fredag 26 juni 2009

Kultur, värdeorientering och internationell solidaritet

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund höll ett mycket intressant tal vid invigningen av Kristdemokraternas riksting igår. Han talade bland annat om kulturen, som det kitt som binder samman ett samhälle. Hur historiska minnesmärken, som de som finns från Västra Aros tusenåriga historia, ger betydelsefulla perspektiv på dagens samhälle.

Den som är intresserad kan läsa Görans Hägglunds tal under följande länk:

http://www.kristdemokraterna.se/GoranHagglund/Tal/090625Riksting.aspx

Jag kan inte låta bli att reflektera över en aktuell diskussion. Kristdemokraterna kallas ibland värdekonservativt, ibland värdeorienterat eller värdebaserat. Vad jag menar är att partiet har en ideologi som bygger på värden och värderingar, som en del nu för tiden påstår tillhör historien. Men enligt min mening så finns det absoluta värden och värderingar som är oberoende av tid och mode. Ett samhälle som bygger på dessa värden är sunt och hållbart.

Dit hör personalismen, männisovärdet - att varje människa är unik, oersättlig och oändligt värdefull i sig själv, oberoende av prestationer. Det manar till respekt för och omsorg om våra medmänniskor i livets olika skeden och förhållanden.

En annan värdering är förvaltarskapstanken - att vi har jorden och våra ägodelar till låns av kommande generationer. Många av jordens resurser är ändliga. Därför måste vi hushålla med resurserna och kanske ge avkall på en del bekvämlighet för att inte utarma jorden för våra barn. Gott förvaltarskap lämnar tvärtom över något som är i bättre skick än när man själv fick ansvaret för det.

Solidaritet är en tredje kristdemokratisk värdering. Solidariteten grundar sig på alla människors lika värde. Då är jag skyldig att göra vad jag kan för den som inte har det lika bra som jag. Detta har drivit många människor till stora uppoffringar för att förbättra tillvaron för andra.

Detta illustrerades på ett utmärkt sätt genom professor Hans Roslings föredrag. Föredraget var intressant och rent omtumlande. Inledningen syns här ovan och skildrar hur våra förutfattade meningar får oss att konservera länder i den utvecklingsfas de var ungefär det år som våra lärare föddes! Chimpanser var bättre på att gissa rätt på frågan, om i vilka länder som barnadödligheten är störst, än vad studenter på Karolinska Institutet var!

Hans Roslings huvudbudskap gällde alltså hur utvecklingen i världens länder gått framåt under de senaste decennierna. Detta kan avläsas i rörliga diagram som avspeglar förväntad livslängd, spädbarnsdödlighet och andra variabler över tid. Slutsatsen är att mycket kan göras med relativt enkla medel för att förbättra levnadsförhållandena och minska barnadödligheten. I Tanzania har man gjort radikala framsteg genom tre åtgärder: Hälsobudgeten fördubblades, ett vaccinationsprogram infördes och verkställdes och myggnät delades ut till alla familjer.

Gå gärna in på Hans Roslings stiftelse Gapminders hemsida och se någon av hans underbara inspelade föreläsningar: http://www.gapminder.org/

En slutsats jag drar är förstås att i ett värdeorienterat samhälle är det självklart att bidra till att andra får lika goda levnadsvillkor som vi själva har. Det bjuder oss både människovärdesprincipen, förvaltarskapstanken och solidaritetsprincipen.

2 kommentarer:

weimers sa...

Intressant att du tar upp dne ideologiska tråden. För egen del tycker jag inte att det viktiga är etiketten, utan innehållet och inriktningen (precis som du går in på). Det finns många som anser att det finns eviga och sanna värden, och att dessa bör försvaras. En del av dessa kallar sig värdekonservativa, andra inte. Poängen är att båda kategorierna måste känna sig välkomna i partiet. Där har partiet en utmaning av möta värde-, social- och kulturkonservativa med ett varmt handslag snarare än menande blickar avsedda att få dessa människor att sluta betrakta/beteckna sig själva som konservativa. En inställning som välkomnar bredd efterlyses, med andra ord.

Gudrun sa...

Instämmer i det du skriver. Det viktiga är inte etiketten utan innehållet. Samtidigt kan etiketten både fungera som innehållsdeklaration, men också som avskräckande medel, beroende på betraktarens förutfattade mening. Därför kan det behövas varsamhet i etiketterandet.

Skicka en kommentar