fredag 30 december 2011

Maktarrogans och juholteri, Jessica Rydell (MP)!

Har man inte riktig ordning och reda på sig, så kan det kanske i vissa sammanhang vara en framgångsrik metod att vara kaxig och försöka utstråla självsäkerhet. Det är vad Jessica Rydell (MP) har ägnat sig åt de senaste dagarna, i sin roll som miljöpartistiskt landstingsråd med ansvar bland annat för primärvården i det rödgrönt styrda landstinget i Kalmar län.

Hon har de senaste dagarna gett en rad olika svar och förklaringar till varför de rödgröna plötsligt låter nio distriktssköterskemottagningar stängas, med kortast tänkbara framförhållning.

Onsdagen den 28 december upptäcker besökare till distriktssköterskemottagningen i Degerhamn ett anslag på dörren, att mottagningen stängs från årsskiftet, det vill säga tre arbetsdagar senare. Information har inte gått ut på något annat sätt till patienterna.

När jag samma dag började ställa frågor till landstingets kansli och primärvårdsförvaltningen framkommer att det är nio distriktssköterskemottagningar runt om i länet som ska läggas ned. Landstingsdirektör Alf Jönsson har fattat ett generellt beslut, som majoriteten har godkänt och som förvaltningen nu genomför.

En av mina frågor var vilket underlag man haft till grund för nedläggningsbeslutet, såsom besöksstatistik månad för månad för var och en av mottagningarna osv. Sent på torsdagskvällen fick jag några lösryckta sifferuppgifter från några enstaka mottagningar. Något heltäckande beslutsunderlag har jag ännu inte sett.

Jessica Rydells första påstående kring stängningen var att det var ett av de viktigaste besluten vid senaste landstingsfullmäktige. Hon antydde att den som inte noterat det var dåligt påläst.

Nej. Den som är dåligt påläst är Jessica Rydell. Landstingsfullmäktige har inte fattat beslut om att stänga några distriktssköterskemottagningar.

Jessica Rydell hävdade senare att förändringen är en följd av hemsjukvårdsväxlingen.

Fel. Som följd av den stängdes två tredjedelar av mottagningarna på mindre orter, men tolv fick vara kvar. Från Alliansens sida ställde vi frågor kring hur man valt ut just dessa tolv, men fick aldrig några vettiga svar, mer än att dessa skulle finnas kvar.

Jessica Rydell blandar därefter äpplen och päron när hon hänvisar till hemsjukvårdsväxlingen och att kommunernas sjuksköterskor har tagit över de uppgifter som distriktssköterskorna tidigare hade. Kommunens sköterskor gör hembesök hos patienter som är inskrivna i hemsjukvården. Mottagningsverksamhet ska skötas av landstingets distriktssköterskor.

Jessica Rydell säger sedan att stängningen var ett resultat av vårdvalsreformen, Hälsoval Kalmar län, att nedläggning av distriktssköterskemottagningarna ingick i det beslutet.

Också fel. Det finns inget i Hälsovalet som motsätter sig att en vårdenhet har distriktssköterskemottagningar på fler platser än huvudmottagningen. Hälsovalets regelverk möjliggör filialverksamhet.

Däremot kan en filialmottagning tänkas blir kostsam och belasta hälsocentralens ekonomi. Men det är i så fall en helt annan fråga. Landstinget har en särskild primärvårdsdelegation, som enligt reglementet ska följa verksamheten och verka för att stärka konkurrenskraften hos hälsocentralerna. Det är svårbegripligt att Jessica Rydell, som ordförande i delegationen inte tog tillfället att informera om stängningarna när jag den 1 december ställde frågan om några förändringar var på gång vid årsskiftet. Enligt Jessica har ju förändringen varit känd sedan lång tid.

Hälsovalet ska utvärderas under våren. En parlamentarisk arbetsgrupp ska se över eventuella förändringar som kan behöva göras. Det finns alltså ett antal politiska fora där denna typ av utvärdering och förslag till förändringar ska analyseras, istället för att fatta beslut i stängda rum.

Nej, det finns två förklaringar till eller beskrivningar av Jessica Rydells agerandei frågan: Antingen är hon som majoritetsföreträdare så förblindad av att ha makten, att hon inte ser något skäl till att behöva informera vare sig patienter, allmänhet eller opposition. Eller också är det ett exempel på juholteri, ogenomtänkta uttalanden utan täckning, som man sedan måste backa från.

Jag ser fram emot Jessica Rydells förlåt-turné genom länet, då hon ska förklara för befolkningen på södra Öland och på fastlandet varför hon lägger ned distriktssköterskemottagningarna i Degerhamn, Orrefors, Ålem, Fliseryd, Ruda, Fågelfors, Kristdala, Edsbruk och Loftahammar.

Läs hur frågan har beskrivits av Barometern-OT, Västerviks-Tidningen, Radio Kalmar och Östran-Nyheterna!

onsdag 28 december 2011

Smygbeslut om nedläggning av distriktssköterskemottagningar

Den rödgröna majoriteten har utarbetat en raffinerad taktik när de vill lägga ned något de vet kommer att väcka känslor hos allmänheten.

Först svälter man ut verksamheten, genom att dra ned den på sparlåga, så att statistiken ska visa på lågt nyttjande. Sedan fattar man beslut i stängda rum, utan insyn eller möjlighet att påverka och hitta alternativa lösningar. Slutligen gör man sitt bästa för att undanhålla information från Alliansen, i hopp om att slippa offentlig uppmärksamhet.

Det senaste exemplet är nedläggningen av distriktssköterskemottagningarna på de mindre orterna. Utan något officiellt beslut började man inledningsvis att för några år sedan kalla dem för filialmottagningar, som ett steg i att förminska den betydelse mottagningen har för lokalbefolkningen.

Degerhamn, Orrefors, Ålem, Fliseryd, Ruda, Fågelfors, Kristdala, Edsbruk och Loftahammar.

Från nyår kommer ingen verksamhet bedrivas på dessa orter. I takt med att landstinget kan komma loss från sina hyreskontrakt kommer man sedan att lämna lokalerna.

Informationen till mig, som landstingsråd med ansvar i opposition för just primärvården, har varit lika med noll. Jag fick nyheten genom ett Facebook-inlägg av min kollega Henrik Yngvesson (M), som i sin tur hade fått en fråga från en degerhamnsbo, som sett ett anslag på dörren till mottagningen.

Så här får det bara inte gå till!

Beslut ska fattas i öppenhet. Information om fattade beslut ska omgående ges till såväl förtroendevalda som de medborgare det berör. Det finns ingen anledning att smussla undan frågor som gäller befolkningens tillgång till hälso- och sjukvård i glesbygden. Tror man att man ska slippa en jobbig debatt på det här viset?

Tvärtom finns ett särskilt forum för just den här typen av frågor:

Landstingets Primärvårds- och folktandvårdsdelegation, som bland annat har till uppgift att vara ett forum för framtidsfrågor relaterat till respektive ansvarsområde, att följa verksamheten och de mål och det uppdrag som landstingsstyrelsen fastställt, att följa upp verksamheternas resultat och att bidra till att stärka konkurrenskraften för verksamheterna.

I den delegationen är landstingsrådet Jessica Rydell (MP) ordförande och jag själv vice ordförande. Vid delegationens senaste möte den 1 december ställde jag frågan om det var några förändringar på gång, som delegationen borde känna till. Svaret var nej.

Enligt en journalist har Jessica Rydell (MP) uppgett att "detta var ett av de viktigaste besluten vid senaste fullmäktige". Det är en ren och skär efterhandskonstruktion. Majoriteten har exklusivt informerats om förändringarna och har godkänt dem.

Varken jag eller någon annan representant för Alliansen har fått någon möjlighet att uttrycka sin syn på frågan.

Detta är ett sorgligt exempel på de rödgrönas syn på demokrati och öppenhet.

onsdag 21 december 2011

Dåligt ledarskap och inkonsekvent agerande

Så har då landstingsfullmäktige beslutat om avsiktsförklaring i regionfrågan. Det blev ett livligare möte än många hade väntat sig, med en lång rad inlägg och många protokollsanteckningar, alternativ- och tilläggsyrkanden.

Min analys är att företrädare från södra länsdelen hade missbedömt och underskattat frågans sprängkraft i norra länsänden.

Hade man lyssnat mer på mig och andra från nord- och mellanlänet, och fogat in några ord av strategisk betydelse i besluts-att-satserna, så hade man förmodligen kunnat förebygga det strömhopp som nu blev fallet från många företrädare från länets norra delar.

Att så många som nio ledamöter röstade nej till avsiktsförklaringen kan inte ses som annat än ett underkännande av ledarskapet hos dem som lagt fram förslaget. Anders Henriksson (S) har som landstingsstyrelsens ordförande huvudansvaret för detta.

Som gruppledare för Kristdemokraterna har jag försökt att lyssna in både mina partikamrater i olika delar av länet, företrädare för näringsliv och föreningsliv och privatpersoner, och utifrån detta göra en samlad bedömning.

Det är ingen tvekan om att det finns olika intressen i länets olika delar. Men det finns också stora osäkerhetsfaktorer:

Skåningarna är inte eniga i att bilda ny region tillsammans med oss smålänningar och Blekinge. Kronobergarna är inte heller eniga. Vad händer med den stolta avsiktsförklaringen om Skåne i slutänden beslutar sig för att förbli egen region?

Östgötarna vill nog bilda region med oss, men kan inget göra utan att även Jönköpingsborna är på tåget. Men i en partiöverenskommelse har jönköpingspolitikerna uttryckt en inriktning att just bilda region med oss och Östergötland och ev andra. Men under tiden förs samtal med både Örebro, Södermanland och Västmanland. Skulle det gynna Kalmar län att hamna i utkanten av en region med tyngdpunkten i Mälardalen?

I Kristdemokraternas alternativyrkande lyfte vi därför fram vikten av att utredningsprocessen med Sydverige går parallellt med motsvarande utredning av Östra Götaland, för att hålla öppet åt båda hållen.

På grund av det bristande ledarskapet i frågan fick man nu en lång rad ledamöter som kände sig nödsakade att göra markeringar i form av inlägg och protokollsanteckningar. Det ger en spretig bild av ett motvilligt fullmäktige.

Många av talarna framförde i sina inlägg och protokollsanteckningar just de tankar som vi kristdemokrater uttrycker i vårt alternativyrkande, med en tydligare markering av parallella utredningar. Ändå tvingas jag konstatera att blev vi ensamma om att rösta för det.

Man kan undra hur allvarligt menat de nios "nej" var till att bilda region med Skåne, när de sedan inte tog konsekvensen av det och röstade för vårt tydligare alterntivyrkande. Var det bara läpparnas bekännelse?

Läs och lyssna på Radio Kalmar , Barometern och Östran.

Dörrarna öppna åt båda håll

Anförande vid Landstingsfullmäktige den 21 december 2011

Angående regionfrågan och avsiktsförklaringen

Presidium – ledamöter – åhörare

Vi har samlats till ett extra sammanträde denna julvecka, inte för att i första hand utväxla julhälsningar eller ens för att formulera julönskningar. Vi har insett att vi i högsta grad själva måste ta tag i och vara delaktiga i att utforma vår framtid.

Samtidigt har vi ödmjukt tvingats inse att vi är en del av världen, där vi i Kalmar län är beroende av våra grannlän.
För infrastrukturen, som inte funkar om trafiken stannar vid våra gränser.
För den allt självklarare och mer utvidgade arbetsmarknaden, där många varje dag gladeligt pendlar över tio mil, över både flera kommungränser och länsgränser.
För studier och utbildning, där många studerar och pendlar över länsgränser, både norr- och västerut.
För sjukvårdens utveckling, med allt mer avancerade undersöknings- och behandlingsmetoder, som kräver ett större befolkningsunderlag, både för att finansiera resurser och för att upprätthålla kompetens för allt smalare specialistkunskaper.

Det har varit många drömmar som uttryckts när det gäller fördelarna med olika regionbildningar. ”Om vi bara finge vara med de stora kompisarna på andra sidan gränsen, då skulle allt bli så mycket enklare”.

Men låt oss inte förledas att bli som Flickan med svavelstickorna, som värms av en snabbt uppblossande dröm, som snart slocknar för den kalla verkligheten.

