Det här med våra nordiska årstider är något som aldrig upphör att fascinera. Vi upplever just nu en ovanligt kall vinter, dvs vad många kallar en "riktig" vinter.
Underbart, tycker vi i min familj, som bodde ett antal år i Dalarna och brukar återvända dit varje vinter, för att uppleva det som Småland sällan bjuder på.
Men det är många som suckar och pustar över snö och kyla. Och visst, det är begripligt att man gör det, när vattenledningar fryser och utgödslingen i ladugården inte fungerar osv.
Men jämför med vädret i november och första delen av december, när gråvädret låg tungt över Sverige. Dis och dimma gjorde att det kändes som att solen inte gick upp på hela dagen. Då borde det inte vara svårt att ändå föredra det ljus som snötäcket för med sig och det solsken som blir vid ett "riktigt" vinterhögtryck!
För att inte tala om alla möjligheter som ges till ett välgörande friluftsliv: Skidor, pulka, skridskor - och inte minst gamla hederliga promenader i det undersköna landskapet, som är insvept i ett mjukt och rent snötäcke. Idag tog jag sparken till affären och gladde mig över att man inte hade sandat på gatorna i villakvarteren.
Visst, vi nordbor behöver solens ljus och värme, lika väl som alla andra människor på vår jord. Jag har själv bott i Tanzania i fyra år. Årets växlingar där är mellan varmt och torrt klimat och ännu varmare och fuktigt.
Men det är en särskild tjusning med våra fyra årstiders långsamma skiftningar. Alla har de sin egenart och tjusning.
Nu är tiden för vintersolens sneda strålar, som ändå värmer på något förunderligt vis, och ger en sådan skärpa i ljuset. Ljust som bryts i snökristallernas prismor. Istapparna som avslöjar husens värmeläckor. Katten som burrar upp sin tjocka vinterpäls och inte alls gör sig någon brådska att komma in i stugvärmen.
Njut av årstiderna! De är unika - precis som vi människor. Sinsemellan olika, med sin egen särart, men lika mycket värda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar