fredag 18 december 2009

Patienten vinnare - korta köer ger 26 miljoner till länet

Idag blev det klart. Socialminister Göran Hägglund (KD) berättade i en presskonferens att alla landsting får del av kömiljarden. För Landstinget i Kalmar läns del handlar det om 26 miljoner kronor.

Det visade sig att detta nya sätt, att i efterskott betala ut stimulansmedel för framgångsrikt genomförda åtgärder, var en modell som skapade motivation hos landstingen. Alla tog itu med sin situation. Kalmar län hade ett försprång, genom den grund som lades under borgerlig majoritet förra mandatperioden, men höjde effektiviteten ytterligare ett snäpp.

Pengar är inte alltid roten till ont, utan kan även användas till att göra gott. De som får njuta av det goda är i detta fall patienterna i Kalmar län och övriga Sverige, som inte längre är slavar under ett byråkratiskt system. Med pengar som lockbete har Alliansregeringen skapat en drivkraft som gjort att omkring 100.000 färre patienter väntar på behandling idag, jämfört med för ett år sedan.

Senkommet beslut om patientmakt i vårdval

Idag, två veckor innan lagen om vårdval träder i kraft, har nu äntligen Landstinget i Kalmar län fattat beslut om hur ersättningssystemet ska se ut. Hälsoval Kalmar kallas modellen här.

Som landstingsråd med särskilt ansvar för primärvård och folkhälsa är jag särskilt glad över att beslutet äntligen är fattat.

Många landsting är redan igång, exempelvis våra närmaste grannar i Kronoberg. Där har vårdvalet inneburit att ett antal nya vårdcentraler har etablerats, även en del på orter där det varit svårt att klara bemanningen till den landstingsdrivna vårdcentralen. Samma mönster kan man se på många andra håll i landet.

Det är trist att den rödgröna majoriteten här i länet har hållit emot in i det längsta, ända tills Alliansregeringen kom med en tvingande lagstiftning. Majoritetens senfärdighet har medfört en oerhört kort och forscerad process. Landstingsledningen, som brukar skryta om pallplats, har med sitt tröga gensvar till en angelägen reform, dragit ned Kalmar län i rödträsket tillsammans med de rödaste landstingen, framför allt i Norrland.

Nu ska vårdgivare först få möjlighet att gå igenom förutsättningarna att arbeta inom ramen för Hälsoval Kalmar och sedan ansöka om godkännande och patienterna få erbjudande att välja. Det betyder att genomförandet av reformen med säkerhet kommer att dra ut på tiden.

Det kommer alltså att dröja ett antal månader in på nästa år, innan patienterna äntligen får makt över sitt val av vårdgivare med likvärdiga villkor. Men utan Alliansregeringens beslut om vårdval hade det inte blivit något alls i vårt län, det kan vi vara säkra på. Inte förrän vi bytt majoritet!

tisdag 15 december 2009

Lag om vårdgaranti stärker patientens rätt

Allt för många sjuka väntar allt för länge på vård och behandling, med allt vad det innebär av oro och lidande.

Samtidigt finns det inget som säger att det skulle vara varken bättre eller billigare att hålla patienterna i oändliga köer. Tvärtom.

Det kostar precis lika mycket att operera inom två veckor som efter ett halvår. Dessutom minskar administrationen, när sjukvården slipper hantera ett antal telefonsamtal från oroliga och irriterade patienter, som undrar när de äntligen ska få komma. Det minskar även tid för personalen att leta rätt på remisser som blivit liggande, eller som kanske behöver omprioriteras eftersom symptomen förvärrats eller ändrat karaktär.

Summa summarum kostar det mer att ha patienter i kö. En viss förberedelsetid behövs, men för övrigt vinner båda parter på att få en beslutad åtgärd genomförd inom överskådlig tid.

Sedan några år finns en nationell vårdgaranti, som har gjort det möjligt för en patient som inte får vård inom tre månader i sitt hemlandsting att istället söka vård i något annat landsting.

Alliansregeringen, genom socialminister Göran Hägglund (KD), har dessutom ökat motivationen hos landstingen, genom den kömiljard som har beslutats.

