Överbryggande mångkultur

Igår gick Melodifestivalen av stapeln, som nog de flesta noterat. Norges seger var total! Alla länder röstade på "I'm In Love With A Fairytale", och de flesta gav dessutom höga poäng. Det har uppenbarligen aldrig hänt tidigare att ett och samma land fått röster från samtliga övriga deltagande länder.

Tvärtom har det varit många och högljudda diskussioner om att vissa länder bara ger höga poäng till sina grannländer. Inte så konstigt, i och för sig, eftersom man i en viss del av världen ofta gillar ungefär samma typ av musik. Men följden har blivit att vi i Norden inte har haft lika många kompisar som stött oss, som exempelvis Balkanländerna haft sinsemellan. För att inte tala om när forna Sovjet kom med i festivalen.

Det som hände igår, när Alexander Rybak, en vitryss uppväxt i Norge, framträdde med stor karisma och med en låt som gick hem tvärs över alla kulturgränser, var ett härligt genombrott för en mångkultur, där man plockar upp det bästa från olika kulturer. Detta fenomen förstärktes av att Azerbajdzjans bidrag kom trea, framfört av azeren Arash Labaf, uppväxt i Sverige.

Kan det vara så att Alexander Rykov respektive Arash Labaf uppfattat toner och klangspråk som överbryggade kulturella klyftor som annars grupperar europeiska länder i små kotterier för inbördes beundran? I så fall är det kanske inte orimligt att tänka sig att deras mångkulturella bakgrund var en förutsättning för detta.

Kul!