Sedan ett antal år tillbaka redovisas det ständigt pågående kvalitets- och patientsäkerhetsarbetet i Landstinget i Kalmar län vid varje sammanträde med landstingsstyrelsen. Genom att rapporter om förändringar förväntas, så drivs förbättringsarbetet på ute i verksamheten. Det behövs.
För även om landstinget uppvisar goda resultat vad gäller väntetider i vården, patientnöjdhet och ekonomiskt resultat, så finns det andra områden där det finns ett rejält jobb att göra.
Psykiatrin är ett sådant, där fyra sinsemellan oberoende granskningar inom loppet på ett drygt halvår blottar allvarliga brister. Detta berörs i mitt förra blogginlägg.
Ett annat är medicinsk rehabilitering av hjärnskador och ryggmärgsskador. Hittills har det inte funnits någon sådan överhuvud taget i länet. Regionsjukhuset i Linköping har skött vårt läns patienter tills de har varit klara för nästa moment i utslussningen efter sin svåra skada eller sjukdom. Men då har det inte funnits någonstans att skicka dem vidare.
Istället har patienterna hamnat på nio olika enheter runt om i länet. Där har man naturligtvis gjort sitt bästa, men man har varken haft resurser eller den spetskompetens som behövs för att träna och rehabilitera denna allvarliga typ av skador.
Nu finns ett förslag på en trestegslösning, där steg ett redan är på gång, genom att personal i Västervik utbildas. Men majoriteten vill inte släppa till de pengar som skulle behövas för steg två, vilket kommer att innebära att endast två rehabplatser kommer att kunna riggas. Övriga patienter får klara sig utan den intensivträning som är nödvändig under de första sex månaderna efter en ryggmärgsskada, och kommer därmed inte att kunna återhämta lika mycket av sin förlorade kapacitet.
Det tycker jag är sorgligt. Ända sedan 2006 har vi i Allianspartierna tryckt på i ärendet, men majoriteten har inte visat den något intresse. Inte heller nu tycks majoritetens engagemang vara särskilt stort, även om utredningen nu äntligen är framme.
Ett tredje stort förbättringsområde är kollektivtrafiken. Landstinget är hälftenägare av KLT, som sköter trafikfrågorna. Därför var idag bolagets VD Carl-Johan Bodell inbjuden tillsammans med representanter för Veolia, som sköter Stångådals- och Tjustbanan, och SJ, som sköter trafiken på Kust-till-kustbanan.
De senaste månaderna har varit ett lidande för resenärerna. Ständiga förseningar, ersättningsbussar och missade anslutningar. Det tycks som att krisen ändå drivit fram ett samtal mellan de olika inblandade parterna.
Låt oss innerligt hoppas att krisen kan leda till utveckling. De olika parterna måste lägga sina revirstrider åt sidan och fokusera på sitt uppdrag - att transportera människor från en plats till en annan. I tid.
