söndag 24 juli 2011

Frihet och demokrati värda att kämpa för

Några timmar efter att jag nåtts av nyheten om illdåden i Norge är jag sorgsen och bestört. Attentaten är ett besinningslöst angrepp på demokratin. Så fjärran från det samhälle jag vill vara med och bygga, med respekt för våra medmänniskor och varandras egenheter, i medvetenhet om att varje människa är unik och oersättlig.

Så många liv som gått tillspillo - men måtte det inte vara i onödan; låt dem påminna oss om att ta vara på varandra och livet så länge vi har det, låt dem påminna oss om att frihet och demokrati är värda att kämpa för.

Som amerikanarna uttrycker det på något monument: "Freedom is not free".

torsdag 14 juli 2011

Läkarstudenter med förhinder

Jag har mer än en gång, senast i samband med Kristdemokraternas riksting, kritiserat att tidigare regeringar hållit tillbaka intagningen till läkarutbildningarna, trots att man mycket lätt kunnat räkna ut kommande rekryteringsbehov för att hålla jämna steg med kommande pensionsavgångar.

Resultatet ser vi nu, med läkarbrist på många håll, både i landet och länet. Det blir extra tydligt så här på sommaren, under semestertider, då mycket går på halvfart.

Det är lång leveranstid på specialistläkare. Först elva terminers utbildning, därefter två års allmäntjänstgöring innan man kan få ut sin legitimation. Tidigast efter sju och ett halvt år kan man alltså börja sin specialistutbildning, som vanligen tar fyra-fem år. Men inte ens efter dessa tolv-tretton år (om inte längre, ifall man gjort studieuppehåll för föräldraledighet, forskning eller en tids vikarierande tjänstgöring) så är man fullfjädrad som specialistläkare.

En konsekvens av den allt för restriktiva utbildningssituationen är att landstingen tvingas rekrytera läkare från andra länder för att klara vår bemanning, samtidigt som svenska studenter åker utomlands för att studera medicin. Dubbelt upp parasiterar vi alltså på andra länders läkarutbildningar. Det kan knappast kallas solidariskt.

Därför är det bra att Alliansregeringen äntligen ökat intagningen till läkarutbildningen, även om vi alltså får vänta bortåt femton år på produkten.

Samtidigt har Socialstyrelsen en regel som hindrar svenska utlandsstudenter att vikariera som underläkare i Sverige innan de fått sin läkarlegitimation i utbildningslandet. De kan tjänstgöra som undersköterskor och sjuksköterskor, men inte som läkare, ens när bara någon enstaka termin återstår av utbildningen. Det är betydligt hårdare än gentemot svenska läkarstudenter, som kan vikariera inom de områden som de betat av i utbildningen.

Det förefaller tämligen inkonsekvent i mina ögon; Under utbildningstiden litar vi inte på att andra länder har tillräckligt hög kvalitet för att motsvara våra krav, men direkt efter utbildningen är utlandsstudenterna välkomna hem. Men eftersom de inte fått chans att under loven komma in i det svenska sättet att arbeta, så kanske de väljer bort det alternativet när de slutfört sina studier.

Detta måste rimligen ses över! Denna fråga kommer jag att föra vidare i mina kontakter med riksdagen och socialdepartementet, lita på det.

onsdag 13 juli 2011

Akuten - bra på mycket, brist på en del

Härom dagen hospiterade jag på Akutmottagningen vid Länssjukhuset i Kalmar. En mycket intressant och nyttig kväll, inte minst att se hur man jobbar när det är fullt tryck i verksamheten, med stundtals ett trettiotal patienter som väntade på undersökning.

Jag följde sjuksköterskan med triageringsansvar. Hon gör en första bedömning av patientens tillstånd; om det är en medicinläkare, en kirurg eller kanske en ortoped som ska undersöka, och om det är ett livshotande tillstånd som får gå före alla andra, eller om läkarundersökningen kan vänta något. Med hennes tjugotal år på akuten upplevde jag att både den kunskap och erfarenhet som krävdes fanns i de snabba avvägningar som var nödvändiga när undersökningsrummen var upptagna och tre ambulanser på ingående samtidigt.

Självklart är det inte bra när någon får vänta timme efter timme, medan man ser andra gå före i kön. Samtidigt har ändå de flesta patienter förståelse för att det finns andra med större och mer brådskande behov. Och omprioriteringar görs när det blir nödvändigt.