Lockbetet att få vara med och dela på så stor del som möjligt av denna miljard har gjort att många landsting har lagt om sitt arbetssätt för att få ned köerna. Och det har gett resultat som heter duga! Antalet personer i kö har halverats totalt sett i riket.

Men fortfarande är det många som väntar på att få vård och behandling. Trots kömiljarden finns det landsting som inte tagit tag i sin situation.

Därför vill nu regeringen lagstifta om vårdgarantin, istället för den överenskommelse som finns idag. På så sätt tydliggörs att landstingen har en skyldighet att upprätthålla de krav på tillgänglighet som vårdgarantin innebär.
Socialstyrelsen kommer att kunna kontrollera att landstingen lever upp till vårdgarantins krav och vidta åtgärder mot de landsting som inte fullgör garantins krav.

Om ett landsting bryter mot en lagstadgad vårdgaranti ökar möjligheten för medborgarna att visa sitt missnöje och rösta bort den politiska ledningen, om de inte lever upp till skyldigheten.

Detta är bra och ökar patientens rätt till vård i rimlig tid och möjligheten att råda över sin egen situation.

Läs mer om regeringens förslag till lagstiftning: http://www.regeringen.se/sb/d/11870

Regeringspengar till förbättrad psykiatrivård

Igår kom beskedet att regeringen satsar 150 miljoner kronor på att förbättra kvaliteten inom den psykiatriska slutenvården. Det är välkomna pengar, som kommer att stimulera till ett systematiskt förbättringsarbete.

Syftet är bland annat att säkerställa att man arbetar enligt kunskapsbaserade och välplanerade metoder och att bemötande, metoder och arbetssätt håller högsta möjliga kvalitet.

De som har nytta av det är framför allt de psykiskt sjuka, men även deras anhöriga och samhället i övrigt.

Rödgrön senfärdighet drar ned landstinget i rödträsket

Riksdagen har beslutat att från och med den 1 januari 2010, dvs om drygt två veckor, ska patienterna ha möjlighet att fritt välja vilken vårdcentral man vill vara listad på och att offentliga och privata vårdgivare ska ha lika villkor att arbeta efter. Syftet är att ge patienten större makt och möjlighet att välja vårdgivare och därigenom öka varje vårdgivares motivation att göra ett högklassigt jobb.

Att en sådan reform var på gång har varit känt länge. Ändå gjorde inte den sittande rödgröna landstingsmajoriteten något för att förbereda genomförandet. Vid landstingsfullmäktige i juni förra året, dvs 2008, gjordes efter intensiv debatt och generös kompromiss från Allianspartiernas sida en gemensam skrivning om att tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp för att arbeta med frågan.

Trots detta hände inget på ett halvår.

Nu har landstingets tjänstemannakår arbetat febrilt med att ta fram underlag för den reform som ska genomföras vid årsskiftet. En uppdragsbeskrivning beslutades i september, men hur ersättningssystemet ska se ut är ännu inte beslutat. Det förväntas landstingsstyrelsen besluta om vid ett extrainsatt möte på fredag den 18 december.

Men även om formella beslut hinner tas innan årsskiftet, så har Anders Henrikssons (S)senfärdighet fråntagit länets invånare varje chans att välja hos vilken vårdgivare de vill vara listade inför det datum som Sveriges Riksdag satt ut. Varken nuvarande och eventuellt tillkommande vårdgivare har någon möjlighet att hinna förbereda sig för reformen i tid, eftersom regelverket ännu inte är fastställt.

I praktiken kommer införandet att skjutas åtskilliga månader in på nästa år. Länet kommer på efterkälken. Orsak? Den rödgröna majoritetens ointresse för att genomföra en alliansreform och deras motvilja till att ge likvärdiga villkor till privata vårdgivare. Därför förhalar man besluten in i det längsta.

Ingen annonsering om vårdval finns registrerad hos Kammarkollegiet från vårt landsting. Majoritetens skrytvals om hur landstinget befinner sig på pallplats kommer på skam. Landstinget i Kalmar län har på ett sorgligt sätt gått ned sig i rödträsket, ensamma med det röda Norrland.

