Förr, när Sverige officiellt var ett kristet land och Svenska Kyrkan var statskyrka, då kunde det finnas ett visst rim och reson i att det fanns en politiskt tillsatt ledning för kyrkan. Men så är nu inte längre fallet. Kyrkan är skild från staten och Sverige är ett sekulariserat land, där en minoritet av befolkningen kallar sig kristna. Ändå släpar den politiska styrningen med.
Trots min djupa förankring inom frikyrkorörelsen, så känner jag samtidigt en djup samhörighet med Svenska Kyrkan. Jag konfirmationsläste i Döderhults församling utanför Oskarshamn, med kyrkoherde Einar Göth som konfirmationspräst. På våren flyttade min familj till Kalmar, där jag slutförde läsningen i Församlingshemmet på Esplanaden. En majdag 1971 konfirmerades jag i Kalmar Domkyrka med Hans Engdahl som präst. Någon vecka senare återvände jag till Döderhult i samband med mina läskamraters konfirmation.
Även om jag nio gånger av tio firar gudstjänst i frikyrkor, så känner jag mig också hemma i Svenska Kyrkan. Jag tror att många delar denna känsla av samhörighet med Svenska Kyrkan. Den kännetecknar det faktum att Svenska Kyrkan är en folkkyrka. Jag tror det är vist ordnat med ett öppet medlemsskap dit alla är välkomna. Det ger en tillhörighet dit man vänder sig i tider av glädje och sorg.
Utifrån det, så är det en logisk följd att alla som är medlemmar har rätt att vara med och välja vilka som ska leda kyrkan. Så långt är jag med. Det är när man blandar in partipolitik som jag säger stopp! Jag tycker det är absurt att politiska partier konstruerar listor med människor som aldrig går i kyrkan, men som där vill driva en viss idé, en linje som helt kan sakna stöd i kyrkans grundläggande förordning, dvs Bibeln.
Därför har jag idag röstat på en partipolitiskt obunden lista, där jag kryssat för personer som jag vet är aktivt engagerade i kyrkans liv och verksamhet. Jag hoppas att många gör som jag!
En konsekvens av nuvarande ordning är att främlingsfientliga partier kan väljas in i kyrkans olika beslutande församlingar, trots att deras grund står i total kontrast med det kristna budskapet, att alla människor är lika mycket värda; Jesus gav ju sitt liv till räddning för oss alla, oavsett om vi är judar, greker, araber eller svenskar. Han visade medlidande och omtanke med svaga och utstötta. Bibeln uppmanar oss att visa barmhärtighet mot främlingarna som bor ibland oss.
Enligt min mening är det därför hög tid att ta steget fullt ut och avpolitisera kyrkan. Låt dem leda kyrkan, som är engagerade i kyrkans inre liv, verksamhet och utveckling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar