Beklämmande ointresse för glesbygdens vårdbehov

Vid landstingsstyrelsens sammanträde idag redovisades antalet besök på de tolv distriktssköterskemottagningarna som blev kvar på mindre orter efter hemsjukvårdsväxlingen. Redan i juni 2008 uppmärksammade jag landstingsfullmäktige på att mottagningen i Södra Vi i realiteten inte var öppen för besök. Alla patienter hänvisades till Vimmerby Vårdcentral, eller Hälsocentral som det nu heter.

Efter att ha upprepat min fråga även vid septemberfullmäktige utan att få svar, lämnade jag in en skrivelse till landstingsstyrelsen, för att få en redovisning av läget i länet. En delrapport i november bekräftade inte bara att Södra Vi-mottagningen inte tagit emot en enda patient. Dessutom kunde man urskilja en oroväckande tendens framför allt vid mottagningarna i Alsterbro, Ruda och Fågelfors. Efter sommaren har det rört sig om enstaka besök varje månad.

Idag redovisades statistik för hela året, som visade att tendensen fortsatt. Till mottagningen i Fågelfors har något tiotal patienter i månaden fått vård efter sommaren. I Ruda har man inte ens kommit upp i tio besök per månad och i Alsterbro rör det sig om noll till två besök i månaden!

Det finns flera frågor att ställa:

Varför valde man ut att just dessa tolv mottagningar skulle få vara kvar? Kunde man inte förmoda att man valt ut platser med stort behov och stora avstånd till nästa mottagning? Istället ser det mycket ojämnt ut över länet - på vissa håll finns det mottagningar med några kilometers mellanrum, i andra kommuner finns ingen mottagning utanför hälsocentralerna.

Varför har inte majoriteten ombesörjt att befolkningen i Södra Vi fått nyttja sin distriktssköterskemottagning under hela 2008, trots att den enligt tjänstemannabeslut skulle finnas kvar?

Vad har hänt i Alsterbro, Fågelfors och Ruda, eftersom besöksflödet har försvunnit? Är det en medveten styrning, för att på känt SJ-manér kunna stänga dem (Gör tidtabellen hopplös, så att ingen kan åka, hänvisa sedan till att ingen åker och stäng!)? Eller har befolkningen blivit så mycket friskare att det vårdbehov som bevisligen fanns före sommaren plötsligt inte längre behövs?

Varför kunde ingen från majoriteten svara på dessa frågor, trots att jag ställde exakt samma frågor i november?

Vid debatten medgav Johnny Petersson (V) att urvalet av vilka tolv mottagningar som skulle finnas kvar kanske inte var helt byggd på vetenskaplig grund, men att man skulle göra en analys av statistiken och orsakerna till vad som hänt med besöksflödet.

Min följdfråga, om man också var beredd att vidtaga åtgärder för att justera sådant som inte fallit ut enligt vad man avsett, fick inget svar. Det vore det minsta man kan begära för tryggheten hos glesbygdens befolkning, för att inte öka ojämlikheterna i vården.

Johnny Petersson avslöjade också vad som var en total nyhet för alla alliansföreträdare:

- Det var många runt det här bordet, som påverkade att det blev just dessa tolv mottagningar, sa han.

Ett häpnadsväckande uttalande, med tanke på att majoriteten å det bestämdaste hävdade att det var ett rent tjänstemannabeslut, när det begav sig hösten 2007! Ifrån Alliansen ställde vi ett otal frågor om vilka kriterier som tillämpats för att välja ut vilka mottagningar som skulle få finnas kvar.

Men uppenbarligen hade socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister betydligt mer att säga till om, än vad de då ville erkänna.

Det är inte likt Johnny Petersson att prata bredvid mun på det här viset. Håller han på att släppa greppet om landstingspolitiken redan, trots att det är ett och ett halvt år kvar tills han kan ägna sig åt Kalmar FF på heltid?