Kalmar läns befolkning behöver en Alliansledning, för att ta sig upp ur träsket.

torsdag 10 december 2009

Enhällig Riksdag beslutade om Linnéuniversitetet!

För några minuter sedan satt jag på Riksdagens åhörarläktare och bevittnade beslutet om att bilda Linnéuniversitetet. Eftersom det var likställigt med grundlagsändring, så krävdes tre fjärdedels majoritet. Denna miniminivå överträffades med god marginal:

282 ledamöter röstade för - ingen emot! (Däremot lyste en hotfullt röd lampa i under några sekunder, innan vederbörande hunnit ändra sin röstning ...)

Grattis Småland till en stärkt position inom det högre utbildningsväsendet!

Visa medmänsklighet för kristna irakier!

Att vara kristen i Irak är förenat med stor fara, ja rent av livsfara. Det finns skäl till att andelen kristna i Mellanöstern har minskat drastiskt. Jag skäms över att de svenska migationsmyndigheterna vägrar se och erkänna detta. Deras förhållningssätt orsakar rent omänskliga konsekvenser.

Igår träffade jag Philip, en varmt kristen irakier. Han kom till Sverige för drygt åtta år sedan och arbetar hårt för att försörja sig. Han har till och med två jobb. Numera bor även hans tre bröder och deras syster här. Alla är svenska medborgare.

Även den 67-åriga modern finns i Sverige, men har fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Hennes man dog i något av alla de krig som plågat Irak. Hon har inga anhöriga kvar i Irak. Hon har inte fått lära sig läsa och skriva.

Ändå ska hon skickas tillbaka till Irak. Utan möjlighet till egen försörjning och utan anhöriga som kan hjälpa henne. Dessutom med den inbyggda risk det innebär att tillhöra den förföljda gruppen kristna.

Två gånger har polisen kommit och letat efter henne, för att utvisa henne, men sönerna har inte talat om var hon finns. Hela familjen lider av den psykiska tortyr oron för modern innebär.

Sverige måste visa barmhärtighet! Man kan inte skilja en änka från sin familj, som älskar sin mor och vill försörja henne, och skicka henne tillbaka till en i högsta grad osäker tillvaro!

Migrationsminister Tobias Billström (M) måste inse att det är nödvändigt med både hjärta och förnuft för att bedriva en rättfärdig politik.

onsdag 9 december 2009

Vallöftet "Heltid till alla" kraftigt devalverat

Ett av socialdemokraternas och vänsterns vallöften i valet 2006 var heltid till alla i landstinget. "Heltid ska vara en rättighet och deltid en möjlighet för landstingets personal" formulerades det i socialdemokraternas valmanifest. Frågan är om det inte var det löftet som slutligen vägde över valresultatet till den rödgröna majoritetens fördel.

Redan i november 2006 hade nog insikten om vad ett sådant löfte innebar i realiteten hunnit ikapp den nytillträdda majoriteten. I kompletteringen till landstingsplan hade löftet krymt ihop rejält. Där skriver man att "alla som vill ska få möjlighet till en heltidssysselsättning under planperioden. Det ska vara möjligt att få önskad sysselsättningsgrad, under förutsättning att antalet arbetade timmar inte ökar, samt att koppla detta till det strukturarbete som krävs och de möjligheter som ges genom den nya arbetstidslagen".

Under Landstingsstyrelsen behandlade på tisdagen en slutrapport för uppdraget att införa önskad sysselsättningsgrad. Projektet har varit bra - för dem som ingått i det - och kan säkert fungera som modell för arbetsledningen runt om i landstingets verksamheter framöver.
Men det anmärkningsvärda med majoritetens förslag till beslut i landstingsstyrelsen var det totala löftesbrottet: Heltid till alla hade förvanskats till att "vid nyanställning i första hand verka för tre alternativa sysselsättningsgrader". Man hade inte ens specificerat vilka. Var det 5, 10 och 15 % man menade? Troligen inte, troligen var det kanske 50, 75 och 100 % man avsåg. Men det framgick inte.
Det var definitivt inte heltid till alla!
Allianspartierna erbjöd ett alternativ: "Vid nyanställning ska i första hand heltidstjänst erbjudas. Utifrån detta kan avsteg göras för att klara individuella önskemål från den sökande, schemaläggningsproblematik eller budgetramar för verksamheten".
Efter en het debatt ajournerade sig majoriteten och återkom med ett reviderat förslag. Den nya lydelsen anknöt till de tidigare föreslagna tre sysselsättningsgrader och fastslog att "förstahandsalternativet ska vara heltid".