Men ett bekymmer är bristen på vårdplatser. Jag fick följa med på ett möte med klinikledningarna, där man stämde av hur många lediga sängar som fanns just då på de olika avdelningarna. Utifrån det kom man överens om vilka som skulle få första tjing på de få tomma sängar som fanns. Just denna eftermiddag fanns någon handfull lediga platser utspridda på sjukhusets kliniker, medan det på akuten fanns åtskilligt fler patienter som väntade.

På detta sätt upptas värdefull läkartid med att lösa logistiska problem. I brist på vårdplatser på avdelningarna blir patienterna liggande på akuten och blockerar upp undersökningsrummen, så att inte de i väntrummet ens kommer in på akuten. Hela systemet stasas upp, när man inte kan slussa patienterna vidare till rätt instans.

Jag fick många tillrop om att det behövs fler vårdplatser för att klara patientsäkerheten. Det är en fråga jag gärna arbetar vidare med.

Barnperspektivet är en annan viktig fråga som belystes tydligt. Man behöver se över om det inte vore bättre att alla barn fick komma till barnakuten, för att slippa vistas timme efter timme i ett väntrum som knappast är anpassat för barn, tillsammans med svårt sjuka unga, vuxna och äldre, något som kan upplevas mycket skrämmande för barnet. Det borde inte vara omöjligt för en läkare att gå från akutmottagningen till barnakuten för att undersöka barnet där, i en miljö anpassad för barn.

Föräldrar viktiga - även för unga brottslingar

Det har nu gått några dagar sedan Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund höll sitt tal i Almedalen. Utifrån det utpekade fokusområdet, barns och ungas uppväxtvillkor, rörde sig huvuddelen av talet kring sådana frågor.

Bland annat lyfte han problematiken kring ungdomsbrottslighet och menade att samhället måste vara tydligt i att det inte är ok att begå brott och att rättsprocessen inte ska dra ut på tiden, utan vara nära kopplat till själva brottet. Ungdomsdomstolar finns ju redan på en del håll.

Han väckte också ett nytt förslag för att understryka föräldraansvaret, då unga personer åtalas och ställs inför rätta. Bland annat föreslog han att föräldrar ska vara skyldiga att vara närvarande vid omyndiga barns rättegång, på motsvarande sätt som brottsoffer och vittnen.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. En rad tidningar kommenterar förslaget, bland annat Dagens Nyheter , Aftonbladet och Expressen. Flera skribenter tolkar det som "batongpolitik" och "hårdare tag" mot unga.

Då tycker jag att man missat själva poängen med förslaget.

Kristdemokraterna har alltid betonat föräldrarnas betydelse för barnet och familjens betydelse i samhället. Det är i den nära gemenskapen mellan barn och föräldrar som barnets identitet formas, trygghet skapas och rättskänsla växer fram. Som förälder har man ett ansvar för sitt barn. Juridiskt sträcker sig föräldraansvaret till dess barnet fyllt 18 år eller gått ut skolan.

Många som jobbar med brottslingar, exempelvis advokaten Peter Althin (KD) och förra fängelsechefen Ann-Marie Grünewald, vittnar om att många fängelsekunder vuxit upp med fysiskt eller psykiskt frånvarande fäder.

Visst finns det familjer som fungerar dåligt, som har problem och som inte förmår se och möta sitt barns behov. I enstaka fall kan en familj rent av vara destruktiv. I sådana fall behöver naturligtvis samhället gå in med hjälp och stöd, för att den ska fungera så bra som möjligt för ett barn att växa upp i. I undantagsfall kan ett barn behöva få ett familjehem. Men en haltande föräldrakontakt är ändå oftast bättre än ingen alls.

Den övergivenhet och känsla av att vara sviken, som präglar en del barn som vuxit upp med bristande föräldrakontakt, kan i vissa fall vara drivfjädern till att ta till värre och värre saker för att bli sedda och bekräftade. I själva verket kan detta vara själva roten till vissa ungdomars brottslighet.

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst." (Hjalmar Söderberg i Doktor Glas)

Det är i det perspektivet jag vill se förslaget att göra föräldrarna skyldiga att medverka när barnet hamnat snett i livet.

torsdag 7 juli 2011

Kroniskt sjuka får inte trängas undan i vården!