Det förslag vi ska ta ställning till idag har många osäkerhetsfaktorer.

Det är ingen hemlighet att kommunerna i norra delen av länet känner större samhörighet med Jönköping och Östergötland än med Skåne. Flera partigrupper har under lång tid sett ett samlat Småland, Öland med Östergötland och Blekinge, som sitt förstahandsalternativ för hur en större region skulle se ut. Det skulle ha förutsättningar att bli en region med en naturlig geografi och med i många stycken redan upparbetade samarbetsformer och en regional identitet.

Skåne känns för många, även ledande personligheter i Kalmar-området och södra länsdelen, både stort och avlägset.

Men vi är som sagt beroende av vår omvärld. När Kronoberg och Blekinge vill samarbeta med Skåne, så påverkar det oss, särskilt här i södra delen av länet, även om partierna i vare sig Skåne eller Kronoberg är överens och det finns väl kända spänningar även inom partierna.

När samtidigt Jönköping vill bilda egen region och först på längre sikt kan tänka sig att bilda en större region, då påverkar det naturligtvis oss också.

För att inte hamna utanför diskussionerna med Kronoberg och Blekinge accepterar vi kristdemokrater den första att-satsen, även om många känner en tveksamhet inför våra möjligheter att hävda vår rätt och få en rättvis och likvärdig del av utvecklingsmedel från Skåne. Där måste den fortsatta processen visa på att ingen länsdel hamnar i strykklass, innan det slutgiltiga beslutet fattas.

Men för att samtidigt hålla igång samtalen och förhandlingarna med Jönköping och Östergötland, så vill vi samtidigt understryka betydelsen av den andra att-satsens sista mening i föreliggande förslag. Med att ”analysera” förutsätter vi att man aktivt diskuterar och förhandlar parallellt med diskussionerna med den sydsvenska varianten.

Den fortsatta processen – åt båda håll – förutsätter att samtliga partier och länsdelar finns representerade.

I landstingsstyrelsen lade Kristdemokraterna en protokollsanteckning. Vi har sedan dess fört samtal om agerande i fullmäktigebeslutet. Vi har haft en förhoppning att kunna utforma en gemensam protokollsanteckning med större bredd. Det har dock inte visat sig vara möjligt.

Mot denna bakgrund lägger den kristdemokratiska landstingsgruppen ett alternativyrkande:

Landstingsfullmäktige föreslås besluta

Att ställa sig bakom och godkänna avsiktsförklaringen om regionbildning i södra
Sverige med Kalmar, Blekinge, Kronoberg och Skåne som ingående delar,

Att parallellt utreda olika regionindelningsalternativ tillsammans med övriga
smålandslän, Östergötland och Blekinge samt

Att tillsammans med regionförbundet belysa för- och nackdelar med olika
Regionindelningsalternativ avseende flerkärnighet, demokratiskt inflytande,
hälso- och sjukvård samt tandvård, regional utveckling, kommunikationer och
kollektivtrafik, kultur m.m., innan slutgiltigt beslut om ansökan fattas.

Vi vill alltså hålla dörrarna öppna åt båda håll.

fredag 16 december 2011

Mycket åkande för mellanlänets befolkning

Från nyåret får man bara ha medicinska besvär om man ska tas emot på akutmottagningen i Oskarshamn under kvällar och nätter. Detta efter ett beslut nyligen, som bl a Nyheterna skriver om.

Dagtid kan man få komma till akuten även med kirurgiska krämpor, men inte längre med stukningar, misstänkta armbrott eller sårskador på fingrar och händer. Sådant räknas som ortopedi och det får man inte befatta sig med på oskarshamnsakuten från och med den 1 januari. Istället får patienterna åka de fjorton milen tur och retur till Kalmar eller Västervik, för sådant som hittills har skötts i Oskarshamn.

Det kommer att bli mycket åkande för barn som skadat sig under lek eller idrott, för personer som råkat ut för skär- och klämskador, och för dem som trampat snett eller halkat.

Många mil och mycket tid. För är det någon som tror att väntetiderna på akutmottagningarna i Kalmar och Västervik blir kortare på det här viset? Nej, knappast.

Mellanlänets befolkning kommer att drabbas hårdast av förändringen, men det ökade trycket på de båda kvarvarande akutmottagningarna kommer ju rimligen att påverka alla som behöver akut sjukvård vid något av våra sjukhus.

Vid sidan av konsekvenserna för befolkningen på kort sikt är vad beslutet kan innebära på längre sikt. Där finns oron över att bortfallet av denna sorts mindre allvarliga ortopediska fall kommer att påverka statistiken för kirurgjouren, så att även den ifrågasätts.

Under många år har mellanlänets befolkning fått se sjukvårdsutbudet vid Oskarshamns sjukhus urholkas steg för steg, pusselbit för pusselbit. Var går gränsen för hur mycket som kan skalas bort utan att hela sjukhusets existens äventyras?

tisdag 29 november 2011

Inledningsanförande budgetfullmäktige nov 2011

”Varje människa är en person med sammansatta behov, såväl fysiska som psykiska, sociala och existentiella. I hälso- och sjukvården fokuseras det ofta på det sjuka organet eller symptomet med risk att man missar individen som helhet”.

Så inleder vi i Alliansen vårt yrkande om Patientens rätt i vården. När vi har träffat patientföreträdare har många beskrivit samma fenomen: Den som upplever sig sedd och hörd som en hel människa med ett sjukt organ eller ett psykiskt problem har ofta också upplevt vårdtillfället som positivt, även om det kan ha funnits negativa delar i vården. Negativa upplevelser av vården beskrivs inte sällan som att visst var läkaren kompetent, men mötet blev ändå inte bra. Det kan till och med påverka tillfrisknandet.

Det är inte så konstigt – när man är sjuk är man så mycket mer sårbar än annars. Den sårbarheten är ofta ännu större i vissa skeden av livet, exempelvis hos barn och gamla. Därför måste vi, och all personal som kommer i kontakt med patienter, ständigt föra ett samtal om etik och bemötande. För oss som beslutsfattare gäller det att utforma en vård som utgår från patienten och inte från systemet.

Ur det här perspektivet vill jag särskilt lyfta fram arbetet med barnets rätt i landstinget. Under Alliansens majoritet skrevs det in i landstingsplanen att arbeta efter FN:s konvention om barnets rättigheter. Barnperspektivet ska genomsyra landstingets verksamhet. Jag har respekt för att det tar tid att arbeta in ett sådant helhetsgrepp. Men det är till exempel inte acceptabelt att man fortfarande inte lyckats organisera vården så att alla akut sjuka barn kan få komma till barnakuten på Länssjukhuset i Kalmar. Misstänker man en kirurgisk åkomma kan barnet få sitta i timmar i ett väntrum tillsammans med svårt sjuka vuxna patienter. Alla barn borde ha rätt att få vårdas av personal med barnkompetens i miljöer anpassade för barn.

Detta är bara ett exempel på varför det behövs en barnombudsman i landstinget, som bevakar barnets rättigheter och driver på såväl tjänstemän som beslutsfattare i att göra Landstinget i Kalmar Län till Sveriges mest barnvänliga landsting. En barnchecklista är ett bra sätt att hålla koll på att barnperspektivet har beaktats inför beslut. Med en sådan hade man förmodligen kunnat undvika att barn läggs in på vuxenpsykiatrisk avdelning i brist på barn- och ungdomspsykiatriska vårdplatser i norra länsdelen, vilket jag har påtalat vid ett flertal tillfällen, bland annat i denna församling. En planering för att inrätta sådana behöver göras utan dröjsmål!

Patientens rätt, som jag ser den, omfattar bland annat rätten att välja vem man ska bli vårdad av när man blir sjuk. Genom vårdvalsreformen har privata vårdgivare fått samma villkor som landstingsdrivna vård/hälsocentraler, vilket ger en kvalitetsgaranti till patienten. Nu har vi haft Hälsovalet i ett drygt år, en av de största förändringarna för primärvården på lång tid. Det borde vara hög tid för en utvärdering nu. Därför är det märkligt att Hälsovalet inte nämns, mer än i förbigående, i förslaget till landstingsplan. Är inte majoriteten mer intresserad av att få veta hur reformen fallit ut? När en sådan utvärdering omsider görs, förhoppningsvis inte allt för långt in på nästa år, förutsätter jag att den i första hand görs ur ett patientperspektiv.


"Vart tar pengarna vägen?" Landstingsalliansen hade tryckt upp tröjor för att illustrera den stora frågan vart merparten av de dryga 100 miljoner kronorna från skattehöjningen för kollektivtrafiksatsningar tar vägen, eftersom bara 37 miljoner går till kollektivtrafik under 2012.

Slutligen vill jag beröra en för vårt läns invånare viktig detalj – hur mycket pengar vi imorgon beslutar att dra från deras lön via skattsedeln. Kommunikationer är viktiga. Därför har många accepterat en skattehöjning, för att få bättre och tätare trafik på våra tåg- och busslinjer. I våras debatterade vi det är ”rätt läge” att höja skatten – när investeringsbehovet finns där eller några år i förväg. Nu visar det sig att merparten av de 110 miljoner som skattehöjningen ger går åt till att täcka ospecificerade underskott, istället för att användas till att förbättra kollektivtrafiken. Bara 37 miljoner kronor går till kollektivtrafiksatsningar 2012. När dagen kommer för att betala de beställda Pågatågen, vad ska du betala dem med då, Anders Henriksson? En ny skattehöjning?

Jag har tidigare lyft frågan om det stora underskottet i Hälso- och sjukvårdsförvaltningens ekonomi från den här talarstolen. Vi vet att man bedriver oerhört effektiv vård i förhållande till kostnaden. Men att ständigt leva med ouppnåeliga sparbeting blir demoraliserande. Även landstingets revisorer har understrukit allvaret i detta. Folk runt om i stugorna är måna om vår sjukvård och kan nog tänka sig att betala lite mer i skatt för att vården ska finnas där när man behöver det. Men det är fullständigt uppåt väggarna att höja skatten för en trafiksatsning och sedan låta pengarna läcka in bakvägen till vården. Våra medborgare har rätt att kunna lita på det deras förtroendevalda säger. Den här majoriteten har visat att man struntar i medborgarna. Man gör som man vill.

Bifall till Alliansens yrkanden!

fredag 25 november 2011

Barnahus i Kalmar

Länsstyrelsen i Kalmar län har fördelat medel till kommunerna i södra Kalmar län för att bygga upp ett barnahus, till stöd för barn som utsatts för våld eller bevittnat våld i nära relationer. Nu har Kalmar kommun dragit sig ur, eftersom man tycker att landstinget inte visat intresse för frågan. Därför ställer jag följande interpellation till ansvarigt landstingsråd Lena Segerberg (S):

Hur ser landstingsmajoriteten på Barnahus i Kalmar?

När barn utsätts för våld och/eller övergrepp måste utredningar genomföras på ett professionellt, snabbt och rättssäkert sätt. Många myndigheter är inblandade, vilket gör att barnet riskeras att återuppleva övergreppet flera gånger, då det för varje ny myndighetsutredning tvingas upprepa sin berättelse. Förutom det plågsamma i sig att gång på gång tvingas gå tillbaka i minnet och återuppleva det som hänt, så kan en känsla av att inte vara trodd öka traumat hos barnet.

För att minska våldsutsatta barns utsatthet har Rädda Barnen m fl introducerat tanken med barnahus, som har förverkligas på minst ett tjugotal platser i landet. Här i länet har man haft upprepade seminarier och möten, med bred uppslutning från såväl kommuner, landsting som rättsvårdande myndigheter.

Barnahus är en plats med trygg och barnvänlig miljö, där barn som misstänks själva ha blivit utsatta för eller ha bevittnat våld och övergrepp, får träffa olika myndigheter såsom polis, psykolog och socialtjänst. Det misstänkta brottet ska utredas och föras till åtal. Genom att samtliga inblandade myndigheter kommer till en gemensam plats slipper barnet slussas runt till ständigt nya, obekanta miljöer och upprepa sin historia för flera olika personer.

Enligt en rapport från slutet av förra året var en brist med barnahus att det görs mycket få läkarundersökningar. Det får till följd att bevisläget i en rättegång försämras eftersom läkarintyg kan vara tunga bevis för övergrepp. Ett annat problem som nämndes var att inte alla barn fått krisstöd.