Ett steg framåt. Men någon heltid till alla blev det inte för alla de sjukhusanställda som röstade fram vänsterröran.

måndag 7 december 2009

Privat ambulansverksamhet undermineras

I dagarna har det blossat upp en ordstrid omkring Löttorpsambulansen. Den drivs idag privat, av samma entreprenör som i Mörbylånga och Ålem. När det nu är dags för ny upphandling har landstinget, med sin socialistiska ledning, beslutat att inte inbegripa Löttorp.

Beslut? Ja, något offentligt beslut finns inte, åtminstone inte från något av de organ som tillsatts i samband med allmänna val. Ett sådant beslut har fattats i slutna rum, utan någon som helst insyn från Allianspartierna.

Gunilla Johansson (S) betygar på Landstingsmajoritetens hemsida att Löttorpsambulansen ska finnas kvar. "Om han (Eddy Forsman - min förklaring) hade ringt mig istället för tidningarna hade han fått svar direkt", skriver hon. Alltså är hon inblandad och väl underkunnig i det som vi i Alliansen fick veta av en slump.

Jag har en allvarlig misstanke att den rödgröna majoriteten har en dold agenda. Genom att ta bort Löttorpsambulansen från upphandlingen minskar underlaget för den som vinner upphandlingen. Frågan är om det som återstår räcker till för att ge ekonomisk bärkraft för den entreprenör som ska driva verksamheten framdeles.

Är det så illa att vi ser ett "smart" drag från den socialistiska majoriteten att på sikt kunna återta de delar av länets ambulansverksamhet som hittills drivs privat till offentlig drift? Det är ju knappast obekant att de inte hyser någon större sympati för alternativa driftformer.

Låt inte Emmaboda-fallet bli en prestigefråga!

En Emmaboda-familj har hamnat i en minst sagt märklig situation, som nu fångats upp även av riksmedia. Deras dotter är hörselskadad och behöver särskild utrustning för att kunna tillgodogöra sig skolundervisningen på likvärdiga villkor som andra elever. Av olika skäl dröjde landstinget med att tillhandahålla detta, såvitt jag förstått pga just denna typ av utrustning inte fanns med på hjälpmedelsförteckningen.

I sin omsorg om dottern bekostade då föräldrarna själva utrustningen, till en kostnad av 100.000 kronor.

Nu har äntligen landstinget beslutat att den typen av utrustning verkligen ska bekostas av landstinget. Men inte retroaktivt!

Familjen föregrep visserligen beslutet, men orsaken var ju att de hade tröttnat på att vänta på ett beslut som man inte visste om eller när det skulle komma, under tiden som dottern riskerade att halka efter för varje dag utan hjälp i skolan.

Det är väl en i och för sig god utgångspunkt att hushålla med landstingets pengar. Men när det gäller ett barn? Och när man nu beslutat att just den typen av hjälpmedel faktiskt ska bekostas av landstinget? Låt inte prestige göra landstinget till moralisk förlorare i en humanitär fråga!

fredag 4 december 2009

Värna vården i Virserum!

Idag har jag besökt två av distriktsläkarmottagningarna i Virserum. Ja, i detta relativt lilla samhälle finns tre läkarmottagningar! Jag har också träffat samhällsföreningen, en oerhört engagerad skara människor, som arbetar för ett levande samhälle med god service till sina medborgare.

Men det finns en stor oro i samhället. Under de senaste åren har invånarna sett hur samhället urholkats, undan för undan. Folktandvården. Högstadiet. Distriktssköterskor. Nu senast barnhälsovård och mödravård.

