Plus och minus på landstingsstyrelsen

Gårdagens sammanträde med landstingsstyrelsen går nog till historien av många skäl.

Alliansen presenterade fler ändrings- eller tilläggsförslag än någonsin tidigare, 42 stycken. Vi var också tidigare ute än förr om åren. Redan en vecka före LS var vi klara med vårt alternativ. Förmodligen var det anledningen till att majoriteten faktiskt hade gjort sig mödan att någorlunda seriöst gå igenom våra förslag, istället för att med sedvanlig ryggmärgsreflex avslå allt. Resultatet var att 17 av våra förslag bifölls helt eller i något omskriven form.

Vi fick alltså gehör för många av våra förslag, som inte minst vi kristdemokrater jobbat med under lång tid. Dit hör att allmänt höja kompetensen om åldrandet och dess sjukdomar. Även vårt förslag om program för att stödja och ta tillvara anhöriga som resurs svaldes med hull och hår, liksom att särskilt beakta förutsättningarna för klinisk forskning inom äldreområdet. Även förslaget att bygga upp en Ungdomshälsa, i samarbete med kommunerna bifölls. Tanken är att ungdomsmottagning och Unga vuxna ska kunna samverka, för att ge unga en väg in i vården.

Men det finns en rad frågor där majoriteten visade benhårt motstånd.

Det mest iögonenfallande var kanske de rödgrönas avslag på vårt krav att redovisa en strategi för ekonomisk balans inom hälso- och sjukvården och att till landstingsstyrelsen till varje landstingsfullmäktige under 2013 redovisa hur arbetet med en budget i balans fortgår.

Ett högst märkligt beteende - majoriteten skickar in 50 miljoner kronor i verksamheten, för att minska underskotten. Enbart inom Hälso- och sjukvårdsförvaltningen räknar man med att gå 110 miljoner kronor back i år. Det är alltså mer än 60 miljoner kronor som ska sparas in - utan att landstingets förtroendevalda ens ska informeras om hur! Tala om tjänstemannavälde och att majoriteten har abdikerat och flyr sitt ansvar!

Samma majoritet fortsätter att negativt särbehandla de gamla, sjuka, svaga personer som inte har några släktingar som kan hjälpa dem utan är beroende av sjukresor och bor längst från sjukhuset. Denna grupp, med över två timmars resväg till sjukhuset, tvingas vänta upp till fyra timmar istället för två timmar för dem som har kortare resor. Det ligger långt från medmänsklighet och solidaritet med de svaga och utsatta.

Alla de satsningar, där vi från Alliansen anslagit pengar, avslogs utan diskussion. Det gäller samlade palliativa vårdplatser vid Västerviks sjukhus (1 mkr), äldreteam på länssjukhuset i Kalmar (2 mkr), specialistutbildning för sjuksköterskor m fl (2 mkr),  fördjupad utbildning i åldrandet och dess sjukdomar för AT- och ST-läkare (1 mkr) och uppgradering till jourstationer för samtliga ambulansstationer i länet (4 mkr).

Pengarna hade vi tänkt ta från centraladministration, närmare bestämt landstingsdirektörens kansli, som gått med omkring 7 mkr överskott år efter år. De pengarna behövs bättre i vården, är min bestämda uppfattning. 3 mkr tar vi genom att minska den finansiella resursen, dvs kontot för oförutsedda utgifter, som sällan utnyttjas utan är en ren reservkassa.

Sammantaget innebar landstingsstyrelsens behandling av Alliansens budgetförslag både plus och minus. Det största minuset är nog ändå majoritetens undflyende attityd när det gäller hur kraven på sjukvårdens förvaltningar att nå balans ska genomföras.

Det är en demokratisk rättighet att medborgarna får reda på vilka vårdenheter som riskerar att läggas ned eller vilka behandlingar som inte ska ges - och en demokratisk skyldighet att majoriteten redovisar vad som är å färde.

Stark kristdemokratisk profil på Alliansbudget

När landstingsstyrelsen ska behandla budgeten imorgon, så har man att ta ställning mellan den rödgröna majoritetens förslag och Alliansens samlade budgetförslag.

Som gruppledare för Kristdemokraterna i landstinget, kan jag med stolthet konstatera att många av de frågor som vi ursprungligen har tagit upp och drivit nu finns med som gemensamma Alliansyrkanden.