Detta pekar på behovet av samverkan mellan myndigheterna, för att få till stånd en så fullständig och professionellt utförd utredning som möjligt, så att ett åtal leder till fällande dom. En sådan kan vara viktig för barnets återhämtning.

Länsstyrelsen i Kalmar län har avsatt medel för att stödja länets sju sydligaste kommuner till att bygga upp ett gemensamt barnahus. Enligt beslut i kommunstyrelsen backar nu Kalmar kommun ur projektet, med hänvisning till att det har varit svårt att få med landstinget.

Jag vill därför ställa följande frågor:

• Tycker du att vi ska acceptera en ordning där våldsutsatta barn ska slussas runt mellan olika myndigheter och tvingas upprepa sin berättelse?
• Anser du att Länsstyrelsen i Kalmar län har gjort en felbedömning gällande behovet av ett barnahus i Kalmar?
• Finns det idag några planer för när Landstinget i Kalmar Län avser att gå med i ett barnahusprojekt?

Förhoppningsvis får jag svar på frågorna i samband med nästa veckas landstingsfullmäktige.

Interpellation om ambulanstäckningen på Öland



Frågor om trygghet och tillgång till sjukvård vid akut sjukdom är något som engagerar, inte minst på Öland, där avstånden är långa och vägarna kan vara svårframkomliga. Denna bild är från ett besök jag gjorde på Mörbylånga Ambulans AB, för att få mer information om förhållandena på södra Öland.

Inför nästa veckas landstingsfullmäktige ställer jag följande iterpellation till
Landstingsrådet Lena Segerberg:

Ambulanstäckningen på Öland

Vid akuta sjukdomstillstånd kan varje minut som går innan man kommer till professionell hjälp vara avgörande för utgången. Detta inpräntas bland annat genom den pågående stroke-kampanjen. Landstingsstyrelsen har därför beslutat att 85 procent av befolkningen ska nås inom 20 minuter vid Prio 1 alarm och 100 procent av befolkningen ska nås inom 30 minuter vid Prio 2 alarm.

I vårt län är avstånden långa, inte minst på Öland. Transporterna till sjukvården kan vara tidskrävande.

En ambulans på uppdrag kan vara borta i flera timmar innan den är tillbaka på sin ambulansstation igen, exempelvis om Löttorps-ambulansen ska transportera en patient från norra Öland till Länssjukhuset i Kalmar. Borgholms-ambulansen fungerar då som beredskap för utryckningar på norra delen av ön. Det händer dock att Borgholms-ambulansen ute på körning samtidigt. Då är hela norra Öland utan ambulanstäckning, en sträcka på drygt 85 km från brofästet upp till Byxelkrok. På motsvarande sätt drabbas södra Öland när Mörbylånga-ambulansen är ute på uppdrag, med c:a 65 km från Ottenby till Kalmar.

När motsvarande händer i andra delar av länet brukar ambulanser i angränsande områden bli framdirigerade för att täcka upp och ge kortare utryckningstid vid larm. Enligt uppgift från Mörbylånga-ambulansen händer det ibland, exempelvis vid midsommar, att SOS Alarm dirigerar fram den till Färjestaden.

Det är sedan tidigare känt att ambulansverksamheten knappast uppfyller LS-beslutet för delar av Öland. Detta upplever många ölänningar otryggt.

Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande frågor:

- Hur ofta används ambulanserna för Prio 1 eller Prio 2 alarm på Öland?
- Hur ofta inträffar det att det inte finns en ambulans att tillgå direkt vid alarm?
- Hur stor del av Ölands befolkning bor teoretiskt inom 20- respektive 30-minutersgränsen från en ambulansstation, under förutsättning att närmaste ambulans är ”hemma”?
- Hur länge har någon Prio 1- respektive Prio 2-patient på Öland fått vänta på ambulans som längst?
- Kommer du vidta några åtgärder för att uppfylla landstingsstyrelsens beslut, så att befolkningen i länets olika delar får likvärdig tillgång till akut ambulanstransport?

Vid landstingsfullmäktige den 29-30 november hoppas jag få svar på frågorna.

onsdag 23 november 2011

Folkhälsopolitisk plan med förhinder

Vad har hänt med det folkhälsopolitiska arbetet i Landstinget i Kalmar län under rödgrön ledning? När den än så länge gällande planen antogs hösten 2002, så betraktades vi som föregångare i riket. Planen hade arbetats fram under lång tid, i ett nära samarbete mellan oss politiker i Folkhälso- och miljöutskottet och de utomordentligt kunniga tjänstemännen på Folkhälsocentrum.

Sedan 2006, när S, V och MP tog över majoriteten i landstinget, har folkhälsoarbetet förpassats djupt in i en pinsam slagskugga. Folkhälsocentrum flyttades organisatoriskt från central, strategisk nivå, till Primärvårdsförvaltningen. Folkhälso- och miljöutskottet försvann.

Samtidigt har Folkhälsocentrum fortsatt att bygga ett mycket fruktbart samarbete med kommunerna, som man stöttar i det lokala folkhälsoarbetet. Däremot har det varit svårare att genomsyra landstingsarbetet.

Nu var det dags att revidera den folkhälsopolitiska planen. Efter mycket argumenterande med det ansvariga landstingsrådet Jessica Rydell (MP) lyckades jag i våras, tillsammans med ledamöterna i Primärvårds- och folktandvårdsdelegationen, protokollföra att folkhälsoarbetet ska vara en stående punkt och att representant för Folkhälsocentrum ska närvara vid våra möten.

Vi beslutade också att den folkhälsopolitiska plan som höll på att utarbetas för landstinget skulle gå på remiss till delegationerna och de politiska partierna. Vi skulle få ut den före sommaren, för en rejäl remissomgång. Efter sommaren, när den ännu inte levererats, fick vi besked om att den snart skulle komma partierna till del.

Härom dagen kom den, fem månader senare än utlovat. Detta förslag till folkhälsopolitisk plan förväntade jag förstås att den skulle vara i det närmaste fullkomlig, eftersom den utarbetats under så lång tid. Jag förutsätter att Jessica Rydell (MP), som ansvarigt landstingsråd, har lagt sista handen vid den, före remissomgången.

Vad finner jag då när jag öppnar dokumentet? En snygg framsida, sedan ett pinsamt och osammanhängande hastverk, bestående av stödord här, fullständiga meningar här, hopp mellan stort och smått, stavfel och tankefel, brist på kongruens mellan det som skrivs i brödtexten och det som sedan följer som indikator och aktivitet osv.

Och inte ett enda politiskt mål, inga prioriteringar, ingen röd tråd. Inte ens en grön sådan. Bara lite ostrukturerad text under vart och ett av de elva nationella målområdena. Som dessutom verkar ha blivit rejält missförstådda.

Hur kan annars målområde 2, Ekonomiska och sociala förutsättningar, beskrivas med "Bibehålla en god ekonomisk hushållning för att skapa rätt förutsättningar för ett långsiktigt folkhälsoarbete"? Man har alltså omtolkat ett folkhälsomål som gäller befolkningen till att gälla landstingets ekonomi!

Den rödgröna folkhälsopolitiska planen är ett misch-masch när det gäller indikatorer och aktiviteter. I vissa delar förmodar jag att det handlar om rena förenklingar. När man skriver "Lågutbildade" som indikator så menar man antagligen andel lågutbildade/1000 invånare. Men vad menar man exempelvis med "Barnkonventionen" som aktivitet? Det myllrar av liknande exempel.

Bland de mer hårresande exemplen på obegripliga tankeskutt kan man finna under målområde 5, Miljöer och produkter. Där skriver man, efter inledande ord om miljöfrågor i landtinget, att man ska förebygga olycksfall och verka för att "minska andelen självmord och självmordsförsök genom systematiskt skadeförebyggande arbete".

Som indikator nämner man fallskador och trycksår inom vården och att minska transporternas negativa inverkan på miljön, men inget som har koppling till självmord eller självmordsförsök. Som aktiviteter under detta avsnitt finns följande: Miljöledningssystemet, Kvalitetsregistret Senior Alert, Händelseanalys - suicidfall samt Användning av videoutrustning.

Detta är ett allt för allvarligt ämne för att raljera, men hur menar man att systematiskt skadeförebyggande arbete ska förebygga självmord? Och hur ska händelseanalys av suicidfall kunna förebygga? Mig veterligt krävs det mer än analys av det som redan har inträffat, för att förebygga något man inte vill ska ske i framtiden.

Tyvärr tvingas jag konstatera att Jessica Rydells förslag till folkhälsopolitisk plan måste vara ett gravt olycksfall i arbetet.

Som förtroendevald kan man inte förväntas vara expert inom alla områden. Det är tillåtet. Men utifrån de politiska idéer och prioriteringar som jag förutsätter att Jessica Rydell (MP) tillsammans med sina rödare kollegor har tagit fram, så hade det varit helt ok att inhämta råd från expertisen, för att kunna presentera ett bra förslag till oss i oppositionen och till de patientföreningar och pensionärsföreningar som nu har fått förslaget på remiss.

Men Jessica Rydell (MP) tycks totalt ha missat att vi har högkompetenta medarbetare på Folkhälsocentrum, som inte hade önskat något hellre än att få ställa sin kompetens till förfogande för att landstingets folkhälsopolitiska plan skulle bli riktigt bra.

Nu får vi kollektivt skämmas inför kommunerna, som under tiden gjort sin egen läxa. För detta ofullgångna förslag kan vi inte föra fram till beslut. Det måste omarbetas i grunden för att bli användbart. Enligt beslutet om folkhälsopolitisk strategi, som togs i samförstånd med länets tolv kommuner, ska vi ju utifrån respektive huvudmans egna planer utforma en gemensam plan för det folkhälsopolitiska arbetet i Kalmar län. Bättre att vi tar tid på oss och får fram en ordentlig plan, än att gå vidare med detta hastverk.

Varför kommer jag att tänka på miljöplanen, som också skickades fram och tillbaka innan den blev någorlunda acceptabel?

tisdag 22 november 2011

Jessica Rydell och manliga härskartekniker

Idag finns ett stort reportage i Barometern, där Jessica Rydell, miljöpartistisk gruppledare och landstingsråd tillika landstingsstyrelsens vice ordförande, beskriver hur hon som kvinna kan känna sig förminskad och osynliggjord i förhållande till manliga kollegor.

Märkligt att hon själv då använder samma taktik och förminskar sina kvinnliga kollegor. Vid landstingsstyrelsens bord, där hon avporträtteras på bild, sitter hon närmast ordförande och vice ordförande på kortänden, främst i en rad med kvinnor: Lena Segerberg (S), Linda Fleetwood (V), Yvonne Hagberg (S), alla tre med tunga uppdrag och ansvarsområden, innan någon man dyker upp med rang som kan mäta sig med hennes egen.

Själv sitter jag ungefär mitt emot henne och är gruppledare för ett parti som är större än hennes eget. Vi båda har samma ansvarsområden, hon i majoritet och jag i opposition.

Om grunden till artikeln är att Jessica Rydell inte upplever sig tillräckligt ofta och ordagrant citerad i pressen efter en debatt i landstingsstyrelsen, så kan det nog bero på vad som sägs, hur debatten förs, den retoriska skickligheten och inte minst debattämnet, inte det faktum att den ene är man och den andre är kvinna.

torsdag 17 november 2011

Nya moderater i lånta fjädrar

Moderaternas make-over fortsätter. För några veckor sedan var debatten intensiv då moderata partisekreteraren Sofia Arkelsten avslöjade en pinsam histielöshet alternativt historieförfalskning gällande sitt eget partis historiska roll i svensk politik. Då gällde det vilka som drivit på kampen för allmän rösträtt, svenskt ställningstagande mot apartheid med mera.

Igår avslöjade Anders Andersson, kristdemokratisk riksdagsledamot från Kalmar län, att måndagens debattartikel i DN till stora delar är plagierat från ett dokument framtaget av kristdemokrater på Socialdepartementet. Se reportage i SVT Text-TV, Rapport 19.30 (kortare inslag även i senare SVT-inslag under kvällen) och Expressen.

I artikelns inledning hänvisar partisekreteraren Sofia Arkelsten och Mats Gerdau, riksdagsledamot och ledare för moderaternas arbetsgrupp för äldrepolitik, till Alliansregeringens goda arbete, "men fler steg måste tas för att Sverige ska bli ett ännu bättre land att åldras i. Därför har Moderaterna tillsatt en grupp som ska ta fram en ny, samlad politik för äldre."