Under tidigare socialistiska regeringar fick patienter vänta i månader och ibland år på undersökning och behandling. En vårdgaranti infördes av den borgerliga regeringen i början av 1990-talet, men avskaffades snabbt när sossarna återtog makten. 2005 återinfördes en tandlös vårdgaranti. Sosseregeringens köförkortningsmedel fungerade snarast som plåster på såren för landsting som inte förmådde göra något åt sina väntetider.

Med Göran Hägglund (KD) som socialminister från 2006 kopplades vårdgarantin till kömiljarden, stimulansmedel till landsting som har kontroll på sina köer. Patienterna ska inte behöva vänta mer än en viss tid. Detta system satte plötsligt rejält tryck i systemtet, för att få ned väntetiderna till förstabesök och behandling.

Samtidigt är det nödvändigt att följa upp hur det påverkar återbesöken och möjligheterna för kroniskt sjuka att komma på sina regelbundna kontroller. Jag själv och andra kristdemokrater, inte minst förra riksdagsledamoten Chatrine Pålsson Ahlgren, har länge uppmanat till vaksamhet, så att inte kroniskt sjuka halkar efter i kön. Socialstyrelsens granskningar har hittills visat att så inte skett, mer än tillfälligtvis under kortare perioder.

Vid ett seminarium på Almedalen, som refereras i Dagens Medicin , där bl a Läkarförbundets ordförande Marie Wedin medverkade tillsammans med riksdagsledamoten och ordföranden i Alliansens sjukvårdsgrupp, Anders Andersson (KD) m fl. Där redovisade läkemedelsindustrins Anders Blank en studie, med särskild fokus på neurologiska sjukdomar, som tyder på att det blivit svårare för kroniskt sjuka att få tid för återbesök och kontroller.

För mig som kristdemokrat är det självklart att sjukvården i första hand är skyldig att följa Hälso- och sjukvårdslagen, som talar om tillgång till vård efter behov, och Prioriteringsutredningen, som sätter personer med svåra, kroniska sjukdomar före patienter med lindrigare åkommor.

I panelsamtalet uttryckte Anders Andersson att det inte är acceptabelt om landstingen sätter i system att släppa fram lågprioriterade grupper för att upprätthålla goda siffror i statistiken på bekostnad av kroniskt sjuka. Något behöver göras för att garantera att så inte sker.

Ett kontrollsystem behövs uppenbarligen. Om det kallas för återbesöksgaranti eller något annat, det är mindre viktigt. Men det ska inte löna sig att manipulera med statistiken. Hälso- och sjukvårdslagen ska följas.

onsdag 6 juli 2011

Trattkantarellbarn


Barnminister Maria Larsson (KD) i panelen om barn i dysfunktionella familjer. Längst till vänster Lars Stjernqvist, två steg th om Maria nationalekonomen Ingvar Nilsson. Övriga deltagare representerar organisationen Klassmorfar, fritidsgårdarnas riksorganisation respektive Rädda Barnens ungdomsförbund.

Vart femte barn i en vanlig skolklass lever i en familj med problem i form av missbruk, psykisk sjukdom eller annat funktionshinder. I många fall innebär det att barnet tar på sig ett vuxenansvar.

Många av dessa barn har svårt att koncentrera sig på skolan, eftersom man exempelvis oroar sig för vad pappa ska göra mot mamma när barnet inte är hemma och skyddar mamma. Man skyndar hem från skolan och går igenom huset på jakt efter undangömda spritflaskor. Man tar ansvar för hemmets skötsel och matlagning, efter sin förmåga.

I ett Almedalsseminarium fokuserades dessa barn och vad man kan göra för att stödja dem. Barnminister Maria Larsson (KD) betonade vikten av att lära sig känna igen tecknen, för att kunna bry sig lite extra om det barnet.

- Man får tillämpa trattkantarellmetoden. När man väl lärt sig känna igen tecknen så hittar man massor, sa Maria, som har bakgrund som mellanstadielärare.

Studier av så kallade maskrosbarn visar att en vuxen som ser och bekräftar ett utsatt barn kan vara helt avgörande för barnets förutsättningar att klara av sin situation och utvecklas till en relativt normalfungerande vuxen.

För många av dessa barn är fritidsgårdarna en viktig tillflykt, där de vuxna kan fungera som viktiga förebilder för hur man kan vara som vuxen, i kontrast till de struliga hemförhållandena.

I många kommuner sparar man på fritidsgårdar och annan förebyggande verksamhet, utan att reflektera över att de som drabbas värst är de redan utsatta barnen och ungdomarna.

