Läkarstudenter med förhinder

Jag har mer än en gång, senast i samband med Kristdemokraternas riksting, kritiserat att tidigare regeringar hållit tillbaka intagningen till läkarutbildningarna, trots att man mycket lätt kunnat räkna ut kommande rekryteringsbehov för att hålla jämna steg med kommande pensionsavgångar.

Resultatet ser vi nu, med läkarbrist på många håll, både i landet och länet. Det blir extra tydligt så här på sommaren, under semestertider, då mycket går på halvfart.

Det är lång leveranstid på specialistläkare. Först elva terminers utbildning, därefter två års allmäntjänstgöring innan man kan få ut sin legitimation. Tidigast efter sju och ett halvt år kan man alltså börja sin specialistutbildning, som vanligen tar fyra-fem år. Men inte ens efter dessa tolv-tretton år (om inte längre, ifall man gjort studieuppehåll för föräldraledighet, forskning eller en tids vikarierande tjänstgöring) så är man fullfjädrad som specialistläkare.

En konsekvens av den allt för restriktiva utbildningssituationen är att landstingen tvingas rekrytera läkare från andra länder för att klara vår bemanning, samtidigt som svenska studenter åker utomlands för att studera medicin. Dubbelt upp parasiterar vi alltså på andra länders läkarutbildningar. Det kan knappast kallas solidariskt.

Därför är det bra att Alliansregeringen äntligen ökat intagningen till läkarutbildningen, även om vi alltså får vänta bortåt femton år på produkten.

Samtidigt har Socialstyrelsen en regel som hindrar svenska utlandsstudenter att vikariera som underläkare i Sverige innan de fått sin läkarlegitimation i utbildningslandet. De kan tjänstgöra som undersköterskor och sjuksköterskor, men inte som läkare, ens när bara någon enstaka termin återstår av utbildningen. Det är betydligt hårdare än gentemot svenska läkarstudenter, som kan vikariera inom de områden som de betat av i utbildningen.

Det förefaller tämligen inkonsekvent i mina ögon; Under utbildningstiden litar vi inte på att andra länder har tillräckligt hög kvalitet för att motsvara våra krav, men direkt efter utbildningen är utlandsstudenterna välkomna hem. Men eftersom de inte fått chans att under loven komma in i det svenska sättet att arbeta, så kanske de väljer bort det alternativet när de slutfört sina studier.

Detta måste rimligen ses över! Denna fråga kommer jag att föra vidare i mina kontakter med riksdagen och socialdepartementet, lita på det.