Som kristdemokrat kan jag inte annat än bli glad över att moderaterna, när de ska utveckla en ny, samlad politik för äldre, vänder sig till de erkänt duktiga och engagerade kristdemokraterna på Socialdepartementet för att få inspiration. Men att sedan, ord för ord, kommatecken för kommatecken, tankestreck för tankestreck återge det material som kristdemokrater arbetat fram som vore det Arkelstens och Gerdaus eget, det är helt enkelt inte acceptabelt. Fråga vilken högstadieelev som helst vad man får lära sig om källhänvisning!

Moderat make-over kan vara nödvändig. Moderaterna, som har ambitionen att vara ett statsbärande parti, hade kunnat förväntas ha tillräcklig ryggrad att stå för sig själva, utan att känna behov av att förvanska vare sig historia, nutid eller idéer för framtiden.

Väljarna har rätt att få veta vilka det är som står för det ständigt pågående förbättringsarbetet inom hälso- och sjukvård, inom barnens område och inom äldrepolitiken. Det råkar vara samma parti som har en partiblomma med etikens vita färg.

måndag 7 november 2011

Tunnelseende rödgrön majoritet


Idag har landstingsstyrelsen debatterat landstingets budget för de närmaste åren. Majoriteten har tidigare år konsekvent avslagit alliansförslagen, under förevändning att de haft för kort tid på sig att ta ställning till våra förslag. Därför lade sig landstingsalliansen i år vinn om att ge majoriteten en vecka på sig att ta våra förslag i beaktande.

Man hade kunnat förvänta sig att en socialistisk majoritet, som ofta talar om jämlik och jämställd vård, skulle ha välkomnat alliansens förslag till hur man kan rätta till de ojämlikheter i vården som sedan länge är väl kända.

Man hade kunnat förvänta sig att de rödgröna skulle ta till sig våra förslag om stärkt fokus på barnets rättigheter och en barnombudsman att driva och föra arbetet framåt.

Man hade kunnat förvänta sig att majoriteten hade kunnat bemöda sig om att utveckla patientens rätt till information om valmöjlighet och möjlighet att planera sin tid, genom att ge bättre framförhållning vid tidbokning.

Framför allt hade man förväntat sig att majoriteten, som så sent som i maj månad lovade att den skattehöjning som beslutades skulle gå oavkortat till infrastruktursatsningar, åtminstone med några ord hade kommenterat att endast 37 miljoner av de 110 skattemiljonerna har gått till kollektivtrafik. Resten försvinner in ett svart underskottshål på andra håll i landstinget.

Men av dessa förväntningar blev intet.

Den rödgröna majoriteten hade detta år god tid och möjlighet att ta till sig alliansens goda förbättringsförslag. Istället väljer de att ägna sig åt ett begränsande tunnelseende, där de i stort sett bara ser sina egna förslag. Nästan allt utom majoritetens egna förslag avvisades. Och ett av deras senaste och allvarligaste löften bryter de utan att rodna. För att klara av det konststycket blundar de nog helt.

Läs gärna också vad Christer Jonsson (C), Henrik Yngvesson (M) skriver!

torsdag 3 november 2011

Nu lossnar Jönköping!

Idag händer det saker i Jönköping, som kan påverka framtiden för både dem och omgivande län. I sista stund också, om de inte vill finna att tåget gått innan de ens kom fram till perrongen.

Jag talar om regionfrågan. Förstås.

Idag har den parlamentariska arbetsgruppen bestående av de politiska partierna i Jönköpings län kommit fram till en kompromiss. Moderater och socialdemokrater har fått igenom sitt önskemål om att ansöka om att få bilda en egen regionkommun. Övriga partier har fått gehör för att i ett andra steg, från 2018, bilda gemensam regionkommun med grannlän. Där talar man om sjukvårdsregionen (landstingen i Jönköping, Kalmar och Östergötland), med öppenhet för Kronoberg, Halland och Blekinge.

Det förutsätter naturligtvis att inte grannlänen redan har bundit upp sig i överenskommelser i andra riktningar. Det är därför som dagens besked är så viktigt. För redan imorgon, fredag, ska ett möte hållas mellan förhandlingsgrupperna för Kalmar, Kronoberg, Blekinge och Skåne, där tanken är att en avsiktsförklaring ska undertecknas. Den äger dock inte giltighet förrän samtliga fullmäktigeförsamlingar har beslutat i enlighet med avsiktsförklaring.

Så om Jönköping vill komma på förhandlingsvagnen är det viktigt att de under de närmaste brinnande veckorna, fram till landstingsfullmäktige den 21 december, visar större förhandlingsvilja än vad Skåne hittills har visat.

Dagens besked är ur det perspektivet utomordentligt viktigt, inte minst för alla som ser en Östra Götalands-region som det naturliga alternativet, med Småland, Öland, Östergötland och gärna även Blekinge.

Men det finns ingen lösning som är självklar. Innehållet är minst lika viktig som geografin. Ett villkor för att en region ska fungera och ha legitimitet är att alla delar har lika goda utvecklingsvillkor och service. Det är också livsnödvändigt med goda - förbättrade! - kontakter och samarbete med grannarna på andra sidan regiongränserna. Annars finns överhängande risk att länet spricker, oavsett i vilken riktning en kommande regionbildning sker.

tisdag 1 november 2011

Betald specialistutbildning - ST för sjuksköterskor!

Det är brist på sjuksköterskor, framför allt specialistutbildade sådana. Ett skäl är att det oftast inte lönar sig ekonomiskt att ta tjänstledigt eller gå ned i lön för studier, eftersom lönehöjningen efter fullföljd utbildning sällan uppväger slitet.

För att försöka göra något konstruktivt åt detta vill Landstingsalliansen i Kalmar län pröva möjligheten för sjuksköterskor att kunna skaffa sin specialistutbildning på arbetstid, på samma sätt som läkarnas ST-utbildning.

För nog är det märkligt att två högutbildade yrkesgrupper, som arbetar sida vid sida, ska ha så olika villkor. Läkarna, med sin avsevärt högre lön, får sin specialistutbildning betald av arbetsgivaren, medan sjuksköterskan ofta får utbilda sig på egen bekostnad. Några enstaka sjuksköterskor får redan idag möjlighet att utbilda sig med lön, men det brukar i så fall innebära att man accepterar att gå ned till en lägstalön under utbildningtiden.

Det ska bli intressant att se om landstingsmajoriteten kan tänka nytt och besluta i enlighet med Alliansens förslag!

Helhetssyn på patienten en rättighet

Det talas mycket om patientens rättigheter. Ofta syftar man då på rätten till vård och behandling inom viss tid och liknande. Jag skulle vilja vidga begreppet till att även gälla rätten att bli sedd och bemött som en hel person, inte som ett fristående, sjukt organ, som kan behandlas utan värdighet.

I Alliansens budgetförslag i landstinget finns en rad förslag för att stärka patientens rätt, bland annat kontinuerlig fortbildning i etik och bemötande för all personal som har direkt patientkontakt.

För patienter med omfattande vårdbehov, som ofta behöver vårdas på sjukhus, vill vi inrätta en särskild patientansvarig läkare inom slutenvården, lika väl som det redan finns i primärvården. Åker patienten ut och in på sjukhuset, så skulle en sådan funktion bidra till att öka kontinuiteten. De båda patientansvariga läkarna, den i primärvården och den inom slutenvården, ska ha kontakt sinsemellan, för att minska risken att patienten faller "mellan stolarna". Genom ett tätare och mer strukturerat samarbete minskar även risken att vägen information kommer bort på vägen, mellan de olika vårdnivåerna.

Ett telefonnummer in till all hälso- och sjukvård skulle förenkla tillvaron mycket, för alla dem som försöker hitta rätt telefonnummer till olika mottagningar i landstinget.

Informationen till patienterna behöver bli bättre, både rent allmänt, men inte minst när det gäller rätten att välja vård på en annan hälsocentral eller ett annat sjukhus inom landstinget eller utanför landstinget, om man annars tvingas vänta längre än vårdgarantin.

Dessa och flera andra förslag för att stärka patientens rätt presenteras i Landstingsalliansens budgetförslag 2012-2014.

Jämlik vård med Alliansens förslag

Nu är det dags att göra något åt ojämlikheterna i sjukvården!

Unga Vuxna-mottagningar behöver finnas i alla kommuner, för att unga i olika delar av länet ska få likvärdig tillgång till stöd när de mår dåligt. Särskilt i länets södra delar finns behov av att starta upp sådan verksamhet.

Det är inte rimligt att tonåringar som mår dåligt ska läggas in på vuxenpsyk för att få vård, om de kommer från norra delen av länet. Flera gånger har jag lyft frågan i landstingsstyrelsen och landstingsfullmäktige. Nu finns statistik som visar att barn och unga från norra länsdelen är klart missgynnade. Bara 25 procent av vårdplatserna på barn- och ungdomspsykiatrin används av patienter från norra länsdelen. I Alliansens budgetförslag finns nu med att förbereda för att inrätta barnpsykiatriska vårdplatser även i norr.

Vården i livets slutskede är ett annat område där det skiljer sig stort mellan länets olika delar. I Kalmar finns en enhet för palliativ vård, med särskild personal och ett arbetssätt som är anpassat efter den mycket speciella livssituation dessa patienter och deras anhöriga befinner sig i. I Oskarshamn och Västervik finns ett antal palliativa vårdplatser utspridda mellan flera olika avdelningar, där personalen samtidigt har ansvaret för "vanliga", akut sjuka patienter.

2006 beslutade landstingsfullmäktige att de palliativa vårdplatserna i Oskarshamn och Västervik skulle samlas på respektive sjukhus, för att skapa en likvärdighet i länet. Detta har den rödgröna majoriteten ännu inte lyckats åstadkomma. Nu är det dags.

Alliansens lägger nu in pengar för att börja rätta till dessa och andra orättvisor i länet. Det är inte en dag för tidigt!

Klicka på länken om du vill läsa Landstingsalliansens budget.

söndag 30 oktober 2011

Grannarna på andra sidan

Livet kan te sig väldigt olika för oss människor.

Inte så långt härifrån, på andra sidan Östersjön, är arbetslösheten stor och hopplösheten växer. Människor tar stora risker för att få chans att skaffa en inkomst. I veckan har vi hört om en samvetslös svensk företagare, som anställt lettiska arbetare, men inte betalat dem ett öre i lön. Man skäms!


Riga är en mycket vacker stad, men där finns också mörka sidor.

Förra helgen var jag i Riga på Rotarys distriktskonferens. Där presenterade en frivilligorganisation sitt arbete med att stärka unga kvinnor, så att de inte ska lockas av mindre nogräknade pojkvänner till arbete som visar sig handla om prostitution. I inte så få fall hamnar tjejer på vår sida om Östersjön, där språksvårigheter gör flickans situation än mer utsatt.


Den vitryska grupp som besökte Korskyrkan i Vimmerby.

Den här helgen har vi haft besök från Vitryssland, grannland till Lettland, inte så värst långt härifrån. Även där kan livet vara tungt för många. Alkoholmissbruket är utbrett och många barn placeras på barnhem, för att deras föräldrar inte klarar av att ta hand om dem. Det finns också många föräldralösa barn. 30,000 vitryska barn finns på barnhemmen och nästan lika många funktionshindrade barn på instutition.

- När man möter blicken hos barnen på Vitrysslands barnhem så ser man inget ljus, inget hopp. Det är därför vi besöker dem, för vi vet att det finns ljus och hopp. Jag har själv fått uppleva att min hopplöshet byttes till ljus.

Så sa en av de vitryssar som besökte Korskyrkan i Vimmerby i helgen. Han berättar hur han tyckte att hans föräldrar inte brydde sig om honom, utan bara jobbade. Som tolvåring rymde han hemifrån och bodde på gatan tillsammans med andra unga. Där fick han den uppmärksamhet han saknat hemma, men han lärde sig också att dricka alkohol, sniffa lim och använda droger. Flera av hans vänner dog en hastig och våldsam död.

