Idag var det premiär för valrörelsens EU-utfrågningar och debatter. Två ambitiösa gymnasietjejer, Frida Karlsson och Hanna Kvarnmyr, hade bjudit in till en utfrågning av fyra EU-kandidater inom ramen för sitt projektarbete. Mycket väl förberett och genomfört, med färdiga frågor från elever i gymnasietreorna och en underbart medryckande pianointroduktion av musikläraren Attila.
Den temperamentsfulla tangon vävdes ihop med Beethovens An die Freude, Europeiska Unionens egen signaturmelodi, på ett sätt som symboliserar hela europasamarbetet - gammalt och nytt, öst och väst, sydländskt temperament och klassisk skolning - i vad som blir en spännande och kreativ dynamik, med plats och respekt för varandras olikheter.
Två nuvarande parlamentariker, Anna Hedh (S) och Eva-Britt Svensson (V), deltog i debatten jämte två kandidater, Björn Brändewall (FP) och undertecknad kristdemokrat. Jag är lite förvånad över hur de båda damerna spelade på höger-vänster-propagandan och försökte hävda att "marknaden" skulle vara den dominerande "högerfrågan" på bekostnad av den lilla människan. De har tydligen dåligt hum om Kristdemokraternas värderingar, där omsorgen om de svaga och utsatta är en drivkraft för att ge marknaden växtutrymme, för att i sin tur ge det offentliga medel för kunna stödja dem som är i behov av det.
Det förvånar mig också att jag var tämligen ensam om att lyfta miljöfrågorna, som hur vi ska rädda Östersjön, vårt innanhav som inte alls mår bra. Kristdemokraterna har föreslagit en hel rad med åtgärder. Endast med gemensamma åtgärder, alla 84 miljonerna runt Östersjön, kan vi komma framåt i det arbetet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar