Musikterapi med ny betydelse

Den musikaliska familjen Hellgren gav begreppet musikterapi ny innebörd, då en av flickorna spelade tvärflöjt på en krycka.

Ikväll framträdde den supermusikaliska familjen Hellgren på Kröngården utanför Vimmerby. Det var imponerande att se hur föräldrarna och de fyra ungdomarna växlade instrument och hanterade både stråkar, blåsinstrument och slagverk.

Stilmässigt var programmet lika omväxlande, men en spännvidd från klassisk virtuositet, som i Rimskij-Korsakovs Humlans flykt, till modernt skämtlynne, som när familjen på två minuter hann spela på över fyrtio instrument. Sådant kräver både skicklighet och organisation, så att alla instrument finns på rätt plats vid rätt tillfälle, utan att man tappa.r rytmen

Instrument, förresten. Familjen verkade kunna använda allt möjligt, för att inte tala om omöjligt, att frambringa ljud på. Programmet inleddes med en fanfar framförd på verandaflaggor - ja, lätt modifierade förstås, med blåsmunstycke och en liten tratt inlirkad i flaggstångsknoppen, för att släppa ut ljudet.

Eller när sonen spelade på en duschslang, riktigt vackert dessutom. En av systrarna fick en såg att sjunga med märkligt smäktande toner, medan brodern assisterade sin syster, när hon spelade tvärflöjt på en krycka. Då fick begreppet musikterapi ny innebörd!

Rätt vad det var föste brodern undan sin sågspelande syster från sin stol, vände på stolen, stoppade in ett blåsmunstycke och började spela på stolen också.

Ja, det var verkligen en imponerande föreställning, både för familjens musikalitet och uppfinningsrikedom och uppenbara spelglädje.

Leve den svenska midsommaren!

Idag har jag haft äran att tala vid midsommarfirandet i Brunnsparken i Södra Vi, som bevistades av uppskattningsvis ett par tusen personer.


Men först såg vi Vimmerby Folkdanslags uppvisning vid Kröngårdens majstång, efter att ha avnjutit den sedvanliga tårtbuffén.


Solen stod för förstklassig strålkastarbelysning på årets midsommartalare.

Kära vänner!

Jag är glad och hedrad av möjligheten att få tala inför alla er denna vackra dag. Platsen och byggnaderna bär starka minnena med sig. Man känner verkligen historiens vingslag och tider som flytt när man vandrar in i Brunnsparken genom portalen från 1753. Man får tillfälle att tänka tillbaka på det gamla bondesamhället och på brunnsgästerna som lade grunden till Södra Vis välstånd.

Brunnsparken har också en plats i vår familjs privata historia. Här firade vår yngsta dotters bröllopsfest för fyra år sedan. Bröllopsmiddagen intog vi i Källhuset en lika vacker kväll som denna.

Midsommar – vad betyder det för dig? Vilka associationer fyller ditt sinne?

Skulle jag gå runt och fråga, så skulle jag nog få lika många berättelser som det finns människor här. Men jag tror det finns några saker vi alla har gemensamt.

Hur många tänker på jordgubbar? Sill och potatis? Dans kring midsommarstången?

Själv är jag uppvuxen med detta och har alltid tagit det för självklart. Det förstärktes under åren som Anders, barnen och jag bodde i Dalarna.

Vi bodde i Mora och Orsa. Där fick vi lära oss att just midsommarstången och dansen kring den var en gammal nordisk tradition som dött ut, men som Anders Zorn återinförde och blåste liv i. Sedan har den åter spritt sig över hela Sverige.

Där i Siljansbygden har varje by sin egen majstång. Att maja stången betyder att kläda den grön. Men det är inte alltid man reser den på midsommaraftonen. Det kan lika gärna ske på lördagen eller söndagen eller på sommarsolståndet eller på den gamla midsommaraftonen, dvs den 24 juni. Om man vill kan man åka runt till alla byar i trakten och vara med på majstångsresning flera dagar i sträck. Sedan står stången uppe hela året.

