torsdag 8 juli 2010

Politikens pris - familjen före politiken för Littorin

Politiken har ett pris. Politik tar både tid, energi och engagemang. Familjen tvingas stå ut med att kända okända okända människor tar kontakt både i affären och i hemmet, i stort sett när som helst på dygnet. Inte alla är trevliga.

Politiken ger också mycket. En möjlighet att påverka, bygga och förbättra förutsättningarna i samhället för medborgarna.

Samtidigt blir man som förtroendevald också utsatt för granskning. Ju högre upp i hierarkin, desto hårdhäntare granskning. Det måste man vara beredd på. Som politiker är man en offentlig person, även när man inte är på ett politiskt uppdrag.

Men när media inte drar gränsen vid det som rör privatliv och minderåriga barn, då har det gått på tok för långt.

När man bevakar rättssalar, där det utspelas en personlig tragedi i form av en vårdnadstvist. När man ringer en 16-årig dotter och frågar hur det känns att pappa är på hjärtintensiven, när dottern inte ens fått information om att han är där.

Detta har arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin (M) upplevt. Han sätter barnen före politiken och lämnar politiken. Det är strongt gjort.

Samtidigt borde det inträffade stämma till eftertanke. Vad är det för samhälle vi är på väg mot, där de mjuka, mänskliga dragen tvingas bort och bara "stålmännen" finns kvar, för att använda Littorins uttryck? Vem vill leva i en sådan värld?

Nej, som kristdemokrat känner jag mig idag extra stolt över vår slogan i valet:

Ett mänskligare Sverige!

Kristdemokraternas hemsida kan du läsa mer. Om Sven-Otto Littorins avgång skriver bland annat Expressen , DN,

4 kommentarer:

gotiskaklubben sa...

Enligt uppgifter i dagens Aftonbladet verkar detta inte stämma. Littorin har tydligen slutat för att slippa konfronteras med en skandal han varit insyltltad i.

Hur mkt koll har ni egentligen på varandra, ni politiker?

Gudrun sa...

Jag har inte mer koll på Littorins göranden och låtanden än vad jag hörde från presskonferensen. Jag kan inte bedöma om det finns något dolt motiv till hans avgång, utöver det skäl som han där angav, dvs omtanken om familjen.

Mitt blogginlägg ska främst ses som en diskussion kring det pris man som politiker kan tvingas betala, i form av inskränkt privatliv, och avvägningen om även familjen ska tvingas utstå detta.

Kerstin sa...

Nej Kristdemokraterna förnekar sig inte, nu vill man censurera media också och förhindra en helt korrekt och uppenbarligen mycket behövlig granskning av organiserad brottslighet inom den svenska regeringen.

Gudrun sa...

Nej, Kerstin, nu vinklar du på ett orimligt sätt.

Självklart ska media granska att politiker sköter sina uppdrag. Lika viktigt är det att uppmärksamma om politiker utnyttjar politiska förmåner privat, exempelvis gör privata affärer med statens kontokort. Ägnar man sig åt brottslig verksamhet ska det naturligtvis utredas och en domstol ta ställning om eventuell skuld och fastställa eventuell straffsats.

Men att utsätta familjen för belägring, som skedde med Mona Sahlin när det blåste som värst, eller ringa minderåriga barn och fråga om förälderns hälsa eller dylikt, det är att gå för långt. Och det var den aspekten jag behandlade i mitt ursprungliga inlägg.

Skicka en kommentar