Vårdval Stockholm - bättre än sitt rykte

På tisdagen gjorde jag, tillsammans med min landstingsrådskollega Henrik Yngvesson (M), ett besök på Stockholms läns landsting, för att informera oss om Vårdval Stockholm. Vårdval Stockholm tycks vara ett "rött skynke" för vänstergänget, som gärna återger ett antal myter om alla "orättvisor" de ser med systemet. Därför var det värdefullt att på ort och ställe bilda oss en uppfattning om det.

De som tog emot oss var moderaterna Lars-Joakim Lundquist och Filippa Reinfeldt, kristdemokraten Pia Lidwall och folkpartisten Birgitta Rydberg, ett par politiska sekreterare och en handläggare. Centerpartisten Gustav Andersson var upptagen på annat håll.

Syftet med vårdvalet har varit att med hjälp av konkurrens som drivkraft förbättra kvaliteten för brukaren. Det har bekräftats exempelvis när man lade ut en dåligt fungerande vårdcentral i ett lågstatusområde. Personalen erbjöds att följa med till den nya utföraren, som klargjorde en tydligt höjd ambitionsnivå. De som inte ställde upp på den nya policyn hade möjlighet att stanna kvar som landstingsanställda på annan arbetsplats.

När nu något år har gått har mottagningen i den nya regin ökat antalet läkarbesök dramatiskt. Den tidigare branta ökningen av antalet besök på akutmottagning har mattats av, vilket tyder på att det vi i Kalmar län kallar för täckningsgrad har förbättrats, dvs den "egna" mottagningen lyckas bättre med att själv ta hand om sina patienter, så att de inte söker sig åt annat håll för att få hjälp.

Något som skiljer Stockholms vårdvalsmodell från övriga landet är att det inte bara gäller primärvården utan runt ett tiotal olika andra specificerade vårdområden, såsom höft- och knäledsoperationer, gråstarrsoperationer, förlossningsvård och logopedi.

Ett positivt exempel, som gäller logopedin, redovisades i Dagens Nyheter samma dag. Där skriver ett antal privatpraktiserande logopeder att på ett år förkortades köerna för att utreda dyslexi från upp till 24 månader till 3 veckor.

"För två år sedan rådde fortfarande ett system där landstingspolitiker beslutade hur många barn som hade behov av logopedutredningar och vart dessa skulle vända sig. Vi fick i uppgift att leverera detta antal, varken mer eller mindre. Resultatet var årslånga köer, hämmad verksamhetsutveckling samt ineffektiv och självgenererande byråkrati.

Idag är situationen helt annorlunda! Tidigare handlade våra arbetsmöten om hur vi skulle undvika att utreda fler barn än vad politikerna hade beslutat. Idag är barnen i fokus och vi diskuterar hur vi på bästa sätt kan möta deras behov, bland annat genom nya mottagningar och fördjupat samarbete med föräldrar och skola."