Ett barn på HVB-hem kostar kommunen en miljon kronor per år, så tanken är att använda det beloppet i förebyggande arbete istället. I Norrköping har man avsatt 40 miljoner kronor till en social investeringsfond, som man kan använda i förebyggande arbete. Man har ännu inte hunnit se några effekter, men teoretiskt borde man kunna avläsa besparingar i form av minskat behov av omhändertagande av barn, placeringar i HVB-hem och minskat missbruk om ett antal år.

Ett problem är att det i många fall dröjer väldigt många år innan man kan se effekterna.

Nationalekonomen Ingvar Nilsson, som skrivit den uppmärksammade boken "Stäm i bäcken" menade att sociala investeringsfonder borde inrättas i varje kommun, och att man ska följa upp de olika satsningar som görs, precis som med andra investeringar. Han uttryckte att även staten borde inrätta sociala investeringsfonder, till stöd för det kommunala arbetet.

Vid seminariet underströks även frivilligorganisationernas roll för att ge barn trygghet, identitet och bekräftelse.

Griseknoar istället för cementblock!



Visby har gutefår, Stockholm har lejon, Västervik har sälar. I Vimmerby är det fula, kantiga cementblock som hindrar trafikanter att komma fram, där myndigheterna bedömer att så behövs.

Nu tänker jag ta initiativ till att det tas fram en modell för griseknoar i cement till gatorna i Vimmerby. På så sätt skulle man kunna knyta an till stadens varumärke, med både Emil i Lönneberga och den långa traditionen med kreaturshandel. Det skulle framför allt bidra till att försköna staden högst avsevärt!

Med tanke på det senare hade kanske oxar varit mer lämpliga, men jag tror inte deras storlek och höga ben passar sig så väl för att omformas till cementklumpar.

Så om jag kan få fler beslutsfattare att nappa på idén, så kan Vimmerbys befolkning och besökare så småningom charmeras av små söta griseknoar på strategiska platser i stan, och vi får ytterligare ett fotoobjekt!

Sjuksköterskeutbildning med kvalitetssäkring

I det nyss avslutade rikstinget antogs min motion om att kvalitetssäkra sjuksköterskeutbildningens praktiska del. Det är något man som motionär får känna sig stolt över, eftersom mycket få motioner antogs. De allra flesta ansågs besvarade eller avslogs.

Bakgrunden till motionen ligger i skillnader i hur de olika sjukvårdshuvudmännen, dvs landstingen, lägger upp den verksamhetsförlagda delen av utbildningen. Som resultat ser man idag väldigt skiftande kvalitet på vad de nyutexaminerade sjuksköterskorna kan utföra. I många fall kan man, trots fullt genomgången legitimerad utbildning, inte arbeta på egen hand.

Det finns exempel på sjuksköterskor som inte kan injicera en spruta, sätta dropp, nål eller kateter. Istället får i många fall arbetsgivaren se till att utbilda sjuksköterskan i arbetsmoment som rätteligen borde ha ingått i grundutbildningen, för att skickliggöra sjuksköterskan till självständigt arbete.

Mitt förslag innebär att kristdemokraterna nu i regering och riksdag ska verka för en kvalitetssäkring av sjuksköterskeutbildningarnas praktiska del, så att en legitimerad sjuksköterska på grundnivå besitter vissa specificerade färdigheter, för att kunna bedriva självständigt arbete.

fredag 1 juli 2011

Unga vuxna får vara kvar!

Unga vuxna i Västervik har levt med en osäker framtid, på grund av oklara besked från den rödgröna landstingsmajoriteten. Allianspartierna i landstinget och kommunen har drivit på om att personalsituationen måste lösas, så att inte unga ska fara illa och hamna mellan stolarna i väntan på att få hjälp när livet strular. Så sent som för någon vecka sedan gjorde vi ett gemensamt besök där, för att djupare sätta oss in i förhållandena.

Nu har den goda nyheten nått mina öron, att BUP nu kommer att lösa situationen. Det är ett besked som måste inge stor lättnad hos 15-25-åringar som själva har erfarenhet eller hört talas om den goda hjälp det mångprofessionella teamet ger.

Särskilt stor anledning att känna glädje har Gunnel Ohlin (KD), vice ordförande i socialnämnden, som har engagerat sig i Unga vuxna-samarbetet ända från planeringsstadiet.