Dessa tydliga kristdemokratiska förslag kan delas in i tre grupper: Barn och unga, äldre respektive jämlik vård.

Barn och unga
I flera år har jag talat om behovet att samla stödet för unga. Det kan vara förvirrande att behöva fundera på om det är kroppen som har ont, så man ska till hälsocentralen, eller själen och man kanske behöver träffa en psykolog eller kurator. Om det handlar om ett trassligt förhållandet till pojk- eller flickvännen och oro över en eventuell graviditet eller misstanken om att ha blivit smittad av en sexuellt överförd sjukdom är det istället ungdomsmottagningen man ska gå till. För många unga skulle det vara enklare med en väg in, till en gemensam ungdomshälsa, där flera av dessa funktioner finns.

Alliansen har nu med ett förslag om en Ungdomshälsa, där landsting och kommuner samverkar med ungdomsmottagning och unga vuxna. Även elevhälsan skulle kunna finnas med i ett sådant samarbete, för att göra det tydligare vart man ska vända sig när man har frågor och problem.

Hösten 2011 ställde jag en interpellation angående vad man gör för att komma till rätta med den psykiska ohälsan hos barn och unga och minska risken att de ska falla mellan stolarna. Ett problem jag då lyfte var hur unga från norra länsdelen inte har lika god tillgång till barn- och ungdomspsykiatrisk slutenvård som barn och ungdomar från södra delen. I svaret medgav majoritetens företrädare att så är fallet. Bara 25 % av inläggningarna sker från norra länsdelen. Utifrån detta drog man slutsatsen att det finns skäl att överväga att inrätta barn- och ungdomspsykiatriska vårdplatser i norra länsdelen. Trots det har inga inga sådana förslag presenterats i majoritetens budget.

I Alliansens motförslag har jag fått med en skrivning om att denna fråga ska finnas med i det fortsatta arbetet när man planerar för sjukvårdens lokalbehov.

Äldre
Många sjukdomar kan ta sig andra uttryck hos äldre än hos yngre, på grund av att kroppens funktioner avtar och förändras. Läkemedel bryts ned långsammare hos gamla personer och restprodukter kan ansamlas i kroppen och leda till förgiftningar. Kunskapen om det normala åldrandet och åldrandets sjukdomar behöver förbättras överallt där man kommer i kontakt med äldre, för att de inte ska behöva riskera att få felaktig behandling eller felaktiga läkemedelsdoser. Detta har vi kristdemokrater lyft åtskilliga gånger i olika sammanhang.

Nu lägger Alliansen 1 miljon kronor till ett kompetenslyft i det normala åldrandet och åldrandets sjukdomar till läkarnas AT- och ST-utbildningar.
Regeringen satsar genom äldreminister Maria Larsson (KD) 4,3 miljarder kronor på att förbättra vård och omsorg om de mest sjuka äldre. I Kalmar användes en del av pengarna till att bygga upp ett äldreteam, som förenklade mottagandet på sjukhuset av äldre. När  projektmedlen tog slut fanns inte resurser för en fortsättning och äldreteamet lades ned.

Nu satsar Alliansen 2 miljoner kronor på att starta upp äldreteamet i Kalmar igen. Liknande arbetssätt ska införas även i Oskarshamn och Västervik.

I kristdemokraternas hälso- och sjukvårdspolitiska program för perioden 2010-2014 har vi föreslagit en satsning på klinisk forskning inom äldresjukvård. I Alliansens budgetförslag finns nu med en skrivning om att förutsättningarna kring äldres hälsa och sjukdomar bör beaktas i landstingets strategi för klinisk forskning.

Jämlik vård
En ständigt återkommande fråga, som jag vid flera tillfällen lyft, både i media och i denna blogg, är den trygghet som ambulanssjukvården innebär. Den är dock inte jämnt fördelad över länet. Flera stationer har längre utryckningstid än andra. Det är framför allt på mindre orter i länets utkanter som man har 5 minuters anspänningtid, jämfört med 90 sekunder i de större tätorterna. Det är i grund och botten ett märkligt resonemang att man ska behöva vänta längre på ambulansen om man bor på landet, särskilt med tanke på att avståndet till sjukhusen är desto längre.

Alliansen lägger nu in 4 miljoner kronor för att uppgradera alla ambulanser till 90-sekunders jourstationer.

Jag har också fått med ett yrkande om att lägga in behovet av landningsplatta för ambulanshelikopter i lokalförsörjningsprogrammet. Det måste ses som en stor framgång, med tanke på hur vi kristdemokrater varit ensamma om att driva frågan.

