Nytt läge i regionfrågan

Igår medverkade jag i en direktsänd radiodebatt från Växjö, som i viss mån också skildrades av Smålandsnytt. Temat var regionfrågan och medverkade gjorde två politiker från vart och ett av Kalmar, Kronoberg, Jönköping och Östergötlands län.

Det fanns många uppfattningar representerade, om hur drömregionen skulle se ut, alltifrån en kronobergs-sosses trängtan söderut, via en jönköpingsk moderats trotsiga "ensam är stark" till en östgötsk folkpartists strävan mot Stockholmsområdet. Och däremellan fanns flera förespråkare för ett samlat Småland-Öland tillsammans med Östergötland och gärna även Blekinge.


Monica Haider (S) och Carin Högstedt (V) Kronoberg, Gudrun Brunegård (KD) och Harald Hjalmarsson (M) Kalmar län.

Laban Bengtsson (S) och Björn Jansson (FP) Östergötland, Göran Lindell (C) och Peranders Johansson (M) Jönköpings län

Region Skånes besked samma dag, att man ställer sig positiva till att utreda en storregion med Kronoberg, påverkade naturligtvis debatten. Det blev ett tydligare besked än jag hade trott, men jag kan inte påstå att jag gillar det, eftersom det lär bli ännu svårare att få kronobergarna att diskutera en Småland-Öland-Östergötlands-lösning.

I Barometern och i sin blogg konstaterar min landstingsrådskollega Christer Jonsson (C) att vi nu behöver bestämma oss för vilken väg vi ska gå i Kalmar län. Jag instämmer i att den sämsta lösningen är att vänta och se och bli offer för andras viljor eller oviljor.

Min ingång är i första hand att hålla ihop Kalmar län. Ingen vill hamna i en utkant, men en splittring av länet skulle innebära två utkanter. Länssjukhuset i Kalmar skulle bli en föga betydelsefull yttersta utpost för universitetssjukhuset i Lund. Oskarshamn och Västerviks sjukhus skulle lika lätt kunna sopas bort som östgötarna en gång gjorde med mycket av verksamheten i Motala och Norrköping.

Däremot behöver östgötarna vårt befolkningsunderlag till sitt universitetssjukhus. Det ska vi bygga på. Låt dem ge uttryck för sin vilja att bygga en långsiktig och hållbar region genom att lägga viktiga funktioner, t ex regionkontoret i Kalmar. Det skulle kunna råda bot på Kalmars dragning söder- och västerut. Det nuvarande, goda samarbetet med Växjö och Karlskrona behöver inte påverkas av regiongränser, lika lite som nuvarande länsgränser gör det.

Jönköping behöver få en liknande tribut för att komma på bättre tankar än moderaters och sossars nuvarande isolationism. I en ny, framtida länsindelning är det kanske där som länsstyrelsen ska ligga.

På så sätt kan man ta tillvara det goda samarbete som finns redan idag i dessa tre läns regionsjukvård och utveckla fler delar. Med nödvändighet kommer det krävas satsningar på utbyggd infrastruktur och pendlingsmöjligheter mellan de olika regionala centrumen. Det kommer att gynna både arbets- och studiependling och kommer att utvidga arbetsmarknadsregionerna kraftigt.