100 dagar som landstingsråd

Nu har jag klarat av mina första hundra dagar som landstingsråd. Det brukar sägas att efter denna något förlängda smekmånad börjar allvaret. Det ser jag fram emot!

Det är klart att arbetet i opposition inte kan jämföras med det ansvar man rimligen har i motsvarande roll i majoritet, med ansvar för primärvård och folkhälsa. Jag har ju för avsikt att ha en majoritetsroll efter valet, så jag vill därför lägga mig vinn om att skaffa mig en så fullständig bild som möjligt av mitt ansvarsområde.

Jag har för avsikt att besöka alla primärvårdsmottagningar i länet fram till valet, både offentliga och privata. Det är det minsta man kan begära, tycker jag, att man har någorlunda hum om de olika enheternas olika förutsättningar. Alla finansieras de ju av skattemedel. I nuläget, där vi står inför införandet av Hälsoval Kalmar är detta ännu viktigare, tycker jag. Reaktionerna är mycket positiva. På ett par vårdinrättningar har man sagt att det var första gången någon politiker besökt dem.

Men jag vill inte begränsa mig till enbart primärvård och folkhälsa, även om det är mitt specifika ansvarsområde. Jag besöker också ett antal besök på länets tre sjukhus, t ex rehabkliniken i Västervik med sin strokesjukvård, barn- och ungdomskliniken i Kalmar och inom kort Oskarshamns sjukhus. I går besökte jag barn- och ungdomspsykiatrin i Vimmerby och fick värdefull information om arbetet med att förkorta väntetiderna.

Mina besök i verksamheterna bekräftar mycket av den bild jag har sedan tidigare: Landstinget har mycket kompetent och engagerad personal, som i de flesta fall gör sitt bästa för sina patienter. Det finns dock problem här och där, exempelvis med vakanser, som försämrar kontinuiteten och skapar ökat tryck på den övriga personalen.

Frågan är om pengarna från kömiljarden går till att förbättra vården genom att tillföra resurser där de gör bäst patientnytta, eller om de främst inriktas på att förbättra landstingets ekonomi? Finns något vettigt svar på hur en sådan ekvation ser ut?