Vården i livets slutskede är en annan fråga där majoriteten visat total brist på beslutskompetens. Ända sedan 2007 har revisorerna vid upprepade tillfällen påtalat det orimliga i att det inte finns samlade palliativa vårdplatser i Oskarshamn och Västervik, utan bara i Kalmar. Själv har jag åtskilliga gånger lyft frågan till debatt, Min uppfattning är klar; det är inte värdigt att blanda personer i livets absoluta slutskede med akut sjuka personer. Det ger inte den döende den helhetsvård som behövs när personalen slits mellan att koppla dropp och ge injektioner till akut sjuka, och att ge stöd till en person med existentiell ångest inför döden.

Inte heller nu visar majoriteten någon beslutskraft, men Alliansen satsar 1 miljon kronor på att avdela samlade palliativa vårdplatser i Västervik. I Oskarshamn tycks en lösning vara på gång.

Vid senaste landstingsfullmäktige lyfte jag behovet av att stödja sjuksköterskor som specialistutbildar sig, för att klara kompetensförsörjningen inför kommande pensionsavgångar. Jag är glad att majoriteten visat lyhördhet och höjt anslaget så att det kan räcka till fler, men den redovisning jag fick som svar på min fråga visade att det ändå inte förslår så värst långt.

Alliansen lägger in ytterligare 2 miljoner kronor till sjuksköterskornas specialistutbildningar.

Var tar vi då pengarna ifrån? När jag tittat igenom årsredovisningarna har jag konstaterat att central administration, närmare bestämt landstingsdirektörens stab, har gått med stora överskott år efter år. Det känns inte rimligt, med tanke på de stora behov som finns i vården. Därför skär vi ned den budgeten med 7 miljoner kronor. De återstående 3 miljonerna kronor som behövs för att finansiera våra satsningar kommer från den finansiella resursen, dvs kontot för oförutsedda händelser, som vanligtvis inte brukar utnyttjas.

Summa summarum tar vi från administration (som gått med överskott) och lägger pengarna på att förbättra vården för länets invånare.
- Någon där emot? Bifall till Alliansens förslag!

Tunnelseende rödgrön majoritet

Idag har landstingsstyrelsen debatterat landstingets budget för de närmaste åren. Majoriteten har tidigare år konsekvent avslagit alliansförslagen, under förevändning att de haft för kort tid på sig att ta ställning till våra förslag. Därför lade sig landstingsalliansen i år vinn om att ge majoriteten en vecka på sig att ta våra förslag i beaktande.

Man hade kunnat förvänta sig att en socialistisk majoritet, som ofta talar om jämlik och jämställd vård, skulle ha välkomnat alliansens förslag till hur man kan rätta till de ojämlikheter i vården som sedan länge är väl kända.

Man hade kunnat förvänta sig att de rödgröna skulle ta till sig våra förslag om stärkt fokus på barnets rättigheter och en barnombudsman att driva och föra arbetet framåt.

Man hade kunnat förvänta sig att majoriteten hade kunnat bemöda sig om att utveckla patientens rätt till information om valmöjlighet och möjlighet att planera sin tid, genom att ge bättre framförhållning vid tidbokning.

Framför allt hade man förväntat sig att majoriteten, som så sent som i maj månad lovade att den skattehöjning som beslutades skulle gå oavkortat till infrastruktursatsningar, åtminstone med några ord hade kommenterat att endast 37 miljoner av de 110 skattemiljonerna har gått till kollektivtrafik. Resten försvinner in ett svart underskottshål på andra håll i landstinget.

Men av dessa förväntningar blev intet.

Den rödgröna majoriteten hade detta år god tid och möjlighet att ta till sig alliansens goda förbättringsförslag. Istället väljer de att ägna sig åt ett begränsande tunnelseende, där de i stort sett bara ser sina egna förslag. Nästan allt utom majoritetens egna förslag avvisades. Och ett av deras senaste och allvarligaste löften bryter de utan att rodna. För att klara av det konststycket blundar de nog helt.

Läs gärna också vad Christer Jonsson (C), Henrik Yngvesson (M) skriver!

KD – en social röst som behövs i regeringen!

