandade. Västerviks sjukhus står för själva sjukvården och köper maten från serviceförvaltningen, som i sin tur köper den från Västerviks kommun. Det blir då mycket svårare att hitta enkla lösningar, än om man hade haft ansvaret för helheten.
En rad olyckliga omständigheter tycks ha drabbat damen i fråga. I bästa fall hade personal kunnat gå iväg och köpa laktosfri mjölk och glutenfritt bröd i en affär. På kvällar och helger är dock bemanningen så låg att ingen kan lämna sjukhuset för att gå och handla, säger sjukhuschefen.
Det är tråkigt när en patient kommer i kläm i systemet på det sätt som skett. Och det är tråkigt för den personal som säkert gjorde sitt bästa men inte hade de förutsättningar som behövdes. Jag fick dock intrycket att man från sjukhusets sida nu ser över hur man kan förebygga att något liknande upprepas.
Som landstingspolitiker har jag mer än en gång känt oro över det stuprörstänk som finns i landstinget, med ett antal förvaltningar med vitt åtskilda uppdrag. Det finns risk att man i en viss förvaltning inte ser att man i vissa frågor både kan och bör samverka med en annan. När det gäller serviceförvaltningen ligger det ju servicetanken i namnet. Därför förutsätter jag att man, mitt i alla effektivitetskrav, lyfter blicken och sätter patienten i centrum.
fredag 12 juni 2009
Svältkur på Västerviks sjukhus
För några timmar sedan blev jag uppringd av en person, vars mor just kommit hem från Västerviks sjukhus. Den (i en annan åkomma) sjuka modern lider även av svår födoämnesallergi, vilket det inte fanns någon som helst beredskap för på sjukhuset. Denna akut sjuka dam förväntades ringa och beställa specialkost dagen innan hon insjuknade!
Eftersom hon nu inte hade förutsett att hon skulle bli sjuk, så fick hon klara sig på vad huset förmådde. Och vad sägs om följande meny:
När hon kom hem sa hon till dottern att hon nu fått uppleva vad hunger betydde. Det fanns andra patienter vilkas anhöriga hade med kylväskor med mat till sina sjuka, för att de skulle slippa eller få ett välbehövligt komplement till den usla sjukhuskosten!
- Det är ju som i Afrika! utbrast min dotter, när jag återberättade samtalet för henne. Med den skillnaden att på vårt sjukhus i Afrika finns inget kök, utan det ingår i premisserna att anhöriga ska stå för maten till dem som är inlagda för vård.
Inte kan det vara resursbrist som gör att maten är så bedrövlig på Västerviks sjukhus. Det måste vara en kombination av dålig planering och dålig ordning på sjukhuset. Maten köper landstinget från Västerviks kommun. Varför är den inte färdigberedd? Har man missat det momentet vid tillagningen på sjukhuset? Och varför har man inte ett förråd med specialkoster för akut inlagda patienter?
Frågan är egentligen för allvarlig att raljera med. Annars hade man kunnat spekulera i om landstingsledningen vill spara pengar genom att servera halvrå mat. Vinsten skulle bli dubbel: lägre energikostnader och kortare vårdtider - för patienterna skulle begära att bli utskrivna så snart som möjligt!
Eftersom hon nu inte hade förutsett att hon skulle bli sjuk, så fick hon klara sig på vad huset förmådde. Och vad sägs om följande meny:
- I avsaknad av låglaktosmjölk fick hon och en olyckssyster dela på ett filmjölkspaket, som fördelades över dygnet i 1,5 dl-portioner.
- Till frukost gröt kokt på ½ dl havregryn. Utan salt, socker eller mjölk.
- Första dagens middag var fisk - ej genomstekt.
- Andra dagens middag var kyckling - rosa i mitten.
- Grönsakerna för denna allergiker skulle ha varit välkokta, men var råa och kunde inte ätas.
- Potatisen var inte genomkokt, utan så hård i mitten att bara det yttersta gick att äta.
När hon kom hem sa hon till dottern att hon nu fått uppleva vad hunger betydde. Det fanns andra patienter vilkas anhöriga hade med kylväskor med mat till sina sjuka, för att de skulle slippa eller få ett välbehövligt komplement till den usla sjukhuskosten!
- Det är ju som i Afrika! utbrast min dotter, när jag återberättade samtalet för henne. Med den skillnaden att på vårt sjukhus i Afrika finns inget kök, utan det ingår i premisserna att anhöriga ska stå för maten till dem som är inlagda för vård.
Inte kan det vara resursbrist som gör att maten är så bedrövlig på Västerviks sjukhus. Det måste vara en kombination av dålig planering och dålig ordning på sjukhuset. Maten köper landstinget från Västerviks kommun. Varför är den inte färdigberedd? Har man missat det momentet vid tillagningen på sjukhuset? Och varför har man inte ett förråd med specialkoster för akut inlagda patienter?
Frågan är egentligen för allvarlig att raljera med. Annars hade man kunnat spekulera i om landstingsledningen vill spara pengar genom att servera halvrå mat. Vinsten skulle bli dubbel: lägre energikostnader och kortare vårdtider - för patienterna skulle begära att bli utskrivna så snart som möjligt!
Man behöver inte vara sjuksköterska för att veta att väl sammansatt kost är en del av läkeprocessen. Svält motverkar läkningen.
Jag rekommenderade damen som ringde att kontakta hälso- och sjukvårdsansvarigt landstingsråd Lena Segerberg (S). Själv ska jag ta upp frågan med de ansvariga tjänstemännen, när jag träffar dem i samband med landstingsfullmäktige i nästa vecka. I ett landsting med ambitionen att vara bäst i landet i alla avseenden är detta ett mycket angeläget förbättringsområde.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