Hur kommer införandet av Hälsoval Kalmar påverka läkarmottagningarna?

Och hur gick det egentligen till när barnhälsovården plötsligt centraliserades till Hultsfred? Mig veterligt finns inga politiska beslut om någon sådan centralisering.

Och får ambulansen vara kvar, trots att den nya ambulansen är för hög för att komma in i garaget och landstinget har avböjt att hyra en plats av kommunen, i den nya brandstationen?

Vid förra veckans landstingsfullmäktige fick en ledande majoritetsföreträdare ett utbrott, efter att jag hade uttryckt vikten av att värna ett likvärdigt sjukvårdsutbud till länets invånare. "Jag blir så trött på dem som säger att de vill värna vården. Vi vill utveckla den, då kan man inte hålla på och värna!" Ungefär så gick resonemanget.

Tyvärr kan jag inte hålla med. Som folkvald måste jag arbeta för att inte bara sjukhusorternas befolkning har tillgång till bassjukvård på nära håll. Det är en medborgerlig rättighet var man än bor.

Därför måste jag göra den rödgröna majoriteten besviken. Jag kommer att fortsätta att värna om att även landsbygdens befolkning har tillgång till sjukvårdens basfunktioner på nära håll. Och nu gäller det Virserum!

Försäkringskassans känslokyla mildras?

Mer än en gång har man upprörts över Försäkringskassans sätt att överpröva läkarintyg. Den senaste tidens rapporter om svårt sjuka och döende, som tvingats söka arbete på hela arbetsmarknaden, har varit fullständigt sanslösa i den totala hjärtlöshet som har uppvisats från myndighetshåll.

Det är märkligt att höra Försäkringskassans bortförklaringar till varför de inte tagit hänsyn till lagstiftningens tydliga markering att undanta mycket svårt sjuka från reglerna.

Därför är det bra att Socialförsäkringsutskottet idag har tagit initiativ till ett förtydligande. Oavsett om det är Försäkringskassans stelbenthet som ligger bakom den hjärtlösa hantering som de svårast sjuka tvingats uppleva, eller om det har varit otydlighet i lagstiftningen.

Det viktigaste är att de svårast sjuka nu får lugn och ro!

onsdag 2 december 2009

EKG över Kvarnholmens centrumhandel?

Över Kvarnholmen reser sig en juldekorerad lyftkran. Är det fler än jag som tycker det ger associationer till ett tämligen olycksbådande EKG över centrumhandeln ... ?

Solidaritet - till medmänniskor eller till Partiet?


Redan december. Julen närmar sig; den högtid då man mer än annars vill dela med sig en smula av sitt hjärta.

Detta anspelar Kristdemokraterna på i sin julkampanj, där man uppmanas att tänka lite mer på andra - sina nära och kära, men också andra som särskilt behöver det. Ensamma, sjuka, avsidestagna, människor i andra delar av världen som är mindre lyckligt lottade än vi själva.

Men går man in på Socialdemokraternas hemsida, då möts man av ett pop-up-fönster, som skymmer hela sidan. Vid första anblicken ser det ut som ett julkort med små sosserosor halvt begravda i snö. Vykortet åtföljs av en uppmaning att skänka pengar - men inte till nödlidande utan till partiets valfond!

Är det alltså partiets valfond som ligger närmast sossarnas hjärtan, när man uppmanas att dela med sig?

Då har man nog missuppfattat julbudskapet och solidaritetsprincipen tämligen kapitalt!

Glesnande opposition i Vimmerby

Vid kommunfullmäktige i Vimmerby härom kvällen var det osedvanligt tomt på vänsterkanten. Den förenade rödgröna röran hade bara lyckats fylla fjorton av sina tjugotre stolar!

Detta är ett, i mitt tycke, mycket dåligt prov på politiskt ansvarstagande, när budgeten för nästa år skulle tas.

Kunde det stora manfallet ha något samband med den nyhet man kunde läsa i tidningen morgonen efter, att ett ledarskifte är på gång hos socialdemokraterna, där Peter Högberg av sin hustru lanseras som ny kommunalrådskandidat?

