Att få ta del av en människas berättelse om hur livet förvandlats, efter år av förnedring, det går man inte oberörd ifrån.
Lisa, till exempel, som efter tjugo års knarkande nu har varit drogfri i fem år och jobbar som husmor i en kyrka. Körkortet har hon fått tillbaka efter att det varit indraget i sju år.
- Tänk, jag som har gjort så många inbrott i kyrkor, nu jobbar jag i en kyrka och har till och med fått låna en bil för att köra hit! jublade hon.
Och barnen har hon fått kontakt med igen, efter att de varit tvångsomhändertagna i många år på grund av hennes missbruk. Nu håller hon som bäst på att lära sig hur det är att vara tonårsförälder. Steg för steg återerövrar hon det som missbruket tog ifrån henne.
Lisas berättelse fick jag del av på ett så kallat LP-möte på Kröngården utanför Vimmerby. Hon och de flera av de övriga medverkande hade anknytning Lillvikshemmet utanför Nässjö eller LP-kontakten i Vimmerby och Västervik.
Ända från Arvika kom en kvinna, som berättade att hon kommit på glid tidigt och redan som tolvåring började missbruka. Även hon kunde berätta om hur hennes liv förvandlats och beskrev känslan av att ha återfått sitt människovärde.
Lösningen på kvinnornas problem låg inte i att ta sig samman och med hjälp av självövervinnelse ta sig ur sitt missbruk. Deras upprättelse skedde när de tog emot Jesus som sin frälsare.
I Skaparens ögon är varje människa värdefull, även om man gått vilse.
