Förintelsen - oförglömlig grymhet i mänsklighetens historia

Idag är årsdagen av koncentrationslägret Auschwitz befrielse. När jag besökte platsen för några år sedan upplevde jag en tung och betryckande känsla sorg. Så många människor som plågades, tvingades till hårt tvångsarbete med minimala matransoner, så många som skoningslöst dödades.

Bara för att de hade "fel" etniskt ursprung - och då inte bara judar utan även exempelvis romer, "fel" politisk ideologi, "fel" sexuell läggning eller helt enkelt var psykiskt sjuka eller fysiskt funktionshindrade.

Jag har under mitt liv lärt känna några personer, som själva har berörts av förintelsen. Som mist i stort sett alla sina släktingar i olika koncentrationsläger. Som kanske räddats genom en slump eller genom stora umbäranden.

Den gamle mannen, uppvuxen med polska pogromer, som ännu kunde vakna av mardrömmar om eldsvådor och skjutande, minnen från hans tidiga barndom. Kvinnan, vars mor skyfflades från läger till läger innan hon slutligen dog i Ravensbrück. Den unga kvinnan, som tog emot befriade koncentrationslägerfångar i Karlskrona, och berättade om förfärliga sår på deras kroppar, förorsakade av råttor som gnagt på de ännu levande fångarna i lägren.

Måtte det aldrig upprepas! Måtte mänskligheten inse sitt ansvar att ta vara på sin broder och syster - oavsett hudfärg eller livsåskådning!