Tills kommunen skiljer oss åt ...

Då var det dags igen. Ett äldre par får inte bo tillsammans på ålderns höst, fast de inte vill något hellre.

Jag är glad över den tydlighet som äldreminister Maria Larsson (KD) visar. Det är ovärdigt att skilja på gifta par som vill tillbringa sin sista tid tillsammans. Varje kommun måste se över sina boenden och sina rutiner, så att inte sådant här ska behöva inträffa. Går det inte på frivillig väg är kanske lagstiftning enda vägen.

När man planerar kommunens äldreboenden måste det finnas en flexibilitet, så att man kan tillmötesgå omsorgstagarnas önskemål. Om ett par har väldigt olika vårdbehov, så ska det åtminstone finnas något komplement i direkt anslutning, för den friskare.

När mina gamla släktingar inte kunde bo kvar hemma längre, så fick min gamla moster först ett eget rum på våningen över morbrors särskilda boende. Hon kunde vara hos honom så mycket hon ville, utan att behöva bekymra sig om resor tvärs över staden.

Efter en tid fick de flytta in i en lägenhet, där morbror, som hade ett större vårdbehov, hade ett eget rum nära korridoren, så att omsorgspersonalen kunde komma in och hjälpa honom utan att behöva väcka moster, som sov i rummet innanför. Men de fick bo tillsammans!

Det var stor vånda innan moster och morbror vågade ta steget att lämna villan, som morbror byggt själv. Men med lyhördhet från biståndshandläggaren hittade man en lösning som passade dem perfekt, i det skede av livet som de var.

Jag skulle önska att alla äldre fick möta samma lyhördhet och värdighet, istället för att brutalt skiljas åt.

http://aftonbladet.se/nyheter/article6907847.ab

Samvetslös bloggare ljuger som borstbindare

Ibland kan man undra vad det är för en värld man har gett sig in i, när man gått in i ett politiskt engagemang. Det tycks vara en tillvaro där alla medel är tillåtna. Ju mer man kan tvåla till sin meningsmotståndare, desto bättre. Att man samtidigt ljuger som en borstbindare, det är tydligen helt oväsentligt.

För mig är det ett helt främmande sätt att agera. För mig är sanningen viktig, likaså respekten för medmänniskan, även om det råkar vara en meningsmotståndare.

Men jag inser att om man spelar på väldigt ojämnlika villkor, när man tvingas tampas med personer som inte bryr sig ett dugg om vad som är rätt och fel.

Vadan detta?

Jo, i dagens Östran-Nyheterna har jag en debattartikel införd, med anledning av den lagrådsremiss som Maria Larsson (KD) lämnat gällande värdegrund för äldrevården. Artikeln finns på följande länk: http://www.ostran.se/opinion/vaerdighet_foer_aeldre_i_fokus

Under dagen har jag noterat att Peter Högberg (S) på ett fullständigt hämningslöst sätt öser rena lögner och falsarier omkring sig, dels i sin blogg, dels som kommentar till artikeln på nätet. Han påstår bl a att omsorgsplanen i Vimmerby inte har med ordet värdegrund, och inte ska det finnas med någon värdighetsdeklaration heller.

Sanningen är den att kommunfullmäktige i Vimmerby antog ett omsorgsprogram den 27 oktober 2008. På sidorna 4 och 5 står det ganska mycket om nämndens värdegrund (ja, man använder faktiskt just det ordet, även i rubrikerna). På sidan 9 beskrivs en servicedeklaration, som med ett annat ord lika gärna hade kunnat kallas värdighetsdeklaration.

Peter Högberg (S) är ledamot i kommunfullmäktige. Han är dessutom vice ordförande i omsorgsnämnden. Av en person i de rollerna hade man kunnat begära ett mer seriöst agerande.

Är det nu så att Peter Högberg lider av minnesförlust, så kan jag rekommendera att kolla upp ärendet på nätet innan man slänger ur sig sina förvrängda minnesbilder.
Omsorgsprogrammet finns lätt tillgängligt, på kommunens hemsida. Det innehåller många bra saker. Läsning rekommenderas varmt!

http://www.vimmerby.se/upload/6773/omsorgsprogram_2008_2010_081103_fastställd_kf.pdf