Efter att ha blivit kristen kunde han lämna livet på gatan bakom sig. Nu arbetar han med att stötta barnhemsbarn och förbereder dem för den dag de ska lämna barnhemmet, så att de inte ska hamna på gatan, som han själv gjorde. De får lära sig laga mat, hur man klär sig och sköter sin hygien. Det finns särskilda flickgrupper, där unga tjejer lär sig sminka sig. Men det viktigaste är den inre skönheten, som kommer av att man känner sig värdefull och älskad, säger han.

Med i gruppen var ett gift par och två av deras döttrar. Sammanlagt består familjen av tretton personer! Mor och far, sju biologiska barn, tre adopterade barnhemsbarn och ett extra barn, som bor hos dem för att barnets föräldrar är så alkoholiserade att de inte kan ta hand om barnet.

Föräldrarna har själva vuxit upp i missbrukarhem och vill ägna sina liv åt att ge stöd till andra barn i liknande situation. De besöker barnhem, skaffar leksaker, ordnar sommarläger för att barnen någon gång ska få komma utanför barnhemmet. Det är inte lätt, de odlar grönsaker och plockar svamp för att dryga ut matkassan, men "för det mesta kan vi alla äta oss mätta", sa mamman.

Nog blir man berörd - av den nöd som många barn tvingas leva i, men också av den kärlek och omsorg som många människor visar för dessa samhällets olycksbarn. Vilken glädje det är att kunna dela med sig lite av vårt överflöd till dessa vardagshjältar, där på andra sida Östersjön!

fredag 21 oktober 2011

Vänta in Jönköping!

Många i vårt län vill se en samlad Smålandsregion. Därför vore det olyckligt att inte vänta in den process som är på gång i Jönköpings län.

Efter möten och samtal med ledande företrädare från Jönköpings län de senaste dagarna är bilden tydlig. Det är en uppluckring på gång, i förhållande till den tidigare låsning som länge har funnits hos framför allt socialdemokrater och moderater i länet.

Socialdemokraterna i Jönköpings län har ett kongressbeslut, som går ut på en tvåstegsmodell. Man tänker sig en regionbildning inom nuvarande gränser från 2014-2015, för att därefter kunna gå vidare till en region med större geografiskt område, gärna från 2018-2019. Där finns mycket som talar för att den nuvarande, mycket väl fungerande sjukvårdsregionen, dvs Kalmar, Jönköpings och Östergötlands län, skulle vara en naturlig utgångspunkt. Vi talar alltså om samma tidpunkt för bildandet av en sådan region, som i Skånealternativet.

Det är olyckligt att dessa signaler från Jönköpings län kommer i ett så sent läge, att en remiss om avsiktsföklaring redan gått ut till kommunerna, för att ge dem möjlighet att yttra sig om att bilda region med Skåne, Kronoberg och Blekinge. Därför är det ytterst viktigt att Kalmar läns förhandlingsgrupp, när den inom kort träffar sina motsvarigheter från Jönköpings och Östergötlands län, tar signalerna på allvar och kompletterar remissunderlaget till kommunerna. Annars finns risk att kommunerna yttrar sig över ett enda alternativ, när det i själva verket kan finnas två möjliga lösningar med samma tidshorisont.

tisdag 18 oktober 2011

Trist, tunn och visionslös majoritetsbudget

Så kom den då, den rödgröna förslaget till landstingsbudget. Visst hade Anders Henriksson (S) aviserat att det rådande ekonomiska läget, med finansiell oro, skulle komma att föranleda återhållsamhet. Men han och övriga rödgröna behöver väl inte förlora visionerna för det?

I det textmaterial vi fick oss till livs igår, och som vi ska få djupare presentation av idag, kan man läsa en rad formuleringar som vid första anblick får en att tro att här kommer ändå något efterlängtat. Men vid närmare granskning så stannar det vid några formuleringar. Inga uppdrag att genomföra det man beskriver. Inte ens uppdrag om att utreda för att ha bättre underlag för att kunna genomföra, när ekonomin ljusnar.

Det är trist, tunt och visionslöst. Nog hade ni kunnat åstadkomma något bättre än detta, Anders H, Jessica och Linda!

måndag 17 oktober 2011

Fler Allianssatsningar i majoritetsbudgeten?

I lördags skrev Barometern att den rödgröna landstingsmajoriteten skulle göra en storsatsning på ett nytt PCI-labb (för att rensa igentäppta blodkärl i hjärtat), för att ersätta den utslitna utrustningen.

Av artikeln kunde man få känslan av att detta var ett nyupptäckt problem och en nytänkande lösning. I själva verket har problemet varit känt sedan lång tid och Alliansen har vid flera tillfällen påtalat behovet att skynda på processen. Ja, i valrörelsen 2010 deltog både Anders Henriksson (S) och jag själv och en rad andra politiker i en paneldebatt i Oxhagen i Kalmar, där vi alla var överens om att satsningen skulle göras. Ändå var Anders Henrikssons besked, efter valet, i förra höstens budget att skjuta upphandlingen framåt i tiden.

Nu kommer alltså "storsatsningen", efter att man nu i höst från PCI-enheten fått jaga världen runt efter den enligt uppgift sista reservdelen till en viktig komponent i den nuvarande utrustningen.

Idag skriver Östran att landstinget nu lägger in egna pengar i arbetet med att förbättra vården för de mest sjuka äldre, något jag själv lyfte behovet av vid senaste landstingsstyrelsemötet, eftersom landstingets satsning hittills varit noll. Alliansregeringen har hittills stått för hela kostnaden.

Det ska bli intressant att se vilka fler Alliansfrågor som majoriteten har fångat upp i sitt budgetförslag, som presenteras idag.

torsdag 13 oktober 2011

Dåligt ledarskap (MP) kring landstingets folkhälsoplan

Landstingsmajoriteten med Jessica Rydell (MP) i spetsen uppvisar förödande dåligt ledarskap. Genom uppenbar okunskap och brist på engagemang har landstinget helt tappat styrfart i folkhälsofrågorna. Vi riskerar nu att antingen den politiska förankringsprocessen körs över eller också att den tidsplan som landstinget har beslutat om tillsammans med kommunerna kraftigt förskjuts.

När styrgruppen för arbetet med länets folkhälsopolitiska plan samlades häromdagen, redovisade kommunföreträdarna hur deras respektive planer var antagna i olika folkhälsoråd och kommunala nämnder, i processen fram till att under hösten antas av kommunfullmäktige.

Parallellt med kommunerna skulle landstinget ta fram en egen plan, som skulle ha presenterats för de tre vårddelegationerna före sommaren och gått på remiss till partigrupperna. Under hösten skulle sedan landstingets plan processas för att beslutas i landstingsfullmäktige i november. Utifrån landstingets och kommunernas olika planer ska därefter en gemensam plan tas fram under våren.

Något förslag till plan för landstingets folkhälsoarbete har vi fortfarande inte sett röken av. På min direkta fråga var svaret att förslaget ännu inte är färdigt att skickas ut på remiss i partigrupperna. Ärendet är alltså minst fyra månader försenat.

Det är uselt av landstingets rödgröna majoritet, som borde vara drivande i folkhälsofrågor, att inte klara av den interna processen, när länets tolv kommuner jobbar aktivt med att ta fram egna planer.

Det må hända att det tjänstemannaförslag som så småningom presenteras kan visa sig hålla god kvalitet, men en folkhälsoplan är framför allt ett politiskt dokument, med politiska prioriteringar för att främja befolkningens hälsa och förebygga ohälsa. För varje dag förslaget dröjer förkortas den tid som politiken får att sätta sig in i planen och sätta sin prägel på den. Här vilar ett tungt ansvar på Jessica Rydell (MP), landstingsråd med majoritetsansvar för bl a folkhälsa.

Den folkhälsopolitiska plan som antogs av landstinget i november 2002 satte Kalmar län i en frontposition i Sverige. Genom det schabbel som nu pågår är landstinget på god väg att all tappa trovärdighet, både gentemot kommunerna och i ett nationellt perspektiv. Det är sorgligt.

KD – en social röst som behövs i regeringen!

Kristdemokraterna har haft avgörande inflytande och bidragit med en socialt ansvarstagande profil på Alliansregeringens budget. Trots finansiell oro har vi fått igenom en rad satsningar på att höja kvalitet och patientsäkerhet inom hälso- och sjukvård. Sjukförsäkringen ska äntligen förbättras och bostadsbidraget till ekonomisk svaga barnfamiljer, unga och pensionärer ska höjas.

Det var mitt huvudbudskap när jag hade förmånen att få medverka vid ett partimöte i Kisa.


Lena Käcker Johansson, Birgitta Olaisson och Gudrun Brunegård vid mötet för kristdemokrater i Kindas kommunhus i Kisa.

Vi vill att Kristdemokraterna ska vara Alliansens sociala röst. Det uttrycks bland annat genom att en stor del av resurserna går till den tredjedel av befolkningen som har lägst inkomster. Dessutom finns nu en överenskommelse, som innebär att när landets ekonomi tillåter, ska pensionärerna få en fjärde skattesänkning. Utan kristdemokrater i regeringen hade inte pensionärerna fått del av sådana skattesänkningar.

Budgeten innehåller också andra reformer med kristdemokratisk prägel, som stöd till utsatta barn, avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer, ökat stöd till civilsamhället och trossamfunden, ökade satsningar på fattigdomsbekämpning i Afrika och stöd till demokratiarbete och mänskliga rättigheter.

Vi kan känna oss stolta som kristdemokrater. Genom att vårt parti finns med i regeringen påverkas viktiga delar av budgeten på ett sätt som kommer att påverka livet i positiv riktning för många människor i utsatta situationer, avslutade jag.

onsdag 12 oktober 2011

Rödgrönt svek mot patienter i livets slutskede

Idag hade landstingsstyrelsen ett möte, då bl a landstingets yttrande över revisionsrapporten Palliativ vård, uppföljning mars 2011 behandlades. Revisorerna konstaterade att det råder stor ojämlikhet i länet.

I Kalmar finns en särskild enhet, med särskilt utbildad personal, kopplad till den lasarettsanslutna hemsjukvården. Där kan patienter i livets slutskede läggas in direkt, om man av något skäl inte kan vårdas hemma.

Något liknande finns inte i Västervik. Sedan länge har det funnits beslut att inrätta samlade vårdplatser för patienter i livets slutskede i Västervik, men det har dröjt, bl a beroende på om- och tillbyggnationerna av sjukhuset.

Patienter som har obotliga sjukdomar och närmar sig livets slutskede har särskilda behov, både vad gäller personalens kompetens och lyhördhet och vad gäller lokalernas utformning. I nuläget finns palliativa vårdplatser (för vård i livets slutskede) utspridda på flera olika avdelningar vid Västerviks sjukhus, där denna känsliga patientgrupp blandas med akut sjuka. Nu tycks den rödgröna majoriteten backa från fullmäktiges beslut att inrätta samlade palliativa vårdplatser i Västervik.

När jag under mötet började ställa frågor om de formuleringar majoriteten tagit fram som svar till revisorerna, framkom att de rödgröna fortfarande inte har någon planering för hur detta ska genomföras. Tvärtom svävade man på målet och hänvisade till att en sådan enhet kostar pengar, som man inte har. Istället för att instämma i Alliansens tillägg, som Christer Jonsson formulerade under sittande möte, att fullmäktiges beslut om samlade palliativa vårdplatser ska genomföras, valde majoriteten att notera att fullmäktiges beslut gäller tills annat beslut fattas.

Detta tolkar jag som att man har släppt ambitionen att inrätta en samlad palliativ enhet i Västervik och nu förbereder sig för att ta sig ur gällande fullmäktigebeslut.

Trots revisorernas påpekande om ojämlikheterna i länet, så tar man inte chansen att markera att det nu är dags att rätta till ojämlikheten i länet. Det är djupt beklagligt och ett svek mot patienterna i livets slutskede.

fredag 7 oktober 2011

Mindre infektionsrisk med rätt tavlor på väggarna!

Mindre behov av smärtstillande och ångestdämpande injektioner och färre infektioner efter operation på grund av minskade stressnivåer, det kan bli följden av att välja rätt typ av konst/illustrationer på en vårdavdelning.

Det uppseendeväckande resultatet visar en studie som professor Roger Ulrich vid Göteborgs universitet redovisade vid konferensen om kultur och hälsa i Malmö, som jag just har bevistat.

