Kritisk granskning av sossarnas maktutövning tillåten?

Jag trampade uppenbarligen på en öm tå i mitt förra inlägg, om det skruvade pressmeddelandet angående Socialstyrelsens psykiatrirapport. Jag beklagar om någon tjänsteman eller företrädare för psykiatrin tog illa vid sig av min kritik. Det var inte min avsikt.

Det jag kritiserade var den kultur som Anders Henriksson (S) odlar. Det finns ett tydligt mönster, där han tar åt sig äran och solar sig i glansen av de goda resultat som åstadkommits av andras arbete, nämligen den hängivna personalen i den handgripliga hälso- och sjukvården och de hårt arbetande chefer som gör sitt yttersta för att göra vården bättre och lättare tillgänglig. De är värda all tänkbar uppmuntran och tack.

Samtidigt blundas det för de mindre hedrande resultat som finns sida vid sida med framgångarna. Pressmeddelandet om psykiatrirapporten var bara det senaste och mest flagranta exemplet.

För hur många presskonferenser har inte hållits om "pallplats" för Landstinget i Kalmar län under de senaste åren? Och det med all rätt. Både landstingets anställda och tjänstemännen mår bra av att få känna stolthet över det som är bra. Positiv feedback sporrar till ytterligare förbättringar och ger goda ringar på vattnet.

Inom parentes sagt, så var det inte så under förra mandatperioden. När framgångar och goda resultat redovisades inför landstingsstyrelsen muttrade sosseledningen och när det skrevs i positiva ordalag i personaltidningen Nerven, då skrämdes den intet ont anande skribenten bort av den dåvarande oppositionen. Man skulle inte få skriva något som kunde gynna den borgerliga majoriteten.

Det som nu har hänt är att man inte får yttra någon kritik mot den nuvarande sosseledningen eller de resultat som uppvisas.

Det är fullkomligt mänskligt att ingen blir glad över när ens brister blir uppenbara. Det är klart att det är jobbigt. Och det är lätt att i det läget skjuta budbäraren. Socialstyrelsen kan man inte gärna ge sig på, men när jag har fräckheten att påstå att man skruvat rapporteringen och blundat för viktiga delar, då blir jag en ytterst obehaglig person för dem som skyddar systemet.

Men det vill jag att alla ska ha klar för sig:

Mitt uppdrag som förtroendevald är inte att skydda systemet, utan att verka för att patienterna får bästa tänkbara vård genom hela livet, inom alla områden och i alla delar av länet. Då duger det inte att blunda för bristerna, utan tvärtom att lyfta upp dem till ytan för att man ska kunna börja jobba med dem.

Bara så kan vården bli bättre.