Gårdagens partiledardebatt i TV var välgörande. Ju längre den pågick, desto tydligare framgick det hur långt vänsterblocket har innan de kan göra anspråk på ett trovärdigt regeringsalternativ.
Den ena frågan efter den andra diskuterades, där oenigheten är slående. Betyg. Försvarspolitik. Skatter. Osv.
Frågan är hur Mona Sahlin har tänkt sig att sätta samman sin spretiga regering, om olyckan skulle vara framme och det skulle bli maktskifte. Vilket departement skulle hon våga anförtro Lars Ohly? Vilket skulle gå till Peter Eriksson?
Men den stora frågan är om svenska folket vågar anförtro statsministerposten till Mona Sahlin. Hon framstod verkligen inte som någon enande lagledare. Kan någon föreställa sig henne representera Svea Rike inför världens ledare, på det sätt som Fredrik Reinfeldt gjort?
Nej, ju mer det rödgröna alternativet syns i rutan, desto mer avskräckt blir man. Det märks bl a i opinionsmätningarna - 72 % av dem som svarat i Expressens fråga, 16000 personer, tror att Alliansen vinner valet.
Ju mer de rödgröna syns, desto bättre, alltså!
måndag 1 februari 2010
Mer röd-grön röra i TV, tack!
Etiketter:
Gudrun Brunegård (KD),
Lars Ohly,
Mona Sahlin,
Peter Eriksson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar