Skärpta rutiner efter förfrysning

Nu är utredningarna klara gällande vad som egentligen hände, när Ingemar Andersson från Tuna besökte Västerviks sjukhus. Vid hemkomsten kom han inte in i huset, utan blev liggandes ute på trappan och förfrös fingrar och tår.

Allmänheten fick en ström av information i såväl tidningar, radio och TV, efter intervjuer med Ingemar själv och hans anhöriga. Den information som gavs väckte en rad frågor, framför allt beträffande omständigheterna kring hans hemfärd, men även hur det kom sig att en diabetiker kunde vistas på akutmottagningen hela eftermiddagen och kvällen utan att få något att äta. Från sjukhusets sida nöjde man sig med att konstatera att man följt rutinerna.

Sjukhusets utredning visar att ingen notering gjorts och att kunskap saknats om bakomliggande sjukdom. Uppenbarligen har det gjorts försök att ringa anhöriga från sjukhuset, när undersökningen var klar på kvällen. När man inte fick svar beslöt man att ändå låta Ingemar åka hem, eftersom han själv önskade det. Analysen har resulterat i förslag om förbättringar i dokumentationen och skriftliga rutiner för hemgång när det gäller vissa patientgrupper.

Vid kontakt med landstingets sjukreseenhet framkommer att man från deras sida noterat att akutmottagningen efter den olycksaliga händelsen har ändrat sitt beteende vid beställning av sjukresor. Och jag är övertygad om att ingen taxichaufför framdeles kommer att åka iväg från en sjuktransport utan att ha förvissat sig om att resenären tagit sig in i bostaden.

Som jag tidigare konstaterat: I ett sådant här fall finns bara förlorare. Självklart är alla inblandade parter bestörta och förtvivlade över vad som hänt. Ingen vill ju orsaka lidande eller skada. Men när det nu gick så illa, så är det nödvändigt att analysera varje led i vårdkedjan och skärpa upp rutinerna så att det inte finns någon risk att något liknande inträffar igen. Det handlar inte om att söka syndabockar.

Därför är det bra att man, även om man inte kunnat upptäcka några direkta fel som begåtts inom sjukhusets väggar, ändå skärper säkerhetsåtgärderna. Det är på så sätt patientsäkerheten ökar och risken för framtida patientskador minskar.

Minska vårdskador - öka patienternas trygghet

Socialminister Göran Hägglund (KD) har nu lagt en efterlängtad lagrådsremiss angående patientsäkerhet. Efterlängtad av alla de patienter och anhöriga som oroar sig för vårdskador, sjukhusinfektioner och undvikbara dödsfall i vården.

Förmodligen fruktad av ett litet fåtal , som kunnat gömma sig bakom allsköns skyddsmekanismer i vårdapparaten, trots upprepade misstag, ödesdigra för patienterna. I viss mån fruktad även av personal som oroat sig för en utveckling där man som anställd blir offer i ett felsökande som snarare borde rikta in sig mot system och processer.

Hälso- och sjukvårdspersonalens uppgift är att bota, lindra och trösta. Ibland sker misstag, där patienten drabbas av ökat eller förlängt lidande istället för den bot eller lindring som var avsikten.

Självklart ska man gå till botten med vad som gick fel och åtgärda det så att det inte upprepas.

Ett system där man jagar skyldiga med böter, skadestånd eller fängelsestraff skapar stress hos personalen. Därigenom kan det rent av bli kontraproduktivt, eftersom stress ökar risken att begå misstag. I värsta fall kan det rent av bli som i USA. Där det är svårt att rekrytera personal till vissa medicinska discipliner, eftersom risken är stor att bli åtalad och dömd att betala skyhöga skadestånd.

Det förslag som nu lagts fram uppfattar jag som väl balanserat. Det stärker patientens ställning, genom att man inte måste kunna peka ut en viss ansvarig person som gjort fel och orsakat skada eller lidande. Blir man som patient fel behandlad ska man ha möjlighet att få upprättelse. Det ska också bli lättare att ta legitimationen från läkare som är uppenbart olämpliga och begår upprepade misstag.

På detta sätt ökar tryggheten för patienterna, att sjukvården är säker och väl beprövad.

Det ska bli intressant att se vilken effekt den nya lagstiftningen kommer att ha på den dystra statistik som säger att 100 000 personer varje år drabbas av skador inom vården som hade kunnat undvikas. Omkring 3000 personer dör till följd av misstag inom vården.

Kan de 5,7 miljarder det kostar i form av 630 000 extra vårddygn undvikas och istället omföras till att bekosta nya, effektivare läkemedel och ny medicinsk teknik, då är patienterna vinnare i dubbelt mått: Ökad trygghet och bättre behandling.