I studien jämförde man olika motivs inverkan på betraktare i sjukvårdsmiljöer. Ljusa och frodiga naturmotiv och vattenlandskap upplevdes positiva på ett sätt som var fysiologiskt mätbart, liksom bilder på mänsklig gemenskap, barn som leker osv, särskilt i naturmiljöer.

Däremot fann man att abstrakt konst kunde ha direkt negativ inverkan och skapa oro, ångest och aggressivitet även hos mentalt fullt friska och stabila personer, även om personalen tyckte om tavlorna och tolkade dem positivt. Efter att ha flyttat den abstrakta konsten till personalrummet och hängt naturmotiv i patientrummen kunde man avläsa större lugn och mindre oro bland patienterna!

Ulrich förklarade fenomenet med den "evulotionära teorin". Han menar att människan har en genetiskt nedärvd böjelse att reagera positivt till speciella naturmiljöer och scenerier, särskilt om de är förknippade med platser där man kan hitta föda, och att man påverkas positivt av leende, omtänksamma ansikten och gester. I stressade situationer blir man mer benägen att uppfatta abstrakta eller tvetydiga motiv på ett sätt som motsvarar personens emotionella tillstånd.

Han berättade om en annan studie från Borås, där man med naturmotiv i väntrum kunde uppmäta mindre smärta, lägre puls och lägre blodtryck hos patienterna, som dessutom var mer avspända.

Jag kände mig väldigt nöjd och tillfreds när jag för några dagar sedan fick en abstrakt tavla i grälla färger på mitt tjänsterum utbytt mot ett naturmotiv. Utifrån den evulotionära teorin förstår jag varför!

torsdag 6 oktober 2011

Kultur och hälsa - aktuell Allianssatsning

Den demente mannen, som inte visade några reaktioner på sin vårdare när hon hjälpte honom med påklädning och morgontoalett, började stampa takten och nynna med när hon satte sig vid pianot och spelade Taubes Sjösalavals.

Konstnären i äldreomsorgsgruppen, som vid samtalet kring gamla fotografier, ser de dementa delta lika aktivt och adekvat som övriga äldre i gruppen.

Musikterapeuten med sin brokiga blus, som ser de hopsjunkna personerna i dagrummet räta på ryggen när hon kommer in, och hör en sprucken röst säga: "Åh, är det torsdag idag, eftersom Birgitta är här?"

Strokepatienter som tränar upp förlorade funktioner snabbare och bättre genom musik och dans, en metod som visat sig fungera bra även för rehabilitering av tjejer med självskadebeteende.

Långtidssjukskrivna som genom kulturprojekt hittar självkänsla, delaktighet och livskvalitet som en grund för vidare rehabilitering.

Musikens lugnande påverkan på puls och blodtryck.

Dessa exempel visar på hur kultur kan vara en viktig faktor för hälsa och välbefinnande. I Kristdemokraternas hälso- och sjukvårdspolitiska program för Kalmar län har vi uppmärksammat detta i olika perspektiv. Vi vill att hälso- och sjukvårdspersonal ska lära sig mer om hur man kan använda kultur i hälso- och sjukvårdsarbetet. Vi menar också att kulturcheckar, dvs bidrag från arbetsgivaren till kulturupplevelser för den anställde, skulle kunna jämställas med friskvårdsbidrag till landstingets personal.

I Skåne jobbar man med kultur på recept och har goda erfarenheter, enligt Carl Johan Sonesson från Region Skåne, vid en konferens om Kultur för livet som just nu pågår i Malmö. Det finns inga skäl till varför vi inte skulle hämta hem de erfarenheterna till Kalmar län.

Lena Adelsohn Liljeroth (M), kultur- och idrottsminister, meddelade att hon tillsammans med äldre- och barnminister Maria Larsson (KD), just denna förmiddag har lagt fram ett förslag om 30 miljoner kronor till kultur för äldre, som regeringen har beslutat om.

Ett beslut i tiden! Nu gäller det att följa upp det, både i landstinget och i den kommunala äldrevården.

tisdag 4 oktober 2011

Regionfrågan i rullning - bollen nu hos kommunerna

Idag på förmiddagen har landstingsstyrelsens arbetsutskott beslutat att skicka ut ett underlag om framtida regionbildning till kommunerna.

Kristdemokraterna i Kalmar län har ända sedan 2002 haft inriktningen mot en samlad region med Småland-Öland tillsammans med Östergötland och gärna även Blekinge och Gotland.

Det är nu konstaterat att Jönköpings län inte kommer att svara på någon förfrågan om att bilda region med dem. Det går alltså inte att komma vidare med det spåret. Östergötland söker nu istället samarbete med Södermanland, Örebro och Västmanlands län. Det är ännu oklart vad det kan komma att leda till. Desto tydligare är kronobergarnas och blekingarnas vilja att samarbeta med Skåne.

I det remissunderlag som idag skickas ut återstår alltså att ta ställning till frågan om en regionbildning i Sydsverige. Efter sammanställning av kommunremissvaren formuleras en avsiktsförklaring, som landstingsstyrelsen ska besluta om den 7 december. Parallellt görs liknande kommunrundor i Skåne, Blekinge och Kronoberg.

Därefter följer förhandlingar om innehållet i och utformningen av en kommande regionbildning. Det kommer handla om hur den politiska organisationen ska se ut. Vi vill ha ett regionfullmäktige som snarare ser ut som i Västra Götaland än som i Skåne. Det är viktigt att även ett parti av vår storlek och från vår landsända får acceptabel representation och inflytande. Ett förslag till fördelning av regionala instutitioner (var olika centra ska finnas) ska tas fram. För mig är det viktigt att se till att vi kan behålla våra tre sjukhus och våra små läkarmottagningar. Det måste också finnas garantier för att den nya regionens ytterkanter får goda kommunikationer och goda utvecklingsmöjligheter osv.

Utifrån det resultat förhandlingarna ger ska sedan de berörda landstings-/regionfullmäktigeförsamlingarna fatta slutgiltigt beslut om eventuell ansökan till Kammarkollegiet om att bilda region om möjligt redan 2015.

Parallellt måste man fortsätta samverka med grannlänen, inte minst i norr, för att månghundraåriga handels-, studie- och resmönster ska kunna fortsätta att utvecklas, med förstärkta pendlingsmöjligheter. Framtida regiongränser får inte bli större hinder än nuvarande länsgränser. Detta har jag framfört i olika sammanhang. I remissunderlaget finns nu också en formulering som betonar detta.

Nu ska alltså kommunerna behandla remissunderlaget. I samband med oktoberfullmäktige kommer det ges information i frågan runt om i länets kommuner. Vid novemberfullmäktige ska man besluta om svar. Den 30 november går remisstiden ut. Den 7 december beslutar LS angående avsiktsförklaring och den 21 eller 22 december planeras ett extra landstingsfullmäktige i frågan.

Väl mött i kommande diskussioner i en fråga som kan komma att påverka våra liv under många år framöver!

Läs och lyssna i Radio Kalmar , Barometern, Östran-Nyheterna

söndag 2 oktober 2011

Barnpsykiatriska vårdplatser i Västervik?

Barnpsykiatriska vårdplatser i Västervik, så att barn och unga med problem ska slippa att skickas till Kalmar när de behöver dygnet-runt-vård. Det kan bli en verklighet, efter att landstingsmajoriteten har konstaterat att den ojämlikhet som jag länge har påtalat verkligen finns där.

Gång på gång har jag lyft frågan om varför tonåringar från norra länsdelen läggs in på vuxenpsyk. Både i landstingsstyrelsen och inte minst i en livlig debatt med ansvarigt landstingsråd Linda Fleetwood (V) vid fullmäktige i maj.

I en bloggpost för någon vecka sedan beskrev jag återigen problemet, i samband med en interpellation till landstingsfullmäktige den 27 september. En av mina frågor löd så här:

• Finns det skäl att överväga att inrätta barn- och ungdomspsykiatriska vårdplatser i norra länsdelen?

Efter mina upprepade påpekanden har det nu gjorts en inventering av hur de fyra barn- och ungdomspsykiatriska vårdplatserna i Kalmar nyttjas. Det visar sig att de i 75 procent av fallen beläggs med patienter från länets södra delar, trots att befolkningen är relativt jämnt fördelad i länet. Med anledning av denna ojämlikhet finner landstingsmajoriteten nu skäl att överväga inrättande av vårdplatser för barn- och ungdomspsykiatri i norra länsdelen.

Jag kan utlova att jag inte kommer nöja mig med enbart vackra ord. Jag kommer fortsätta att driva på i denna fråga om barns och ungas rätt till jämlik psykiatrisk vård i norra länet tills det blivit en rättvis fördelning.

måndag 26 september 2011

Patientens rätt i sjukvården

I våras tillsattes en Alliansarbetsgrupp för att belysa olika aspekter och ta fram förslag till hur patientens rätt kan stärkas i Landstinget i Kalmar län. I gruppen ingick Monica Ljungdahl (M), Eva-Lena Fungmark (C), Arne Sjöberg (KD) och Åke Aldman (FP). Allianssamordnaren Johan Gustafsson var sekreterare och själv fick jag förtroendet att leda gruppens arbete.

Arbetsgruppen har fokuserat på fyra aspekter av patientens rätt:

• Patientens rätt till trygg och säker vård
• Stärkt patientinflytande över vården
• Patientens rätt till eget val av vårdgivare genom Hälsoval och vidgat vårdval
• Patientrörlighet inom landet respektive inom ramen för EU-direktivet

Under några månader har gruppen mött olika företrädare för såväl patientorganisationer och landstingets utvecklingsenhet som regeringens utredare av patienträtt, Johan Assarsson, tidigare landstingsdirektör i Kalmar län.

För några dagar sedan offentliggjordes rapporten i samband med en presskonferens. Den 9 november kommer det att anordnas ett seminarium på temat, där våra förslag kommer att presenteras och diskuteras med patientorganisationer, anhörigföreningar, fackförbund och pensionärsorganisationer.

Gruppens arbete utmynnade i ett antal förslag som Alliansen kommer att använda i arbetet under mandatperioden.

Förslagen blev bland annat följande:

• Ett ledningssystem kommer att finnas för kvalitet och patientsäkerhetsarbete. Alliansen föreslår att det även finns ett ledningssystem för gott bemötande i vården.

• Kontinuiteten måste stärkas genom trygg överrapportering mellan olika vårdenheter.

• För att förbättra bemötandet av patienterna vill vi initiera en långsiktig och kontinuerlig utbildning i etik och bemötande för alla personalgrupper som kommer i direkt kontakt med patienter.

• Alla patienter med omfattande vårdbehov ska ha rätt till en egen, patientansvarig läkare i primärvården och vid behov även en i slutenvården, för att öka kontinuiteten.

• Patienten ska ha ett telefonnummer in i vården.

• Alliansen föreslår att landstingsdirektören utreder hur ett vårdlotssystem för patienter med omfattande vårdbehov kan utformas i Landstinget i Kalmar län.

• Alliansen föreslår att Landstinget i Kalmar län inför ett tidsbokningssystem där patienterna får möjlighet att boka sitt vårdbesök minst tre månader i förväg.

• Patienten har rätt att veta vad nästa steg är i den egna vården. Alliansen föreslår att varje patient i samband med besök i sjukvården får med sig tid för återbesök alternativt tid för återkopplande telefonsamtal.

• Alliansen föreslår ett utvidgat vårdval i Kalmar län och att det utreds vilka specialiteter som skulle kunna upphandlas genom LOV fr.o.m. januari 2013.

lördag 24 september 2011

Ingen kinesisk mur

Diskussionen om möjliga, och vad som tycks förefalla som allt mindre möjliga, framtida regionbildningar pågår intensivt. För några veckor sedan skrev jag ett debattinlägg, med rubiken Kalmar län starkast enat (v g se nedan).

Sedan dess har en del skett. Företrädare för Östergötlands och Kalmar län har konstaterat att de båda länen inte räcker för att själva bilda region. Brev har därför gått till Jönköping med inbjudan till samtal.

Parallellt har en överenskommelse skrivits av representanter för Kalmar, Blekinge och Kronobergs län respektive Region Skåne, med inriktningen att komma fram till en avsiktsförklaring före årsskiftet.

