Jessica Rydell och manliga härskartekniker

Idag finns ett stort reportage i Barometern, där Jessica Rydell, miljöpartistisk gruppledare och landstingsråd tillika landstingsstyrelsens vice ordförande, beskriver hur hon som kvinna kan känna sig förminskad och osynliggjord i förhållande till manliga kollegor.

Märkligt att hon själv då använder samma taktik och förminskar sina kvinnliga kollegor. Vid landstingsstyrelsens bord, där hon avporträtteras på bild, sitter hon närmast ordförande och vice ordförande på kortänden, främst i en rad med kvinnor: Lena Segerberg (S), Linda Fleetwood (V), Yvonne Hagberg (S), alla tre med tunga uppdrag och ansvarsområden, innan någon man dyker upp med rang som kan mäta sig med hennes egen.

Själv sitter jag ungefär mitt emot henne och är gruppledare för ett parti som är större än hennes eget. Vi båda har samma ansvarsområden, hon i majoritet och jag i opposition.

Om grunden till artikeln är att Jessica Rydell inte upplever sig tillräckligt ofta och ordagrant citerad i pressen efter en debatt i landstingsstyrelsen, så kan det nog bero på vad som sägs, hur debatten förs, den retoriska skickligheten och inte minst debattämnet, inte det faktum att den ene är man och den andre är kvinna.