Känslosam afton med Camerata Nordica

I min många gånger fullspäckade tillvaro är det en lisa för själen att gå på konsert. Jag gillar musik av olika slag och har många gånger förundrats över hur musiken kan beröra olika delar av känslolivet.

Alla som har möjlighet att lyssna på Camerata Nordicas vårprogram ska absolut ta chansen! Det är verkligen något utöver det vanliga.

Jag har många gånger tyckt att Länsmusiken i Kalmar län valt en lättsmält och lite publikfriande repertoar, som att vi som lyssnare lite har underskattats, bedömts inte klara av lite svårare musik.

Visst, ibland har de stoppat in något stycke av Bártok eller Prokofiev in bland de klassiska örhängena och har framfört dem på ett ypperligt sätt. Men det program vi tog del av igår, det bjöd på sådana känslostormar att många i publiken var helt tagna efteråt.

Kanske var det Torbjörn Westmans introduktion som angav tonen, då han med stor inlevelse och utlevelse citerade avsnitt ur Tolstoys roman Kreutzersonaten, där den bedragen maken berättar om mordet på sin hustru, som blivit förälskad i violinisten som spelade Beethovens verk med samma namn.

Janaceks Kreutzersonaten skildrar i sin tur Tolstoys verk, påverkad av parallellen med sin egen förälskelse i en gift kvinna, och återger kvinnans ångest i den musikaliska dräkten.

Nästa stycke var desto mer fjärilslätt och kvittrande, trots molltonart, men inte mindre engagerande. En flöjtkonsert nr 7 i E-moll av en fransk "minor master" från 1700-talet, som jag aldrig tidigare hade hört talas om (Francois Devienne), men som var fullständigt förtrollande.

Skälet? Den unga flöjtisten Ivona Grbavac från Kroatien och Oskarshamn, som levererade den ena virtuosa drillsekvensen efter den andra utan att vare sig tappa bort sig eller tappa andan. Utan att ens ha några noter inom synhåll. Helt imponerande!

Avslutningsnumret bjöd på ännu en känsloupplevelse. Franz Schuberts "Döden och flickan" var en skildring av ohöljd sorg och tolkades på ett strålande sätt av kammarensembeln. Terje Tönnesens trakterar sin violin med hela kroppen, känsligt, vibrerande, ursinnigt, och de övriga cameratarna följer med.

När den sista tonen klingar ut är publiken hänförd.

Det enda klagomål som hördes på vägen ut, var att det inte bjöds på något extranummer ...

Nyfiken? Läs mer på Camerata Nordicas hemsida: http://www.camerata.se/index.html