En konsekvensanalys, av vad en regionbildning med eventuell delning av Kalmar län skulle innebära, ska skickas ut till kommunerna på remiss under oktober och november.

Oavsett vad resultatet av remissrundan och regionsamtalen söder- och norrut leder till, så kvarstår min slutsats:

Kalmar län är starkast, och kommer att ha störst möjlighet att fortsätta ge god service inom hälso- och sjukvårdens område, om vi håller ihop.

För dem som kommer att hamna i en utkant är det av utomordentlig vikt att avtal skrivs om att en regionbildning ger garantier för fortsatt utvecklingskraft, och med fortsatt samarbete över de nya regiongränserna.

Vare sig länet i slutänden vänder sig norr- eller söderut får vi inte bygga någon kinesisk mur längs de nya regiongränserna. Det måste även fortsättningsvis finnas väl fungerande kommunikationer längs alla naturliga och månghundraåriga handels- och kulturleder, tvärs över nuvarande länsgränser och eventuellt kommande regiongränser, likaväl som inom den nya regionen.

torsdag 22 september 2011

Svårt att få kontakt med tandläkare på jourtid

I olika sammanhang dyker frågan om jourtandvård upp. Det är svårt att hitta information om hur man kommer i kontakt med tandvården vid exempelvis tandvärk eller utslagna eller frakturerade tänder på kvällar, nätter och helger.

Ringer man sjukvårdsupplysningen säger en telefonsvararröst att man kan söka information på 1177.se, men där får man ingen träff, vare sig på sökorden jourtandvård, tandvårdsjour, jourtandläkare eller tandläkarjour.

Sjukvårdsupplysningen ger besked om att ingen tandläkare finns tillgänglig nattetid. Man får klara sig med smärtstillande tabletter till nästa dag och då uppsöka sin vanliga tandläkare, som vanligtvis brukar lösa akuta problem dagtid.

På helgerna kan man enligt sjukvårdsupplysningen ringa till 112, dvs SOS Alarm, mellan kl 9-10.30 för att boka tid hos en jourtandläkare någonstans i länet. Vilka tider eller var tandläkarjouren tar emot sina patienter framgår ingenstans. Sköterskan på sjukvårdsrådgivningen säger att hon tror att det finns jourtandläkare på sjukhusorterna, men inte vilka tider de har mottagningen öppen på helgerna.

Det kan för många kännas väl dramatiskt att behöva ringa 112 om man har tandvärk. Man har ju fått lära sig att man inte ska använda 112 mer än i yttersta nödfall. Å andra sidan kan man tycka att rådgivning kring akuta tandvårdsproblem borde kunna ges under mer än en och en halv timme på helgförmiddagar.

Eftersom tänderna är en del av kroppen, vore det rimligt att information om och tillgänglighet till akut tandvård vore lika enkel och lätttillgänglig som när det gäller ett stukat knä eller en värkande mage.

Vid nästa veckas landstingsfullmäktige ställs därför följande fråga till Jessica Rydell (MP), som är det landstingsråd som ansvarar för tandvården:

- Vilka åtgärder kommer du att vidta för att det ska bli lättare att hitta fram till aktuell jourtandläkare?

Ambulanstäckningen på norra Öland

Vid ett möte med öländska kristdemokrater igår lyftes frågan om ambulanstäckningen på norra Öland. Det förekommer att hela norra ön är utan ambulans, när både den i Borgholm och den i Löttorp är ute på uppdrag. Vid olyckshändelse eller akut sjukdom kan det då bli väldigt lång framkörningstid för en Kalmar- eller Mörbylånga-ambulans.

På andra håll i länet brukar det köras fram en ambulans från en närliggande station, så att den står någonstans mitt emellan ambulansstationerna. På så sätt har man beredskap att snabbare hinna fram om något skulle hända i det "ambulanstomma området" innan ordinarie ambulanser hinner tillbaka. Av någon anledning tillämpas inte den principen på Öland.

Därför ställer jag en fråga till landstingsrådet Lena Segerberg (S), som har ansvaret för ambulansverksamheten i länet:

- Vilka strategiska och medicinska bedömningar ligger till grund för att befolkningen på norra Öland inte ska ha likvärdig tillgång till ambulanstäckning som befolkningen i övriga delar av länet?

Frågan ska besvaras vid landstingsfullmäktige nästa vecka, den 27 september.

onsdag 21 september 2011

Hjärtsjukvård med bristfällig teknisk utrustning

I onsdags mötte landstingets tre sjukvårdsdelegationer kardiologöverläkaren (hjärtspecialisten) Jörg Carlsson för en uppdatering av vad som är aktuellt inom hans område.

Det är ju sedan länge känt att den utrustning som används för att vidga förträngda blodkärl vid hjärtinfarkt (PCI) går på övertid, efter lång och flitig användning. Av outgrundliga skäl nekade den rödgröna majoriteten i våras förfrågan om anslag för att kunna beställa ny utrutsning under året. Först nästa år finns det pengar för ny PCI-utrustning.

Nu berättade Jörg Carlsson att det har tillkommit att den EKG-utrustning som används under ingreppet lagt av och det har inte gått att hitta reservdelar, eftersom den är så föråldrad.

Med bristfällig medicinsk-teknisk utrustning tvingas man bedriva sjukvård som i Afrika. Där får man desto mer gå på läkarens kliniska skicklighet, i avsaknad av avancerad teknisk apparatur. Med erfarna och kunniga läkare behöver inte resultatet bli sämre, men tillvaron är betydligt mer oförutsägbar, när man inte kan följa ett sjukdomsförlopp med prover och analyser.

Låt mig illustrera från egen erfarenhet:

I början av 1990-talet arbetade min man, som är läkare, och jag i Tanzania. Mot slutet av vår vistelse, i april 1993, fick jag en myocardit (inflammation i hjärtmuskeln). Hjärtat gick kraftigt i otakt och jag tappade krafterna totalt.

När vi skulle kolla mitt EKG funkade inte apparaten. Termiter hade byggt bo i den! Den hade stått oanvänd i ett förråd någon månad, eftersom hjärtkärlsjukdomar i princip inte förekom i det området.

Jag transporterades till ett annat sjukhus för att kolla EKG. Där fanns en urgammal men fungerande apparat med endast en avledning, som man fick flytta runt. Doktorns träning i att tolka EKG var nog dessvärre inte så stor, så min patologiska EKG-kurva förklarades med att det nog var någon bakgrundsstörning från elsystemet, så "allt var nog lugnt".

Jag trodde honom förstås inte, eftersom jag kände hur sjukt mitt hjärta var, utan åkte hem till Mchukwi och vilade ett par månader innan orken började komma tillbaka.

Precis innan vi skulle återvända till Sverige i slutet av juni skickade de över mitt EKG med "bakgrundsstörningarna" så att min man fick se det. Han blev alldeles blek när han direkt såg vad det handlade om och utbrast att om han hade vetat att jag var så sjuk hade han nog inte vågat ha mig kvar i Mchukwi.

Nu hade jag inte varit intresserad av att bli hemskickad till Sverige i kaos och ligga med övervakning långt från familjen utan möjlighet att avsluta vår Afrikavistelse i lugn och ro, så allt samverkade ju till det bästa i det här fallet.

Men det är verkligen illa om EKG-utrustningen på PCI-enheten inte fungerar - även om det inte är termiter som orsakat felet, utan långvarigt nyttjande. I Östran idag framgår att man nu lyckats få fatt på den sista komponenten i världen. Men det löser bara en del av problemet. Hela PCI-utrustningen behöver bytas ut, eftersom den går på övertid.

Visst har vi kliniskt skickliga läkare, som klarar mycket på erfarenhet och rutin. Men nog är det märkligt att det så sent som vid gårdagens sammanträde med landstingsstyrelsens arbetsutskott gick att skjuta till sex miljoner kronor för en nödvändig investering som behöver göras under hösten inom ett område, men inte tidigarelägga anslaget för att ersätta utsliten, livräddande utrustning inom hjärtsjukvården.

Jag tror alla närvarande vid delegationsmötet fick sig en tankeställare. Det vore högst förvånande om inte Jörg Carlsson nu kan få den rödgröna majoritetens medgivande att rekvirera ny utrustning med det snaraste. Från Alliansens sida biföll vi äskandet för länge sedan.

Vad görs för att inte psykiskt sjuka unga ska falla mellan stolarna?

Interpellation till
Psykiatriansvariga landstingsrådet Linda Fleetwood (V) och primärvårdsansvariga landstingsrådet Jessica Rydell (MP)


Varför faller barn och unga med psykiatriska besvär mellan stolarna?

Den fysiska hälsan bland Sveriges barn och unga är generellt sätt god, men det är allt för många som mår psykiskt dåligt. Det kan yttra sig i nedstämdhet, depressioner eller självskadebeteende. Andra har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Trycket på barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) har ökat, samtidigt som organisationen brottas med underbemanning, vilket leder till långa utredningstider och fördröjd behandlingsstart.

Skolhälsovården saknar i de flesta kommuner resurser och kompetens för att utreda och behandla psykisk ohälsa. Det är tveksamt om utredning och behandling av psykisk sjukdom faller inom skollagens uppdragsbeskrivning om enklare sjukvårdande behandling. Primärvården har hittills i stort sett inte ägnat sig åt psykisk ohälsa hos barn och unga och har i nuläget knappast vare sig resurser eller kompetens för det. BUP, som hittills hanterat både lättare och allvarligare psykiska problem, övergår allt mer till att fokusera sina resurser mot barn och unga med svårare psykisk sjukdom.

I detta vakuum, mellan olika hälso- och sjukvårdande myndigheter, befinner sig sköra barn och unga. I länets tidningar har man kunnat läsa om hur skolungdom bollats mellan skolhälsovården och BUP, utan att få hjälp. Deras hälsotillstånd blir knappast bättre av att remitteras fram och tillbaka utan att tas omhand.

Socialstyrelsen har granskat hur barn och unga med psykiska besvär tas omhand i vårt län och konstaterade att uppdragsbeskrivningen för skola, primärvård och BUP vad gäller första linjens psykiatri är bristfällig. Vid ett möte i våras gav Socialstyrelsen landstinget och berörda kommuner i uppdrag att ta fram en tydlig rollfördelning mellan skolhälsovårdens, primärvårdens och BUP. Helt nyligen kom samma uppmaning gällande landstinget och Kalmarsunds Gymnasieförbund. Ändå förefaller det, utifrån medias rapportering, som att problemet inte lösts, utan oklarheterna består. Barn och unga tycks inte få den hjälp de behöver.

Det förekommer även att barn från norra länsdelen läggs in för sluten psykiatrisk vård på vuxenpsykiatrisk avdelning, då det enligt uppgift saknats barnpsykiatriska vårdplatser för så svårt sjuka barn. Ändå säger Linda Fleetwood (V) i Barometern den 9 september att det finns tillräckligt med barnpsykiatriska vårdplatser i Kalmar län.

Utifrån denna bakgrund önskar jag svar på följande frågor:

• Vilka konkreta åtgärder har ni vidtagit för att inte barn och unga med psykiska besvär ska falla mellan stolarna?
• Hur går arbetet med att i samförstånd med kommunerna beskriva vilken psykiatrisk vård som ska bedrivas av respektive huvudman?
• Om primärvården ska vara första linjen för psykiatrisk vård för skolungdom, vilka åtgärder planeras för att stärka kompetensen och hur ser tidplanen ut?
• Finns det skäl att överväga att inrätta barn- och ungdomspsykiatriska vårdplatser i norra länsdelen?

Vimmerby den 12 september 2011

Gudrun Brunegård

Farligt för psykiskt sjuk att ha kroppslig sjukdom

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anordnade en konferens om jämlik vård och hälsa för en vecka sedan. Konferensen hölls i Kalmar. Temat var framför allt den ojämlikt fördelade hälsan, som gör att medellivslängden är högre i mera välbeställda stadsdelar och kortare i socialt utsatta områden.

Bland annat medverkade projektledaren Ingrid Schmidt från Socialstyrelsen. Hon lyfte fram psykiskt sjuka som en av de grupper i samhället som inte får likvärdig vård och behandling. Bland annat är det vanligare att psykiskt sjuka oftare dör i hjärtinfarkt än andra, och att psykiskt sjuka diabetiker oftare behöver genomgå amputation pga sena komplikationer.

