Folkhälsopolitisk plan med förhinder

Vad har hänt med det folkhälsopolitiska arbetet i Landstinget i Kalmar län under rödgrön ledning? När den än så länge gällande planen antogs hösten 2002, så betraktades vi som föregångare i riket. Planen hade arbetats fram under lång tid, i ett nära samarbete mellan oss politiker i Folkhälso- och miljöutskottet och de utomordentligt kunniga tjänstemännen på Folkhälsocentrum.

Sedan 2006, när S, V och MP tog över majoriteten i landstinget, har folkhälsoarbetet förpassats djupt in i en pinsam slagskugga. Folkhälsocentrum flyttades organisatoriskt från central, strategisk nivå, till Primärvårdsförvaltningen. Folkhälso- och miljöutskottet försvann.

Samtidigt har Folkhälsocentrum fortsatt att bygga ett mycket fruktbart samarbete med kommunerna, som man stöttar i det lokala folkhälsoarbetet. Däremot har det varit svårare att genomsyra landstingsarbetet.

Nu var det dags att revidera den folkhälsopolitiska planen. Efter mycket argumenterande med det ansvariga landstingsrådet Jessica Rydell (MP) lyckades jag i våras, tillsammans med ledamöterna i Primärvårds- och folktandvårdsdelegationen, protokollföra att folkhälsoarbetet ska vara en stående punkt och att representant för Folkhälsocentrum ska närvara vid våra möten.

Vi beslutade också att den folkhälsopolitiska plan som höll på att utarbetas för landstinget skulle gå på remiss till delegationerna och de politiska partierna. Vi skulle få ut den före sommaren, för en rejäl remissomgång. Efter sommaren, när den ännu inte levererats, fick vi besked om att den snart skulle komma partierna till del.

Härom dagen kom den, fem månader senare än utlovat. Detta förslag till folkhälsopolitisk plan förväntade jag förstås att den skulle vara i det närmaste fullkomlig, eftersom den utarbetats under så lång tid. Jag förutsätter att Jessica Rydell (MP), som ansvarigt landstingsråd, har lagt sista handen vid den, före remissomgången.

Vad finner jag då när jag öppnar dokumentet? En snygg framsida, sedan ett pinsamt och osammanhängande hastverk, bestående av stödord här, fullständiga meningar här, hopp mellan stort och smått, stavfel och tankefel, brist på kongruens mellan det som skrivs i brödtexten och det som sedan följer som indikator och aktivitet osv.

Och inte ett enda politiskt mål, inga prioriteringar, ingen röd tråd. Inte ens en grön sådan. Bara lite ostrukturerad text under vart och ett av de elva nationella målområdena. Som dessutom verkar ha blivit rejält missförstådda.

Hur kan annars målområde 2, Ekonomiska och sociala förutsättningar, beskrivas med "Bibehålla en god ekonomisk hushållning för att skapa rätt förutsättningar för ett långsiktigt folkhälsoarbete"? Man har alltså omtolkat ett folkhälsomål som gäller befolkningen till att gälla landstingets ekonomi!

Den rödgröna folkhälsopolitiska planen är ett misch-masch när det gäller indikatorer och aktiviteter. I vissa delar förmodar jag att det handlar om rena förenklingar. När man skriver "Lågutbildade" som indikator så menar man antagligen andel lågutbildade/1000 invånare. Men vad menar man exempelvis med "Barnkonventionen" som aktivitet? Det myllrar av liknande exempel.

Bland de mer hårresande exemplen på obegripliga tankeskutt kan man finna under målområde 5, Miljöer och produkter. Där skriver man, efter inledande ord om miljöfrågor i landtinget, att man ska förebygga olycksfall och verka för att "minska andelen självmord och självmordsförsök genom systematiskt skadeförebyggande arbete".

Som indikator nämner man fallskador och trycksår inom vården och att minska transporternas negativa inverkan på miljön, men inget som har koppling till självmord eller självmordsförsök. Som aktiviteter under detta avsnitt finns följande: Miljöledningssystemet, Kvalitetsregistret Senior Alert, Händelseanalys - suicidfall samt Användning av videoutrustning.

Detta är ett allt för allvarligt ämne för att raljera, men hur menar man att systematiskt skadeförebyggande arbete ska förebygga självmord? Och hur ska händelseanalys av suicidfall kunna förebygga? Mig veterligt krävs det mer än analys av det som redan har inträffat, för att förebygga något man inte vill ska ske i framtiden.

Tyvärr tvingas jag konstatera att Jessica Rydells förslag till folkhälsopolitisk plan måste vara ett gravt olycksfall i arbetet.

Som förtroendevald kan man inte förväntas vara expert inom alla områden. Det är tillåtet. Men utifrån de politiska idéer och prioriteringar som jag förutsätter att Jessica Rydell (MP) tillsammans med sina rödare kollegor har tagit fram, så hade det varit helt ok att inhämta råd från expertisen, för att kunna presentera ett bra förslag till oss i oppositionen och till de patientföreningar och pensionärsföreningar som nu har fått förslaget på remiss.

Men Jessica Rydell (MP) tycks totalt ha missat att vi har högkompetenta medarbetare på Folkhälsocentrum, som inte hade önskat något hellre än att få ställa sin kompetens till förfogande för att landstingets folkhälsopolitiska plan skulle bli riktigt bra.

Nu får vi kollektivt skämmas inför kommunerna, som under tiden gjort sin egen läxa. För detta ofullgångna förslag kan vi inte föra fram till beslut. Det måste omarbetas i grunden för att bli användbart. Enligt beslutet om folkhälsopolitisk strategi, som togs i samförstånd med länets tolv kommuner, ska vi ju utifrån respektive huvudmans egna planer utforma en gemensam plan för det folkhälsopolitiska arbetet i Kalmar län. Bättre att vi tar tid på oss och får fram en ordentlig plan, än att gå vidare med detta hastverk.

Varför kommer jag att tänka på miljöplanen, som också skickades fram och tillbaka innan den blev någorlunda acceptabel?