Men trots denna starka tradition är vi svenskar ganska ensamma om vanan att resa en stång och dansa kring den.


Girlangerna till stången bars in av barn, ledda av några spelemän.


Det gäller att spänna sig ordentligt när stången ska resas!

Om man reser i Europa träffar man på firandet av Johannes Döparens dag den 24 juni. En gång var jag tillsammans med mina föräldrar i Spanien den dagen. I Barcelona där vi bodde firade man med fyrverkerier. Men pappa är fjärilssamlare. Han brukar åka ut i ödemarken på natten och tänder starka lampor för att locka dit nattfjärilar. Men han fick snabbt släcka sina lampor och ta skydd bakom några stora stenar, när man började skjuta skarpt där ute på landsbygden.

Några år senare var jag i England vid midsommartid, på ett läger med en massa svenska ungdomar. Eftersom man inte hade något särskilt midsommarfirande där tog vi saken i egna händer och gjorde iordning en midsommarstång av en lång stång och en stör som tvärslå, som vi klädde med löv och lekte "små grodorna". Men engelsmännen tog anstöt och tyckte det var förfärligt att se oss ”dansa och hoppa kring ett kors”.

När vi bodde i Tanzania några år avstod vi från att göra en riktig midsommarstång, men alla svenskarna samlades och dansade kring en stor bougainvilleabuske. De afrikanska barnen som låg och smög på oss i buskarna hade fullt sjå att inte skratta ihjäl sig vid åsynen av de galna vitingarna som skuttade omkring! Efter dansen var det någon som varit hemma i Sverige och tagit med sig en dyrbar sillburk, som noggrant fördelades så att alla skulle få en liten smakbit från hemlandet.

För vi är nog aldrig så svenska som när vi är utomlands! Det är viktigt för oss att få träffa landsmän, att få tala sitt språk, att upprätthålla våra traditioner. Vi är nog många som gärna äter pizza, kina- och thaimat här hemma, men blir jättelyckliga när vi hittar köttbullar när vi är på semester.

Detta för mina tankar in på annat område: Våra vänner från andra länder som kommit för att bo här ibland oss i Sverige.

Här i Södra Vi har ni öppnat dörrarna för en grupp ensamkommande flyktingbarn. Ni har välkomnat dem i idrotts- och föreningsliv. Det är verkligen generöst och ni är värda en varm eloge för detta!

För jag tror det är en medmänsklig plikt att ge trygghet till dem som har flytt hemland undan krig och risk för tvångsrekrytering till soldater och har tvingats lämna sin familj.

Det är viktigt för dem att kunna bibehålla sin identitet, sin bakgrund – sina seder och traditioner, sin religion och klädedräkt. Vi behöver därför visa respekt för varandras olikheter.

Att känna trygghet i sina egna traditioner och sin bakgrund är bästa sättet att inte känna det främmande som ett hot. Därför tycker jag att vi inte ska vara rädda att fira skolavslutning i kyrkan eller dansa kring midsommastången. Det är en del av vårt svenska kulturarv.

Därför: Länge leve den svenska midsommaren!
Ett fyrfaldigt leve - den leve: Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!


Dans kring midsommarstången i Brunnsparken.

Vårtal på Kröngården Valborgsmässoafton 2010-04-30

Våren – vad betyder den för dig?
Jag ska ta tillfället i akt och berätta lite av vad den betyder för mig.

Renhetens tid
Även reningens tid – eller rengöring om man så vill.