Det finns säkert många delar i varför det är på det viset. I vissa fall kan det kanske vara svårare att tolka fysiska symptomen hos en psykiskt sjuk person. Man kanske exempelvis tolkar det som ett uttryck för den psykiska sjukdomen. Det behövs därför stärkt kompetens för att rätta till förhållandena.

För ett år sedan behandlade landstingsfullmäktige en motion av mig, på just detta tema. Motionen blev positivt mottagen och man skulle göra en inventering av behovet och vilka grupper som skulle komma ifråga.

Jag har därför idag lämnat in en fråga för att få höra vad som hänt sedan dess. Frågan ska besvaras i samband med landstingfullmäktige den 27 september. Texten följer nedan:

Fråga till
Landstingsrådet Lena Segerberg, landstingsrådet Linda Fleetwood och landstingsrådet Jessica Rydell


Vad har hänt efter motionen om höjd kompetens vid vården av psykiskt sjuka med samtidig somatisk sjukdom?

I september 2009 skrev jag en motion om behovet att höja den psykiatriska kompetensen inom den somatiska vården, samtidigt som jag lyfte det faktum att somatiska sjukdomar kan förekomma parallellt med psykisk sjukdom. En blandad sjukdomsbild kan vara svårtolkad och det är därför lika viktigt att läkare inom somatiken har en god grundkompetens i psykiatri, som att psykiatriker har god allmänkompetens i somatiska sjukdomar.

I en rapport från Socialstyrelsen i februari 2011 påtalas att det finns tydliga skillnader i vården av psykiskt sjuka personer med somatiska sjukdomar, jämfört med patienter som enbart har en somatisk sjukdomsbild. Exempelvis dör fler patienter efter hjärtinfarkt om de samtidigt lider av psykisk sjukdom och psykiskt sjuka diabetiker löper större risk för sena komplikationer som kan leda till amputation. Denna ojämlikhet i vården berördes vid SKL-konferensen Jämlik vård och hälsa i Kalmar den 15 september 2011, i ett föredrag av Ingrid Schmidt, projektledare på Socialstyrelsen.

Detta bekräftar behovet av att kombinera god somatisk och psykiatrisk kompetens hos den personal som vårdar psykiskt sjuka. För att förbättra mottagandet och omhändertagandet av patienter med parallella psykiatriska och somatiska problem finns således ett omfattande utbildningsbehov, vilket framhölls i motionen.

I svaret på motionen anförde Psykiatriförvaltningen följande:

”Det finns två sätt att närma sig problemet. Dels en kort utbildningsinsats riktad till all personal, som syftar till att höja den allmänna kompetensen, dels utveckla konsultationspsykiatrin som vi vet är mycket uppskattad, men varit svår att implementera som rutin i vården. Psykiatriförvaltningen anser att motionens intentioner är goda och värda att stödja. Det är också viktigt att representanter från samtliga förvaltningar deltar i planeringen av innehållet i utbildningen.”

Landstingsstyrelsen ställde sig för sin del positiv till motionens tankegångar om att förbättra den allmänpsykiatriska kompetensen inom hälso- och sjukvården. Styrelsen ansåg emellertid att ”innan en eventuell satsning kan genomföras krävs en noggrann genomlysning av den ekonomiska situationen. Vidare måste behovet av kompetenshöjande åtgärder närmare identifieras och tydliggöras liksom lämpliga målgrupper. Behovet av kompetenshöjande åtgärder får inrymmas i förvaltningarnas budget för utbildningsinsatser.” Dessa formuleringar fastställdes av landstingsfullmäktige för ett år sedan, den 28 september 2010.

Min fråga är nu, med anledning av att nu även Socialstyrelsen lyft problematiken, följande:

- Hur långt har man kommit med att identifiera behovet av kompetenshöjande åtgärder och tydliggöra lämpliga målgrupper, för att kunna genomföra nödvändiga utbildningsinsatser, i enlighet med landstingsfullmäktiges beslut?

Vimmerby den 21 september 2011

Gudrun Brunegård

onsdag 7 september 2011

Kalmar län starkast enat

Diskussionerna om vilken region vi i framtiden ska ingå i har gått in i en intensiv fas. Om vi inte själva lyckas hitta en god lösning tillsammans med våra grannlän, kommer vi med all säkerhet få se statens utredare Mats Sjöstrand rita en karta för den statliga länsindelningen. Förr eller senare kommer kommuner och landsting att anpassa sig efter de nya gränserna, men ännu en tid har vi alltså själva möjlighet att påverka vår framtid.

Jag hävdar att även om den senaste tidens positioneringar försvårar läget, så kan skickligt skötta förhandlingar garantera Kalmar län fortsatt status som säte för viktiga regionala institutioner.

Med största respekt för drivkraften hos den södra delen av länet att fortsätta samarbetet med Växjö och Karlskrona, lika väl som för övertygelsen i norra länsdelen att fortsätta att söka sig mot Linköping, så vill jag framhålla vikten av att hålla ihop Kalmar län.

Under ett drygt tiotal år har länet utvecklat ett samarbete, där ölänningar förstår att det som är bra för Västervik gynnar även dem, som delar av en helhet, och vice versa. Jag är övertygad om att länet som helhet har mest att vinna på att använda denna styrka i en kommande region.

Vad ser jag då kan bli följden av en delning, som talar för att hålla ihop länet?

Kalmar, som yttersta nordostliga utpost i en sydsvensk region kan få svårt att hävda sig i förhandlingar med Skåne. Kan någon på allvar tro att Malmö, Lund och Kristianstad, som redan gjort en fördelning av vilka institutioner som ska ligga var, kommer att släppa iväg någon till ett avlägset hörn, om samtidigt Växjö och Karlskrona pockar på motsvarande? Fråga kristianstadsborna hur mycket de tycker sig ha fått del av i nuvarande Region Skåne! Med Kalmar i södra delen av ett helt län blir förhandlingsläget helt annorlunda.

Oavsett var en delning av länet sker skulle Oskarshamn förlora viktiga delar av sitt patientunderlag, som idag kommer både från länets södra och norra delar. Det skulle underminera hela sjukhusets existens.

Västervik skulle vid en delning norr om Oskarshamn förlora hälften av sitt patientunderlag till kirurgi, ortopedi och förlossning. Med bara tiotalet mil till Linköping och Norrköping, i en situation där sannolikt även Nyköping och kanske även Eskilstuna och Katrineholm kommer att ingå i regionen, är det tveksamt om Västervik kan finnas kvar som akutsjukhus.

Om detta drabbar Västervik ökar risken att även nordvästra länet utarmas. På samma sätt som Kisa vårdcentral har nedrustats, kommer Vimmerby ha väldigt svårt att behålla de specialistmottagningar som idag finns i den gamla akutvårdsavdelningen.

Ett av de tunga argumenten för att bilda nya regioner är att ingå i en större enhet, som kan förhandla fram rättvisare fördelning av statliga infrastruktursatsningar och på så sätt bidra till ökad tillväxt i vårt hörn av landet. Med länet delat i två delar, med omkring hundra tusen invånare var, är risken överhängande att de nya regionerna knappast ens kommer att märka att vi har tillkommit, längst ut i de nya regionernas periferi.

Mitt tips är att vi har störst förutsättningar att förhandla till oss både regionala institutioner och satsningar på vägar, järnvägar och trafik i ett samarbete med Östergötland. De behöver vår folkmängd som underlag för sitt universitetssjukhus. Samarbetet med Karlskrona och Växjö kan mycket väl fortsätta på samma sätt som över nuvarande länsgränser.

Låt oss inte hasta åstad och enbart gå efter känslorna, åt vilket håll vi vill samarbeta i en kommande region. Låt oss istället fatta beslut efter en realistisk analys av läget och förutsättningarna. Vi har störst kraft om vi håller ihop.

Gudrun Brunegård
Landstingsråd (KD)

onsdag 31 augusti 2011

Utöya, amerikansk retorik och budgetprioriteringar

Reformer för unga ger bättre politiskt klimat
Avd: Ledare | Datum: 24 augusti 2011

LEDARE. Det har varit en minst sagt omtumlande sommar, som ställt flera viktiga etiska frågor på sin spets.

De ofattbara händelserna i Oslo och Utøya illustrerar tydligt behovet av att fokusera barns och ungas uppväxtvillkor, som Kristdemokraternas riksting beslutade i Umeå. En ung man i dryga trettioårsåldern, Anders Ehring Breivik, utlöser en bomb i en regeringsbyggnad med flera dödsoffer som följd. Sedan beger han sig till en ö, där ett politiskt parti har ungdomsläger. Där skjuter han kallblodigt ned ett sjuttiotal unga människor. Han vill på så sätt straffa det politiska systemet, som han tycker har släppt in alltför många invandrare.

Utan att ha dykt på djupet i Breiviks personlighet, så framgår ändå tydligt att något gått förfärande snett i hans personlighetsutveckling.

Utan fadersgestalt
Brottmålsadvokat Peter Althin, KD, har sagt att många brottslingar har vuxit upp utan en närvarande fadersgestalt. Själv rös jag när jag läste Breiviks fars uttalande. Han hade inte träffat sin son sedan tonåren och kommenterade efter dådet att det hade varit bättre om sonen tagit sitt eget liv.

Oavsett köksbordspsykologiska spekulationer kring Breiviks familj och uppväxt, så torde man kunna konstatera att det norska samhällets grundvärderingar, om varje människas unika och lika värde, oavsett ursprung, inte har lyckats tränga in, införlivas och bli en omistlig del av Breiviks personlighet.

Obama som muslim
Nyheten om den norska massakern nådde mig när min man och jag precis hade anlänt till Washington. Dramat tycks ha utspelat sig ungefär när vi flög över norskt luftrum. Det var surrealistiskt att dagen därpå vandra förbi Newseum och se hur första­sidorna i all världens press fylldes av rapporter från den lilla norska ön.

Flera republikanska kommentarer tog fasta på Breiviks beskrivning av sig själv som kristen och att dådet var avsett som ett första steg för att rädda Norge från ”den muslimska invasionen”. Medier från samma sfär beskriver Obama som muslim. Man skapar en associationskedja som på ett förrädiskt sätt förknippar presidenten med islamistiska terrorister.

Propagandan är uppenbarligen verkningsfull. Vi mötte flera exempel på varma kristna som svalt påståendena om presidenten som muslim, trots att en mycket respekterad kyrkoledare, Bill Hybels, är hans andlige rådgivare.

Det ger skäl att reflektera över vilken etik som råder i den amerikanska politiken, när det är mer intressant att svartmåla presidenten än att ge en objektiv och saklig bild.

Striden om det amerikanska lånetaket ger även skäl att fundera över balansen mellan solidaritet och förvaltarskap. Det tycks vara viktigare att förödmjuka president Obama politiskt, än att ta ansvar för sitt lands ekonomi, när man vecka efter vecka vägrar ge med sig en tum, medan presidenten gör sitt yttersta för att hitta en kompromiss.

Basal sjukvård
Är det rimligt att 47 miljoner amerikaner saknar sjukförsäkring och riskerar att dö för att sjukhusen vägrar öppna dörren för dem? För oss svenska kristdemokrater är det knappast märkligt att demokraterna genomfört en reform som åtminstone täcker den mest basala, grundläggande sjukvården. Tänk bara på hur vi kämpar för att rätta till luckorna i det svenska sjukförsäkringssystemet, så att ingen enda ska hamna utanför.

Förbättra för de sämst ställda
I svallvågorna kring den internationella ekonomiska krisen har Moderaterna aviserat att den svenska budgeten måste stramas åt. Ett nytt jobbskatteavdrag är inte aktuellt.

Det är viktigt att noggrant överväga hur det kvarvarande reformutrymmet ska användas. Vi är många som vill se fortsatta skattesänkningar för att förbättra tillvaron för de sämst ställda pensionärerna.

Högst prioriterat är nog ändå att förbättra barns och ungdomars uppväxtmiljö. Skola, värdegrund, nollvision för mobbning, minskat ekonomiskt och socialt utanförskap, förbättrade möjligheter för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden.

Vi vill inte att fler ungdomar ska hamna snett. Vi vill inte se ett nytt Utøya.

Gudrun Brunegård

Artikel är utskriven från Kristdemokraten.
Du hittar artikeln på adressen:
http://www.kristdemokraten.se/article.asp?Article_Id=31298