Kroniskt sjuka får inte trängas undan i vården!

Under tidigare socialistiska regeringar fick patienter vänta i månader och ibland år på undersökning och behandling. En vårdgaranti infördes av den borgerliga regeringen i början av 1990-talet, men avskaffades snabbt när sossarna återtog makten. 2005 återinfördes en tandlös vårdgaranti. Sosseregeringens köförkortningsmedel fungerade snarast som plåster på såren för landsting som inte förmådde göra något åt sina väntetider.

Med Göran Hägglund (KD) som socialminister från 2006 kopplades vårdgarantin till kömiljarden, stimulansmedel till landsting som har kontroll på sina köer. Patienterna ska inte behöva vänta mer än en viss tid. Detta system satte plötsligt rejält tryck i systemtet, för att få ned väntetiderna till förstabesök och behandling.

Samtidigt är det nödvändigt att följa upp hur det påverkar återbesöken och möjligheterna för kroniskt sjuka att komma på sina regelbundna kontroller. Jag själv och andra kristdemokrater, inte minst förra riksdagsledamoten Chatrine Pålsson Ahlgren, har länge uppmanat till vaksamhet, så att inte kroniskt sjuka halkar efter i kön. Socialstyrelsens granskningar har hittills visat att så inte skett, mer än tillfälligtvis under kortare perioder.

Vid ett seminarium på Almedalen, som refereras i Dagens Medicin , där bl a Läkarförbundets ordförande Marie Wedin medverkade tillsammans med riksdagsledamoten och ordföranden i Alliansens sjukvårdsgrupp, Anders Andersson (KD) m fl. Där redovisade läkemedelsindustrins Anders Blank en studie, med särskild fokus på neurologiska sjukdomar, som tyder på att det blivit svårare för kroniskt sjuka att få tid för återbesök och kontroller.

För mig som kristdemokrat är det självklart att sjukvården i första hand är skyldig att följa Hälso- och sjukvårdslagen, som talar om tillgång till vård efter behov, och Prioriteringsutredningen, som sätter personer med svåra, kroniska sjukdomar före patienter med lindrigare åkommor.

I panelsamtalet uttryckte Anders Andersson att det inte är acceptabelt om landstingen sätter i system att släppa fram lågprioriterade grupper för att upprätthålla goda siffror i statistiken på bekostnad av kroniskt sjuka. Något behöver göras för att garantera att så inte sker.

Ett kontrollsystem behövs uppenbarligen. Om det kallas för återbesöksgaranti eller något annat, det är mindre viktigt. Men det ska inte löna sig att manipulera med statistiken. Hälso- och sjukvårdslagen ska följas.