Idag har Vasaloppet gått av stapeln - en värdig kraftmätning, som sätter stora prov på sina deltagare. Man måste vara väl förberedd för att överhuvud taget ställa upp i starten. Ingen är väl så styv i korken att man påbörjar ett lopp på nittio kilometer utan träning och god utrustning.
Man kan jämföra Vasaloppet med livet i stort och inte minst det andliga livet.
Vad är orsaken till att man åker Vasaloppet? Målet som hägrar är förstås centralt, och det man tror väntar vid målet: Segerns sötma - och äran att överhuvud taget ha åkt det legendariska långloppet för alla övriga tiotusentals övriga. Den hägrande segern är så betydelsefull att jag vet framgångsrika skidlöpare som 'stigit av' när de insett att de inte haft chans att segra.
Men hur ärorik segern än är, så är det bättre att kämpa väl och nå målet än att ge upp efter vägen.
Under loppet utsätts kroppen för en oerhörd ansträngning. Det är nödvändigt med både påfyllning av vätska och energi för att orka. Kroppen förmår, under denna extrema ansträngning, inte ta emot mer än små mängder åt gången. Därför finns det vätskekontroller med jämna mellanrum.
Livets vatten, skulle man kunna kalla det. Det kan avnjutas i gudstjänstgemenskap eller i ensamhet, i stillhet inför Gud.
Man kan råka ut för svårigheter efter vägen. Man kan exempelvis ha vallat fel. Med fästvalla i töväder blir det outhärdligt tungt att åka och snöklabbar lagras på under skidorna. I vallningsboden kan man få hjälp att skrapa bort den felvalda vallan och lägga på ny, av mer lämpligt slag. På samma sätt kan man få hjälp i bön och själavård att komma tillrätta med det som blivit galet i livet.
Så kan man ge sig ut i spåret igen, i fäders spår för framtids segrar. I sinom tid ser man den vackra, höga spiran på Mora kyrka. Strax därpå passerar man den gamla klockstapeln och man är inne på upploppet, där kranskullan väntar med segerkransen. Och de flesta av oss kan nog vara säkra på att där finns någon som har hunnit före och som väntar oss vid målet och välkomnar oss in i segerfesten!
söndag 7 mars 2010
Vasaloppsbetraktelse
Etiketter:
Gudrun Brunegård KD,
livets vatten,
Mora kyrka,
valla,
Vasaloppet,
vätskekontroll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar