Nytt uppdrag - ovant men inte oävet!

Idag har vaktavlösningen på landstingsrådsposten markerats på ett tydligt sätt. När jag kom till landstingshuset i morse hade min företrädare, Anders Andersson (KD), röjt undan i sitt gamla tjänsterum för att bereda plats åt mig.

Min pol sek-kollega sedan sju år, Sven-Åke Svensson, som nu tagit över min roll som samordnare inom Alliansen, hade dessutom fixat en vacker blombukett och en inbjudande skål med färsk frukt.

I blickfånget på hurtsen mitt emot min arbetsplats har jag ställt några personliga föremål:

Den märkliga, bågformigt uppåtsträvande växten i den likaledes böjda glasskålen, har jag fått av Anders Andersson i samband med landstingsgruppmötet i fredags.

Den lilla Mats Jonasson-maskoten Geno är en gåva från allianskompisarna. Den symboliserar solidaritet, empati och sympati och ska göra karriäristen kraftlös!

Ebenholtzgiraffen står för mig för en kombination av nyfikenhet, lyhördhet, skönhet, lugn, gracil elegans, lite klumpig utsatthet när den försöker fly, men med farligt träffsäkra sparkar när den blir angripen.

Över dessa privata föremål hänger en inventarie i form av en tavla av Vimmerby-konstnären Gert-Ove Gustafsson, föreställande en rälsbuss på färd genom smålandsskogarna. Man kan undra vad den symboliserar - det gamla SJ:s punktliga pålitlighet gentemot de förrädiskt lockande Kustpilentågen, som alltid dras med förseningar om de överhuvud taget är i bruk?

Välkommen in till mitt tjänsterum på en pratstund!

Mina goda medarbetare Sven-Åke Svensson och Klaus Leidecker, som tagit över min halva pol sek-tjänst.

Och arbetsdagen då? Ja, nog känns det ovant att inte längre vara den som står för skrivarbetet vid alliansledningsgruppens möte! Ovant att vara den som för mitt partis talan när vi förhandlade kring våra inspel i Alliansens budgetalternativ. Ovant att sitta på den aktiva sidan av bordet vid alliansgruppledarnas presskonferens om vårt budgetförslag.

Ovant, men alls inte oävet, får jag säga!

Slutspurt i vindpinade kuststäder med skön cafévärme

Torsdag före valet - tusen saker ska hinnas med! Jag hade tänkt unna mig att sova ända till klockan åtta, efter ett par sena kvällar, men hade glömt stänga av klockradion, så det var lika bra att stiga upp vid halv sju. Tur var nog det, för det var knappt att jag hann med vad jag skulle ändå: Mixtrande med mina kampanjvykort, som nu har gått iväg till en massa människor för att påminna om att gå och rösta (och gärna kryssa mig!), skriva en sista insändare före valet och annat sådant.
Efter lunch med Vimmerby Astrid Lindgren Rotary Club begav jag mig till Hultsfred och därefter till Västervik, för att sprida information inför valet och samtala med folk. Hu, så kallt och blåsigt det var! Tur att jag fått med mig fleecevästen jag köpte igår, för temperaturen orkade inte upp över tio grader.

Sedan bar det av till Oskarshamn, min gamla hemstad under åren 1964-1971. På Café Shalom hade Kristdemokraterna inbjudit till EU-café, där jag berättade lite om vem jag är (exempelvis min koppling till Oskarshamn, där jag gick i Kikeboskolan åk 1-3 och Rödsleskolan åk 4-7, innan vi flyttade till Kalmar). Jag gav en bakgrund till EU som fredsprojekt och beskrev utifrån det vilka frågor jag brinner för. Att bevara fred i Europa är fortfarande en grundläggande målsättning för europasamarbetet, något som blev väldigt tydligt vid vårt besök i Mostar, Bosnien-Herzgovina, i höstas.

Mina tre huvudområden handlar om miljön och Östersjön, om människovärdet och behovet att med gemensamma krafter få stopp på den hänsynslösa människohandeln, och om folkhälsofrågorna och då främst införselkvoterna för alkohol, som behöver sänkas, parallellt med att man också höjer miniminivåerna.

Efter en fråge- och samtalsstund fick jag en vacker fuchsia av gruppledaren Klaus Leidecker.