Mycket åkande för mellanlänets befolkning

Från nyåret får man bara ha medicinska besvär om man ska tas emot på akutmottagningen i Oskarshamn under kvällar och nätter. Detta efter ett beslut nyligen, som bl a Nyheterna skriver om.

Dagtid kan man få komma till akuten även med kirurgiska krämpor, men inte längre med stukningar, misstänkta armbrott eller sårskador på fingrar och händer. Sådant räknas som ortopedi och det får man inte befatta sig med på oskarshamnsakuten från och med den 1 januari. Istället får patienterna åka de fjorton milen tur och retur till Kalmar eller Västervik, för sådant som hittills har skötts i Oskarshamn.

Det kommer att bli mycket åkande för barn som skadat sig under lek eller idrott, för personer som råkat ut för skär- och klämskador, och för dem som trampat snett eller halkat.

Många mil och mycket tid. För är det någon som tror att väntetiderna på akutmottagningarna i Kalmar och Västervik blir kortare på det här viset? Nej, knappast.

Mellanlänets befolkning kommer att drabbas hårdast av förändringen, men det ökade trycket på de båda kvarvarande akutmottagningarna kommer ju rimligen att påverka alla som behöver akut sjukvård vid något av våra sjukhus.

Vid sidan av konsekvenserna för befolkningen på kort sikt är vad beslutet kan innebära på längre sikt. Där finns oron över att bortfallet av denna sorts mindre allvarliga ortopediska fall kommer att påverka statistiken för kirurgjouren, så att även den ifrågasätts.

Under många år har mellanlänets befolkning fått se sjukvårdsutbudet vid Oskarshamns sjukhus urholkas steg för steg, pusselbit för pusselbit. Var går gränsen för hur mycket som kan skalas bort utan att hela sjukhusets existens äventyras?