Kristdemokraterna har haft avgörande inflytande och bidragit med en socialt ansvarstagande profil på Alliansregeringens budget. Trots finansiell oro har vi fått igenom en rad satsningar på att höja kvalitet och patientsäkerhet inom hälso- och sjukvård. Sjukförsäkringen ska äntligen förbättras och bostadsbidraget till ekonomisk svaga barnfamiljer, unga och pensionärer ska höjas.

Det var mitt huvudbudskap när jag hade förmånen att få medverka vid ett partimöte i Kisa.


Lena Käcker Johansson, Birgitta Olaisson och Gudrun Brunegård vid mötet för kristdemokrater i Kindas kommunhus i Kisa.

Vi vill att Kristdemokraterna ska vara Alliansens sociala röst. Det uttrycks bland annat genom att en stor del av resurserna går till den tredjedel av befolkningen som har lägst inkomster. Dessutom finns nu en överenskommelse, som innebär att när landets ekonomi tillåter, ska pensionärerna få en fjärde skattesänkning. Utan kristdemokrater i regeringen hade inte pensionärerna fått del av sådana skattesänkningar.

Budgeten innehåller också andra reformer med kristdemokratisk prägel, som stöd till utsatta barn, avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer, ökat stöd till civilsamhället och trossamfunden, ökade satsningar på fattigdomsbekämpning i Afrika och stöd till demokratiarbete och mänskliga rättigheter.

Vi kan känna oss stolta som kristdemokrater. Genom att vårt parti finns med i regeringen påverkas viktiga delar av budgeten på ett sätt som kommer att påverka livet i positiv riktning för många människor i utsatta situationer, avslutade jag.

Realistisk budget till sjukvården

I landstingets årsredovisning framgår att hälso- och sjukvårdsförvaltningen förra året gick med ett underskott i femtiomiljonersklassen. För vilken gång i ordningen är svårt att veta.

Man skulle kunna tro att sjukvården slarvat med pengarna och låtit kostnaderna dra iväg. Så är dock inte fallet. Går man in och granskar kostnaderna i förhållande till vad man får ut för pengarna, så ser man att sjukvården i Kalmar län är bland de mest kostnadseffektiva i hela Sverige. Mycket sjukvård för lite pengar.

Verksamheten är helt enkelt underfinansierad. I decennier har det rått ett system, där man medvetet tilldelat slutenvården mindre pengar än vad man vet behövs, i syfte att skapa press på verksamheten att hushålla med resurserna - och i en föga smickrande tro att en rimlig budget skulle bli kostnadsdrivande, att alla chefer och doktorer plötsligt skulle känna luft under vingarna och släppa tyglarna helt.

I längden blir ett sådant system och synsätt demoraliserande. När jag möter verksamheter upplever jag en tilltagande uppgivenhet över det hopplösa i att aldrig ha en rimlig möjlighet att hålla budget, hur hårt man än jobbar.

Därför tror jag det är dags att börja diskutera möjligheten att ge hälso- och sjukvården en budget som motsvarar dagens kostnadsnivå. Det är en tillräckligt stor utmaning. Jag är övertygad att verksamheterna skulle göra allt för att visa att de kan ta ansvar och hålla budget, om de kunde befrias från den inbyggda misstro som nuvarande system bygger på.

Kamouflerat jättespar i rödgrön landstingsbudget

Att kalla 15 miljoner omfördelning från centraladministationens överskott till hälso- och sjukvårdsförvaltningens 40-50-miljonersunderskott för en satsning, det låter kanske vackert. Men när man samtidigt håller inne 30 miljoner och bara betalar ut det om man lyckas uppfylla vissa tämligen tuffa kriterier, då handlar det om ett kamouflerat jättespar.

Kanske har man sneglat på Göran Hägglunds framgångsrika kömiljard, där man får pengarna när man kan redovisa att man lyckats med uppdraget att korta köerna.

Men skillnaden är avgrundsdjup. Hägglunds kömiljard handlar om ett specialdestinerat statsbidrag, en extrautbetalning till landstingen, ett tillskott utöver vad man tidigare haft att disponera.

Kalmarlandstingets rödgröna styre skär i budgetramen. Lyckas inte sjukhusen uppfylla kriterierna, då får man inte ut pengarna och det tidigare stora underskottet blir ännu större.

Då är 15 miljoner från landstingsdirektörens kassakista en klen tröst.

Må inte personalen på våra sjukhus uppgivas av det orimliga i att hålla en underbalanserad budget! Det är patienterna som drabbas!