Etiskt rätt att operera rökare akut

I Kalmar-media har det utbrutit en diskussion om huruvida man ska operera rökare. Rökstopp kommer att krävas två månader före och efter ortopedisk operation, för att minska risken för komplikationer, enligt Dan Johannesson, verksamhetschef för ortopedkliniken.

Bland annat förbättras sårläkning och infektionsrisken minskar, genom att blodcirkulationen förbättras hos den som inte röker.

Jörg Carlsson, överläkare på medicinkliniken, professor i kardiologi, Universität Giessen, Tyskland, och ansvarig för hjärtsjukvården på länssjukhuset i Kalmar, sticker ut hakan och säger att han flyttar till Tyskland om man inför ett generellt krav på rökstopp för operation.

Enligt min mening gör Jörg Carlsson en helt riktig etisk avvägning. De ingrepp som Jörg Carlsson gör, PCI vid förträngning av hjärtats kranskärl, är direkt livsräddande. Man kan inte i ett akut läge kräva att patienten ska vara rökfri.

Det vore orimligt att i en akut situation fråga om patienten röker eller dricker. I det läget går människovärdet före. Man kan inte ens avvisa en brottsling eller våldsverkare. I det läget är förstahandsfokus på att rädda livet på patienten på behandlingsbordet.

Däremot kan det finnas skäl att inför en planerad operation göra det som går, för att förutsättningarna för att operationen ska lyckas ska bli så goda som möjligt.

AIDS måste uppmärksammas hela året!

Den 1 december är det den Internationella AIDS-dagen. Det är bra att denna sjukdom uppmärksammas. Det är fortfarande allt för många människor som smittas och drabbas av den. Och det finns fortfarande ingen bot för den, bara bromsmediciner som håller tillbaka sjukdomens utveckling.

Men dessa bromsmediciner är inte någon självklarhet att varje HIV-smittad har tillgång till. Det är fortfarande många som dör av AIDS och det är många som vårdas på sjukhusen för AIDS-relaterade sjukdomar som tuberkulos.

I Tanzania, där jag har arbetat som sjuksköterska i fyra år och åter besökte i somras, är omkring sex procent av befolkningen smittad. Lyckligtvis har den tidigare ökningen avstannat och till och med gått tillbaka något. Genom internationellt bistånd finns ett system för distribution av bromsmediciner till de HIV-smittade runt om i landet, bland annat genom sjukhuset i Mchukwi söder om Dar es Salaam, där min man jobbade i somras.

Men när jag kom dit så var tuberkulosavdelningen märkligt nog tömd. Orsak? På grund av den ekonomiska krisen hade det uppstått störningar i distributionen av läkemedel. Både bromsmediciner och TB-läkemedel. Det fanns inget att hämta vid regionsjukhuset.

Resultatet blev att patienterna skickades hem utan behandling, i väntan på en ny sändning med läkemedel.

Än värre är att genom en sådan ryckighet i behandlingen ökar risken för resistensutveckling mot läkemedlen.

Det finns kanske de som rycker på axlarna och tycker att vi kan lämna Afrika åt sitt öde. Men för det första är det vår medmänskliga skyldighet att hjälpa våra bröder och systrar. För det andra påverkas även vår kontinent av en resistensutveckling.

Låt oss inte förblindas av all fokus som nu läggs på svininfluensan! Det finns minst lika allvarliga sjukdomar som föröder människors liv runt om på vår jord och gör barn föräldralösa. Vi har en plikt att göra vad vi kan för att lindra den nöden.

Ett sätt är att inte skära ned på biståndet.

Ett annat sätt är att uppmärksamma HIV/AIDS hela året. Ur ett globalt perspektiv - för svensken lever i en globaliserad värld och kan utsättas för smitta på resor, om man inte är fullt medveten om behovet att skydda sig. Indirekt kan den typen av uppmärksamhet öka motivationen att förebygga AIDS i andra länder, vilket i så fall drabbade i dessa länder skulle ha glädje av.