När det går snett i vården får patienten lida

De senaste dagarna har ett sorgligt drama utspelats i nordöstra Småland. Nyheten har spritts i allt vidare cirklar, nu även på nationell nivå.

Det handlar om Ingemar, 79 år, från Tuna utanför Vimmerby. Han kom till Västerviks sjukhus i söndags för en knäskada. Där blev han sittande flera timmar utan mat eller medicin, trots diabetes. Klockan elva på kvällen skickas han hem från sjukhuset i taxi, utan att man fått bekräftelse på att någon finns som kan ta emot honom hemma.

Taxichauffören släpper av Ingemar, som tar sig till trappan. Men dörren är låst och Ingemar har ingen nyckel. Så där på trappan kollapsar han i den tiogradiga kylan i tron att hans sista stund är kommen. Fjorton timmar senare hittas han av en slump av sin bror Joel. Då är Ingemar svårt medtagen, nedkyld och har svåra köldskador på fingrar och tår.

Händelseförloppet skildrades i Vimmerby Tidning på tisdagen och fångades upp även av
VästerviksTidningen och Radio Kalmar, illustrerat med foto från Vimmerby Tidning på brodern Joel Andersson vid Ingemars förstukvist.

Idag har Smålandsnytt ett reportage, som också har visats i Rapport, där Ingemar själv intervjuas i sjukhussängen och visar upp sina förfrusna, missfärgade fingrar.

Sjukhuschefen Krister Björkegren säger att man har följt rutinerna. Men i så fall behöver rutinerna verkligen ses över!

Inte kan det höra till rutinerna att en diabetiker får sitta i flera timmar på akuten utan att få mat eller mediciner? Det missförhållandet trodde jag hade rättats till för flera år sedan, då jag bl a talat med dåvarande chefen på akutmottagningen, som ombesörjt en lösning på det problemet. Fungerar inte det längre?

Inte kan det vara rutin att skicka hem en sjuk åldring mitt i natten utan att man fått kontakt med någon hemma, anhörig eller hemtjänst, eller kontrollerat att patienten har nyckel och kan ta sig in? Nog måtte väl det enda rimliga vid 23-tiden vara att låta patienten sova på sjukhuset och få åka hem nästa dag? Varför förmår inte den styrande sossemajoriteten få fram intagningsvårdsplatser i Västervik, som vi kristdemokrater arbetat för i så många år, och som skulle förhindra den här typen av kringskyfflande av gamla människor?

Och inte heller hör det till rutinerna att en taxichaufför släpper av en sjukling utan att förvissa sig om att vederbörande tar sig in. Conny Karlsson, som ansvarar för beställningstrafiken, är förtvivlad och kan inte förstå hur det hela kan ha gått till.

Enligt min ringa bedömning har det gått fel på flera punkter, kanske fler än de här ovan uppräknade.

Jag vill poängtera att det inte handlar om felsökning för att hitta syndabockar. I ett sådant här fall finns bara förlorare. Men den som får lida för att rutinerna fallerat, det är Ingemar, som riskerar att gå illa sargad ur eländet, med sina förfrusna diabeteshänder och diabetestår.

Därför duger det inte att gömma sig bakom påståendet att rutinerna följts. Varje steg i vårdkedjan måste gås igenom, utan att någon pinsamhet sopas under mattan.

Det får bara inte hända igen!