20 minusgrader. Våren är på väg!

Tjugo minusgrader klockan sju på morgonen. Tjugofem meters promenad över "gräsmattan", som för tillfället går via en smal gång genom 75 cm djup snö. Träden tyngda av stora gräddklicksliknande snösjok.

Ändå fylls jag av en sprudlande lyckokänsla. Varför?

Jo, fåglarna kvittrade för full hals! Det var en fågelsång som inte liknade något jag hört på minst ett halvår.

Fåglarna känner av vårtecknen. Dagarna har blivit längre. Ja, det var ju faktiskt ljust när jag åkte hemifrån - när hände det senast? Och solen orkar upp högre på dagen. Trots vinterkylan så värmer ju faktiskt solen när den väl kommer fram.

Naturen är fantastisk! När vi bodde i Afrika förundrades vi över hur en del träd plötsligt kläddes i skir vårgrönska. Andra brast ut i en överdådig blomning på bar kvist. Trots att det var torrtid och det inte kommit någon endaste regndroppe på bortåt ett halvår. Det var som att träden kände av att regnen var i antågande.

På samma sätt känner våra fåglar av att våren är på gång.

För att citera C.S. Lewis, i Narnia, där den vita häxan gjort att det blev evig vinter, men aldrig jul. Mitt i detta dök det upp små, subtila tecken, som endast de uppmärksamma lade märke till, men som förebådade att en förändring var på gång:

- Aslan is on the move!