Med vårens klara ljus avslöjas brister. Det blir tid för vårstädning, fönsterputsning, trädgårdsresning, garderobsrensning. Vi eldar upp bråte, döda grenar i Valborgsmässoelden, bokstavligt och symboliskt:

Två händelser under våren som mer eller mindre sammanfaller:
Deklarationstid – gå igenom förra året, ut och in – har man gjort rätt för sig? Kanske betala in extra för att undvika restskatt – eller få tillbaka, skatteåterbäring
Påsken – påminner om att vi människor behöver tänka igenom våra liv, en dag ”deklarera”
De flesta av oss är nog behäftade med svaghet och brister, åtminstone är jag det. Men Skaparguden, som älskar sin skapelse, har en lösning – han skickade sin Son för att betala in vår ”restskatt”. Vi får ta emot den och kan slänga in våra döda grenar av misslyckanden i den renande elden. Efter den engångsinbetalningen kan man bara vara på plussidan och kan vänta på återbäringen.

Vilken förmån! Ta vara på den!

Livslustens tid
Fåglarna återvänder, ändrar läte, hittar make och bygger bo. Näktergalen sjunger i lövskogen, så att hjärtat kan brista – för att inte tala om taltrasten i grantoppen.

Saven stiger i träden och björklöven börjar kika fram, som vi ser här ikväll. När jag åkte hem från Kalmar idag kunde jag följa vårens olika tecken. Det var riktigt grönt utefter 34:an. Utslagna björkar i Ålem. I Bötterum blommade lönnarna. Lärkträden strax före svackan innan Ryningsnäs var redan gröna och fälten i Mörlunda var helt gröna. Och när jag kom hem såg jag att det var stora, gröna knoppar i syrenbuskarna hemma på Kungsgatan.

Livslust = kärlek, bland både människor och djur.

Det är stor spännvidd i jobbet som landstingsråd. I onsdag hade jag ett möte i Oskarshamn med Socialstyrelsen angående landstingets arbete för att förebygga sexuellt överförda sjukdomar som HIV, klamydia etc. I det sammanhanget måste slutsatsen vara att kärlek är lika med omtanke. Var rädda om varandra!

På kvällen samma dag var jag på ett möte i Nybro, med anledning av Äldreveckan. Ett aktuellt ämne är äldre makars rätt att få bo tillsammans. Det är omänskligt att sära på par som levt tillsammans i kanske 50 år! Naturligtvis ska man låta människor bo tillsammans som själva har valt att leva tillsammans. Tala om kärlek!

Det är bra att äldreminister Maria Larsson nu klargör detta.

Växlingarnas tid
Jag älskar de svenska årstidsväxlingarna – kanske ännu mer efter fyra år i Tanzania, med bara två årstider, regntid och torrtid. Men även där fanns en sorts ”vårtecken”. Mitt i den mest förbrända torrtiden fanns vissa buskar och träd som började grönska. Jakaranda och flamträd började blomma på bar kvist ett par månader före regnen.

Men inget är som den svenska våren, med sin långsamma successiva frammarsch genom landet. Tänk hur vi brukar leta vårtecken och rapportera till varandra och till tidning och radion:

Den första talgoxen med sitt vårläte. Vilken lyckokänsla som fyllde mig den tidiga vårmorgonen, när det var tjugo minusgrader och jag pulsade genom en halvmeter snö till garaget och nästan bedövades av fåglarnas jubelsång!

Vårvinterns dagsmeja, när det fortfarande är kallt på nätterna, men solen faktiskt värmer när den väl kommer fram, och snön sjunker undan.

Och vilken jubelsång på Facebook, när kompisen för första gången kunna springa sin löprunda på asfalt och det bruna fjolårsgräset började titta fram!

Snödroppar, scilla, blåsippor och mattan med vitsippor. Gullvivorna som börjar spränga sig fram mellan våra kalkstensplattor.

Det som händer just idag är också vårtecken som heter duga:
Kungens födelsedag. Valborgsfirande på Kröngården. Manskören. Valborgsmässoelden - och alla NI, som har samlats här för att fira våren!

Ett fyrfaldigt leve för våren – den leve!


Kröngårdens manskör under ledning av Marcus Marcusson


Scouterna kom i kanot för att tända brasan på flotten


Kvällen avslutades med Gospel Night med en av Sveriges i särklass skickligaste gospelkörer, The Master's Voice. Tänk själv, en kör där alla är solister!